Låt säga att jag blir sjuk. Jag har diffusa besvär. Läkaren börjar med att utesluta det mest uppenbara först och efter det kommer vidare utredningar. Sannolikt kräver de fortsatta utredningarna laboratoriemedicinska analyser och undersökningar. En del analyser körs genom automation, annan bli mer manuellt, som t.ex. hantering av vävnadsprover eller ultraljudsundersökning.

Under hela denna process utgår jag från att allt arbete görs av personer som har rätt utbildning. Personer som har reell och formell kompetens. Personer som hela tiden är fullt på det klara med att jag, som individ, finns där bakom blodet, vävnaden, mikroorganismerna, funktionerna. Och eftersom jag då vet att det är legitimerade biomedicinska analytiker som fått detta ansvar av samhället, så utgår jag självklart från att det är en sådan som gör arbetet. Det är ju inte som att jag får frågan om vilket kvalitet jag som patient önskar på analysen på mitt prov- exakt eller mellan tummen och pekfingret, men jag utgår från det förra.

Tänk om jag då fick veta att det är någon annan, t.ex. en biolog av något slag eller någon som genomgått delar av en utbildning utan att slutföra den, som hanterar mitt prov. Någon som utbildats att ha mer fokus på molekylerna än mig som människa. Någon som ursprungligen valt att utbilda sig för t.ex. läkemedelsforskning men istället fått jobb på ett kliniskt kemiskt laboratorium. Någon som kanske inte kan berätta för mig varför mitt prov behöver tas på det ena sättet ena gången och på ett annat vis andra gången. Tänk vad förvånad jag skulle bli om jag fick veta att det var på detta viset!

Nääää, jag säger som i TV-reklamen: när jag själv får välja, då väljer jag en biomedicinsk analytiker till mina analyser och undersökningar!

På dag 3 på innehållsrika och härligt professionsinriktade Diagnostikforum i Jönköping! Kristina Malm Jansson inleder ett seminarie med Nelson Mandelas ord ”It always seems impossible until it´s done”.

Rubriken för seminariet är ”AST-utbildningen” och innehållet handlar om Vårdförbundets och IBL:s idé om reglerad specialistutbildning för biomedicinska analytiker med huvudområdet biomedicinsk laboratorievetenskap. Hittills på Diagnostikforum har vi pratat mycket om ”vad” som behövs för vår kompetensutveckling och här kommer ett förslag till ”hur”.

Genom ett verksamhetsintegrerat lärande där arbetsgivaren ger utbildningsanställning som regleras i kollektivavtal ihop med ett lagreglerat ansvar för huvudmännen att tillhandahålla utbildningstjänster får vi patientsäker vård och diagnostik!

Mottagandet av AST bland åhörarna var positivt och man uttryckte även att det handlar om grundutbildningen att grundutbildningen blir mer attraktiv när det finns en tydlig karriärväg.

Men det finns också många frågor att jobba vidare med. Utbildningsansvariga oroas över verksamhetsintegrerat lärande när det ännu inte finns en handledande kategori och universiteten klargjorde bristande ekonomi som ett hinder för verksamhetsinriktade utbildningar. Från verksamheten önskades stöd och samarbete med universiteten och att det funderas över hur det ska gå till i verksamheter som inte finns på universitetssjukhus. Från medarbetare upplevdes de magister- och masterutbildningar som finns i Örebro som bra eftersom utbildningarna har verksamhetsinriktade mål och det påpekades att förutsättningarna är att vi som biomedicinska analytiker måste vara intresserade av att gå utbildningarna. Ytterligare viktiga frågor behandlade vilka som ska hålla i utbildningarna och behovet av kombinerade tjänster mellan universitet och verksamheterna.

