Biomedicinska analytikerbloggen

Biomedicinska analytikerbloggen

Biomedicinska analytikerbloggen

Gästblogg: Het sommar och nya utmaningar som förbundsstyrelseledamot

av Lämna en kommentar

Michel Silvestri

Michel Silvestri

När jag skriver detta så är semestern avslutad och jag har just klarat av första dagen på jobbet efter flera veckors het sommarledighet. Semester och het sommar? Borde vara enbart positivt, men skaver lite grann.

Som anställd i vården så är jag själv lyckligt lottad att ha fått fyra veckors sammanhängande semester, dessutom under den period som jag önskat. Det är inte alla kollegor som fått detsamma, tyvärr. Här på Gotland, liksom på många håll i landet har vården tidvis varit mycket ansträngd. I Stockholm är fortfarande en tredjedel av vårdplatserna stängda pga personalbrist. Det är drygt 1200 vårdplatser – motsvarande ett större sjukhus som är igenbommat!

Den heta, soliga sommaren har uppskattats av många, men samtidigt har torkan varit förödande för våra lantbrukare, och värmeböljan har plågat våra äldre som riskerat att drabbas av ökad dödlighet.
Många av oss anar att vi fått en försmak av klimatförändringens effekter, och känner en gnagande oro över vad det kan innebära i förlängningen.

Som om ovanstående inte vore nog så har vi om knappt en månad val i Sverige, och det mesta tyder på att det blir mycket svårt att skapa en tydlig politisk majoritet i riksdagen men även i många av våra lokala parlament, dvs i landsting och kommuner. Därigenom försvåras viktiga beslut och genomförandet av nödvändiga reformer. Bakgrunden är till stor del en främlingsfientlig och populistisk vind som fortsätter svepa fram med ihåligt löfte om snabba, enkla lösningar på komplexa problem.

Det råder ingen tvekan om att vi har stora utmaningar framför oss, men däri ligger också stora möjligheter.
Vi måste i hela samhället, i vården och på våra laboratorier fortsätta arbeta med minsta möjliga belastning på klimat och miljö. Grön teknik och effektiva processer är globala framgångsfaktorer där Sverige ligger långt framme. Vi måste, för att klara bemanningen i vården ta vara på den kompetens som invandrar från hela världen till vårt fantastiska land. Vi måste på ett smart och användarvänligt sätt ta vara på de möjligheter som digitalisering, automation och artificiell intelligens erbjuder.

Michel Silvestri, först i bakre raden från vänster

Förresten, apropå utmaningar; I våras blev jag invald som förbundsstyrelseledamot i Vårdförbundet och i stycket ovan har jag faktiskt räknat upp flera större frågor som jag vill arbeta med, som förtroendevald. Därtill kommer naturligtvis nödvändigheten att förbättra villkor och arbetsmiljö så att biomedicinska analytiker, barnmorskor, röntgensjuksköterskor, sjuksköterskor och alla andra anställda i vården orkar och vill vara kvar i livsviktiga och utvecklande jobb.

Jag har träffat Sineva Ribeiro och övriga i förbundsstyrelsen vid ett par tillfällen redan, och det känns som vi snabbt blivit ett sammansvetsat team som under de kommande fyra åren ska bidra till att göra skillnad,
Det blir en spännande resa som jag hoppas kunna ge inblick i emellanåt här på Biomedicinsk analytikerbloggen.
Förhoppningsvis har även du som läser detta haft en bra sommar med möjlighet till vila och återhämtning. Jag önskar dig en fin sensommar och höst. Om du har egna jobbrelaterade frågor, synpunkter eller förslag – tveka inte att kontakta mig.

Vi hörs!

Michel Silvestri, leg. biomedicinsk analytiker, med dr
Enhetschef, LaboratorieMedicinskt Centrum Gotland
Förbundsstyrelseledamot, Vårdförbundet

michel.silvestri@vardforbundet.se

Politiker möter Biomedicinska analytiker

av 1 kommentar

Igår kväll genomförde förtroendevalda och medlemmar från avdelning Stockholm en workshop för Stockholms Läns Landstings politiker om kompetensförsörjning gällande biomedicinska analytiker. Under våren har denna grupp biomedicinska analytiker genomfört ytterligare två möten, det första riktat mot verksamhetsföreträdare och det andra mot biomedicinska analytikermedlemmar.

Syftet med dessa möten har varit att belysa biomedicinska analytikers roll i vården, informera om vad som är aktuellt inom vårt yrke, men också att påverka ledning och beslutsfattare att leda vården patientsäkert med rätt kompetens på rätt plats. Det har varit många diskussioner rörande patientsäkerhet, bristen på biomedicinska analytiker som råder idag och hur prognosen ser ut framöver (enligt SKL:s rekryteringsrapport kommer 2700 biomedicinska analytiker saknas 2026).

Vid summeringen av gårdagens möte konstaterade de flesta av politikerna att man fått upp ögonen för en yrkeskategori man haft litet kunskap om, man uttryckte oro över att arbetsgivare ersätter med andra, icke-legitimerade yrken och att det är viktigt att arbeta för karriärvägar och löneutveckling.

-Man måste få jobba på toppen av sin kompetens, sa flera.

-Ingångslönerna är skamliga, sa en annan.

-Man kan inte tumma på patientsäkerheten, sa en tredje.

