Patologen, Royal Infirmary Edinburgh

För en månad sedan kontaktade jag Ken Rae, fd ordförande för den brittiska professionella organisationen för biomedicinska analytiker med fråga om ett eventuellt studiebesök till patologlaboratorium i Edinburgh. Jag har träffat Ken vid flertalet tillfällen så jag visste att han utan tvekan skulle ordna detta. Så igår morse besökte jag och Tanja Wijkmark från IBL, patologen på Royal Infirmary Edinburgh, ett privatägt offentligt sjukhus. Vi togs emot och förevisades de olika delarna av labbet av tre olika personer, men alla tre hade de en sak gemensamt; en mycket svårförståelig dialekt av engelska. Trots stor ansträngning från vår sida så var det mycket information som gick oss helt förbi och därför kan vi ha missuppfattat en del av det vi hörde.

På detta lab är 40 biomedicinska analytiker och 30 patologer verksamma, fördelningen kvinnor : män är numera 1:1 (biomedicinsk analytiker har tidigare varit ett helt mansdominerat yrke i Storbritannien). Heltid motsvaras av 37.5 hrs/vecka och ju längre man varit anställd desto fler semesterdagar får man, minst 25 och de vi talade med hade 33.  Här har man ett nivåsystem för alla personalkategorier, så kallade ”band”, och detta indikerar din kompetensnivå och är kopplat till lön. Tyvärr (om vi förstod det rätt) kan inte alla avancera till de högre nivåerna, som till exempel direktutbildad ”cytoscreener”, kan du nå din maxnivå och därmed din slutlön inom tio år. De personalkategorier som finns på detta labb är motsvarande labbiträde, cytoscreener, biomedicial scientist, ”senior” och chef.

På histologsidan hanterar ca 60 000 PAD/år, 300 000 hematoxylin-eosinglas/år och 6000 immunohistologiglas/månad. Den största delen av proverna verkade utgöras av px och biopsier och man kör flera snabbprogram för dehydrering under dagtid så svarstiden på paraffinsnitt kan vara så kort som 2-3 timmar. Dehydrering görs med isopropanol istället för xylen och med hög temperatur, 85°. Kvalitetsmässigt ser de ingen skillnad på snitten om de gått i snabb- eller normalprogram fick vi veta. De har 6 bäddningsstationer och det tar ungefär en förmiddag att bädda normalantalet 800 klotsar. Rutinfärgning HE körs i maskin men alla specialfärgningar görs för hand.

Immunohistokemin har ett eget stort labb där tre Leica Bond III stod och brummade. ”Jag är van vid ljudet” svarade Tim som visade oss labbet på min fråga om ljudet. Det jag tyckte var intressantast från denna del var deras hantering av kontroller för färgningarna. Från positiva vävnadspreparat tar man hudstansstora bitar till kontroller och på så vis kan dessa positiva bitar räcka bra mycket längre än om du använder snitt från hela biten. Man snittar också kontrollglas på förhand och dessa samlas för kommande bruk. Kanske gör man så här i Sverige också numera, men inte när jag var sist på labb.

När det gäller cytologi så kör man så gott som enbart vätskebaserat när det gäller vaginalt. Sedan 2009 använder man sig av ett ”Imaging System”, en elektronisk screening av glasen där 22 områden markeras för vidare granskning, ett slags screeningsrobot (rätta mig om jag har fel). På tre år har alla lärt sig att arbeta med detta system och att lita på den (vilket inte alls var fallet från början). Rhona som visade oss runt på cytologen har fördubblat sin kapacitet med vätskebaserade prover och ”imaging”-instrumentet, från tidigare 10 glas/hr, nu 20 glas/hr.

Rhona är ”cytoscreener”, hon kom till labbet som 17-åring och direktutbildades på plats. Cytoscreeners är inte registrerade (legitimerade) och har därför inte obligatoriskt CPD-krav (kompetensutvecklingsprogram) men har ändå ett poängbaserat kompetensutvecklingssystem. T.ex. skulle Rhona få tillgodoräkna sig poäng på att ha visat oss sitt labb och bland annat få poäng för kommunikation och ”people skills”. Skillnad mellan ”cytoscreeners” och ”biomedical scientists” som lärt sig cytologin på plats under ett 1.5 år långt program, är att biomedical scientists även sköter laboratoriet och preparering av övriga cytologiprov.

Ännu en intressant sak de gör är att en gång per månad, i samband med morgonfikat (och då någon tar med sig fikabröd, viktigt även här) har man ”journal time”. Man diskuterar en artikel som alla ska ha läst inom olika ämnesområden; cytologi, histopatologi men ibland också etik. Via eModules, (eLearning), går man årligen igenom olika obligatoriska moment, allt från brandsäkerhet, miljö till hygien. Man får en påminnelse via e-post och har man inte klarat av det inom utsatt tid så får chefen e-post om detta.

Detta var ett mycket intressant och trevligt besök, vi fick med oss ny information även om en hel del förlorades på grund av dialektförbistring.

 

Lämna en kommentar

*