Personligen är jag mycket positiv och ser att reglerad specialistutbildning både säkerställer och synliggör den specifika och avancerade kunskap och kompetens som vi behöver för att kunna ge patientsäker vård och diagnostik. Idag sker denna upplärning i vardagen på kliniken och kan förstås i jämförelse mellan vad den som är nyfärdig kan bidra med i verksamheten och vad den som är erfaren har för arbetsuppgifter och ansvar. Problemet är i nuläget att kompetensutvecklingen blir kvalitetsmässigt beroende av tid, engagemang och specialistkunskap på aktuell klinik och den enskilda medarbetaren får inte möjlighet att ställa krav på innehåll och mål för att bli och känna sig tillräckligt kompetent för arbetsuppgift och ansvar. Dessutom blir upplärningen inte så synlig att medarbetaren blir rätt värderad.

/Tora Elfversson Dahlström, leg. Biomedicinsk analytiker, klinisk universitetsadjunkt och vice ordförande för Vårdförbundet i Kalmar län

I februari berättade jag om arbetet som Vårdförbundet tillsammans med IBL driver för att skapa akademisk specialisttjänstgöring (AST) och nationellt reglerade specialistutbildningar för biomedicinska analytiker. Sedan dess har vi arbetat på att ta fram materialet där vi beskriver idén och varför den är viktig, både för professionen men också för framtidens hälso- och sjukvård. Vi har mött utbildningsnätverket, förtroendevalda, biomedicinska analytiker och politiker där vi informerat och beskrivit. Och nu är idén klar!

Närmast, det vill säga 16 oktober, kommer Vårdförbundets vårdstrateg Lisbeth Löpare Johansson prata om idén på Diagnostikforum i Jönköping. I november kommer en konferens att hållas för utvalda chefer och utbildningsansvariga.

Om du har frågor är du som alltid välkommen att höra av dig till mig på anne.berndt@vardforbundet.se.

Efter litet funderande med vän och yrkeskollega har vi kommit fram till att det för närvarande är ca 70 annonser där man söker biomedicinska analytiker på platsbanken, men 172 tjänster!!!

172 tjänster.

Det är nästan overkligt.

Jag hade en känsla av att något hänt med mikroskopet när jag satt och tittade på det gynekologiska cellprovet, men jag kunde inte sätta fingret på vad. Cellprovet var inte heller något jag kunde befria helt, men jag såg inget annat än några “frågetecken” som jag markerade. När jag var klar vände jag glaset “uppochner” på brickan, markeringen till den som hade till uppgift att eftergranska våra brickor att just detta provet var jag osäker på.

Det visade sig när min kollega granskade glaset att det fanns en grupp med klart förändrade celler. Som jag missat. Och det för att mikroskopet av någon anledning börjat dra på diagonalen i stället för enligt mina “instruktioner”. Jag/patienten hade kanske inte enbart “tur” eftersom vi hade ett system för kvalitetssäkring. Och detta långt före patolog/cytologlaboratorierna började ackrediteras.

Jag såg endast de sista 20 min av Uppdrag granskning om “cellprovsskandalen i Jämtland” igår, men jag följde och deltog i chatten på Svt:s webbsida efteråt. Jag är inte särskilt förtjust i programmet över huvudtaget, jag tycker att det oftast går ut på att skapa sensationer på ett icke-objektivt sätt. Men i allt det jag hann se av programmet igår och en av de frågor jag ställde i chatten som jag inte fick besvarad var:

-Vilket stöd har cytodiagnostikern fått under den här tiden?

Även om ingen jagar syndabock utan man ser det som hänt som ett systemfel, så är det en människa bakom mikroskopet. Kanske har hon fått gott stöd, det tror jag är helt nödvändigt för att kunna gå vidare på ett bra sätt.

Jag minns fortfarande i detalj min “nästan miss”. För 26 år sedan.

EPBS (European Association for Professions in Biomedical Science) är som namnet anger den europeiska organisationen för biomedicinska analytiker. En anledning till att EPBS inte är organisationen för “biomedical scientists” är att vår profession inte kallas och klassas likadant i alla länder.