Medverkade gjorde också Lena Asplund, riksdagsledamot och biomedicinsk analytiker som motionerat och debatterat i riksdagen för specialistutbildning. Hon föreslog också att det vore bra att genomföra denna typ av möten mot landstingspolitiker i andra delar av landet.

Innan politikerna blev “utsläppta” från Vårdförbundets kansli som på kvällarna alltid är låst och larmat, fick de med sig en kasse för att “gå en dag i mina skor” och kontaktuppgifter till någon av de yrkesverksamma biomedicinska analytikerna som deltog under kvällen. Konceptet om att gå en dag i mina skor kan du läsa om här.

Är det någon som vill arrangera liknande möten, så kommentera nedan eller kontakta mig via mail (anne.berndt@vardforbundet.se). Jag vidarebefordrar dig då vidare till förtroendevalda biomedicinska analytikergruppen inom avdelning Stockholm.

 

Vi vill ha #lönheladagen!

av Lämna en kommentar

Vårdförbundet är en del av 16:00-rörelsen, som består av fackliga organisationer, politiska kvinnoförbund och kvinnorörelsens organisationer som tillsammans arbetar för att även kvinnor ska få lön hela dagen. Det är nämligen så att kvinnor jobbar gratis efter kl.16.00 om man ser till en arbetsdag mellan 8.00-17.00, medan män har lön hela dagen. Detta är kalkylerat från att löneskillnaden mellan män och kvinnor är 12.5 procent, en skillnad som utjämnas i sådan takt att framemot år 2138 kan vi räkna med jämställda löner.

Enligt Vårdförbundets Livslönerapport från 2016 har Biomedicinska analytiker 13.9 miljoner kronor i ackumulerad lön vid 65 års ålder. Medellönen ligger idag på 29 000 kronor. Om man skulle jämföra med t.ex. nätverks- och systemtekniker så är deras medellön 35 800 kronor. Att jämföra med nätverks- och systemtekniker, låter sig göras då dessa finns i samma grupp som Biomedicinska analytiker i SSYK (Standard för svensk yrkesklassificering), den standard som Statistiska Centralbyrån använder. Enligt SSYK motsvarar yrkesområde 3, yrken med krav på̊ högskolekompetens eller motsvarande (praktiska eller yrkesspecifika eftergymnasiala utbildningar om 2-3 år). SSYK:s yrkesområde 2 (dit bland andra sjuksköterskor, barnmorskor och röntgensjuksköterskor hör) innefattar däremot yrken med krav på̊ fördjupad högskolekompetens vilket innebär teoretiska eller forskarförberedande eftergymnasiala utbildningar.

Vårdförbundet menar att biomedicinska analytiker bör sorteras in i samma område som sjuksköterskor, barnmorskor och röntgensjuksköterskor då samtliga yrkesgrupper har krav på teoretisk eftergymnasial utbildning om minst tre år. Men det är inte enbart en fråga om utbildningens längd, utan också den kompetensnivå som krävs för att utföra sitt yrke och även här finns ingen tvekan om att Biomedicinska analytiker tillhör yrkesområde 2.
Bakgrunden till denna skillnad i SSYK är att den svenska standarden bygger på den internationella standarden ISCO (International Standard Classification of Occupations). ISCO är en struktur framtagen av den Internationella arbetsorganisationen (ILO). ILO är FN:s fackorgan för sysselsättnings- och arbetslivsfrågor, men med grundläggande mål att bekämpa fattigdom och befrämja social rättvisa. Några av uppgifterna är att främja sysselsättning och bättre arbetsvillkor i hela världen, och att värna om fackliga fri- och rättigheter.

Detta inlägg är kanske litet invecklat och halvtråkigt, men å andra sidan visar den med största tydlighet på hur det internationella påverkar oss nationellt. Hur mitt yrke klassas i statistik och register, och att det kan ha påverkan på hur mycket jag får för det arbete jag utför.

Jag är stolt att kunna säga att Vårdförbundet bedriver påverkansarbete tillsammans med IBL för att ändra den svenska standarden SSYK för Biomedicinska analytiker, men också ISCO-klassificeringen genom IFBLS (International Federation of Biomedical Laboratory Science), den globala organisationen för Biomedicinska analytiker. Tillsammans med IFBLS:s President Marie Roald, kunde jag i egenskap av IFBLS:s President Elect, uppvakta ISCO:s seniora statistiker David Hunter i Geneve i januari och påtala nödvändigheten av omklassificering av Biomedicinska analytiker. Beslut om revision av ISCO kommer att tas av ISCO:s kongress för statistiker 2018, men fram till dess behöver påverkansarbete göras. Följ IFBLS:s påverkansarbete på Facebook!

Det är mer än 100 år sedan att yrket kvinnligt tekniskt biträde inrättades, den första officiella, statliga titeln för Biomedicinska analytiker. Att man inkluderade ”kvinnligt” i titeln var för att tydliggöra att även om en man skulle söka tjänsten, så skulle han betalas en kvinnlig lön. En låg lön med andra ord.

8 mars är internationella kvinnodagen. Det är dags att kvinnor får #lönheladagen och att vi får jämställda löner före år 2138!

Gästblogg: Påverkansarbete i Västerbotten

av Lämna en kommentar

Konverteringen av biomedicinska analytikertjänster till medicinska biologtjänster i Västerbotten är förvisso en lokal fråga, men som ändå har visat sig vara högintressant för många i landet. I detta blogginlägg beskriver Johanna Berg, biomedicinsk analytiker, hur man fört dialog med lokalpolitikerna i frågan om rekrytering av legitimerade biomedicinska analytiker till laboratoriemedicin i länet, men också information om den kompetens vi har.

