Biomedicinska analytikerbloggen

Biomedicinska analytikerbloggen

Biomedicinska analytikerbloggen

Gästblogg: Därför blev Anna biomedicinsk analytiker

av Lämna en kommentar

Anna Kronmar

Hur hamnade jag inom detta yrke? Biomedicinsk analytiker är absolut inte någon  yrkeskategori jag hade hört talas om förrän min syster påbörjade utbildningen. Vi diskuterade kurserna hon läste, vilka var mycket intressanta. Kurserna handlade om kroppens uppbyggnad, funktioner och försvar. Det jag tyckte var mest intressant var just att få djupdyka in i kroppen. Att få läsa om cellernas funktioner (hur smarta de är) och proteinerna som finns och hur allt samarbetar.

Att få jobba inom vården nära sjukdomar, undersökningar och operationer utan att vara mitt i vårdandet är mycket intressant. Oavsett vilket laboratorier jobbet utförs på handlar det om diagnostik eller utredning. Prover når laboratoriet, som biomedicinsk analytiker är det ditt jobb att leverera ett eller flera svar. Svaret är ofta grunden till en diagnos eller behandling. Utan provsvar uteblir diagnos och eventuell behandling.

Här visas en tydlig skillnad mellan yrkesrollerna sjuksköterska vs biomedicinsk analytiker. Som sjuksköterska vårdar du patienten. Det kan vara såromläggning , övervakning eller ge medicin. Som biomedicinsk analytiker analyseras ett prov, med hjälp av innehållet eftersöks celler, proteiner eller antigen. Innehållet som eftersöks ger ett resultatet. Utifrån resultatet ges diagnos. Tillsammans utgör vi en viktig kedja.

Idag jobbar jag på Blodcentralen i Karlskrona som leg. biomedicinsk analytiker. Vilket är den absolut bästa arbetsplatsen med de bästa arbetskamraterna. Jobbet på blodcentralen är väldigt omväxlande. Här träffas friska, trevliga givare. Vi har ett laboratorie där vi blodgrupperar, utför BAS-tester, utreder patienter som fått blod och bildat antikroppar (snacka om detektivarbete). Förutom att umgås med trevliga blodgivare och labba så lämnar vi också ut blod till avdelningarna. Många tror att de flesta som får blodtransfusioner är  patienter som opereras eller är med i olyckor. Men de som framförallt får mycket blod är medicinpatienter. Dessa patienter följer vi, ska ni veta, med spänning och hoppas allt ska gå bra

Att få utföra detta spännande jobb är hur kul som helst. Samtidigt som vi vet hur viktiga vi är.

Anna Kronmar
Region Blekinge

Gästblogg: Vi måste börja tala om yrkesskicklighet

av Lämna en kommentar

Åsa Gyberg-Karlsson

Kommer du ihåg när du var ny på jobbet? Kommer du ihåg när du tittade på dina äldre kollegor och tänkte att du aldrig skulle klara av allt de klarade av? Skulle du någonsin kunna lösa problem med samma självklarhet? Du undrade hur lång tid det skulle ta innan du skulle få samma yrkesskicklighet.

För det är genom att praktisera vårt yrke under lång tid vi förvärvar något som inte går att studera sig till: tyst kunskap. En kunskap som är så svår att sätta ord på att vi alltid inte själva är medvetna om den. Men när det bara flyter. När dina och kollegans ögon möts och ni, utan att säga ett ord till varandra, vet  precis vad som behöver göras. Då handlar det inte om tur, utan om yrkesskicklighet.

Det handlar om år inom yrket som har gett oss en kunskap att hantera även det oväntade. År som har gett oss vana händer och snabba ögon. Vi märker det kanske inte själva. Men våra yngre kollegor märker det. De känner sig trygga när de är med oss. De kommer till oss med sina frågor. Och vi delar med oss av vår yrkesskicklighet.

Vården behöver sådana som oss; medarbetare som har jobbat länge inom yrket och fått erfarenhet. I en verksamhet där varje dag är unik. Där vi inte vet vad som händer nästa timme (eller ens minut) krävs personer som ”varit med”.  För vilka varje ny situation känns välbekant. Som ”vet”.  Som har yrkesskicklighet.

