Biomedicinska analytikerbloggen

  • Om Vårdförbundet
  • Om bloggen
  • Vårdförbundetbloggen
Biomedicinska analytikerbloggen

Biomedicinska analytikerbloggen

Nationellt reglerad specialistutbildning och AST

24 februari, 2014 by Anne Lindgren 5 Comments

Vi arbetar på att få fram nationellt reglerad specialistutbildning även för biomedicinska analytiker.  Inspirationen kommer från Vårdförbundets idé om akademisk specialisttjänstgöring för sjuksköterskor. Drivande i frågan är Vårdförbundet tillsammans med IBL.

För drygt ett år sedan presenterade Vårdförbundets förbundsstyrelse Vårdförbundets ide om akademisk specialisttjänstgöring (AST) för sjuksköterskor. Iden innebär att specialistutbildning fortsatt ges på universitet och högskola, den ger akademisk examen och en skyddad specialistbeteckning, att utbildningsanställningar inrättas och att dessa regleras i kollektivavtal och att utbildningen har stor del förlagd i verksamheten. Anledningen att sjuksköterskor var först ut är b.la för att det redan finns nationellt reglerade specialistutbildningar för sjuksköterskor och för att antalet specialistsjuksköterskor har sjunkit för att det sällan funnits ekonomisk incitament för individen att genomgå specialistutbildning. Iden om AST har sedan dess genom starkt påverkansarbete fått stort genomslag, den finns i de flesta politiska partiers valprogram och det finns några arbetsgivare som påbörjat utbildningsanställningar för sjuksköterskor.

Då för ett år sedan när idén om AST presenterades deltog även IBL och Svensk Förening för röntgensjuksköterskor (SFR) och Barnmorskeförbundet vid mötet. Samtliga var intresserade av att tillsammans med Vårdförbundet arbeta för AST för respektive profession.

Och vi är där nu när det gäller biomedicinska analytiker och röntgensjuksköterskor.

För några veckor sedan möttes Vårdförbundet och IBL och SFR. Anledningen till denna konstellation är att det idag saknas nationellt reglerade specialistutbildningar för dessa två professioner och därför kommer påverkansarbete för införande av det samordnas med att formen för utbildningen ska bli AST. Att en specialistutbildning behöver vara reglerad är för att den som går utbildningen efter examen ska få en skyddad specialistbeteckning som gäller överallt. Man blir specialistbiomedicinsk analytiker, inte bara som möjlig beteckning på sin nuvarande arbetsplats utan överallt där man söker en tjänst. Självklart ska det då finnas sådana specialisttjänster att söka. Samtidigt som vi vill att utbildningen ska regleras och krav för utbildningens innehåll tillföras högskoleförordningen vill vi att formen för utbildningen blir AST. Alltså att utbildningsanställningar införs som man under sin utbildningstid kan inneha.

Örebro Universitet startade ett mastersprogram i klinisk laboratorievetenskap som mycket väl skulle kunna utgöra en reglerad specialistutbildning. Med det innehåll programmet har och den tjänstestruktur Agneta Colliander (biträdande verksamhetschef för laboratoriemedicin vid länskliniken, Örebro) håller på att rigga, har vi ett utmärkt exempel på hur detta kan se ut i “verkligheten”.

IBL och SFR är Vårdförbundets samarbetspartners och kommer att driva frågan på sina arenor, Vårdförbundet på våra arenor och där vi kan göra gemensam sak, där gör vi det.

Om du har frågor, oavsett om du som läser är biomedicinsk analytiker eller röntgensjuksköterska, så är du välkommen att kontakta oss. Min kollega Förbundsombudsman Annica Magnusson (annica.magnusson@vardforbundet.se) kan svara dig som är röntgensjuksköterska och du som är biomedicinsk analytiker kan kontakta mig, Anne Berndt (anne.berndt@vardforbundet.se).

Filed Under: Information, Utbildning, Villkor

Gästblogg: Biomedicinska Analytiker är specialister!

8 juli, 2013 by Anne Lindgren 5 Comments

Nu är det sommar, och i tidningen kan man läsa nästan varje dag om den akuta sjuksköterskebristen. Vårdförbundets ordförande figurerar i media och att det är brist på barnmorskor och sjuksköterskor vet ”alla”.

Men Biomedicinska Analytiker då, det måste det ju finnas gott om? Inte står det någonstans om hur många tomma pass det finns?  Eller att det inte finns vikarier att ta in?