Inom Västerbottens läns landsting har man under flera år sett en ökande brist av legitimerade biomedicinska analytiker. Stora pensionsavgångar varje år kombinerat med relativt få utexaminerade har bidragit till detta under lång tid. VLL har därför beslutat att konvertera 12 tjänster (ursprungligen 50) till så kallad ”medicinsk biolog”. Vem som kvalificerar som detta är något som arbetsgivaren avgör baserat på individuell kompetens.

Med anledning av detta sände vi från laboratoriemedicin vykort till tjänstemän och politiker med texten:

”Hej (namn)!
I och med konverteringen av tjänster från leg. biomedicinsk analytiker (BMA) till medicinska biologer på laboratoriemedicin skulle jag vilja möta er och diskutera den långsiktiga planen för att locka fler BMA till VLL. Jag antar att ni har en plan att höja statusen på detta livsviktiga yrke genom bättre löneutveckling, karriärvägar och arbetsvillkor. Alla vill väl ha kompetent, legitimerad personal till livsviktiga uppgifter inom vården!

Hälsningar (Ditt namn)
Legitimerad Biomedicinsk analytiker”

Vi fick ganska snabbt napp från Alliansen, som opposition har ju de ett gyllene tillfälle att träffa eventuella väljare och säga hur de ser på saken. De var noga med att de inte kan ta ställning i sakfrågan, det är upp till ledningen att göra, men var intresserade av att föra en dialog.

Måndagen den 4 april hade vi ett mycket uppskattat lunchmöte med Allianspartierna (C närvarade ej). Alla leg. Biomedicinska analytiker på laboratoriemedicin uppmuntrades att avvara sin lunchtid till att möta politikerna och samtala om vår arbetssituation.

Vi förde ett mycket bra samtal och många gjorde sin röst hörda. Saker som nämndes var preanalytiska fel, hur mycket tid det tar från oss Biomedicinska analytiker att ”städa upp” dessa, det faktum att prover måste tas om och så vidare. Även lön, karriärvägar, hur vi ska göra yrket attraktivt och på så vis få fler kollegor togs upp. Arbetssituationen på klinisk patologi som är en viktig del av cancervården var också en het potatis, hur ska vi kunna säkra kvaliteten i den när personalen snart inte mäktar med? Kommer patienter kunna få diagnos och behandling innan det är för sent? Vi förde även ett samtal nattåterhämtning, för vem kommer att orka arbeta kvar inom vården om inte återhämtningen blir bättre?

Många strukturella problem uppdagades och mycket skulle kunna bli bättre på laboratoriemedicin. Därför är sådana möten så otroligt viktiga. Vi hade politiker som lyssnade på oss, som uppmärksammade vår situation, som vid flertalet tillfällen såg ut att tappa hakan över hur det går till på labben, sådant som är vardag för oss, sådant vi knappt ser längre.

En kollega drog liknelsen att laboratoriemedicin är som ett rör som läcker, där fokus ligger på att stoppa läckan snarare än att laga den. En Biomedicinsk analytiker täpper igen hålet, en annan skurar golvet och en tredje letar en balja som vattnet kan samlas i. Detta gör vi dagligen vilket tar en massa tid från det vi egentligen är utbildade till och får betalt för, låter det som en bra användning av skattepengarna?

Även om mötet inte kunde bidra till något beslutsfattande så fick vi Biomedicinska analytiker chansen att visa att vi finns, vad vi gör, varför vi är viktiga och varför det måste satsas på oss. Ju fler politiker som är insatta i vår situation desto närmare kommer vi utopin om en perfekt vård, såväl för anställda som patienter. För allt det hänger ihop, hur ska vi kunna erbjuda patienter en så bra vård som möjligt om inte vi anställda har förutsättningarna för att göra ett så bra jobb som möjligt?

Blogg_VBVad detta möte kommer leda till är ännu okänt. Kanske kommer något parti i oppositionen lägga fram en interpellation kring beslut som rör vårt yrke?
Förhoppningen är att en förändring ska ske. Under tiden ska vi fortsätta visa vårt missnöje och visa vår yrkesstolthet.

/Johanna Berg, leg. biomedicinsk analytiker

 

 

Gästblogg: Jag är inte tacksam!

av 1 kommentar

Jennifer Arnqvist är biomedicinsk analytiker och ny i yrket. Hon är anställd i Västerbottens läns landsting. I detta inlägg utvecklar hon varför hon är frustrerad och allt annat än tacksam inför konverteringen av biomedicinska analytikertjänster till medicinska biologer. Och berättar hur de planerar för sitt lobbyarbete mot lokalpolitikerna.

Jag är arg. Jag är verkligen arg, frustrerad och besviken. För vad har hänt?

