Biomedicinska analytikerbloggen

Biomedicinska analytikerbloggen

Biomedicinska analytikerbloggen

Gästblogg: Från Chile via Påskön till Kalmar

by 2 Comments

Jorge Hernández är Biomedicinsk analytiker, yrkesverksam i Kalmar, styrelseledamot i avdelning Kalmar och IBL:s styrelse. Han utsågs till Årets Biomedicinska analytiker 2017. Jorge har skrivit ett spännande blogginlägg om sin väg från Chile, via Påskön till Kalmar och om att vara Biomedicinsk analytiker hela livet.

Gymnasist som skulle bli byggnadsarbetare, påbörjar universitetsstudier.
Jag minns när jag, nyfyllda 19 år, slutade gymnasiet och hade hela livet framför mig. Mina valmöjligheter då var, antingen börja som byggnadsarbetare och blanda sand och cement till hus åt andra eller påbörja mina 4 års universitetsstudier till Biomedicinsk analytiker. Jag valde studier och 1975, utan en krona på fickan, utrustad endast med en ryggsäck som jag själv hade sytt ihop av materialet från en olivgrön militärskjorta, gav mig iväg. Resan gick till Norra Chile, Atacamaöknen, staden Antofagasta belägen vid kusten, 1250 km från föräldrahemmet. Havet kom att i krisläge bli en bra näringskälla för en fattig student, där fiskekunskaper, simkunnighet, dykningsfärdighet och improviserade redskap kom till användning.

En kombinerad studie/arbetsresa påbörjades då och motiverad som jag var klarade jag mitt första och svåraste år som student utan problem. Diverse arbeten som jag fick hoppa in på i lediga stunder, gjorde livet lättare då jag hade möjligheter att bekosta en del utgifter som jag ändå hade som student. Det blev att gå ärende åt andra, städa hos välmående familjer, marknadsundersökningar, stå i kassan på fotbollsarenan när den lokala klubben spelade hemmamatcher, sälja en del av överskottet av fiskar till restauranter när jag hade fiskelycka eller stå till förfogande när klasskamrater behövde en hjälpande hand hemma, då jag blev bjuden att sitta med familjen och äta lunch eller fika, och det lindrade en ofta tom portmonnä.

På sommaren, fick jag lifta de 1250 km hem för att vara tillsammans med familjen under studieledighet, ta ett sommarjobb och umgås med syskonen och släkten mellan januari och mars. Jag lyckades trots allt bli klar med studierna nästan på den studietid som var planerad, om det inte var för min examination som blev förflyttad ett tag, på grund av de känsliga läge då vi befann oss i, en militärdiktatur som hade tagit makten i Chile i september 1973. Med ett väl godkänt studieresultat och med en optimism som bara en 24-årig ung man kan bära efter avklarade universitetsstudier, vände jag 1979 blicken tillbaka till mina hemtrakter och började söka jobb som nyutexaminerad Biomedicinsk Analytiker i huvudstaden Santiago de Chile.

Stolt nyutexaminerad Biomedicinsk Analytiker in i yrkeslivet
Några års arbete på olika privat kliniska laboratorier, ledde mig in på att leta jobb i den offentliga sektor i jakt på en tjänst som gav mig en säker månadsinkomst och eventuella bättre villkor. En annons om att jobba som Biomedicinsk Analytiker på Påskön halkade jag på av en slump och sökte. Jag fick jobbet och fick förmånen att sätta upp laboratorieverksamhet på Hanga-Roa sjukhuset på ön.

På några veckor lyckades jag damma av en del instrument, kollade i kemikalie- och substratförråd och att mikroskop och fotometer fungerade. Snart hade jag ett sortiment av analyser som doktorer fick stödja sig på i sina diagnoser. Dessutom fick jag erbjuda röntgenbilder av bra kvalité för bedömning av mjuka och hårda (ben) kroppsdelar. Parasitdiagnostik, bakterieodlingar, mikroskopianalyser och en del kemiska och enzymatiska determinationer plus blodtappning för transfusioner vid kirurgiska ingrepp. Jag fick en laboratorietekniker till mitt förfogande och tillsammans lyckades vi ha en välfungerande kliniskt laboratorium som dessutom kunde vara tillgängligt dygnet runt alla dagar i veckan. Det var inte ovanligt att bli väckt mitt på natten för röntgenundersökningar när motorcyklister råkat tappa kursen och hamnat i diket eller kolliderat med en häst. Den bästa skolan jag någonsin haft. Ensam drivande av hela laboratorieverksamheten, där all biomedicinsk analytikerkunskap kom till användning till glädje för patienten, doktorer, övrig vårdpersonal och inte minst mig själv. Det politiska läget och mitt personliga engagemang mot det, med militärer som kontrollerade offentligt anställda som om de var ett förband på ett regemente, tvingade mig bort från den paradisiska Påskön. Situationen blev inte bättre på kontinenten och efter några få år var vi 1987, hela familjen, mamma, pappa och två små barn på väg till tryggheten i Sverige.

Från Påskön, till hamnstaden Valparaiso och det trygga Sverige
I Sverige, var det inte ens värt en tanke att vilja jobba som Biomedicinsk Analytiker när man kom från ett utvecklingsland. Industrijobbet eller skolbänken var mina valmöjligheter återigen, samma som när jag avslutade gymnasiet. Väntetid på besked att stanna gjorde inte saken bättre och efter två års väntan kom äntligen beskedet om uppehållstillstånd för hela familjen. Jag hade skickat in mina intyg till invandrarverket som efter två års värdering, genom universitet och högskoleämbetet (UHÄ) kom med utlåtandet att mina studier motsvarade dagens Laboratorieassistentutbildning, dock räknades ett år bort av de fyra jag hade studerat på universitet. Mitt första jobb som Biomedicinsk Analytiker var ett tre månaders vikariat på Klinisk Mikrobiologiska laboratoriet på Kalmar länssjukhuset. Lite nervös och med stor förväntan kom jag till intervjun och anställdes av chefen på stående fot så jag fick börja veckan efter. En måndag i januari månad 1991, infann jag mig på min nya arbetsplats för presentation och introduktion. Sen dess har det rullat på i ett tempo som är ofattbart snabbt. Från min första lön då på långt under 20 000 kr i månaden och efter 28 år verksam som Biomedicinsk Analytiker, utan att jag kostat Sverige en enda krona vad gäller utbildning, har jag idag 2019, en månadslön på 34 315 kr i månaden och närmar mig pensionsålder.