På vår avdelning har vi inga vikarier. På systeravdelningen finns det en vikarie. Hur fixar vi det då? Tja, vi springer lite fortare, delar vår semester. Och så bygger vi på våra köer.

Klinisk Fysiologi har ingen vårdgaranti, det blir inga missade kömiljoner när våra köer växer.  Patienter som har väntat i flera månader på att få sin undersökning ringer uppgivet, svaret blir alltid samma. ”Vi förstår att du har väntat länge. Mår du dåligt? Det bästa är om du kan kontakta din läkare så hen kan skicka en påskyndelseremiss. Kan du komma med kort varsel? Då kan vi kanske ordna in dig lite tidigare.”

Men hade det hjälpt att ta in några sommarvikarier då? Nej, det hade det inte. För att kunna utföra de flesta av våra arbetsuppgifter är det lång upplärning, månader, i vissa fall år. Men inte är vi specialister inte!

Vi har Biomedicinska Analytiker på vår avdelning som skriver svar på avancerade undersökningar, undervisar ST läkare i att köra ultraljud och utför komplicerade undersökningar dagligen.  Att lägga schema hos oss är en komplicerad uppgift. All personal kan inte alla undersökningar, vi är inte utbytbara. Det vet till och med våra chefer. Men vi är inte specialister!

I förra Vårdfokus kunde man läsa om Biomedicinska Analytiker som ville ha bättre ersättning samt tydligare kompetensutveckling eftersom de skriver svarsförslag på en undersökning som tidigare endast besvarades av läkare.  De fick ingen extra ersättning, utan istället fick de höra att de utfört detta arbete tidigare och alltså skulle göra detta även fortsättningsvis. Detta händer överallt, på alla arbetsplatser där det finns biomedicinska analytiker.  Men vi är inte specialister!

Vi arbetar i en verksamhet där tekniken går framåt hela tiden, våra undersökningar blir mer komplicerade och det krävs av oss att vi hela tiden hänger med i utvecklingen. Vi har metodansvar och är med och arbetar fram nya metoder . Men vi är inte specialister!

Det finns ingen specialistutbildning för Biomedicinska Analytiker inom klinisk fysiologi.  Vi skall vara generalister, trots att många utför arbetsuppgifter som kräver flera års erfarenhet och specialisering. Hur kommer man till rätta med den problematiken? Jag tror inte att lösningen är ett upplägg som liknar sjuksköterskornas, med ett extra år på högskolan. Nej, lösningen ligger nog i att man skall kunna blir specialist genom vidareutbildning på sin arbetsplats. Och så är det redan! Som biomedicinsk analytiker inom det område jag arbetar, klinisk fysiologi, har du ofta goda möjligheter att få åka på kurser och utbildningar, och att vidareutvecklas på din arbetsplats. Men du får aldrig något bevis på att du ÄR specialiserad. En del arbetsplatser har ”körkort”, eller ”signeringsrätt” eller till och med ”specialist-bma”, men vad hjälper det om du vill byta arbetsplats tex?

Lönemässigt gör det inget större heller, Biomedicinska Analytiker ligger lågt i löneligan. Ibland kan man få någon extra hundralapp i lönekuvertet för att man tar på sig ett nytt ansvar, men oftast blir det ingen större skillnad.

Biomedicinska Analytiker behöver en möjlighet till vidareutbildning även på pappret!  Och den behöver inte alls följa sjuksköterskornas mall, eftersom vi tillhör en helt annan yrkesgrupp.  Om vi skall kunna locka unga, drivna naturvetare att utbilda sig till Biomedicinsk Analytiker så måste det finnas tydliga karriärvägar!

Om man går in på Vårdförbundets sida för Biomedicinska analytiker så blir man inte mycket klokare. Även i vårat eget fackförbund är vi doldisar. Vi klumpas ihop, precis som att man som biomedicinsk analytiker kan gå in och jobba var som helst. När vi alla vet att det inte är så, att man måste utbildas, ofta i flera år på sin arbetsplats. Men vi är inte specialister!

När får Biomedicinska Analytiker möjligheten att bli specialister även på pappret? För specialister, det är vi redan!!