Västerbottens läns landsting har bestämt att man behöver konvertera 12 biomedicinska analytikertjänster till medicinska biologer. I början skulle 50 tjänster konverteras så jag borde väl vara tacksam att bara 12 tjänster konverteras, eller hur?
Nej, jag är inte tacksam. Jag är arg! Jag känner mig hånad och nedvärderad. Konverteringen av tjänster trampar på mitt yrke. Konverteringen av tjänster trampar på den utbildning jag genomfört. En utbildning som jag lånat pengar för och spenderat 3 år att genomföra. Vad är det värt för mig att ta en kandidatexamen, yrkesexamen och betala för att ta ut en legitimation? Legitimation som ska ge mig tillåtelse att kallas biomedicinsk analytiker och söka tjänster där biomedicinska analytiker efterfrågas. Men nu efterfrågar man inte legitimerad personal längre utan man tar in de med ”likvärdig kompetens”.
Hur kan man utvärdera om någon icke legitimerad personal att ha ”likvärdig kompetens” som en legitimerad?
En riskanalys har gjorts för att se om intaget av annan personalgrupp hotar patientsäkerheten, vilket det har framkommit att det inte gör. Men om man gör den analysen på någon med 4 års erfarenhet av arbete i kliniskt laboratorium tappar riskanalysen sitt syfte. Om riskanalysen görs med en analysmetod som denna individ redan arbetat med i 4 år, tappar riskanalysen sitt syfte.
Vad innebär denna konvertering av tjänster egentligen? Det innebär att färre kommer att vilja söka utbildningen, för man behöver tydligen inte den för att anställas. Det innebär att färre legitimerade biomedicinska analytiker, med rätt kompetens, kommer att vilja söka anställning hos Västerbottens läns landsting, för de värderas ju inte rätt! Det lär innebära hot mot patientsäkerheten då de som anställs i och med konverteringen inte har den kompetens kring sekretess och kliniskt arbete.

Detta gör mig så extremt frustrerad! Hur ska jag som en yrkesverksam kunna gå ut och säga vilket fantastiskt yrke jag har? Eller vilken arbetsmarknad det är för biomedicinska analytiker? Eller försöka locka biomedicinska analytikerstudenter att sommarjobba för landstinget? Hur ska jag kunna säga detta då landstinget trampar ner en hel yrkeskår så otroligt mycket? Var kan jag visa min yrkesstolthet? Hur ska jag ens få ha en yrkesstolthet då inte ens landstinget, arbetsgivaren, är stolt över mitt yrke?
11696725_10209013163954777_864401692_nSå vi biomedicinska analytiker som finns måste säga ifrån. Gör som vi i Västerbotten, vi skriver vykort till de politiker och tjänstemän som bestämmer. Vi måste visa att vi inte tolererar detta och behöver en bättre, långsiktig plan för att täcka den brist av biomedicinska analytiker som råder och som kommer växa i framtiden. Vi måste visa att vi är stolta!

Om alla vi stå enade kan vi göra en förändring.
//Jennifer Arnqvist
Legitimerad biomedicinsk analytiker
Transfusionsmedicin, Norrlands universitetssjukhus Umeå

Min legitimation har både värde och är riktig!

av 2 kommentarer

Att arbetsgivare i Västerbotten konverterat 12 biomedicinska analytikertjänster till medicinska biolog-tjänster torde vid detta lag vara känt. Vårdförbundet yrkade i MBL14-förhandling 10 januari på att de som tillträder dessa konverterade tjänster utan legitimation ska erbjudas möjlighet att komplettera till biomedicinsk analytikerexamen inom en 5-6 årsperiod, men det var inte arbetsgivaren intresserad av. Inte heller var arbetsgivaren intresserad av att biomedicinska analytiker ska ha företräde till dessa tjänster, utan den mest ”lämpade” ska erbjudas anställning. Arbetsgivaren gör som hen vill.

Vårdfokus skrev i veckan om det medlemsmöte som avdelning Västerbotten arrangerade och som många arga biomedicinska analytiker deltog vid. Att frågan engagerar många kan man se i kommentarsfältet, där allt från riktigheten av biomedicinska analytikerlegitimationen har ifrågasatts, men också påpekats att ”högskolorna, delvis på falska premisser om en blomstrande bio-tech-industri och forskningsmöjligheter, lockat in massor av unga människor på utbildningar inom biomedicin, molekylärbiologi och liknande”. Den som påpekade det senare resonerade också kring framtidens laboratorium som kommer att innehålla mer diversifierad uppdrags- och ansvarsfördelning och att många olika kompetenser och specialistkunskaper kommer att behövas. Och avslutar med att vi inte ska trötta ut oss på titlar, legitimationer och annat, utan fokusera på hur morgondagens laboratorier ska se ut och drivas.

OK. Gott så. Typ. Eller inte.

På kliniska laboratorier innebär arbetet ”medicinska arbetsuppgifter”. Medicinska arbetsuppgifter definieras enligt SOSFS 1997:14 som ”varje åtgärd som dem som tillhör hälso- och sjukvårdspersonalen med formell kompetens har att utföra direkt eller indirekt i förhållande till patienter i samband med undersökning, diagnostik, vård och behandling samt till förebyggande av sjukdomar och skador”. Trots att det finns utrymme för tolkning av vad detta är, så är det endast legitimerad personal som får utföra medicinska arbetsuppgifter under eget yrkesansvar. Med andra ord borde varianterna av medicinska biologer behöva delegation. Från någon med legitimation och som själv har kunskap att utföra arbetsuppgiften. Gödsla med delegationer ska arbetsgivaren inte göra på grund av patientsäkerheten. Och enligt delegationsföreskriften ska inte delegation användas för att lösa personalbrist.