Det handlar inte om att nya medarbetare inte är värdefulla. Det är de. De har nya kunskaper och nya ögon. De tvingar oss att tänka utanför ”så har vi alltid gjort”. Men en nyanställd medarbetare har inte fått möjlighet att utöva yrkeskunnandets praktik. Än. Hen måste vilja stanna kvar i yrket för att lära. För att en dag vara den äldre kollegan med yrkesskicklighet.

I en organisation, där vi allt för ofta räknar nyckeltal och siffror, hur mäts något som är tyst? Något vi ibland kallar magkänsla eller uttrycker som ”jag bara vet”. Vi kan börja med att sätta ord på vår kunskap och hur den bidrar till en bättre vård. Synliggöra att erfarenhet behövs exempelvis för att vägleda att rätt analyser blir beställda, för personkännedom som underlättar samarbete mellan professioner för patientens bästa, för att våra yngre kollegor ska kunna utvecklas. Vi måste börja tala om yrkesskicklighet.

Åsa Gyberg Karlsson

Biomedicinsk analytiker

 

 

Gästblogg: Vi måste sluta vara “labbråttor” och börja vara biomedicinska analytiker

av Lämna en kommentar

Sophia Godau

”Biomedicinsk analytiker ska jag bli”, säger jag när människor frågar mig vad jag studerar till. Och mitt svar leder till förvirring. Och nej – jag ska inte bli labbråtta, sjuksköterska på ett laboratorium eller en av vitrockarna i källaren som inte syns. Jag ska bli den som tar reda på vad som fungerar och inte fungerar på insidan av din kropp, jag ska bli den som är inblandad i minst 70% av alla diagnoser som ställs inom hälso- och sjukvården och jag ska bli den som ser till att du får bästa möjliga behandling eftersom du har fått rätt diagnos. Biomedicinsk analytiker ska jag bli. Men för få vet vad det är och vad det innebär.

Jag har alltid varit medicinskt intresserad och försökt förstå hur saker och ting hänger ihop i världen. Varför kroppen och livet fungerar som det gör. Detta intresse tillsammans med mitt sinne för noggrannhet, kvalitet och förbättring ledde mig in i armarna på världens bästa yrke: biomedicinsk analytiker. Utan oss skulle man aldrig få veta vad som är fel på insidan av kroppen. Vad som finns i blodet, hur organen ser ut, vilka bakterier och virus som gömmer sig och om allting fungerar som det ska. Arbetet vi gör måste vara korrekt 100% av alla gånger, eftersom det annars kostar liv. Och det är bland annat detta, att känna att man är så viktig i andras liv och i vården, som får mig att älska detta yrke så mycket. Kärleken till förbättring, kvalitet och detektivarbete som ger rättvis och jämlik vård.

Jag har nu varit aktiv i Vårdförbundet som förtroendevald på olika sätt i mer än två år och träffat många biomedicinska analytiker, både yrkesverksamma och studenter, från hela världen. Alla de har varit medvetna om hur viktiga vi är i vårdkedjan men det är inte förrän vi organiserar oss tillsammans som vi får samhället att uppmärksamma oss.

Jag kände från första dagen när jag blev studentmedlem i Vårdförbundet att jag inte är ensam i att vilja driva mina professionsfrågor. Jag tror att vi kommer synas mer i vården, politiken och samhället om vi tillsammans vågar synas. Om man frågar en 10-åring vad en läkare eller sjuksköterska gör kan de faktiskt ge ett svar på det. Detta träffar dock inte in på mitt yrke. Hos oss är det till och med ovanligt att en kollega inom hälso- och sjukvården vet vad vi gör, hur ska då alla andra veta? Om ungdomarna aldrig märker oss eller får reda på att vi finns kommer de inte söka sig till utbildningen när de går ut gymnasiet. Och om politiker aldrig märker oss kommer det inte ske en utveckling inom vår profession.