30 år som yrkesverksam Biomedicinsk Analytiker, utveckling, studier, karriär och lön
Vad har hänt med mig på dessa nästan 30 år i yrket i Sverige?
Jag har bidragit med min arbetskraft, kunskap, tillgänglighet, flexibilitet och kompetens att utveckla den mikrobiologiska verksamheten som har avancerat enormt kvalitetsmässigt och tekniskt under dessa år och som krävt engagemang från Biomedicinsk Analytikerna för att etablera Lab-verksamheten på den nivå som hälso- och sjukvården behöver, av högsta kvalité med patienten i centrum. Biomedicinsk Analytiker har en central roll i prov- och patientundersökningar med vår djupa kunskap i Biomedicinsk Laboratorievetenskap, något som ingen annan yrkesgrupp är bättre på. Tyvärr, värderas inte den höga kompetensen som Biomedicinsk Analytiker har och patienten och Lab-verksamheten behöver rätt avseende lönevillkoren.

Avtalsrörelse 2019, skulle äntligen kunna ge den lön man förtjänar; innan pensionering
En livslångt facklig och samhällsengagemang har präglat min tid i Sverige som medborgare och yrkesmänniska. Ett handledarskap som har varit nästan lika långt som yrkeslivet har jag engagerat mig i och skaffat både erfarenhet, kunskap och formell kompetens med handledarstudier på universitet. Jag har också skaffat mig formell pedagogisk kompetens med studier i vuxenpedagogik på universitet samt diverse kurser som var intressanta och nödvändiga för att bättre prestera i ett yrke som ständigt utvecklas. Mitt huvudhandledarskap, krävde en magisterexamen i biomedicin som jag fick förmånen att studera på universitet och sedan för att visa att Biomedicinsk Analytiker också är rustad att bli akademiker på hög nivå tog jag en doktorsexamen i Medicinska vetenskaper vid Uppsala Universitet. Nästan varje studieframsteg jag har haft som Biomedicinsk Analytiker har belönats med en löneförhöjning som i ett annat fall inte hade blivit möjligt, om jag inte hade studerat dessa kurser och program. Sannolikt hade inte min månadslön passerat 30 000 kr-strecket efter 28 år yrkesaktivitet. Inte för att jag inte tycker att mina kollegor förtjänar den lön de har idag, jag kan bara konstatera att jag ligger under lönemässigt med alla dessa studier, jämfört med än en del som inte har haft chans, lust eller möjligheten att genomföra.

Löneutveckling i relation med yrkeskunnande, erfarenhet och vidarestudier
Löneutvecklingen har inte varit proportionell till mitt bidrag till verksamhetsutveckling, mångårigt handledarskap, tillgänglighet, kompetens till uppdraget, flexibilitet som yrket innebär, breda kunskaper som huvudämne medför, patientsäkerhet som verksamhetsförlagda utbildning ger och legitimationen som placerade professionen Biomedicinsk Analytiker som den yrkesgruppen inom hälso- och sjukvården som mest lämpad att utföra patientprov och patientundersökningar. Legitimationen som Biomedicinsk Analytiker är garant för både patientsäkerhet och analyskvalité enligt gällande sjukvårds-, kvalitets- och patientsäkerhetslagar. Yrkets värdering, vad gäller lönevillkor, borde uppdateras till den rätta nivå för Biomedicinsk Analytiker som yrkesgruppen som har kämpat så länge för att ge professionen den status som vi förtjänar.


Legitimerad Biomedicinsk Analytiker, 28 år yrkesverksam i Sverige
Huvudhandledare med 7,5 + 7,5 hp handledarutbildning på universitet
Ph. Magister i biomedicinvetenskap på Linneuniversitet
Vuxenpedagogik 7,5 hp. på Linneuniversitet
Diverse enstaka kurser på Linne- och Uppsalauniversitet
Ph. Doktor i Medicinska Vetenskaper på Uppsala Universitet
Månadslön 2019, 34 315 kr

/Jorge Hernández
Legitimerad Biomedicinsk Analytiker
Styrelseledamot Vårdförbundet avdelning Kalmar
Styrelseledamot Institutet för Biomedicinsk laboratorievetenskap (IBL)
Ph magister i Biomedicinvetenskap
Huvudhandledare för VFU Biomedicinsk Analytiker studenter
PhD. Medicinska Vetenskaper
IBL kontaktombud
Diagnostisk Centrum (Klinisk Mikrobiologi)
Kalmar läns Sjukhus
073-756 28 98

Gästblogg: “Så snälla SKL, sluta få mig att ångra att jag valde att ägna mitt arbetsliv åt att hjälpa människor”

by 5 Comments

Tina Dahlman

Klockan är 17, det är fredag. Jag och min kollega småpratar lite om vad vi ska göra i helgen. De tre personerna som jobbar kvällspasset har fullt upp med att ta hand om hela länets prover innan klockan blir 19. Jag går en extra vända för att se till att allt ser bra ut på mitt instrument. Där ska allt blod som tappats från givare under dagen smitt-testas innan man kan frisläppa blodet, och inför helgen vill man kunna ha så stort förråd som möjligt.

Jag inser ganska snabbt att något inte stämmer. Den röda lampan som indikerar att något är fel lyser ilsket tvärs över automationsbanan. Innan jag kommer fram har jag gått igenom ett antal scenarion i huvudet, och kalkylerat på tiden det kan ta att lösa dem. Bussen hem om 15 minuter kan jag snabbt utesluta.

Vi som jobbar på lab är inte bara vana vid att fatta snabba självständiga beslut, vi är också utbildade för att kunna lösa problem som uppstår med tekniken.

Att ta fram verktygslådan kl. 17 en fredagskväll är liksom inget konstigt. Våra servicetekniker har mestadels avtal att komma inom 24h. Det innebär att vi som är i tjänst måste ha ett stort mått kunskap om de vanligaste problemen som kan uppstå. Kunskap som vi inte har skaffat oss genom att läsa en VUB eller extra högskolekurser. Utan genom kontinuerlig fortbildning av företagen som vi arbetar med.