OK- detta går litet runt, runt. Men det är nog för att det inte finns någon ”legitimationspolis” som kontrollerar arbetsgivarna som det går att konvertera tjänster och tillsätta dem med den verksamhetschefen bedömer som mest lämplig.

Skärmavbild 2016-02-19 kl. 15.08.11Så vilket värde har biomedicinska analytikerns legitimation? Är den ”riktig” eller inte? För det första kan vi börja med att konstatera att den är precis lika riktig och verklig som de andra 20 vårdprofessionernas. Ingen skillnad på vår legitimation och läkarens eller barnmorskans. Hur vi förhåller oss till den, vilken stolthet vi tar för den, det handlar om oss själva som profession. Inte lätt att göra när vi körs över, men vi måste stå upp för den!

Biomedicinska analytiker fick inte legitimationen för att utredare Grönwall tyckte att det kunde vara en juste grej att föreslå eftersom Vårdförbundet och IBL slitit så ihärdigt med frågan i 30 års tid. Grönwall konstaterade 2004 att biomedicinska analytikerns arbete bland annat hade kommit att röra sig i en mer patientnära riktning att i kombination med andra faktorer, väl uppfyllde kraven för legitimation.

Så om vi då går tillbaka till framtidens laboratorium och de diversifierade arbets- och ansvarsuppgifter vi har att hämta där. Arbetsuppgifterna torde bli än mer av ”medicinska arbetsuppgifter” då sannolikt färre läkare kommer att bemanna labben, med andra ord- legitimationen behövs. Vårdförbundet och IBL bedriver påverkansarbete mot Sveriges politiker för inrättande av specialistutbildning för biomedicinska analytiker inom de områden där det finns behov. Något som verksamheterna (på många ställen) och lärosätena stöttar fullt ut. Biomedicinska analytiker med specialisering som självklart kommer att vara legitimerade.

I Norge vet vi att där finns bioingeniörer, det vill säga biomedicinska analytiker, på de kliniska laboratorierna. Det finns inga ”andra”, inte ens kliniska kemister som vi Sverige verkar anse vara självklara. Den bioingeniör som är intresserad av vissa typer av arbetsuppgifter, hen fördjupar sig och utför dem.

Så min slutkläm på detta blir- behöver vi ”andra” till i framtidens kliniska laboratorier? Vi har en legitimerad profession, som med eget yrkesansvar kan utföra medicinska arbetsuppgifter, med en bred utbildning som täcker hela den analytiska processen och som med specialistutbildning kan vidga sin kompetens och ta sig an alla de diversifierade arbets- och ansvarsområden som kommer att uppstå.

Får vi nu ”bara” arbetsgivarna att betala för detta också, så skulle de kliniska laboratorierna vara bemannade med rätt personal med ansvar för kvalitet och patientsäkerhet och med kompetens att driva morgondagens laboratorier.

Gästblogg: Kränkande särbehandling av medicinska biologer?

av 4 kommentarer

Daniel Olsson som är legitimerad biomedicinsk analytiker i
Västerbotten har skrivit ett öppet Daniel_Olssonbrev till Västerbottens läns landsting som arbetsgivare med anledning av konverteringen av 12 biomedicinska analytikertjänster till medicinska biologer. Ta del av Daniels tankar nedan.

Efter sektionsmötet fredagen den 12/2-16 var jag rent ut sagt förbannad. Frågan gällde huruvida det är lämpligt eller olämpligt att hänga upp artiklar på anslagstavlan på arbetsplatsen som möjligtvis kunde uppfattas som kränkande för de nyanställda medicinska biologerna. Alla som var med på mötet vet vilken diskussion det ledde till. Men diskussionen lämnade mig inte nöjd, snarare extremt frustrerad och arg.

Vi har ett bemanningsproblem inom laboratoriemedicin, det är ingen nyhet. Snarare är det något som Vårdförbundet under många, många års tid varnat för kommer att hända. Det är något som arbetsgivaren under en lika lång tid har vetat om och därmed haft möjlighet att förbereda sig inför. Bemanningsproblemet är inte isolerat till avdelningen för klinisk kemi här på Norrlands Universitetssjukhus. Bemanningsproblemet är inte isolerat till Laboratoriemedicin här på Norrlands Universitetssjukhus. Bemanningsproblemet är inte ens isolerat till Västerbottens läns landsting eller isolerat till en ännu större region. Bemanningsproblemet finns i hela Sverige. I hela Sverige har varje landsting sovit sig igenom Vårdförbundets varningar i hur många år? Fem år? Tio år? Räcker det? Men nu har man vaknat! Nu har vi akuta(?) och enorma problem! Vi måste konvertera över tjänster från biomedicinska analytiker till medicinska biologer så att vi kan anställa personal! Vad ska vi göra annars då? Det är ju inga som söker tjänsterna för biomedicinska analytiker som ligger ute! Panik!

Men vänta nu, stopp och belägg. Hur kan det här på något sätt komma som en överraskning? Är alla landstingsledningar i hela Sverige fullständigt inkompetenta? Problemet har varit känt länge! Varför har det inte gjorts något åt problemen långt tidigare?

Jaa… Vad ska vi göra? Vi kan börja med att analysera varför det inte finns någon att anställa. Låg lön med i princip obefintlig löneutveckling, check. Obefintlig karriärstege, check. Lågstatusyrke, check. Det finns naturligtvis fler anledningar men dessa tre är grundorsakerna.