Biomedicinska analytikers värde kommer synas när vi slutar vara labbråttan i källaren som inte presenterar sig som stolt biomedicinsk analytiker. Det kommer synas när vi slutar acceptera att samhället inte vet vilka vi är och när vi bjuder in till våra laboratorier. Det kommer synas när vi organiserar oss genom att vi ansluter oss till Vårdförbundet som har styrkan att påverka på högre nivå. Hälso- och sjukvården utvecklas och vi kommer behöva utvecklas med den. Det är därför självklart för mig att fortsätta vara en medlem i Vårdförbundet även efter min studietid och ansluta mig till en organisation i vilken jag aldrig behöver vara ensam i att påverka min och mitt yrkes framtid.

Jag bubblar av yrkesidentitet, glädje och stolthet nu när det är vår yrkesdag. En dag om året syns vi, pratar öppet om vad vi gör och visar vårt värde. Men vi måste känna och göra så alla dagar om året. Alla ska veta vilken viktig kugge i hjulet vi är. När jag alltså säger ”Biomedicinsk analytiker ska jag bli” ska alla veta vad jag menar. Kunskapen om biomedicinska analytiker behöver vara ett gemensamt mål och vår synlighet en kollektiv ansträngning. Tillsammans är vi starka.

Sophia Godau
Ordförande Vårdförbundet Student

Gästblogg: Vi ska säga “Här är jag, detta är min spetskompetens”

av Lämna en kommentar

Jennifer Arnqvist

Internationella biomedicinska analytikerdagen, vår och ljusare tider. Inom kort kommer jag att påbörja mitt femte år som yrkesverksam. Fyra år i yrket, bytt inriktning en gång och hittat det jobb som jag älskar. Men kommer det att räcka?

Jag vet att jag har hittat mitt drömyrke inom denna profession. Jag får analysera och ha en djupare förståelse i sjukdomar som påverkar ett system i kroppen, nämligen hematologiska maligniteter. Jag försöker greppa cellers utmognad i benmärgen. Var det kan slå fel och bli en akut leukemi, kronisk leukemi, MDS eller lymfom, beroende på vilken cell i vilket mognadsstadium som går bananas. Detta ställer så klart väldigt stort krav på mig och min kompetens. Jag har snart jobbat inom klinisk hematopatologi i två år och förstår mig på de mesta maligniteter och hur de uttrycker sig. Men jag anser mig långt ifrån färdig, och inom detta tror jag att man aldrig riktigt blir färdigutbildad.

Både denna kunskap inom sjukdomar i ett system och den avancerade process som utförs på laboratoriet tycker jag är otrolig. Jag kan bli överraskad, förvånad och grymt stolt över min kompetens. Jag är stolt över min säkerhet. Jag är stolt att jag tänker till innan jag agerar. Jag är stolt över den påverkan mitt kunnande och mitt arbete har för en patient. Jag måste ju vara så mycket värd, eller hur?

Nej.
Inte enligt lokala arbetsgivare, SKL eller politiker. Knappt av ens fackliga organisationer. Ibland knappt ens av kollegor på samma sjukhus (men inom andra professioner).
Jag har fått höra dels kommentarer att “ja, du menar att du läser till läkare?” till “hur svårt kan det vara, det är ju bara att lämna ut 0-negativt blod?!” i mitt yrke.

Denna okunskap om min plats i vårdkedjan, den ignorans som vissa kan uttrycka, är skrämmande. Hur ska vi kunna jobba tillsammans, vara ett team om mina teammates inte respekterar min kompetens? Vi måste lära av varandra och lyfta fram varandras kompetens! Vi måste se varje professions del i helheten.

Framförallt måste VI, biomedicinska analytiker, värdera oss själva. Vi måste faktiskt sätta ner foten och säga “Här är jag, detta är min spetskompetens och för det är jag mycket värd!” För vi vet att utan biomedicinska analytiker stannar vården. Våga att inte ta skit och värdera dig för det du faktiskt är värd. Detta är något jag anar kommer ske mer och mer i framtiden, i och med generationsväxling och många yngre förmågor på laboratorier runt om i landet. Dessa yngre kommer inte stanna om de inte blir uppskattade. Jag är inte förvånad över Vårdförbundets undersökning där 45% säger att de kan tänka sig att lämna vården och jobba med annat p.g.a. dålig lön och arbetsmiljö.

