Vi arbetar som biomedicinska analytiker på Klinisk mikrobiologi på Norra Älvsborgs Länssjukhus. Idag är det vår och alla er andra biomedicinska analytiker internationella yrkesdag. Så idag slår vi ett extra slag för vår yrkesframtid.

De senaste två åren har vår löneökning varit så dålig att vi inte längre kunde stå och titta på. Allt fler frågor uppstod och vi började bli mer och mer oroliga inför framtiden. Hur kommer löneutvecklingen för biomedicinska analytiker se ut inom några år? Kommer det fortsätta vara brist på biomedicinska analytiker? Kommer yrket som finnas kvar eller kommer man försöka ersätta det med liknande yrkeskategorier? Vad kommer hända när vi går i pension? Kommer vi klara oss ekonomiskt? Vi har fortfarande flera år kvar att arbeta och därför är lönefrågan extra viktig för oss. Vi har kollegor som går i pension med cirka 33 000 kronor/månad efter ett helt yrkesliv, andra väljer att sluta och byta yrke och detta sammantaget gör oss oerhört oroliga.

Vi bestämde oss till slut för att försöka göra något åt detta, att försöka höja lönen för ALLA biomedicinska analytiker.  Vi tänkte att om vi någonsin kommer kunna påverka våra löner, så är det nu under pandemin, då vårt yrke blivit uppmärksammade.

Vi skrev en text som vi bland annat skulle skicka ut till regionpolitiker, arbetsgivare, Vårdförbundet och HR. Med andra ord till alla som på något sätt kunde påverka vår lön. I texten beskrev vi vad som krävs för att bli biomedicinsk analytiker, att det är brist på biomedicinska analytiker i nästa alla Sveriges regioner, att vi går 12 procent back i livslön jämfört med gymnasieutbildade, hur viktiga vi är för vården och hur akut löneläget är.

Texten har mailats ut till cirka 200 personer. Vi har även mailat våra kollegor som jobbar inom Västra Götalandsregionen då vi vill att så många som möjligt stöttar oss i vårt arbete att försöka höja lönen för alla biomedicinska analytiker. Ju fler vi är desto större chans att något händer.

Hittills har vi fått med oss 15 andra laboratorier som stöttar oss vilket vi är väldigt glada över.

Hittills har vi fått svar från Socialdemokraterna, vilka vi även har haft ett digitalt möte med. Vi har fått svar från Vänsterpartiet som vi ska ha ett digitalt möte med. Sjukhusledningen, HR och personalutskottet har också svarat. Vi har även fått respons ifrån Vårdförbundet NÄL som ledde till att vår text lades upp på Facebook-sidan ”Vårdförbundet avdelning Västra Götaland”.

Vi lade upp ett inlägg på Facebook-sidan ”Biomedicinska analytiker i Vårdförbundet”, där vi försökte få med oss fler biomedicinska analytiker inom Västra Götalandsregionen. Det ledde till att vi blev kontaktade av en journalist på Vårdfokus som intervjuade en av oss. Intervjun och vår text publicerades på Vårdfokus webbplats och därmed har vår text fått ännu större spridning! Intervjun i sin tur ledde till att SVT Nyheter Väst de nämnde vårt arbete vilket gjorde oss väldigt glada och ännu mer taggade!

Vi har fortfarande väldigt mycket kvar att göra. Vi planerar att skriva en insändare, kontakta tidningar för den och för reportage. Vi kommer att fortsätta dela vår text i olika kanaler, ha möte med Vänsterpartiet, svara de personer som är kvar att svara bland de som vi fått respons av och fortsätta försöka få fler biomedicinska analytiker att stå bakom vårt initiativ. Vi får också erbjudanden att vara med på olika aktiviteter som kan sprida vårt arbeta vidare, och det är vi är väldigt tacksamma för.

Det här är med andra ord ett arbete som kommer att pågå länge, men som kommer att vara värt i slutändan om vi når vårt mål.

Om vi lyckas kommer bristen på biomedicinska analytiker minska, fler kommer söka till utbildningen, fler kommer välja att fortsätta jobba som biomedicinska analytiker och vårt livsviktiga yrke kommer fortsätta finnas kvar. 

Vi tycker om vårt arbete som biomedicinska analytiker, det är ett väldigt roligt och intressant arbete. Vi trivs på vår arbetsplats då vi bland annat har underbara kollegor som vi arbetar ihop med. Dock vet vi alla att lönen spelar en stor roll. Det måste löna sig att utbilda sig till detta viktiga yrke.

Vi uppmanar alla våra kollegor runt om i Sverige att även ni försöker att kontakta era politiker. Som vi även nämnde tidigare: ju fler vi är desto större chans att något händer! Och vad kan passa bättre än att fortsätta/börja arbeta för detta på vår yrkesdag? Grattis till oss! Fortsättning följer…

Dhara I, Stina S och Nikolina P
Biomedicinska analytiker
Klinisk mikrobiologi
Norra Älvsborgs Länssjukhus

Tycker du att du som legitimerad biomedicinsk analytiker har för låg lön? Har arbetsbördan ökat och antalet legitimerade biomedicinska analytiker minskat?