Vi börjar med den låga lönen. Det tar tre års högre utbildning för att bli biomedicinsk analytiker. Under dessa tre år hinner man dra på sig nästan 200 000 kronor i studieskulder. Räkna in att man istället för att studera kunde ha arbetat, med låt oss säga en årslön på 250 000 kronor. En inte helt orimlig årslön som för en som saknar högre utbildning eftersom det blir en ungefärlig månadslön på 21 000 kronor. 250 000 kronor multiplicerat med tre års studier är 750 000 kronor av utebliven inkomst eftersom att man valde att studera istället. Lägger vi på studielånet plus ränta så ligger vi biomedicinska analytiker ungefär 1 000 000 kronor efter en person som började arbeta direkt efter gymnasiet. Det är alltså en miljon kronor vi måste tjäna ikapp innan pension för att alls gå plusminusnoll därför att vi valde att utbilda oss vidare efter gymnasiet, i jämförelse med en person som inte valde att utbilda sig vidare. I Sverige är det läkare, jurister och ingenjörer som i slutänden innan pension har tjänat på att utbilda sig vidare, inga andra. Ända tills även en biomedicinsk analytiker i slutänden tjänar på sin utbildning tänker jag fortsätta att hävda att min lön är för låg, det är enkel fakta.

Obefintlig karriärstege. JAAAA! Jag fick efter tre års slit äntligen ut min legitimation! Ett kvitto på att man är något! Det är för mig personligen bland de svåraste tre åren jag någonsin kämpat mig igenom och utan min sambos stöd skulle jag förmodligen inte ha gjort det. Jag är oerhört stolt över min legitimation, över min bedrift! Men nu då? Jaha det var inget mer? Ingen specialistutbildning likt sjuksköterskor eller läkare har möjligheten till? Nåväl… Jag har ju i alla fall min legitimation och den måste man ha för att få arbeta här! Lite stolt kan man ändå få…. Nähä? Medicinsk biolog? Vad är det för något?

Lågstatusyrke, legitimationen var ett försök till att få upp statusen på yrket, eller? Högre status leder rimligtvis till att det i längden blir lättare att rekrytera folk. Eller? Gjorde legitimationen något för statusen egentligen, eller är det bara ett värdelöst papper? Blev löneutvecklingen bättre? Sökte sig fler personer till utbildningarna? Hm…

Nä, grundproblemen ligger kvar sedan länge. Trots att det i åtminstone ett decennium har flaggats för att den här situationen vi har idag kommer att uppstå. Nu är vi här. Hur löser vi problemet? Jo vi konverterar tjänster till medicinska biologer! Bra! Eller?

Nej, inte bra. Kortsiktigt löser vi bemanningsproblemen ja! Men långsiktigt? Här kommer summeringen. Det finns ingen att anställa, varför? Det finns ingen som utbildar sig, varför? Lönen är ett skämt, obefintlig karriärsutveckling och yrket saknar helt status. Faktum är att ingen ens känner till yrket. Nu anställer vi istället för att komma tillrätta med problemen, medicinska biologer. Varför ska då efterkommande studenter utbilda sig till legitimerade biomedicinska analytiker? När man får jobb ändå? Det finns ingen anledning alls. Långsiktigt skjuter sig arbetsgivaren i foten. Nej… Långsiktigt skjuter arbetsgivaren av sig hela foten och rasar ihop.

Nu till min rubrik och till min inledning angående sektionsmötet och risken att någon eventuellt kan känna sig kränkt. Så länge vi i personalen på golvet håller oss ifrån vidrigheter som kränkande särbehandlig så är det arbetsgivarens problem och bara arbetsgivarens problem om någon medicinsk biolog känner sig kränkt av dylika artiklar. Så länge vi välkomnar våra nya kollegor med öppna armar så är det arbetsgivarens problem om någon medicinsk biolog känner sig kränkt av ett öppet brev som detta. Det är inte vårt problem som anställda. Vi måste skilja på sak och person.

Jag personligen är glad över våra nya kollegor därför att vi andra arbetar konstant som skållade råttor och mer därtill. Efter en särskilt arbetsam vecka har det hänt att jag i bilen på vägen hem berättat för min sambo att jag inte orkar mer. Arbetet tar knäcken på mig. Men sen biter man ihop och kämpar sig igenom en vecka till och en vecka till och ja… Vi behöver våra nya kollegor, det kan inte nog understrykas!

Mitt förslag är att alla medicinska biologer får börja med att på arbetsgivarens bekostnad komplettera sin utbildning med de kurser som behövs för att få ut sin legitimation. För vad ska vi annars ha legitimationen till? Som motprestation kan arbetstagaren exempelvis förbinda sig till att arbeta för sin arbetsgivare i minst fem år. Som ett bindande kontrakt.

Jag har halvt på skämt halvt uppgivet börjat säga att jag hittade min legitimation i cornflakespaketet. Så högt är min “bedrift” jag en gång kände mig så stolt över, värderad idag. För varje ytterligare medicinsk biolog som anställs urholkas värdet av min “bedrift” ytterligare. En vän till mig sadlade om till lokförare när han insåg att han inte får arbete trots dubbla examina från högskola. Jag kanske borde göra samma sak. Eller varför inte präst eller sjökapten, det är ju inte helt ovanligt har vi märkt…

Det värsta är att problemet inte på något vis är över, enligt Vårdförbundet är 75% av alla förvärvsarbetande biomedicinska analytiker 45 år eller äldre och enligt SCB kommer det att saknas 2400 biomedicinska analytiker 2025. Det är alltså ungefär 20 år kvar tills 75% av alla biomedicinska analytiker som arbetar idag har gått i pension och nio år kvar tills vi saknar 2400 stycken av de som behövs. Så problemet är inte okänt och har inte heller varit okänt under lång tid.