18-19 oktober hölls det årliga mötet i Berlin och med undantag för fyra medlemsländer så hade resten av de 23 medlemsländerna skickat delegater. På denna typ av årliga möten blir det en hel del formalia; rapport av genomförda aktiviteter, bokslut- och budgetgenomgång etc, men vi hade också en halv dags diskussioner i grupper. Ämnena som behandlades var de som EPBS har aktuella just nu; europeisk master, europeiskt akademiskt nätverk, POCT/PNA, CPD (kontinuerlig professionell kompetensutveckling) och vision för professionen. Några intressanta följder av diskussionerna blev att CPD-modellen som blev resultatet av EU-projektet EucoLABS kommer att pilottestas och utvärderas under kommande år (bla hos Agneta Colliander vid laboratoriemedicin Örebro) och att dagen före 2014 års EPBS-möte kommer en endagars konferens rörande vision för professionen genomföras.

EPBS har också utlyst en fototävling på temat biomedicinska analytiker och vårt arbete. Det är överlag svårt att finna bilder, googlade eller köpta, som korrekt återger vilka vi är och vad vi gör. Mer info kommer på www.epbs.net inom kort.

Nästa års EPBS-möte kommer att hållas i Dublin, Irland, 17-18 oktober.

Det var som alltid intensiva dagar i Berlin. Mycket av diskussioner och nätverkande genomförs på den “fria” tiden, det gäller ju att utnyttja tillfället.

Carin Nilsson från Umeå blev utsedd till Årets Biomedicinska analytiker i våras men utmärkelsen har hon fått ta emot idag.

-Förkorta er aldrig som biomedicinsk analytiker, säger Carin, då blir du Bara Mera Anonym!

Ett utbildningsblock ligger sist på dag 3 på Diagnostikforum och tjänstestrukturer och interprofessionellt lärande har tagits upp. Agneta Colliander, biträdande verksamhetschef för laboratoriemedicin pratar om den nystartade Mastern i klinisk biomedicinsk laboratorievetenskap och den nya tjänstestrukturen hon arbetar med. Det handlar om karriärstegar, kompetensnivåer och lön, allt anpassat till verksamhetens behov.

Mastern ska inte vara en Quick-fix, brandsläckning, utan med ämnesfördjupning, kunskap om analysens alla steg, mer tillämpad laboratoriemetodik, handledning med ett avslutande examensarbete. Studieplanerna blir individuella, beroende på vilken inriktning man väljer.

Stina Wiren som arbetar med Vårdförbundets medlemsutveckling har haft bråda dagar på Diagnostikforum. Hon har tagit tillfället i akt att prata med biomedicinska analytiker om Vårdförbundet, dels för att bjuda in att bli medlem, men också för att fråga både medlemmar och icke- medlemmar vad man tänker och tycker om medlemskapet och förbundet. Vad är det man önskar i sitt medlemskap? Vad är viktigt just för mig, och för gruppen biomedicinska analytiker? Många önskemål och intressanta tankar dök upp. En återkommande sådan önskan var tex fler mötesplatser för bara biomedicinska analytiker. Stina uppmuntrade många att också höra av sig vidare med sina önskemål också till sin lokala avdelning, då det finns en stark önskan i Vårdförbundet att skapa ett ännu större medlemsnytta genom att svara upp emot de behov och önskemål som biomedicinska analytiker har.

I samband med föreläsningen om svarsskrivning av biomedicinska analytiker inom klinisk fysiologi, uppstod diskussion om (förutom frågan om att skriva svar) att bilda nätverk inom klinisk fysiologi. Anna Andersson plockade upp den bollen tillsammans med Victoria Heldestad, ordförande för neuroanalytikerna. I pausen var det fler som fortsatte diskussionen i vår monter och var helt eniga i behovet av ett sådant nätverk för att faktiskt komma vidare när det gäller t.ex. svarsskrivningen.