Så, visdomsord att ta med sig denna internationella dag; Ta ingen skit. Jag tycker att DU är grym, din kompetens är fantastisk. Du och ditt jobb är värt så otroligt mycket.

Jennifer Arnqvist
Leg. Biomedicinsk analytiker
Styrelseledamot IBL

Gästblogg: Jag trodde aldrig att JAG skulle drabbas av detta; jag som har världens roligaste jobb?!

av Lämna en kommentar

Ulrika Johansson

Det senaste året har inte varit som andra år. Jag förlorade min pappa till cancer i början av 2018 och efter en mycket tuff sommar valde jag dumt nog (av flera olika personliga anledningar) dessutom att inte ta mer än två veckors semester i sträck. När jag sedan fick uppleva en höst där vi på arbetsplatsen varken fick ta semester, flex- eller annan ledighet på grund av personalbrist gick jag in i en depression och utmattning som slutade i en sjukskrivning som jag efter snart sju månader ännu inte helt är tillbaka på 100 procent efter.

Jag trodde aldrig att JAG skulle drabbas av detta; jag som har världens roligaste jobb?!

Jag utbildade mig till Laboratorieassistent inom klinisk fysiologi i Umeå sista året innan utbildningen förändrades till nuvarande 180 hp. När jag gick ut 1994 fanns det inga lediga jobb alls för biomedicinska analytiker i hela Sverige enligt Arbetsförmedlingen, så jag hankade mig fram med diverse andra jobb tills jag äntligen fick ett vikariat på Kliniskt Neurofysiologiskt laboratorium, Neurofys, på Norrlands Universitetssjukhus Umeå 1995. Åh, så jag trivdes! Det var en åldersmässigt ganska blandad personal och vi hade mycket roligt tillsammans, både på arbetet och fritiden. Trots att jag redan hade sambo och hund i villan i Nordmaling 5 mil söder om Umeå så tyckte jag då fredagen kom att det var helt onödigt med helg: ”Jag vill fortsätta jobba! Det är så kul!”

Den känslan har inte lämnat mig ännu, trots att jag givetvis njuter av helgen med familjen numera, och även om jag via olika kortare anställningar till slut hamnade på min nuvarande anställning 1999 på Klinisk Fysiologi, NUS så har jag ett jobb som kräver tankeverksamhet, engagemang, empati, hög kompetens och noggrannhet – rätt och slätt ett livsviktigt arbete som ger tillfredställelse även för mig som person!

Trots detta drabbas jag av depression och utmattning! I detta är det konstigt nog lätt att tappa tron både på sig själv, men även i sitt yrke. Det man vet att man kan och har kunnat i många år blir man helt plötsligt osäker på i vilken ordning man skulle göra saker fast det finns metodbeskrivning som man nästan kunnat i sömnen.
Det jag tänker på inför vår stundande Internationella biomedicinska analytikerdag den 15 april är att ha en bra arbetsmiljö och riktig återhämtning med mindfulness är viktigare nu än någonsin, i vårt slimmade, produktionsinriktade, sociala-medier-fixerade samhälle.

Jag kommer aldrig någonsin att sluta vara #stoltbiomedicinskanalytiker men jag är nu mer mån om att ta hand om mig själv och min egen tid – var det du också!

Ulrika Johansson
Leg biomedicinsk analytiker med specialist funktion inom Klinisk fysiologi, Hjärtcentrum NUS Umeå
Ledamot i IBL:s sektion för Klinisk fysiologi
Medlem i IBL:s Etiska kommitté

Gästblogg: Can you imagine a World where the Biomedical Scientists and their laboratories don’t exist?

av Lämna en kommentar

On the 15th of April, we celebrate the day of our Profession, a very active, brilliant and cutting edge one. Biomedical Scientists are a group of highly educated health professionals, with Bachelors, Master and PhD degrees that contribute in a unique way for the detection, screening, treatment and monitoring of non-communicable diseases.