Mitt förslag är att arbetsgivaren gör något annat åt saken än att skjuta av sig hela foten.

// Daniel Olsson, sedan 2013 legitimerad biomedicinsk analytiker.

“Det är brist på min yrkesgrupp, så jag behöver inte facket”

av 1 kommentar

Att vara medlem i ett fackförbund är inte givet idag. När jag blev klar med min utbildning på 80-talet så var det bara självklart att mitt medlemskap i SLEF (Svenska laboratorieassistentelevföreningen) blev till ett medlemskap i SHSTF (Svenska hälso- och sjukvårdens tjänstemannaförbund). Organisationsgraden bland unga, nyexaminerade är inte så hög som den skulle kunna vara, men det är den inte bland äldre yrkesverksamma heller.

-Så vad är anledningen till detta?

Självklart finns det många orsaker på individnivå. Ett inte helt ovanligt skäl är att det råder brist på det yrke man tillhör så man är inte orolig för att bli arbetslös. Och det låter ju fint. Men fackförbund är inte det samma som a-kassa, fackförbund fyller andra funktioner. Ett praktexempel på Vårdförbundets funktion är att titta på den konvertering av biomedicinska analytikertjänster som sker i Västerbotten. Arbetsgivaren får inte tag på biomedicinska analytiker och beslutar därför att konverterar tjänster, så att andra yrkeskategorier, med på ett ungefär liknande kunskap ska kunna fylla vakanserna. Att biomedicinska analytiker har specifik kompetens för hela analyskedjan, något som Sveriges riksdag tog beslut på 2006, att legitimation ska krävas för att utöva yrket, -ja det bryr sig arbetsgivaren inte om eftersom arbetsuppgifterna i sig inte är reglerade.

Vårdförbundet motsätter sig konverteringen av dessa tjänster. Vårdförbundet anser att biomedicinska analytiker ska bemanna kliniska laboratorier så att kvalitet och patientsäkerhet kan garanteras. Klinisk laboratorier ska inte bemannas av biologer. Vårdförbundet står bakom biomedicinska analytiker och den kompetens vi tillför hälso- och sjukvård.

Så att det skulle vara brist på biomedicinska analytiker kan säkra arbetsmöjligheter. Eller så kan bristen leda till det motsatta. Om ingen åtminstone försöker sätta sig emot. Någon som Vårdförbundet.

 

Måste man tjata hål i huvudet på folk?

av 2 kommentarer

Som ni kunnat läsa i Vårdfokus vill Västerbottens landsting konvertera 50 biomedicinska analytiker-tjänster till ”medicinska biologer”. Man anser att det är helt OK att ungefär 1 av 4 inom laboratoriemedicin inte är legitimerad biomedicinsk analytiker. Varför det inte är OK att biomedicinska analytiker inte huvudsakligen är de som bemannar kliniska laboratorier kan du läsa här nedan. Om du är biomedicinsk analytiker frågar du säkert ”Ska det verkligen behöva vara nödvändigt att tjata hål i huvudet på folk för att få dem att förstå?”. Jag tror svaret på den frågan är ”Ja. Uppenbarligen”.

Foto: EPBS

Foto: EPBS

Mer än 70 % av beslut i vården grundar sig på diagnostik. Laboratorieresultaten är med andra ord av sådant värde för diagnos och behandling att kvalitet och patientsäkerhet måste kunna säkerställas. Vi vet att när kvaliteten brister (vilket händer), så av det totala antalet kvalitetsbrister inom diagnostik/laboratoriemedicin så sker runt 70% av dem inom den preanalytiska fasen. Det vill säga; där själva provtagningen görs och före provet kommer till laboratoriet.

Sveriges befolkning kommer att öka kraftigt fram till 2035 och det i sin tur kommer att öka efterfrågan på tjänster inom hälso- och sjukvården. Om man också beaktar hur demografin (befolkningens fördelning, storlek och sammansättning) kommer att förändras och tänker på att gruppen ”äldre äldre” blir ännu mycket större, så kommer det att ställa ännu högre krav på vården. Och därmed också på laboratorie- och klinisk fysiologiska undersökningar.

Automation, konsolidering, integration och centralisering av laboratorieprocedurerna har förändrat arbetet på många kliniska laboratorier. Om detta i verkligheten har inneburit att behovet av arbetskraft har minskat eller om det bara har inneburit förändrade arbetssätt kan frågas. Men oavsett detta, så är det fortsatt så att provet som ska analyseras måste vara korrekt. Det som gjorts i preanalysen måste vara korrekt gjord. Skit in – skit ut, som vi brukar säga. Kunskap om den preanalytiska fasen är oerhört viktig med tanke på att slutresultatet, det som påverkar patienters diagnos och behandling, är helt avhängigt av detta steg. Och det är Biomedicinska analytiker som har kunskap om den många gånger komplexa preanalytiska fasen, i tillägg till kunskap om analyser, metoder, avancerad mätteknik och utrustning och informationssystem.