Jag har två alternativ; antingen löser jag problemet som uppstått med ett frammatningshjul, eller också måste jag stänga ner akutinstrumentet bredvid för att flytta över alla reagens och därefter analysera 15 kontroller som ska säkerställa att jag kan lita på de resultat som jag får ut. Kontrollerna i sig tar kanske 30-40 minuter att få svar på. Under tiden står akuten utan hjärtmarkörer så det gäller att handla snabbt.

Jag lyckas efter lite plock och skruvande att lösa problemet och har istället för att jobba över ett par timmar+ , nu klarat mig på dryga timmen.

På vägen hem grunnar jag lite på hur viktiga vi biomedicinska analytiker är för vården, och hur lite folk egentligen vet om vårt yrke och vad vi åstadkommer. För min situation idag speglar bara min lilla del av tillvaron.

Vi har tusentals människor runt om i Sverige som alltid är redo att göra en utvidgad resistens om vi tycker att något i anamnesen verkar oroande, som ifrågasätter resultat som vi tvivlar på, som kan läsa av en urinodling kl. 10 en lördag när en läkare ringer trots att vi inte har avläsning på det helgtid, som kan få ett blodrör att räcka till mängder av analyser när sjuksköterskorna får för lite blod från patienterna, som går ut på sjukhuset när det är svårstuckna barn, som hjälper till när någon ringer och behöver veta vart en udda analys ska skickas, som sätter patienterna och vårdpersonalen i främsta rummet genom att alltid försöka göra det bästa för alla parter.

Jag och en kompis läste tillsammans in samma grundläggande behörighet. Mängder av matte, kemi, fysik och biologi. Hon valde därefter 3 år maskinteknik, jag valde 3 år på biomedicinska analytikerprogrammet. Idag tjänar hon 35.800, jag tjänar 26.800… efter 6 år inom yrket och som helt självständig. Min kollega som började 1977 går i pension med 35000 om några månader, hon ligger ändå högre än andra för att hon haft handledaransvar och kvalitetsansvar. En utveckling som borde få vem som helst som funderar på vilken utbildning man ska välja att ta ett varv till i högskolekatalogen.

Så snälla SKL, sluta få mig att ångra att jag valde att ägna mitt arbetsliv åt att hjälpa människor. Det handlar inte om att vara tacksam över att ha ett spännande arbete med massor av ansvar kontra sitta på ett kontor och göra ritningar. Det handlar om att det ska synas i lönekuvertet att man gör något som inte sjukvården klarar sig utan!

Tina Dahlman
Biomedicinsk analytiker

Gästblogg: Het sommar och nya utmaningar som förbundsstyrelseledamot

by Leave a Comment

Michel Silvestri

Michel Silvestri

När jag skriver detta så är semestern avslutad och jag har just klarat av första dagen på jobbet efter flera veckors het sommarledighet. Semester och het sommar? Borde vara enbart positivt, men skaver lite grann.

Som anställd i vården så är jag själv lyckligt lottad att ha fått fyra veckors sammanhängande semester, dessutom under den period som jag önskat. Det är inte alla kollegor som fått detsamma, tyvärr. Här på Gotland, liksom på många håll i landet har vården tidvis varit mycket ansträngd. I Stockholm är fortfarande en tredjedel av vårdplatserna stängda pga personalbrist. Det är drygt 1200 vårdplatser – motsvarande ett större sjukhus som är igenbommat!

Den heta, soliga sommaren har uppskattats av många, men samtidigt har torkan varit förödande för våra lantbrukare, och värmeböljan har plågat våra äldre som riskerat att drabbas av ökad dödlighet.
Många av oss anar att vi fått en försmak av klimatförändringens effekter, och känner en gnagande oro över vad det kan innebära i förlängningen.

Som om ovanstående inte vore nog så har vi om knappt en månad val i Sverige, och det mesta tyder på att det blir mycket svårt att skapa en tydlig politisk majoritet i riksdagen men även i många av våra lokala parlament, dvs i landsting och kommuner. Därigenom försvåras viktiga beslut och genomförandet av nödvändiga reformer. Bakgrunden är till stor del en främlingsfientlig och populistisk vind som fortsätter svepa fram med ihåligt löfte om snabba, enkla lösningar på komplexa problem.

Det råder ingen tvekan om att vi har stora utmaningar framför oss, men däri ligger också stora möjligheter.
Vi måste i hela samhället, i vården och på våra laboratorier fortsätta arbeta med minsta möjliga belastning på klimat och miljö. Grön teknik och effektiva processer är globala framgångsfaktorer där Sverige ligger långt framme. Vi måste, för att klara bemanningen i vården ta vara på den kompetens som invandrar från hela världen till vårt fantastiska land. Vi måste på ett smart och användarvänligt sätt ta vara på de möjligheter som digitalisering, automation och artificiell intelligens erbjuder.

Michel Silvestri, först i bakre raden från vänster

Förresten, apropå utmaningar; I våras blev jag invald som förbundsstyrelseledamot i Vårdförbundet och i stycket ovan har jag faktiskt räknat upp flera större frågor som jag vill arbeta med, som förtroendevald. Därtill kommer naturligtvis nödvändigheten att förbättra villkor och arbetsmiljö så att biomedicinska analytiker, barnmorskor, röntgensjuksköterskor, sjuksköterskor och alla andra anställda i vården orkar och vill vara kvar i livsviktiga och utvecklande jobb.

Jag har träffat Sineva Ribeiro och övriga i förbundsstyrelsen vid ett par tillfällen redan, och det känns som vi snabbt blivit ett sammansvetsat team som under de kommande fyra åren ska bidra till att göra skillnad,
Det blir en spännande resa som jag hoppas kunna ge inblick i emellanåt här på Biomedicinsk analytikerbloggen.
Förhoppningsvis har även du som läser detta haft en bra sommar med möjlighet till vila och återhämtning. Jag önskar dig en fin sensommar och höst. Om du har egna jobbrelaterade frågor, synpunkter eller förslag – tveka inte att kontakta mig.

Vi hörs!