Fernando Mendes

According to the World Health Organization, …”non-communicable diseases, also known as chronic diseases, tend to be of long duration and are the result of a combination of genetic, physiological, environmental and behaviours factors. The main types of non-communicable diseases are cardiovascular diseases (like heart attacks and stroke), cancers, chronic respiratory diseases (such as chronic obstructive pulmonary disease and asthma) and diabetes”…

The numbers associated with this type of pathologies are frightening, 41 million people die each year, representing 71% of all deaths globally. 15 million people died from some non-communicable diseases between the ages of 30 and 69 years (WHO, 2018).
Cardiovascular diseases account for most non-communicable deaths, or 17.9 million people annually, followed by cancers (9.0 million), respiratory diseases (3.9million), and diabetes (1.6 million).

Can you imagine a World where the Biomedical Scientists and their laboratories don’t exist?
The success of medicine nowadays, patient survival, as well as their quality of life, are linked to the thousands of results that every day are produced in laboratories with quality assurance.
Many lab tests are the result of Biomedical Science research that started at Higher Education Institutions or independent research labs, involving Biomedical Scientists and due to translational medicine make part of the laboratory routine.

Biomedical scientist’s role is fundamental in the Health Care System and in the daily life of people, to acknowledge this is essential, by combining the International Day of Biomedical Laboratory Sciences with awareness campaigns of non-communicable diseases around in Europe once detection, screening, treatment and monitoring makes part of our professional DNA.
Long and successful life to this vivid profession!

Fernando Mendes
President European Association for Professionals in Biomedical Science (EPBS)

Och så närmar vi oss den tiden på året igen….

av Lämna en kommentar

IFBLS Board of Directors

Sedan 1997 har den internationella Biomedicinska analytikerdagen uppmärksammats den 15 april. Dagen har sitt internationella ursprung i vår världsorganisation IFBLS som sätter tema för dagen. Du kan hitta årets internationella poster här om du vill använda den och läsa om bakgrund till varför dagen firas.

Som President för IFBLS har jag skrivit en krönika med koppling till årets tema, ”Non Communicable Diseases: The role of Biomedical Laboratory Scientists in Detection, Screening and Treatment”. Krönikan kommer att publiceras i IBL:s Laboratoriet, norska Bioingeniøren och i Danske Bioanalytikere och just nu kan du läsa den genom länken till Bioingeniøren.

Jag har genom åren varit med på heldagskonferenser på olika håll i landet, mindre möten på Vårdförbundets lokalavdelningar, serverat tårta i stora lass och ibland stått i en entré och pratat med förbipasserande allmänhet, allt precis som dagen är tänkt att se ut. För mig har det viktigaste varit att göra något utöver det vanliga, oavsett om det varit att prata med kollegor, medlemmar, vänner eller okända, men så att dagen har fått en egen profil i min kalender. En dag då jag hyllar mitt yrke som Biomedicinsk analytiker.

Vårdförbundet har tagit fram en del material för den som vill få inspiration att göra något själv. Du hittar materialet här. Under de kommande dagarna kommer även Biomedicinska analytikerbloggen att ha sin vårrusning med dagliga uppdateringar från olika Biomedicinska analytikerkollegor runt om i landet. Ta del av dessa, läs om hur andra tänker kring sitt yrkesutövande och kommentera gärna. Som bloggare är det kul att få återkoppling från läsare och som bloggläsare kan man ofta få till riktigt bra diskussioner i kommentarsfältet.

HAPPY BLS DAY!

Gästblogg: Etik till sista blodsdroppen

av 1 kommentar

Åsa Gyberg-Karlsson

När vi tar emot ett prov, då tar vi emot en människa. Även om det ”bara” rör sig om några milliliter blod ska vi, om vi följer vår yrkesetiska kod, ”respektera och skydda individernas integritet och värdighet”. Det där med integritet känns självklart – vi som jobbar inom vården har ju tystnadsplikt. Men värdigheten då? Vad innebär den? Går det att behandla ett blodprov respektlöst? Är det respektlöst att exempelvis inte vara rädd om provmaterialet, att inte följa rutiner eller att skämta om provet? Eller är allt värdigt, så länge provsvaret går att lita på?

