Utvecklingsmöjligheter för neurofysiologianalytiker

Inom klinisk neurofysiologi håller man årliga utbildningsdagar vilka arrangeras gemensamt av Svensk Förening för Neurofysiologianalytiker och Svensk förening för Klinisk Neurofysiologi och deltagarna består av ca 80 biomedicinska analytiker och 40 läkare. Årets utbildningsdagar hölls i Göteborg torsdag-fredag förra veckan och temat var Neurofysiologi i framtiden.

Jag var inbjuden att delta i programpunkten “Utvecklingsmöjligheter för Biomedicinska analytiker” i torsdags. Blocket innehöll presentationer av biomedicinska analytiker som gjort utvecklingsarbeten, läkarperspektiv på förändring av arbetsfördelning, jag pratade om specialistutbildning för biomedicinska analytiker, Camilla Hesse (programansvarig för biomedicinska analytikerprogrammet i Göteborg) om projektet europeiska Masterutbildning där hon ingår och slutligen talade en HR-representant för Sahlgrenska Universitetssjukhuset om hur de arbetar med strategisk kompetensförsörjning.

I diskussionen konstaterades det att biomedicinska analytiker har en mycket självständig roll i den neurofysiologiska diagnostiken och gör idag avancerat diagnostiskt arbete. Men, som vi vet, är lönen låg och möjligheterna till karriärutveckling inte så stora. För att den framtida neurofysiologiska diagnostiken skall kunna utvecklas måste biomedicinska analytikeryrket vara attraktivt och erbjuda både karriär- och löneutveckling.

Inom neurofysiologi är det ungefär samma brist på läkare som på andra håll vilket leder till att biomedicinska analytiker gör många undersökningar som hittills varit “öronmärkta” för läkare. Det är väldigt få arbetsuppgifter som är reglerade över huvudtaget, både för biomedicinska analytiker, läkare eller andra professioner. Det är arbetsgivaren som avgör vem som har formell och reell kompetens och också har ansvaret. Många gånger blir biomedicinska analytiker upplärda av klinikens eller laboratoriets läkare till att utföra vissa undersökningar och detta är ju bra på så vis att det svarar mot verksamhetens behov, där och då. Men en internutbildning är inte reglerad (kvalitetssäkrad) och det betyder att en annan klinik i annan del av Sverige kanske inte tillåter biomedicinska analytikern att utföra undersökningen där. Med en reglerad specialistutbildning får man en skyddad specialistbeteckning. Och därmed torde man få specialisttjänst och specialistlön. Vi behöver ändå tänka på att Sverige är ett litet land och som SKL (Sveriges Kommuner och Landsting) påpekade när jag var på möte där; det gäller att säkerställa att utbildningsplatserna fylls på de lärosäten som nu satsar på Master/specialutbildningar, som Örebro. Det gäller att samverka.

Sahlgrenska Universitetssjukhusets HR-representant talade om att trots tidigare beslut när det gäller arbete med kompetensförsörjning, så kommer man att i år börja ett mer strukturerat och systematiskt arbete. Det ska göras noggrann kartläggning, analys vilken ska kompletteras med information från andra håll (t.ex. SKL) och allt arbete ska göras i dialog med verksamheten. Hon talade om att finna nya roller, nya arbetsuppgifter för medarbetarna. Hon använde uttrycket ”task-shifting”. “Task-Shifting” ett uttryck som kan definieras litet olika, men tanken är att den som har kompetensen (formell och/eller reell) ska kunna utföra uppgiften, detta ska inte regleras av vad man är anställd som. Ett uttryck som bättre beskriver detta är “Skills-mix”, man blandar samtligas kompetenser, i syfte att gagna patienten.

Diskussionen avslutades med att en deltagare i publiken konstaterade att mycket av vem-som-gör-vad handlar om attityder, ofta våra egna, men också att patienterna har attityder och förväntningar. Det finns att jobba på med andra ord.

Lämna en kommentar

*