Michel Silvestri, leg. biomedicinsk analytiker, med dr
Enhetschef, LaboratorieMedicinskt Centrum Gotland
Förbundsstyrelseledamot, Vårdförbundet

michel.silvestri@vardforbundet.se

Politiker möter Biomedicinska analytiker

by 1 Comment

Igår kväll genomförde förtroendevalda och medlemmar från avdelning Stockholm en workshop för Stockholms Läns Landstings politiker om kompetensförsörjning gällande biomedicinska analytiker. Under våren har denna grupp biomedicinska analytiker genomfört ytterligare två möten, det första riktat mot verksamhetsföreträdare och det andra mot biomedicinska analytikermedlemmar.

Syftet med dessa möten har varit att belysa biomedicinska analytikers roll i vården, informera om vad som är aktuellt inom vårt yrke, men också att påverka ledning och beslutsfattare att leda vården patientsäkert med rätt kompetens på rätt plats. Det har varit många diskussioner rörande patientsäkerhet, bristen på biomedicinska analytiker som råder idag och hur prognosen ser ut framöver (enligt SKL:s rekryteringsrapport kommer 2700 biomedicinska analytiker saknas 2026).

Vid summeringen av gårdagens möte konstaterade de flesta av politikerna att man fått upp ögonen för en yrkeskategori man haft litet kunskap om, man uttryckte oro över att arbetsgivare ersätter med andra, icke-legitimerade yrken och att det är viktigt att arbeta för karriärvägar och löneutveckling.

-Man måste få jobba på toppen av sin kompetens, sa flera.

-Ingångslönerna är skamliga, sa en annan.

-Man kan inte tumma på patientsäkerheten, sa en tredje.

Medverkade gjorde också Lena Asplund, riksdagsledamot och biomedicinsk analytiker som motionerat och debatterat i riksdagen för specialistutbildning. Hon föreslog också att det vore bra att genomföra denna typ av möten mot landstingspolitiker i andra delar av landet.

Innan politikerna blev “utsläppta” från Vårdförbundets kansli som på kvällarna alltid är låst och larmat, fick de med sig en kasse för att “gå en dag i mina skor” och kontaktuppgifter till någon av de yrkesverksamma biomedicinska analytikerna som deltog under kvällen. Konceptet om att gå en dag i mina skor kan du läsa om här.

Är det någon som vill arrangera liknande möten, så kommentera nedan eller kontakta mig via mail (anne.berndt@vardforbundet.se). Jag vidarebefordrar dig då vidare till förtroendevalda biomedicinska analytikergruppen inom avdelning Stockholm.

 

Vi vill ha #lönheladagen!

by Leave a Comment

Vårdförbundet är en del av 16:00-rörelsen, som består av fackliga organisationer, politiska kvinnoförbund och kvinnorörelsens organisationer som tillsammans arbetar för att även kvinnor ska få lön hela dagen. Det är nämligen så att kvinnor jobbar gratis efter kl.16.00 om man ser till en arbetsdag mellan 8.00-17.00, medan män har lön hela dagen. Detta är kalkylerat från att löneskillnaden mellan män och kvinnor är 12.5 procent, en skillnad som utjämnas i sådan takt att framemot år 2138 kan vi räkna med jämställda löner.

Enligt Vårdförbundets Livslönerapport från 2016 har Biomedicinska analytiker 13.9 miljoner kronor i ackumulerad lön vid 65 års ålder. Medellönen ligger idag på 29 000 kronor. Om man skulle jämföra med t.ex. nätverks- och systemtekniker så är deras medellön 35 800 kronor. Att jämföra med nätverks- och systemtekniker, låter sig göras då dessa finns i samma grupp som Biomedicinska analytiker i SSYK (Standard för svensk yrkesklassificering), den standard som Statistiska Centralbyrån använder. Enligt SSYK motsvarar yrkesområde 3, yrken med krav på̊ högskolekompetens eller motsvarande (praktiska eller yrkesspecifika eftergymnasiala utbildningar om 2-3 år). SSYK:s yrkesområde 2 (dit bland andra sjuksköterskor, barnmorskor och röntgensjuksköterskor hör) innefattar däremot yrken med krav på̊ fördjupad högskolekompetens vilket innebär teoretiska eller forskarförberedande eftergymnasiala utbildningar.

Vårdförbundet menar att biomedicinska analytiker bör sorteras in i samma område som sjuksköterskor, barnmorskor och röntgensjuksköterskor då samtliga yrkesgrupper har krav på teoretisk eftergymnasial utbildning om minst tre år. Men det är inte enbart en fråga om utbildningens längd, utan också den kompetensnivå som krävs för att utföra sitt yrke och även här finns ingen tvekan om att Biomedicinska analytiker tillhör yrkesområde 2.
Bakgrunden till denna skillnad i SSYK är att den svenska standarden bygger på den internationella standarden ISCO (International Standard Classification of Occupations). ISCO är en struktur framtagen av den Internationella arbetsorganisationen (ILO). ILO är FN:s fackorgan för sysselsättnings- och arbetslivsfrågor, men med grundläggande mål att bekämpa fattigdom och befrämja social rättvisa. Några av uppgifterna är att främja sysselsättning och bättre arbetsvillkor i hela världen, och att värna om fackliga fri- och rättigheter.

Detta inlägg är kanske litet invecklat och halvtråkigt, men å andra sidan visar den med största tydlighet på hur det internationella påverkar oss nationellt. Hur mitt yrke klassas i statistik och register, och att det kan ha påverkan på hur mycket jag får för det arbete jag utför.

Jag är stolt att kunna säga att Vårdförbundet bedriver påverkansarbete tillsammans med IBL för att ändra den svenska standarden SSYK för Biomedicinska analytiker, men också ISCO-klassificeringen genom IFBLS (International Federation of Biomedical Laboratory Science), den globala organisationen för Biomedicinska analytiker. Tillsammans med IFBLS:s President Marie Roald, kunde jag i egenskap av IFBLS:s President Elect, uppvakta ISCO:s seniora statistiker David Hunter i Geneve i januari och påtala nödvändigheten av omklassificering av Biomedicinska analytiker. Beslut om revision av ISCO kommer att tas av ISCO:s kongress för statistiker 2018, men fram till dess behöver påverkansarbete göras. Följ IFBLS:s påverkansarbete på Facebook!

