I veckan som gick var jag och pratade med biomedicinska analytikerstudenter på Karolinska Institutet om legitimationen. Även om jag jag är legitimerad själv så fick jag en genomgång med en av Vårdförbundets jurister och det var välbehövligt kände jag.
Som legitimerad yrkesutövare är jag skyldig att utföra mitt arbete enligt vetenskap och beprövad erfarenhet. Om det då kommer ny kunskap, så är jag skyldig att ta till mig den och tillämpa den i mitt arbete.
Inget konstigt i detta egentligen, men hur får jag till mig denna nya kunskap? Om jag är av det ambitiösare slaget så kanske jag följer alla vetenskapliga publikationer inom mitt område, jag är aktiv och ligger på själv hela tiden. Men om jag inte är fullt så hängiven, är det då ren slump hur jag inhämtar ny kunskap? Och, när och vilket sammanhang sker detta?
Att inhämta ny kunskap, det vill säga kontinuerlig professionell kompetensutveckling, är mitt eget ansvar som legitimerad yrkesutövare och detta är något som ska ske inom min anställning. Inom min arbetstid. Detta är en av Vårdförbundets viktigaste frågor; att specialistutbildning och kompetensutveckling ska ske inom anställningen.
-Men, är det så det ser ut? Och räcker den tid som avsätts?
Förändringarnas tid blåser förbi. Vårt yrke som BMA förändras ständigt nya tekniker nya maskiner ,där vårt jobb håller på att bli mer automatiserat kräver nya kunskaper för oss med lite äldre utbildning. Detta kanske hade varit något för hp föreningen att ta tag i förändra internutbildningarna. Bristen på Patologer i Landet gör att vi måste ligga i fram kanten för utskärning, en intressantare utveckling av våra arbetsuppgifter och en personlig utveckling.
Kerstin
Visst är det så Kerstin, specialistutbildning i patologi på avancerad nivå är något vi behöver driva på.