Arbetsgivare: Följ det normerande industrimärket – minst!

Vårdförbundet har sedan många år haft sifferlösa löneavtal i kommuner och regioner. Det har allt som oftast gynnat oss i våra årliga löneöversyner med kommuner och regioner, mycket beroende på att marknadskrafter och konkurrenskrafter styr en del av arbetsmarknaden. Att det finns en avsaknad av legitimerad kompetens i offentlig sektor och vården är allmänt känt. Arbetsgivaren har alltså varit tvungen att lägga lite mer löneutrymme på våra grupper mot bakgrund av detta. Däremot har dessa incitament inte räckt för att nå jämställda löner. Jämför vi med manligt dominerad bransch och likvärdiga yrken såsom civilingenjör och systemvetare så ligger de alltjämt högre i lön på hela arbetsmarknaden. Så än är vi inte jämställda – traditionellt kvinnliga yrken måste fortsätta prioriteras i lön för att nå önskvärd effekt.

Svenska modellen råder på svensk arbetsmarknad och där är industrimärket normerande vid årliga löneöversyner i offentlig sektor. Industrimärket förhandlas fram mellan industrifacken och svenskt näringsliv. När märket är lågt får vi ofta höra att det även gäller våra grupper. Visst kan vi lyckas runda märket då och då tack vare ovan nämnda krafter som styr och det faktum att vi är en bristvara och det kan då komma satsningar på någon procent extra till våra grupper. Men vi är alltjämt en underfinansierad yrkeskår som fortsätter tjäna lågt med tanke på den kompetens vi har och det ansvar vi tar för liv och hälsa.

Lön är en viktig fråga för oss i Vårdförbundet. Särskilt nu, när Industrimärket är fastslaget till 7,4% på 2 år. Får Vårdförbundets då höra att industrimärket är normerande och det som gäller i årets löneöversyn? Nja… då gäller att vi har ett sifferlöst avtal med Sveriges kommuner och regioner. Och ”Nej, det finns inga pengar kvar till er.” Vi får alltså en sänkning av vår lön i år. Hur tänker arbetsgivaren kompensera för det?

Lägg då på att vi har en lågkonjunktur som faktiskt ger reallönesänkningar i år – även om vi skulle få märket eller mer i lönepåslag i år. Vi är en stor grupp på arbetsmarknaden och en lönesänkning för denna stora grupp innebär lägre köpkraft och mindre incitament för att välja vården och offentlig sektor som framtida arbetsgivare. Vissa söker sig till mer välavlönade sektorer såsom bemanningsbranschen och privat sektor eller går vidare med en annan karriär och andra möjligheter än vad vården och offentlig sektor kan erbjuda.

Vår uppmaning till politiker som styr kommuner och regioner: följ det så viktiga normerande märket även för Vårdförbundet. I annat fall, lycka till! Lycka till med att lyckas med den största utmaningen av dem alla: kompetensförsörjningen och att rekrytera och behålla legitimerade livsviktiga professioner till vården. Vi tar vårt ansvar för vården! Ta ert ansvar. Tack på förhand.

Emma Klingvall – avdelningsordförande Vårdförbundet Östergötland och förbundsstyrelseledamot.