I tillägg till all detta kan Biomedicinska analytikern handleda studenter (viktigt för framtida rekrytering) och nya kollegor, utbilda andra yrkeskategorier verksamma inom t.ex. primärvård och kvalitetssäkra deras arbete, men också ge råd till kunder, beställande läkare, annan vårdpersonal. För att klara dessa uppgifter krävs kompetens förutom inom preanalys dessutom inom patofysiologi och diagnostik av sjukdomar och för validering av resultaten.

Kunskapsområdet Biomedicinsk laboratorievetenskap ger Biomedicinska analytiker kompetens för hela analyskedjan (preanalytik, provtagning, provhantering, analys, utvärdering och kvalitetssäkring av resultat samt metodutveckling och biomedicinsk forskning). Biomedicinska analytikerprogrammet är reglerat i Högskoleförordningen och detta är en kvalitetssäkring, arbetsgivare vet vad de får och patienter kan vara säkra på att deras prover hanterar av kompetent personal. Legitimationen är beviset på att Biomedicinska analytiker har prövats av Socialstyrelsen och ett bevis på det samhällsuppdrag de har. Samhället har beslutat att det behövs Biomedicinska analytiker att arbeta på kliniska laboratorier. Samhället vill att vårdens arbetsgivare bemannar laboratorierna med rätt kompetens.

2014 var 10354 Biomedicinska analytiker yrkesverksamma. Ungefär 70 % av Biomedicinska analytiker är verksamma inom vården. Med andra ord finns runt 3000 legitimerade Biomedicinska analytiker verksamma inom andra områden. Fundera på den siffran. Om man som arbetsgivare kan erbjuda bra villkor, bra lön, karriärutveckling och bra arbetsmiljö, det vill säga om man vill vara en attraktiv arbetsgivare- då utgör 3000 Biomedicinska analytiker verksamma inom andra områden en sjutusan till rekryteringsmöjlighet.

Och slutligen, kanske handlar det inte ”bara” om att rekrytera, det gäller att behålla sina medarbetare och ge de som är kvar hos samma arbetsgivare credit för det de gör. De behöver också goda villkor, bra löneutveckling, karriärmöjligheter och god arbetsmiljö.

Gästblogg: Dags att bryta den onda cirkeln

av Lämna en kommentar

”Så du läser till biomedicinsk analytiker… Det lät avancerat! Vad gör en sån?” Detta är en fråga som ständigt slår mig i ansiktet när någon frågar vad jag studerar på universitetet. Men inte kan jag klandra dem för det för inte ens jag visste fram till någon månad innan det var dags att skicka in ansökningen vad en biomedicinsk analytiker var och ännu mindre vad de gjorde.

År efter år karaktäriseras biomedicinska analytikerprogrammen av låga antagningspoäng och få antal sökande. De låga antagningspoängen leder även till att studenter avbryter utbildningen i förtid på grund av de förväntade kunskapskraven som inte avspeglas på antagningspoängen. De få som alltså söker och kommer in på programmet blir ännu färre på grund av de missvisande antagningspoängen och antagningspoängen är låg just på grund av det låga antalet sökande. Det är en ond cirkel som måste brytas, och det snabbt. Bristen på biomedicinska analytiker är idag ett faktum. Inom några få år tackar vi av ytterligare flera stora klasser som avverkat sina tjänstedagar och nu ska avnjuta den stundande pensionen. De har nu tagit hand om oss men vem ska ta hand om dem när det är så få biomedicinska analytiker som examineras i dagsläget?

En anledning till varför antalet sökande är så pass lågt som det är idag beror till stor del beror på ovetskapen om yrket. Det är få som vet vad en biomedicinsk analytiker gör, det finns också dem som knappt hört titeln förut. Inte ens jag, som läste naturvetenskapligt program med inriktning natur på gymnasiet, hade hört talas om yrket förrän sista året då det var dags att skicka in ansökan till universitetet. För att bryta den onda cirkeln krävs det att både biomedicinska analytikerstudenter samt att yrkesverksamma biomedicinska analytiker kommer ut i gymnasieskolor för att informera och intressera gymnasieelever och öppna deras ögon för utbildningen och yrket. Det krävs också lite arbete från Vårdförbundets studentstyrelses sida. Att förbättra studietiden för våra biomedicinska analytikerstudenter leder till att de blir både nöjdare och klokare. Ju nöjdare studenterna blir desto bättre allmänt rykte får utbildningen. Ju bättre rykte desto fler får upp ögonen och söker sig mot detta livsviktiga yrke.

11328976_10203500965679743_1688810304_nBiomedicinska analytiker oavsett inriktning spelar en huvudroll i vårdkedjan. Vi ser bland annat till att proverna som används för att diagnostisera patienter upprätthåller den standard som krävs för att få ett korrekt provresultat. Neurologiska undersökningar, EKG och spirometrier är också moment en biomedicinsk analytiker har som arbetsuppgifter. En biomedicinsk analytiker är alltså essentiell i flera steg från undersökning till diagnostik.
Det är dags att göra något. Det är dags att förändra och förbättra. Det är dags att bryta den onda cirkeln nu.

/Sofia Skröder

Biomedicinsk analytikerstudent inriktning klinisk fysiologi vid Örebro Universitet
Studentrepresentant Vårdförbundet avdelning Örebro
Styrelseledamot i Vårdförbundet Student