I hälso- och sjukvårdslagens tredje kapitel, första paragraf går det att läsa att:
”Vården ska ges med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans värdighet. Den som har det största behovet av hälso- och sjukvård ska ges företräde till vården.”. Det ställer krav på oss. Även när det ”bara” rör sig om några milliliter blod. Det förbinder oss att behandla varje prov lika, oavsett vem provet är taget på. Nu tänker säkert många av er: Självklart – att analysera enligt metod det är ju det som är kvalitet, vår yrkeskompetens. Och att prioritera ett prov efter diagnos, dvs. störst behov först, görs dagligen. Men tänk om vi skulle påverkas av namnet på remissen och kanske analysera det provet lite senare, av helt osakliga skäl. Eller att vi kategoriskt sätter människor med en viss typ av diagnos längst ner på prioriteringslistan utan att ta hänsyn till varje enskild situation. Är det verkligen okej? Är det att ha respekt för alla människors lika värde?

En humanistisk människosyn, som vår yrkesetiska kod och hälso- och sjukvårdslagen bygger på, innebär att varje människa är mer än värdet av en siffra – av ett provresultat. Det innebär att människovärdet är knutet till människans existens och inte till vem hon är, vad hon gör, vilka egenskaper hon har eller vilken position i samhället. Det är också denna människosyn som är grunden för FN:s allmänna deklaration om de mänskliga rättigheterna, enligt vilken alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. Vår yrkesetiska kod och den lag som styr hur vi ska agera inom sjukvården, vilar alltså på det som skrevs i en deklaration 1948 med motiveringar som ”Eftersom erkännandet av det inneboende värdet hos alla som tillhör människosläktet och av deras lika och obestridliga rättigheter är grundvalen för frihet, rättvisa och fred i världen, Eftersom ringaktning och förakt för de mänskliga rättigheterna har lett till barbariska gärningar som har upprört mänsklighetens samvete”. Det är inget vi självklart tänker på när vi tar emot provet, när vi analyserar det eller svarar ut resultat. Men det är något vi emellanåt borde ta och reflektera över.

Vad innebär de mänskliga rättigheterna för oss som biomedicinska analytiker? Hur påverkar det om vi ser på ett prov som ”bara” några milliliter blod, eller om vi också ser att det är en människa? Hur förhåller vi oss till provmaterialet och den det tillhör? Vad innebär det att i vårt dagliga arbete, in till sista blodsdroppen, att utgå från ett etiskt förhållningssätt där varje människa har ett värde i sig?

/Åsa Gyberg-Karlsson
Biomedicinsk analytiker
Region Blekinge

Gästblogg: Biobanker, molekylärbiologi, informationssäkerhet, ISO 15189 och Point of care testing

av 2 kommentarer

Lena Morgan, SIS

Nu var det väldigt länge sedan jag skrev något som Gästbloggare! Ni kan ju tro att standardiseringsvärlden har avstannat…. Men långt ifrån – det händer mycket som kan påverka er ute i den kliniska verksamheten, eller ni som arbetar med medicintekniska produkter både som tillverkare eller med mer regulatoriskt perspektiv. Det pågår en massa struktureringsarbete i EU där man ska rigga myndigheter för hur allt ska fungera när de nya lagstiftningarna MDR (2020)och IVDR (2022) träder i kraft. I och med det är det också mycket som behöver göras med att få till standarder som är harmoniserade mot den nya lagstiftningen.