Det är mer än 100 år sedan att yrket kvinnligt tekniskt biträde inrättades, den första officiella, statliga titeln för Biomedicinska analytiker. Att man inkluderade ”kvinnligt” i titeln var för att tydliggöra att även om en man skulle söka tjänsten, så skulle han betalas en kvinnlig lön. En låg lön med andra ord.

8 mars är internationella kvinnodagen. Det är dags att kvinnor får #lönheladagen och att vi får jämställda löner före år 2138!

Gästblogg: Påverkansarbete i Västerbotten

by Leave a Comment

Konverteringen av biomedicinska analytikertjänster till medicinska biologtjänster i Västerbotten är förvisso en lokal fråga, men som ändå har visat sig vara högintressant för många i landet. I detta blogginlägg beskriver Johanna Berg, biomedicinsk analytiker, hur man fört dialog med lokalpolitikerna i frågan om rekrytering av legitimerade biomedicinska analytiker till laboratoriemedicin i länet, men också information om den kompetens vi har.

Inom Västerbottens läns landsting har man under flera år sett en ökande brist av legitimerade biomedicinska analytiker. Stora pensionsavgångar varje år kombinerat med relativt få utexaminerade har bidragit till detta under lång tid. VLL har därför beslutat att konvertera 12 tjänster (ursprungligen 50) till så kallad ”medicinsk biolog”. Vem som kvalificerar som detta är något som arbetsgivaren avgör baserat på individuell kompetens.

Med anledning av detta sände vi från laboratoriemedicin vykort till tjänstemän och politiker med texten:

”Hej (namn)!
I och med konverteringen av tjänster från leg. biomedicinsk analytiker (BMA) till medicinska biologer på laboratoriemedicin skulle jag vilja möta er och diskutera den långsiktiga planen för att locka fler BMA till VLL. Jag antar att ni har en plan att höja statusen på detta livsviktiga yrke genom bättre löneutveckling, karriärvägar och arbetsvillkor. Alla vill väl ha kompetent, legitimerad personal till livsviktiga uppgifter inom vården!

Hälsningar (Ditt namn)
Legitimerad Biomedicinsk analytiker”

Vi fick ganska snabbt napp från Alliansen, som opposition har ju de ett gyllene tillfälle att träffa eventuella väljare och säga hur de ser på saken. De var noga med att de inte kan ta ställning i sakfrågan, det är upp till ledningen att göra, men var intresserade av att föra en dialog.

Måndagen den 4 april hade vi ett mycket uppskattat lunchmöte med Allianspartierna (C närvarade ej). Alla leg. Biomedicinska analytiker på laboratoriemedicin uppmuntrades att avvara sin lunchtid till att möta politikerna och samtala om vår arbetssituation.

Vi förde ett mycket bra samtal och många gjorde sin röst hörda. Saker som nämndes var preanalytiska fel, hur mycket tid det tar från oss Biomedicinska analytiker att ”städa upp” dessa, det faktum att prover måste tas om och så vidare. Även lön, karriärvägar, hur vi ska göra yrket attraktivt och på så vis få fler kollegor togs upp. Arbetssituationen på klinisk patologi som är en viktig del av cancervården var också en het potatis, hur ska vi kunna säkra kvaliteten i den när personalen snart inte mäktar med? Kommer patienter kunna få diagnos och behandling innan det är för sent? Vi förde även ett samtal nattåterhämtning, för vem kommer att orka arbeta kvar inom vården om inte återhämtningen blir bättre?

Många strukturella problem uppdagades och mycket skulle kunna bli bättre på laboratoriemedicin. Därför är sådana möten så otroligt viktiga. Vi hade politiker som lyssnade på oss, som uppmärksammade vår situation, som vid flertalet tillfällen såg ut att tappa hakan över hur det går till på labben, sådant som är vardag för oss, sådant vi knappt ser längre.

En kollega drog liknelsen att laboratoriemedicin är som ett rör som läcker, där fokus ligger på att stoppa läckan snarare än att laga den. En Biomedicinsk analytiker täpper igen hålet, en annan skurar golvet och en tredje letar en balja som vattnet kan samlas i. Detta gör vi dagligen vilket tar en massa tid från det vi egentligen är utbildade till och får betalt för, låter det som en bra användning av skattepengarna?

Även om mötet inte kunde bidra till något beslutsfattande så fick vi Biomedicinska analytiker chansen att visa att vi finns, vad vi gör, varför vi är viktiga och varför det måste satsas på oss. Ju fler politiker som är insatta i vår situation desto närmare kommer vi utopin om en perfekt vård, såväl för anställda som patienter. För allt det hänger ihop, hur ska vi kunna erbjuda patienter en så bra vård som möjligt om inte vi anställda har förutsättningarna för att göra ett så bra jobb som möjligt?

Blogg_VBVad detta möte kommer leda till är ännu okänt. Kanske kommer något parti i oppositionen lägga fram en interpellation kring beslut som rör vårt yrke?
Förhoppningen är att en förändring ska ske. Under tiden ska vi fortsätta visa vårt missnöje och visa vår yrkesstolthet.

/Johanna Berg, leg. biomedicinsk analytiker

 

 

Gästblogg: Jag är inte tacksam!

by 1 Comment

Jennifer Arnqvist är biomedicinsk analytiker och ny i yrket. Hon är anställd i Västerbottens läns landsting. I detta inlägg utvecklar hon varför hon är frustrerad och allt annat än tacksam inför konverteringen av biomedicinska analytikertjänster till medicinska biologer. Och berättar hur de planerar för sitt lobbyarbete mot lokalpolitikerna.

Jag är arg. Jag är verkligen arg, frustrerad och besviken. För vad har hänt?