// Bianca

Bianca Bugge
Leg. Biomedicinsk analytiker
Klinisk Fysiologi/Nuklearmedicin
Uddevalla Sjukhus

 

Filed Under: Professionen, Villkor

Implementering av ny kunskap

26 mars, 2013 by Anne Lindgren Leave a Comment

I fredags arrangerades en konferens kring frågeställningen om hur vården av de mest sjuka äldre kommer in i våra utbildningar. Vi står inför stora demografiska förändringar där de äldre kommer att utgöra en mycket stor grupp och detta kommer att ställa andra krav på hälso- och sjukvården. Inte bara inom vården, utan även laboratoriemedicin och klinisk fysiologi. T.ex. förväntas antalet fall av pneumonier i Tyskland öka med 200 % fick vi höra vid ett studiebesök på mikrobiologlabb i Berlin i höstas, bara som ett sjukdomsexempel.

På konferensen i fredags talade Petter Gustafsson, professor på KI, om LUST-studien, där man kartlagt sjuksköterskors upplevelse av sin utbildning och mötet med yrkeslivet de första fem åren. Bortsett från att jag funderade på om det gjorts sådana studier på andra professioner, så fann jag det intressant att Petter Gustafsson sa att en mycket liten del av sjuksköterskor implementerar forskning i sitt yrkesutövande. Och att det inte är någon skillnad mellan grund- och specialistutbildade sjuksköterskor.

Sannolikt är detta en reflektion av “verkligheten”, tillvaron är så pressad att det inte finns tid att söka ny kunskap/forskning på arbetstid. Jag vet inte hur det ser ut för biomedicinska analytiker (det finns mig veterligen ingen studie på det), men det är knappast mindre stressigt att jobba på laboratorier, det vet jag.

Men vad händer då med “kravet” i att vara en legitimerad profession? Om du är legitimerad, så åligger det dig att jobba enligt forskning och beprövad erfarenhet. Om det kommer ny kunskap/forskning så måste jag ta till mig den och omsätta det i mitt yrkesutövande. Det blir knepigt detta.

Hur ska vi skapa möjlighet att söka ny kunskap och implementera denna på arbetstid? Är det chefen som behöver se till att avsätta tid för detta eller är det jag själv som måste ställa krav på att få göra det?

Filed Under: Okategoriserade, Professionen, Utbildning, Villkor

Undersköterskor eller biologer….

7 februari, 2013 by Anne Lindgren Leave a Comment

Krisen i akutsjukvården skulle kunna lösas om man bytte ut sjuksköterskorna mot undersköterskor, sa landstingsrådet Anna Starbrink (FP) i morgonnyheterna på TV4 (läs här). Under eftermiddagen har hon visst tänkt till och förklarat sig med att hon menade att undersköterskorna skulle avlasta sjuksköterskorna så att sjuksköterskorna skulle kunna göra arbetsuppgifter som annars görs av läkare.

Ett inte särskilt genomtänkt uttalande, kan vi nog lungt påstå.

Men. Vad är väl nytt med detta egentligen?

Vi vet ju att legitimerade biomedicinska analytiker kan ersättas av andra kategorier på laboratorierna. Arbetsgivare kan besluta om att ta in andra som ser ut att kunna göra vårt arbete; biologer, molekylärbiologer eller andra, som säkerligen kan metoderna, men som ändå inte har legitimation och därmed det särskilda ansvaret för patientsäkerheten som samhället har gett oss. Visst, vi vet att det på sina håll är brist på biomedicinska analytiker, men akta er för hur stor bristen kommer att bli om några år om vi inte får till en bättre löneutveckling och karriärmöjligheter! Enligt Statistiska Centralbyråns prognoser kan det komma att saknas 7500 biomedicinska analytiker 2030, dvs två tredjedelar av dagens yrkesverksamma.

Sjuksköterskestudenterna har drivit framgångsrik lönekampanj “Inte under 24k”, barnmorskorna har börjat samla sig för att få arbeta under drägliga villkor för att kunna ge blivande föräldrar och nyfödda barn den bästa vården. Vårdförbundet stödjer dessa initiativ.

När får biomedicinska analytiker nog och gör sin röst hörd?