Hösten 2012 är jag en nyutexaminerad biomedicinsk analytiker och har arbetat i cirka ett år i primärvården, innan jag söker en fast tjänst på sjukhuset i Halmstad. Mina första år gör jag mitt bästa för att vara en bra kollega och försöker lära mig så mycket som möjligt. En sak jag märker när lönesamtalen kommer under våren, är många ledsna miner på min arbetsplats och ett fåtal som är heligt förbannade.

”Varför pratar vi inte om det? De få gånger vi gör det så är vi arga eller besvikna. Varför pratar vi inte ihop oss som grupp?”

Året är 2014 och jag har några års erfarenhet i yrket. Jag är trött på att sitta och se på när mina kollegor är arga, ledsna, deprimerade eller en kombination av alla dessa saker. Jag bestämmer mig för att göra någonting åt det. Jag kallar till ett medlemsmöte för Vårdförbundets medlemmar och säger till dem att vi behöver välja en förtroendevald. Jag kan tänka mig att ställa upp om mina kollegor vill det. Medlemmarna säger ”Ja!”. ” Yes!” tänker jag.” Yes, we can!”

Som förtroendevald får jag en utbildning av mitt fackförbund och en insyn i min verksamhet, som jag inte visste var tillgänglig. Jag börjar förstå hur arbetsgivaren tänker och varför vissa beslut fattas, trots att de är obegripliga för arbetstagarna. Jag får möjligheten att förändra och hjälpa min arbetsplats. Under mina år som förtroendevald i Vårdförbundet märker jag tre stora återkommande utmaningar på laboratorierna; legitimation, rekrytering och lön.

Legitimationsfrågan börjar bli ett allt större problem. Det arbetsgivaren beskriver är att bristen på biomedicinska analytiker leder till att den överväldigande majoriteten av arbetssökande är individer som saknar legitimationen. Vi i Vårdförbundet anser att situationen är bedrövlig.

Jag personligen är djupt besviken på att min yrkeskunskap inte värderas.

Legitimationen är ett intyg från en statlig myndighet att personen som har legitimationen kan arbeta med arbetsuppgifter som för med sig ett stort ansvar. Det är ett dokument en individ får av svenska folket att personen i fråga kan dessa arbetsuppgifter och i biomedicinska analytikers fall: att de förlitar sin hälsa och sina liv i vår omsorg.

Rekrytering är en bekymmersam process för arbetsgivaren. Det utbildas alldeles för få i förhållande till de som går i pension eller väljer att lämna yrket. En rapport från Universitetskanslersämbetet beskriver en verklighet där det behövs ungefär 500 nyexaminerade biomedicinska analytiker per år för att möta kommande behov i samhället. En annan rapport från samma myndighet beskriver att drygt 300 studenter tar sin examen per år.

Utbildningen är tuff, möjlighet till vidareutbildning är begränsad.  Reglerade specialistutbildningar saknas.

Lönen är en brinnande och ofta infekterad fråga för biomedicinska analytiker, en grupp som i pandemins skugga har börjat lyftas fram mer. Det är ett yrke vars arbete och uppoffringar alltid har legat dolt för samhällets ögon.

Enligt SACO:s livslönerapport 2020 måste en biomedicinsk analytiker arbeta fram till att han eller hon fyllt 72 år för att kunna undvika förlust gentemot en gymnasieutbildad (NV-program) – ur ett livslöneperspektiv. Den gymnasieutbildade antogs i rapporten ha gått i pension vid 65 års ålder. Bruttolönen för biomedicinska analytiker måste höjas med 16% om yrket ska gå jämnt upp med en gymnasieutbildning under ett helt yrkesliv. Det är en hård dom gentemot hur Sveriges arbetsgivare har belönat en yrkeskår som alltid har varit viktig och som under årens lopp blivit allt viktigare. I dagsläget klarar sig ett sjukhus inte utan laboratorierna och de biomedicinska analytiker som bemannar dem. Kompetensen vår yrkeskår besitter är nödvändig för att sjukhusen ens ska fungera. Vem ska höra oss? Vem ska se oss i arbetsgivarnas enorma organisation?

Problemet är komplext och behöver tacklas från flera håll samtidigt för att det ska bli förändring:

• Medarbetarna måste engagera sig fackligt för att sätta press på arbetsgivaren att förbättra villkoren för de anställda. Starkare fackförbund sluter starkare avtal med arbetsgivaren. Det finns inga andra vägar att gå på den svenska arbetsmarknaden.
• Med hjälp av fackförbund och aktioner kalla till möten och sätta press på politiker att genomföra förändringar i både politik och ekonomi som gynnar vårt yrke.
• Vi som yrkeskår måste via fackligt engagemang värna om vår legitimation och yrkestitel. När arbetsgivaren söker personal skrivs arbetsannonser ofta med orden att man söker ”biomedicinsk analytiker eller annat likvärdigt yrke”.