Att jobba med standarder
Jag har ju glädjen att vara projektledare för några olika kommittéer som arbetar med olika typer av diagnostisk verksamhet eller andra analyser (drogtester och kosmetiska testmetoder) men också den inom Hälsoinformatik, inom alla dessa pågår ett ständigt arbete med flera hundra olika standarder. Man kan ju tro att det är tråkigt och trist att arbeta med standardisering, det är ju en ganska ordningsam verksamhet, styrd av regelverk och lagstiftning. Men jag måste säja att det är precis tvärt om, det är inspirerande, konstruktivt, lärorikt och roligt! Man träffar så mycket kunniga människor från hela världen. Det pågår ständigt en mängd nya arbeten inom olika internationella grupper och rätt var det är så publiceras nya standarder. Därför tänkte jag att det var läge att berätta litet om detta för er nu.

Standard Biobanker
Det har precis publicerats en Svensk standard med generella krav för Biobanker och den finns även på svenska SS-ISO 20387:2019 Bioteknik – Biobanker – Generella krav för biobanker. Ni kan hitta den på vår webbsida eller i ert abonnemang via SKL. Flera svenska experter har deltagit i det internationella arbetet, flertalet från biobanker i regioner.

Organisationers informationssäkerhetsstandarder
En annan nyhet som har kommit på svenska är en SS-EN ISO 27799:2016 Hälso- och sjukvårdsinformatik – Ledningssystem för informationssäkerhet i hälso- och sjukvården baserat på ISO/IEC 27002. Denna internationella standard ger riktlinjer för organisationers informationssäkerhetsstandarder och praxis för ledning av informationssäkerhet inklusive val, tillämpning och ledning av säkerhetsåtgärder med beaktande av organisationens informationssäkerhetsmässiga riskmiljö(er). Den innehåller också kommentarer utifrån svensk lagstiftning inom området.
Även inom molekylärbiologin har det hänt saker.

Standard Molekylära in vitro-diagnostiska undersökningar
Inom den europeiska standardiseringen är kvaliteten på diagnostik inom molekylärbiologiska analyser en viktig fråga. Man har nyligen publicerat en serie av standarder EN 20166: 2018 Molekylära in vitro-diagnostiska undersökningar – Specifikationer för förhandsgranskningsprocesser för formalinfixerad och paraffininkopplad (FFPE) vävnad. Alla EN-standarder publiceras dessutom som SS svensk standard (för EU-lagstiftningen), så nu finns dessa tre delar att tillgå via SIS-abonnemang eller köpa styckvis. De heter SS-EN ISO 20166-1,-2, -3 :2019. Denna serie omfattas av tre delar som handlar om isolerat RNA, isolerade proteiner och isolerat DNA, beskriver processerna för pre-analys, från provtagning till hantering, dokumentation, lagring och bearbetning av prover till isolering av olika substanser. Både jag och några av experterna i TK 331 Laboratoriemedicin, har deltagit i detta arbete vilket har varit mycket intressant och lärorikt, hur man kan diskutera vissa små detaljer i timmar för att få det rätt och begripligt för alla!

Teknisk specifikation för PNA-analyser utan laboratoriekunskap
Ett av de mest diskuterade och känslostormande arbetena inom ISO:s laboratorieverksamhet är det vi har jobbat med inom POCT. Diskussionerna har gått höga om vilka som får laborera och hur det ska gå till med PNA-analyser och om vi verkligen ska beskriva hur man bör göra. Liknar lite diskussionerna vi hade när jag jobbade på laboratorier under 1980 och 90-talen (vad länge jag har jobbat!!!). Nu kommer det i alla fall snart en TS (Teknisk specifikation) som är en Guideline kring hur man ska utföra PNA-analyser om man inte har laboratoriekunskap eller kontakt med något laboratorium. ”Guidance for supervisors and operators of point-of-care testing (POCT) devices”

Revidering ISO 15189
Ett arbete som ni alla kan komma att påverkas av är revideringen av ISO 15189 som har påbörjats. Många av experterna i TK 331 är aktiva i det arbetet, både personer från laboratorier och Swedac. Man har i ISO-arbetsgruppen delat upp arbetet i olika grupper som arbetar med den del av standarden man har mest intresse i och sedan när man gjort de första rundorna med ändringar kommer man titta på hela standarden.

Är ni intresserade att höra mer om det, kan ni kontakta mej på lena.morgan@sis.se .