Västerbottens läns landsting har bestämt att man behöver konvertera 12 biomedicinska analytikertjänster till medicinska biologer. I början skulle 50 tjänster konverteras så jag borde väl vara tacksam att bara 12 tjänster konverteras, eller hur?
Nej, jag är inte tacksam. Jag är arg! Jag känner mig hånad och nedvärderad. Konverteringen av tjänster trampar på mitt yrke. Konverteringen av tjänster trampar på den utbildning jag genomfört. En utbildning som jag lånat pengar för och spenderat 3 år att genomföra. Vad är det värt för mig att ta en kandidatexamen, yrkesexamen och betala för att ta ut en legitimation? Legitimation som ska ge mig tillåtelse att kallas biomedicinsk analytiker och söka tjänster där biomedicinska analytiker efterfrågas. Men nu efterfrågar man inte legitimerad personal längre utan man tar in de med ”likvärdig kompetens”.
Hur kan man utvärdera om någon icke legitimerad personal att ha ”likvärdig kompetens” som en legitimerad?
En riskanalys har gjorts för att se om intaget av annan personalgrupp hotar patientsäkerheten, vilket det har framkommit att det inte gör. Men om man gör den analysen på någon med 4 års erfarenhet av arbete i kliniskt laboratorium tappar riskanalysen sitt syfte. Om riskanalysen görs med en analysmetod som denna individ redan arbetat med i 4 år, tappar riskanalysen sitt syfte.
Vad innebär denna konvertering av tjänster egentligen? Det innebär att färre kommer att vilja söka utbildningen, för man behöver tydligen inte den för att anställas. Det innebär att färre legitimerade biomedicinska analytiker, med rätt kompetens, kommer att vilja söka anställning hos Västerbottens läns landsting, för de värderas ju inte rätt! Det lär innebära hot mot patientsäkerheten då de som anställs i och med konverteringen inte har den kompetens kring sekretess och kliniskt arbete.

Detta gör mig så extremt frustrerad! Hur ska jag som en yrkesverksam kunna gå ut och säga vilket fantastiskt yrke jag har? Eller vilken arbetsmarknad det är för biomedicinska analytiker? Eller försöka locka biomedicinska analytikerstudenter att sommarjobba för landstinget? Hur ska jag kunna säga detta då landstinget trampar ner en hel yrkeskår så otroligt mycket? Var kan jag visa min yrkesstolthet? Hur ska jag ens få ha en yrkesstolthet då inte ens landstinget, arbetsgivaren, är stolt över mitt yrke?
11696725_10209013163954777_864401692_nSå vi biomedicinska analytiker som finns måste säga ifrån. Gör som vi i Västerbotten, vi skriver vykort till de politiker och tjänstemän som bestämmer. Vi måste visa att vi inte tolererar detta och behöver en bättre, långsiktig plan för att täcka den brist av biomedicinska analytiker som råder och som kommer växa i framtiden. Vi måste visa att vi är stolta!

Om alla vi stå enade kan vi göra en förändring.
//Jennifer Arnqvist
Legitimerad biomedicinsk analytiker
Transfusionsmedicin, Norrlands universitetssjukhus Umeå

Min legitimation har både värde och är riktig!

by 2 Comments

Att arbetsgivare i Västerbotten konverterat 12 biomedicinska analytikertjänster till medicinska biolog-tjänster torde vid detta lag vara känt. Vårdförbundet yrkade i MBL14-förhandling 10 januari på att de som tillträder dessa konverterade tjänster utan legitimation ska erbjudas möjlighet att komplettera till biomedicinsk analytikerexamen inom en 5-6 årsperiod, men det var inte arbetsgivaren intresserad av. Inte heller var arbetsgivaren intresserad av att biomedicinska analytiker ska ha företräde till dessa tjänster, utan den mest ”lämpade” ska erbjudas anställning. Arbetsgivaren gör som hen vill.

Vårdfokus skrev i veckan om det medlemsmöte som avdelning Västerbotten arrangerade och som många arga biomedicinska analytiker deltog vid. Att frågan engagerar många kan man se i kommentarsfältet, där allt från riktigheten av biomedicinska analytikerlegitimationen har ifrågasatts, men också påpekats att ”högskolorna, delvis på falska premisser om en blomstrande bio-tech-industri och forskningsmöjligheter, lockat in massor av unga människor på utbildningar inom biomedicin, molekylärbiologi och liknande”. Den som påpekade det senare resonerade också kring framtidens laboratorium som kommer att innehålla mer diversifierad uppdrags- och ansvarsfördelning och att många olika kompetenser och specialistkunskaper kommer att behövas. Och avslutar med att vi inte ska trötta ut oss på titlar, legitimationer och annat, utan fokusera på hur morgondagens laboratorier ska se ut och drivas.

OK. Gott så. Typ. Eller inte.

På kliniska laboratorier innebär arbetet ”medicinska arbetsuppgifter”. Medicinska arbetsuppgifter definieras enligt SOSFS 1997:14 som ”varje åtgärd som dem som tillhör hälso- och sjukvårdspersonalen med formell kompetens har att utföra direkt eller indirekt i förhållande till patienter i samband med undersökning, diagnostik, vård och behandling samt till förebyggande av sjukdomar och skador”. Trots att det finns utrymme för tolkning av vad detta är, så är det endast legitimerad personal som får utföra medicinska arbetsuppgifter under eget yrkesansvar. Med andra ord borde varianterna av medicinska biologer behöva delegation. Från någon med legitimation och som själv har kunskap att utföra arbetsuppgiften. Gödsla med delegationer ska arbetsgivaren inte göra på grund av patientsäkerheten. Och enligt delegationsföreskriften ska inte delegation användas för att lösa personalbrist.

OK- detta går litet runt, runt. Men det är nog för att det inte finns någon ”legitimationspolis” som kontrollerar arbetsgivarna som det går att konvertera tjänster och tillsätta dem med den verksamhetschefen bedömer som mest lämplig.

Skärmavbild 2016-02-19 kl. 15.08.11Så vilket värde har biomedicinska analytikerns legitimation? Är den ”riktig” eller inte? För det första kan vi börja med att konstatera att den är precis lika riktig och verklig som de andra 20 vårdprofessionernas. Ingen skillnad på vår legitimation och läkarens eller barnmorskans. Hur vi förhåller oss till den, vilken stolthet vi tar för den, det handlar om oss själva som profession. Inte lätt att göra när vi körs över, men vi måste stå upp för den!

Biomedicinska analytiker fick inte legitimationen för att utredare Grönwall tyckte att det kunde vara en juste grej att föreslå eftersom Vårdförbundet och IBL slitit så ihärdigt med frågan i 30 års tid. Grönwall konstaterade 2004 att biomedicinska analytikerns arbete bland annat hade kommit att röra sig i en mer patientnära riktning att i kombination med andra faktorer, väl uppfyllde kraven för legitimation.