Filed Under: Professionen, Villkor

Förändringsobenägna

16 oktober, 2012 by Anne Lindgren Leave a Comment

Svensk förening för patologi genomförde en kvalitetsdag i Uppsala idag och sista inlägget för dagen var en paneldebatt om “Patologutredningen 2012, konsekvenser på kort och lång sikt”. Marie Beckman Suurküla som genomförde utredning hade lämnat återbud på grund av sjukdom, så hon ersattes av Gunilla Gunnarsson, cancersamordnare på SKL (Sveriges Kommuner och Landsting). Panelen bestod i övrigt av patologläkare och en representant för Socialstyrelsen.

Gunilla Gunnarsson gav en bakgrund till rapporten, om hur patologin hade pekats ut som en flaskhals i cancerstrategin och att slutrapporten, som till stor del bestod av 62 åtgärdspunkter, lämnades till Socialdepartementet i slutet på mars i år. Sedan dess har det varit segt, sa hon. Rapporten kommer inte att skickas på remissomgång, den innehåller en bra bild av dagsläget, men inte av framtiden. Som jag förstod menade Gunilla Gunnarsson att  krisen inom patologi i högsta grad är här. Rapporten påtalade nödvändigheten av utbildning av andra än läkargruppen (läs: biomedicinska analytiker, cytodiagnostiker och i viss mån obduktionstekniker), förslag att utveckla digital patologi, behov av handledning för ST-läkare men hon frågar också “var är ledningen inom patologin? Vad vill verksamheten?”

Utan att gå in på detaljer om vem som sa vad, så blev det i alla fall för mig, mycket tydligt att inom patologin vill man göra så som man alltid har gjort. Och det spelade inte så stor roll om det handlade om ny teknik (digitalisering) eller andra professioner att utföra traditionella patologarbetsuppgifter. Gunnarsson påpekade tidigt i sitt anförande att patologin har ett klimat som inte är förändringsinriktat och tyvärr bekräftade de flestas uttalanden (om än inte alla) att så är nog fallet. Jag måste nog säga att jag är litet förvånad. Trots att jag jobbat inom patologin så har jag inte upplevt denna “kultur” så påtagligt tidigare. Eller så har jag fått ett annat perspektiv.

Nåväl. Det finns en del att jobba på med andra ord.

För den som inte läst om patologiutredningen tidigare så var den väldigt utförlig men bland annat konstaterades det att rekrytering till biomedicinska analytikerprogrammet och cytodiagnostikerprogrammet behöver öka, liksom kompetensen hos dessa två professioner. Detta föreslog man ska åstadkommas genom ett ökat innehåll av histologi och patologi i yrkesutbildningen och etablerandet av Masterutbildning i patologi för biomedicinska analytiker och utöka cytodiagnostikerprogrammet från Magister till Master (Magister 60 hp, Master 120 hp). För att öka rekryteringen till biomedicinska analytikerprogrammet är det nödvändigt att se över arbetsmiljö, bristen på karriärvägar och de förhållandevis låga lönerna. Och arbetet med detta, ska enligt Marie Beckman Suurküla göras gemensamt av Socialstyrelsen, SKL och de fackliga företrädarna.

Filed Under: Information, Professionen, Utbildning, Villkor

EUCOLabs- ett EU-projekt

23 september, 2012 by Anne Lindgren Leave a Comment

I två års tid har jag ingått i ett EU-projekt som har kallats EUCOLabs. Det här har varit en förkortning på A Road to a European credit system for Continuing Professional Development of Biomedical Laboratory Scientists in Europe. Med andra ord, det har varit smidigt med en förkortning. Projektet har varit en del i EU:s Leonardo da Vinci-program som fokuserar på det livslånga lärandet. Svenska partners har IBL och Laboratoriemedicin i Västerbotten varit. Jag fick fortsätta att representera IBL när jag bytte arbetsgivare till Vårdförbundet förra året.

I projektet har vi gjort två enkäter; en om biomedicinska analytiker-utbildningarna i Europa och en om CPD i Europa. CPD står för Continuing Professional Development, det vill säga professionell kompetensutveckling. Syftet med enkäterna var att jämföra och få fram aktuell information om utbildningarna och hur det ser ut avseende kompetensutveckling. I Sverige har vi ingen obligatorisk kompetensutveckling vilket man har i en del länder i Europa. Och inte bara att den är obligatorisk, den är också kopplad till din registrering/legitimation och rätten att utöva ditt yrke. Jag planerar att återkomma till hur det ser ut på Irland inom kort.

