Jag gick genom vårt laboratorium i Eskilstuna nyligen och funderade på vad som egentligen fanns kvar sedan jag kom dit direkt från min utbildning till laboratorieassistent inom klinisk kemi för nästan 40 år sedan. Efter att ha tittat mig runt ett tag så kunde jag konstatera att det inte fanns någonting kvar mer än ett mikroskop som kunde påminna mig om min första arbetsplats.

Tittar man ytligt så har det alltså hänt väldigt mycket inom laboratoriemedicinen. Idag pratar vi om processkoder, LEAN, EDI-flöden, dokumentstyrning och ackreditering. Ord som var helt okända för oss som gick utbildning i mitten av sjuttiotalet. De första datorerna och automatiska analysinstrumenten dök visserligen upp på våra laboratorier då men jag är övertygad om att den tidens sammanlagda datorkapaciteten på ett större centrallaboratorium var mindre än i den billigaste mobiltelefon du kan hitta idag.

Innebär detta med all ny teknik och automatik att laboratoriemedicinen har blivit så mycket bättre som stöd för diagnostik och behandling inom sjukvården? Gagnar allt detta den patient som vi ytterst är till för? Ja, jag vill tro det men det måste kombineras med de kvalitetssystem som byggts upp och där har utvecklingen gått hand i hand med teknikutvecklingen som tur är. Det finns fortfarande delar i kedjan som behöver förbättras och jag tänker då på tiden innan provet ens kommer till laboratoriet eller då analysen utförs hos eller av patienten.

Det vi vet är att vi inte skulle kunna hantera de provmängder vi har idag på det sätt vi utförde analyser på under sjuttiotalet. Även om vi har lärt oss att även avancerade analysinstrument och olika former av “banor” kräver en hel del underhåll så är det inte så illa som den första SMA-12/60 Autoanalyzer som vi hade på vårt laboratorium där det stod “Detta instrument utför tio personers arbete men kräver skötsel av tolv personer”. Så illa var det inte i verkligheten men vissa dagar kändes det så.

Även om jag personligen tycker teknikutvecklingen är spännande så tycker jag man mer ska titta på vilka egenskaper hos varje biomedicinsk analytiker som gjort professionen oumbärlig i vården. Till syvende och sist måste den enskilde biomedicinske analytikern kunna hantera all teknik för att säkerställa patientsäkerheten. Det gäller också att ha kontroll över hela kedjan från provtagning till provsvar och den kompetensen finns hos en biomedicinsk analytiker. Jag tror man måste sätta den kompetensen i relation till teknikutvecklingen för att förstå helheten och vad som skapar förutsättningar för rätt diagnostik.

Så den tekniska utvecklingen i all ära men när det nu är den Internationella biomedicinska analytikerdagen den 15 april så vill jag istället lyfta fram alla de fantastiska biomedicinska analytiker jag mött genom åren. De finns inom alla möjliga arbetsuppgifter både på och utanför våra laboratorier. De drivs av en kombination av djup kunskap om diagnostik och en vilja att göra skillnad varje dag för alla de patienter som kommer i kontakt med sjukvården. De är verkligen värda att lyftas fram.

Jag tror att även om många biomedicinska analytiker precis som jag har hamnat vid sidan om själva analyserandet ändå känner att en stor del av ens yrkesidentitet handlar om det som är själva kärnan i arbetet som biomedicinsk analytiker. Det handlar också om en stark samhörighet både med alla som har funnits i yrket och som idag finns där och som man är stolt över att vara en del av.

Även om själva utbildningen var viktig så har jag trots allt lärt mig mest av alla de som jag fått arbeta tillsammans med genom åren. För trots all teknik så är det fortfarande ett yrke som kräver stor hantverksskicklighet och en förmåga att bedöma vad som är rimligt och riktigt och just det kommer vi alltid i första hand lära oss av varandra.

Vad ska man då tro om framtiden? Det är naturligtvis så att teknikutvecklingen och datoriseringen kommer att fortsätta. Automatiseringen kommer att bli ännu större men de stora tekniksprången är svåra att förutse. Kanske in vitro-diagnostiken kommer att gå mot in vivo-diagnostik? Kanske bilddiagnostiken tar ett stort steg framåt och underlättar screening? Vad som än händer så väljer jag att se all teknisk utveckling som något som snarare utvecklar professionen än ersätter den. Vilka fantastiska innovationer vi än kommer att få se i framtiden så kommer det alltid krävas rätt kompetens för att säkra kvaliteten och kunna se nyttan för patienten. Jag tror att patienten tänker på samma sätt. Och även en biomedicinsk analytiker blir sannolikt patient en dag.

/Steve Gräsberg
IT-kundkoordinator Labmedicin
Unilabs
Mälarsjukhuset
631 88 Eskilstuna