Förändringsobenägna

Svensk förening för patologi genomförde en kvalitetsdag i Uppsala idag och sista inlägget för dagen var en paneldebatt om “Patologutredningen 2012, konsekvenser på kort och lång sikt”. Marie Beckman Suurküla som genomförde utredning hade lämnat återbud på grund av sjukdom, så hon ersattes av Gunilla Gunnarsson, cancersamordnare på SKL (Sveriges Kommuner och Landsting). Panelen bestod i övrigt av patologläkare och en representant för Socialstyrelsen.

Gunilla Gunnarsson gav en bakgrund till rapporten, om hur patologin hade pekats ut som en flaskhals i cancerstrategin och att slutrapporten, som till stor del bestod av 62 åtgärdspunkter, lämnades till Socialdepartementet i slutet på mars i år. Sedan dess har det varit segt, sa hon. Rapporten kommer inte att skickas på remissomgång, den innehåller en bra bild av dagsläget, men inte av framtiden. Som jag förstod menade Gunilla Gunnarsson att  krisen inom patologi i högsta grad är här. Rapporten påtalade nödvändigheten av utbildning av andra än läkargruppen (läs: biomedicinska analytiker, cytodiagnostiker och i viss mån obduktionstekniker), förslag att utveckla digital patologi, behov av handledning för ST-läkare men hon frågar också “var är ledningen inom patologin? Vad vill verksamheten?”

Utan att gå in på detaljer om vem som sa vad, så blev det i alla fall för mig, mycket tydligt att inom patologin vill man göra så som man alltid har gjort. Och det spelade inte så stor roll om det handlade om ny teknik (digitalisering) eller andra professioner att utföra traditionella patologarbetsuppgifter. Gunnarsson påpekade tidigt i sitt anförande att patologin har ett klimat som inte är förändringsinriktat och tyvärr bekräftade de flestas uttalanden (om än inte alla) att så är nog fallet. Jag måste nog säga att jag är litet förvånad. Trots att jag jobbat inom patologin så har jag inte upplevt denna “kultur” så påtagligt tidigare. Eller så har jag fått ett annat perspektiv.

Nåväl. Det finns en del att jobba på med andra ord.

För den som inte läst om patologiutredningen tidigare så var den väldigt utförlig men bland annat konstaterades det att rekrytering till biomedicinska analytikerprogrammet och cytodiagnostikerprogrammet behöver öka, liksom kompetensen hos dessa två professioner. Detta föreslog man ska åstadkommas genom ett ökat innehåll av histologi och patologi i yrkesutbildningen och etablerandet av Masterutbildning i patologi för biomedicinska analytiker och utöka cytodiagnostikerprogrammet från Magister till Master (Magister 60 hp, Master 120 hp). För att öka rekryteringen till biomedicinska analytikerprogrammet är det nödvändigt att se över arbetsmiljö, bristen på karriärvägar och de förhållandevis låga lönerna. Och arbetet med detta, ska enligt Marie Beckman Suurküla göras gemensamt av Socialstyrelsen, SKL och de fackliga företrädarna.

Lämna en kommentar

*