EUCOLabs-projektet är avslutat och slutrapporten är inskickad. Projektets resultat är ”guidelines” för CPD på Europanivå, en portfolio för dokumentation av CPD och en terminologi för projektet. Dessa dokument kommer att finnas att ladda ner via databanken EST (European Shared Treasure) inom ett par veckor. Även den europeiska organisationen, EPBS, kommer att lägga dem på sin webbsida vad det lider.

I senaste numret av Vårdfokus finns en artikel om projektet. Jag har fått en del frågor på mailen och kommer att ta upp några av dem på bloggen. Projektet lät också göra en film om projektet som du kan hitta på Youtube .

Projektet har inneburit en hel del arbete, men jag är glad att jag har fått medverka. Jag har fått nya erfarenheter och stärkt relationen med många kollegor, både inom och utom Sverige. Dessutom är kompetensutveckling inom din anställning en av de prioriterade frågorna som Vårdförbundet driver. Att det då finns ett system som underlättar dokumentationen är ett klart plus.

Frågor? Maila mig på anne.berndt@vardforbundet.se

Filed Under: Information, Internationellt, Professionen, Utbildning, Villkor

Legitimation och krav

9 september, 2012 by Anne Lindgren 2 Comments

I veckan som gick var jag och pratade med biomedicinska analytikerstudenter på Karolinska Institutet om legitimationen. Även om jag jag är legitimerad själv så fick jag en genomgång med en av Vårdförbundets jurister och det var välbehövligt kände jag.

Som legitimerad yrkesutövare är jag skyldig att utföra mitt arbete enligt vetenskap och beprövad erfarenhet. Om det då kommer ny kunskap, så är jag skyldig att ta till mig den och tillämpa den i mitt arbete.

Inget konstigt i detta egentligen, men hur får jag till mig denna nya kunskap? Om jag är av det ambitiösare slaget så kanske jag följer alla vetenskapliga publikationer inom mitt område, jag är aktiv och ligger på själv hela tiden. Men om jag inte är fullt så hängiven, är det då ren slump hur jag inhämtar ny kunskap? Och, när och vilket sammanhang sker detta?

Att inhämta ny kunskap, det vill säga kontinuerlig professionell kompetensutveckling, är mitt eget ansvar som legitimerad yrkesutövare och detta är något som ska ske inom min anställning. Inom min arbetstid. Detta är en av Vårdförbundets viktigaste frågor; att specialistutbildning och kompetensutveckling ska ske inom anställningen.

-Men, är det så det ser ut? Och räcker den tid som avsätts?

Filed Under: Professionen, Utbildning, Villkor

« Previous Page

Här bloggar Anne Lindgren, biomedicinsk analytiker och förbundsombudsman på Vårdförbundet.

Sök

Senaste inläggen

  • Biomedical Laboratory Science Day 2020 – Coronavirus, fladdermöss och genpistoler
  • Gästblogg: Att bygga rälsen medan tåget går
  • Dr Tedros: Solidarity. Solidarity. Solidarity. We are in this together.
  • “Jag är inte van med att vi biomedicinska analytiker får det erkännandet som vi får nu”
  • Tillsammans skapar vi den bästa vården!

Kategorier

  • Etik
  • Information
  • Internationellt
  • Okategoriserade
  • Professionen
  • Utbildning
  • Villkor

Arkiv

Biomedicinska analytiker RSS

  • RSS - Inlägg
  • RSS - Kommentarer

Facebook

Redaktörsinloggning

Logga in

Twitter

Tweets av @vardforbundet
Footer logo

Vårdförbundet består av runt 114 000 barnmorskor, biomedicinska analytiker, röntgensjuksköterskor och sjuksköterskor. Tillsammans utvecklar vi vården och gör den säker. Tillsammans arbetar vi för ett hållbart yrkesliv och bra villkor.

Den här bloggen använder cookies för bästa användarupplevelse. Vi registrerar också vissa personuppgifter om du kommenterar på inlägg. Godkänn Läs mer
Privacy & Cookies Policy

Privacy Overview

This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may affect your browsing experience.
Nödvändigt
Alltid aktiverad

Necessary cookies are absolutely essential for the website to function properly. This category only includes cookies that ensures basic functionalities and security features of the website. These cookies do not store any personal information.

Ej nödvändigt

Any cookies that may not be particularly necessary for the website to function and is used specifically to collect user personal data via analytics, ads, other embedded contents are termed as non-necessary cookies. It is mandatory to procure user consent prior to running these cookies on your website.