Ni kan läsa mer om allt standardiseringsarbetet som bedrivs inom vård och omsorg här. 

/Lena Morgan
( lena.morgan@sis.se )

Projektledare, Leg Biomedicinsk analytiker
Ordförande  Advisory Board for Healthcare Standards, CEN

Gästblogg: Het sommar och nya utmaningar som förbundsstyrelseledamot

av Lämna en kommentar

Michel Silvestri

Michel Silvestri

När jag skriver detta så är semestern avslutad och jag har just klarat av första dagen på jobbet efter flera veckors het sommarledighet. Semester och het sommar? Borde vara enbart positivt, men skaver lite grann.

Som anställd i vården så är jag själv lyckligt lottad att ha fått fyra veckors sammanhängande semester, dessutom under den period som jag önskat. Det är inte alla kollegor som fått detsamma, tyvärr. Här på Gotland, liksom på många håll i landet har vården tidvis varit mycket ansträngd. I Stockholm är fortfarande en tredjedel av vårdplatserna stängda pga personalbrist. Det är drygt 1200 vårdplatser – motsvarande ett större sjukhus som är igenbommat!

Den heta, soliga sommaren har uppskattats av många, men samtidigt har torkan varit förödande för våra lantbrukare, och värmeböljan har plågat våra äldre som riskerat att drabbas av ökad dödlighet.
Många av oss anar att vi fått en försmak av klimatförändringens effekter, och känner en gnagande oro över vad det kan innebära i förlängningen.

Som om ovanstående inte vore nog så har vi om knappt en månad val i Sverige, och det mesta tyder på att det blir mycket svårt att skapa en tydlig politisk majoritet i riksdagen men även i många av våra lokala parlament, dvs i landsting och kommuner. Därigenom försvåras viktiga beslut och genomförandet av nödvändiga reformer. Bakgrunden är till stor del en främlingsfientlig och populistisk vind som fortsätter svepa fram med ihåligt löfte om snabba, enkla lösningar på komplexa problem.

Det råder ingen tvekan om att vi har stora utmaningar framför oss, men däri ligger också stora möjligheter.
Vi måste i hela samhället, i vården och på våra laboratorier fortsätta arbeta med minsta möjliga belastning på klimat och miljö. Grön teknik och effektiva processer är globala framgångsfaktorer där Sverige ligger långt framme. Vi måste, för att klara bemanningen i vården ta vara på den kompetens som invandrar från hela världen till vårt fantastiska land. Vi måste på ett smart och användarvänligt sätt ta vara på de möjligheter som digitalisering, automation och artificiell intelligens erbjuder.

Michel Silvestri, först i bakre raden från vänster

Förresten, apropå utmaningar; I våras blev jag invald som förbundsstyrelseledamot i Vårdförbundet och i stycket ovan har jag faktiskt räknat upp flera större frågor som jag vill arbeta med, som förtroendevald. Därtill kommer naturligtvis nödvändigheten att förbättra villkor och arbetsmiljö så att biomedicinska analytiker, barnmorskor, röntgensjuksköterskor, sjuksköterskor och alla andra anställda i vården orkar och vill vara kvar i livsviktiga och utvecklande jobb.

Jag har träffat Sineva Ribeiro och övriga i förbundsstyrelsen vid ett par tillfällen redan, och det känns som vi snabbt blivit ett sammansvetsat team som under de kommande fyra åren ska bidra till att göra skillnad,
Det blir en spännande resa som jag hoppas kunna ge inblick i emellanåt här på Biomedicinsk analytikerbloggen.
Förhoppningsvis har även du som läser detta haft en bra sommar med möjlighet till vila och återhämtning. Jag önskar dig en fin sensommar och höst. Om du har egna jobbrelaterade frågor, synpunkter eller förslag – tveka inte att kontakta mig.

Vi hörs!

Michel Silvestri, leg. biomedicinsk analytiker, med dr
Enhetschef, LaboratorieMedicinskt Centrum Gotland
Förbundsstyrelseledamot, Vårdförbundet

michel.silvestri@vardforbundet.se