Uppdrag granskning “Cellprovsskandalen i Jämtland”

Jag hade en känsla av att något hänt med mikroskopet när jag satt och tittade på det gynekologiska cellprovet, men jag kunde inte sätta fingret på vad. Cellprovet var inte heller något jag kunde befria helt, men jag såg inget annat än några “frågetecken” som jag markerade. När jag var klar vände jag glaset “uppochner” på brickan, markeringen till den som hade till uppgift att eftergranska våra brickor att just detta provet var jag osäker på.

Det visade sig när min kollega granskade glaset att det fanns en grupp med klart förändrade celler. Som jag missat. Och det för att mikroskopet av någon anledning börjat dra på diagonalen i stället för enligt mina “instruktioner”. Jag/patienten hade kanske inte enbart “tur” eftersom vi hade ett system för kvalitetssäkring. Och detta långt före patolog/cytologlaboratorierna började ackrediteras.

20131114-072758.jpg

Jag såg endast de sista 20 min av Uppdrag granskning om “cellprovsskandalen i Jämtland” igår, men jag följde och deltog i chatten på Svt:s webbsida efteråt. Jag är inte särskilt förtjust i programmet över huvudtaget, jag tycker att det oftast går ut på att skapa sensationer på ett icke-objektivt sätt. Men i allt det jag hann se av programmet igår och en av de frågor jag ställde i chatten som jag inte fick besvarad var:

-Vilket stöd har cytodiagnostikern fått under den här tiden?

Även om ingen jagar syndabock utan man ser det som hänt som ett systemfel, så är det en människa bakom mikroskopet. Kanske har hon fått gott stöd, det tror jag är helt nödvändigt för att kunna gå vidare på ett bra sätt.

Jag minns fortfarande i detalj min “nästan miss”. För 26 år sedan.

Lämna en kommentar

*