Så om vi då går tillbaka till framtidens laboratorium och de diversifierade arbets- och ansvarsuppgifter vi har att hämta där. Arbetsuppgifterna torde bli än mer av ”medicinska arbetsuppgifter” då sannolikt färre läkare kommer att bemanna labben, med andra ord- legitimationen behövs. Vårdförbundet och IBL bedriver påverkansarbete mot Sveriges politiker för inrättande av specialistutbildning för biomedicinska analytiker inom de områden där det finns behov. Något som verksamheterna (på många ställen) och lärosätena stöttar fullt ut. Biomedicinska analytiker med specialisering som självklart kommer att vara legitimerade.

I Norge vet vi att där finns bioingeniörer, det vill säga biomedicinska analytiker, på de kliniska laboratorierna. Det finns inga ”andra”, inte ens kliniska kemister som vi Sverige verkar anse vara självklara. Den bioingeniör som är intresserad av vissa typer av arbetsuppgifter, hen fördjupar sig och utför dem.

Så min slutkläm på detta blir- behöver vi ”andra” till i framtidens kliniska laboratorier? Vi har en legitimerad profession, som med eget yrkesansvar kan utföra medicinska arbetsuppgifter, med en bred utbildning som täcker hela den analytiska processen och som med specialistutbildning kan vidga sin kompetens och ta sig an alla de diversifierade arbets- och ansvarsområden som kommer att uppstå.

Får vi nu ”bara” arbetsgivarna att betala för detta också, så skulle de kliniska laboratorierna vara bemannade med rätt personal med ansvar för kvalitet och patientsäkerhet och med kompetens att driva morgondagens laboratorier.

Gästblogg: Kränkande särbehandling av medicinska biologer?

by 4 Comments

Daniel Olsson som är legitimerad biomedicinsk analytiker i
Västerbotten har skrivit ett öppet Daniel_Olssonbrev till Västerbottens läns landsting som arbetsgivare med anledning av konverteringen av 12 biomedicinska analytikertjänster till medicinska biologer. Ta del av Daniels tankar nedan.

Efter sektionsmötet fredagen den 12/2-16 var jag rent ut sagt förbannad. Frågan gällde huruvida det är lämpligt eller olämpligt att hänga upp artiklar på anslagstavlan på arbetsplatsen som möjligtvis kunde uppfattas som kränkande för de nyanställda medicinska biologerna. Alla som var med på mötet vet vilken diskussion det ledde till. Men diskussionen lämnade mig inte nöjd, snarare extremt frustrerad och arg.

Vi har ett bemanningsproblem inom laboratoriemedicin, det är ingen nyhet. Snarare är det något som Vårdförbundet under många, många års tid varnat för kommer att hända. Det är något som arbetsgivaren under en lika lång tid har vetat om och därmed haft möjlighet att förbereda sig inför. Bemanningsproblemet är inte isolerat till avdelningen för klinisk kemi här på Norrlands Universitetssjukhus. Bemanningsproblemet är inte isolerat till Laboratoriemedicin här på Norrlands Universitetssjukhus. Bemanningsproblemet är inte ens isolerat till Västerbottens läns landsting eller isolerat till en ännu större region. Bemanningsproblemet finns i hela Sverige. I hela Sverige har varje landsting sovit sig igenom Vårdförbundets varningar i hur många år? Fem år? Tio år? Räcker det? Men nu har man vaknat! Nu har vi akuta(?) och enorma problem! Vi måste konvertera över tjänster från biomedicinska analytiker till medicinska biologer så att vi kan anställa personal! Vad ska vi göra annars då? Det är ju inga som söker tjänsterna för biomedicinska analytiker som ligger ute! Panik!

Men vänta nu, stopp och belägg. Hur kan det här på något sätt komma som en överraskning? Är alla landstingsledningar i hela Sverige fullständigt inkompetenta? Problemet har varit känt länge! Varför har det inte gjorts något åt problemen långt tidigare?

Jaa… Vad ska vi göra? Vi kan börja med att analysera varför det inte finns någon att anställa. Låg lön med i princip obefintlig löneutveckling, check. Obefintlig karriärstege, check. Lågstatusyrke, check. Det finns naturligtvis fler anledningar men dessa tre är grundorsakerna.

Vi börjar med den låga lönen. Det tar tre års högre utbildning för att bli biomedicinsk analytiker. Under dessa tre år hinner man dra på sig nästan 200 000 kronor i studieskulder. Räkna in att man istället för att studera kunde ha arbetat, med låt oss säga en årslön på 250 000 kronor. En inte helt orimlig årslön som för en som saknar högre utbildning eftersom det blir en ungefärlig månadslön på 21 000 kronor. 250 000 kronor multiplicerat med tre års studier är 750 000 kronor av utebliven inkomst eftersom att man valde att studera istället. Lägger vi på studielånet plus ränta så ligger vi biomedicinska analytiker ungefär 1 000 000 kronor efter en person som började arbeta direkt efter gymnasiet. Det är alltså en miljon kronor vi måste tjäna ikapp innan pension för att alls gå plusminusnoll därför att vi valde att utbilda oss vidare efter gymnasiet, i jämförelse med en person som inte valde att utbilda sig vidare. I Sverige är det läkare, jurister och ingenjörer som i slutänden innan pension har tjänat på att utbilda sig vidare, inga andra. Ända tills även en biomedicinsk analytiker i slutänden tjänar på sin utbildning tänker jag fortsätta att hävda att min lön är för låg, det är enkel fakta.

Obefintlig karriärstege. JAAAA! Jag fick efter tre års slit äntligen ut min legitimation! Ett kvitto på att man är något! Det är för mig personligen bland de svåraste tre åren jag någonsin kämpat mig igenom och utan min sambos stöd skulle jag förmodligen inte ha gjort det. Jag är oerhört stolt över min legitimation, över min bedrift! Men nu då? Jaha det var inget mer? Ingen specialistutbildning likt sjuksköterskor eller läkare har möjligheten till? Nåväl… Jag har ju i alla fall min legitimation och den måste man ha för att få arbeta här! Lite stolt kan man ändå få…. Nähä? Medicinsk biolog? Vad är det för något?

Lågstatusyrke, legitimationen var ett försök till att få upp statusen på yrket, eller? Högre status leder rimligtvis till att det i längden blir lättare att rekrytera folk. Eller? Gjorde legitimationen något för statusen egentligen, eller är det bara ett värdelöst papper? Blev löneutvecklingen bättre? Sökte sig fler personer till utbildningarna? Hm…

Nä, grundproblemen ligger kvar sedan länge. Trots att det i åtminstone ett decennium har flaggats för att den här situationen vi har idag kommer att uppstå. Nu är vi här. Hur löser vi problemet? Jo vi konverterar tjänster till medicinska biologer! Bra! Eller?

Nej, inte bra. Kortsiktigt löser vi bemanningsproblemen ja! Men långsiktigt? Här kommer summeringen. Det finns ingen att anställa, varför? Det finns ingen som utbildar sig, varför? Lönen är ett skämt, obefintlig karriärsutveckling och yrket saknar helt status. Faktum är att ingen ens känner till yrket. Nu anställer vi istället för att komma tillrätta med problemen, medicinska biologer. Varför ska då efterkommande studenter utbilda sig till legitimerade biomedicinska analytiker? När man får jobb ändå? Det finns ingen anledning alls. Långsiktigt skjuter sig arbetsgivaren i foten. Nej… Långsiktigt skjuter arbetsgivaren av sig hela foten och rasar ihop.

Nu till min rubrik och till min inledning angående sektionsmötet och risken att någon eventuellt kan känna sig kränkt. Så länge vi i personalen på golvet håller oss ifrån vidrigheter som kränkande särbehandlig så är det arbetsgivarens problem och bara arbetsgivarens problem om någon medicinsk biolog känner sig kränkt av dylika artiklar. Så länge vi välkomnar våra nya kollegor med öppna armar så är det arbetsgivarens problem om någon medicinsk biolog känner sig kränkt av ett öppet brev som detta. Det är inte vårt problem som anställda. Vi måste skilja på sak och person.

Jag personligen är glad över våra nya kollegor därför att vi andra arbetar konstant som skållade råttor och mer därtill. Efter en särskilt arbetsam vecka har det hänt att jag i bilen på vägen hem berättat för min sambo att jag inte orkar mer. Arbetet tar knäcken på mig. Men sen biter man ihop och kämpar sig igenom en vecka till och en vecka till och ja… Vi behöver våra nya kollegor, det kan inte nog understrykas!

Mitt förslag är att alla medicinska biologer får börja med att på arbetsgivarens bekostnad komplettera sin utbildning med de kurser som behövs för att få ut sin legitimation. För vad ska vi annars ha legitimationen till? Som motprestation kan arbetstagaren exempelvis förbinda sig till att arbeta för sin arbetsgivare i minst fem år. Som ett bindande kontrakt.

Jag har halvt på skämt halvt uppgivet börjat säga att jag hittade min legitimation i cornflakespaketet. Så högt är min “bedrift” jag en gång kände mig så stolt över, värderad idag. För varje ytterligare medicinsk biolog som anställs urholkas värdet av min “bedrift” ytterligare. En vän till mig sadlade om till lokförare när han insåg att han inte får arbete trots dubbla examina från högskola. Jag kanske borde göra samma sak. Eller varför inte präst eller sjökapten, det är ju inte helt ovanligt har vi märkt…

Det värsta är att problemet inte på något vis är över, enligt Vårdförbundet är 75% av alla förvärvsarbetande biomedicinska analytiker 45 år eller äldre och enligt SCB kommer det att saknas 2400 biomedicinska analytiker 2025. Det är alltså ungefär 20 år kvar tills 75% av alla biomedicinska analytiker som arbetar idag har gått i pension och nio år kvar tills vi saknar 2400 stycken av de som behövs. Så problemet är inte okänt och har inte heller varit okänt under lång tid.

Mitt förslag är att arbetsgivaren gör något annat åt saken än att skjuta av sig hela foten.

// Daniel Olsson, sedan 2013 legitimerad biomedicinsk analytiker.

“Det är brist på min yrkesgrupp, så jag behöver inte facket”

by 1 Comment

Att vara medlem i ett fackförbund är inte givet idag. När jag blev klar med min utbildning på 80-talet så var det bara självklart att mitt medlemskap i SLEF (Svenska laboratorieassistentelevföreningen) blev till ett medlemskap i SHSTF (Svenska hälso- och sjukvårdens tjänstemannaförbund). Organisationsgraden bland unga, nyexaminerade är inte så hög som den skulle kunna vara, men det är den inte bland äldre yrkesverksamma heller.

-Så vad är anledningen till detta?

Självklart finns det många orsaker på individnivå. Ett inte helt ovanligt skäl är att det råder brist på det yrke man tillhör så man är inte orolig för att bli arbetslös. Och det låter ju fint. Men fackförbund är inte det samma som a-kassa, fackförbund fyller andra funktioner. Ett praktexempel på Vårdförbundets funktion är att titta på den konvertering av biomedicinska analytikertjänster som sker i Västerbotten. Arbetsgivaren får inte tag på biomedicinska analytiker och beslutar därför att konverterar tjänster, så att andra yrkeskategorier, med på ett ungefär liknande kunskap ska kunna fylla vakanserna. Att biomedicinska analytiker har specifik kompetens för hela analyskedjan, något som Sveriges riksdag tog beslut på 2006, att legitimation ska krävas för att utöva yrket, -ja det bryr sig arbetsgivaren inte om eftersom arbetsuppgifterna i sig inte är reglerade.

Vårdförbundet motsätter sig konverteringen av dessa tjänster. Vårdförbundet anser att biomedicinska analytiker ska bemanna kliniska laboratorier så att kvalitet och patientsäkerhet kan garanteras. Klinisk laboratorier ska inte bemannas av biologer. Vårdförbundet står bakom biomedicinska analytiker och den kompetens vi tillför hälso- och sjukvård.

Så att det skulle vara brist på biomedicinska analytiker kan säkra arbetsmöjligheter. Eller så kan bristen leda till det motsatta. Om ingen åtminstone försöker sätta sig emot. Någon som Vårdförbundet.