Genom fackligt engagemang kan vi som medlemmar i ett fackförbund sätta press på arbetsgivaren att sprida vår röst upp till politikerna, så att våra verksamheter kan få till en löneutveckling som vi kan vara nöjda med. På sikt kommer det generera en bättre livslön. Om arbetsgivaren skulle ge 10 000 kr i löneökning i snitt per person skulle många känna sig nöjda. Men de underliggande lönepolitiska problemen skulle arbetsgivaren fortsätta brottas med.

De problem och utmaningar jag beskrev är vad Vårdförbundets och SKR:s kollektivavtal HÖK-19 (Huvudöverenskommelse 2019) försöker komma åt. Det hjälper inte att skjuta upp problemet med 10 000 kr och sedan vara nöjd. Då kommer vi om 10–20 år att befinna oss i samma situation igen.

Vi har samsyn med arbetsgivaren på central nivå i detta, de ser problemet men behöver vår hjälp att förändra vår situation.

Arbetsgivaren har en enorm organisation som anställer tiotusentals medarbetare. För att det ska bli en förändring för alla deras anställda i vården så måste de ha fackligt engagemang som stöd från vår sida. Om inte vi är med på banan händer ingenting.

Vad har arbetsgivaren för ansvar i detta?

• Din arbetsgivare leder och fördelar arbetet. Med det har de även ansvar för att sätta lönerna och göra det på ett avtalsenligt sätt.
• Arbetsgivaren på lokal nivå måste i sitt led sprida informationen upp i organisationen för att få till de medel som behövs för att lönerna ska bli bättre.
• Arbetsgivaren måste engagera sina medarbetare att vara delaktiga i löneprocessen. Lön ska vara någonting man ska prata om hela året, inte två gånger om året då det är dags för medarbetarsamtal och lönesamtal.

Jag har skrivit ur den offentliga sektorns synvinkel, men de privat anställda berörs också av frågorna. Den privata och den offentliga sektorn lever inte i enskilda bubblor utan påverkar varandra. De kämpar om att rekrytera samma yrkeskategorier. Det är först till kvarn med de bästa förmånerna som lockar en arbetssökande.

Vårdförbundets mål är att nå en lönekvot på 2.0. Det vill säga att om någon går i pension i dag, så har den individen relativt till en nyanställd dubbelt så mycket betalt. I dagsläget är vi långt ifrån det målet för Vårdförbundets yrkeskategorier. Just nu driver vi kampanjen #tackamedlön, där vi sätter press på politiker och arbetsgivare att belöna sina trogna och slitna medarbetare för deras enorma insats under pandemin. Samtidigt bedriver vi ett hårt arbete på nationell nivå att arbetsgivarna ska leva upp till vårt gemensamma kollektivavtal som ska ge oss en bättre livslön. Vi ger oss inte förrän vi når framgång.

Vägen till framgång är lång, men den finns där. Allt vi måste göra som biomedicinska analytiker är att göra det vi är riktigt duktiga på. Vi måste kavla upp ärmarna, vara modiga och jobba hårt för vårt yrke och vår framtid.

”Vem har ansvaret för lönerna”, har jag hört ett antal gånger från kollegor och medlemmar. Svaret är:

• Politikerna.
• Arbetsgivarna.
• Jag.
• Du.

Engagera dig i Vårdförbundet.

Branko Banović
Biomedicinsk Analytiker
Styrelseledamot
Vårdförbundet Avd. Halland

Vi hör dagligen om problem inom sjukvården med en ansträngd arbetssituation för vårdens personal och patienter som är missnöjda med bland annat tillgänglighet. Det kliniska laboratoriets leverans av kvalitetssäkrade provsvar är helt avgörande för patientens vård och behandling och för en effektiv vårdkedja. Jag tror att det ännu finns en stor potential att tillsammans utveckla våra gemensamma vårdkedjor för att bidra till en bättre vård, men även till en bättre arbetssituation.

I min roll som verksamhetsutvecklare har jag under senaste tiden medverkat i flera utvecklingsarbeten inom det kliniska laboratoriet med ett tydligt uppdrag att öka patientnyttan. Utgångspunkten i arbetet har varit patientens och vårdens behov av en ökad tillgänglighet för laboratoriediagnostik ”24/7” och som normalt endast utförs under dagtid. Genom att skapa en gemensam 24/7-verksamhet där olika ämnesspecialiteter samverkar skapas nya sätt att arbeta, vilket har resulterat i kraftigt förbättrade svarstider för bland annat blododlingar och influensadiagnostik. I en artikel som jag läste nyligen beskrivs hur överlevnaden ökar för patienter ju snabbare rätt antibiotikabehandling kan sättas in, så våra svarstider är verkligen viktiga. Att förbättra tillgängligheten av laboratoriediagnostik är ett arbete som pågår runt om i landet och är av stort värde för patienten.

Ett annat utvecklingsarbete som har varit framgångsrikt under de senaste åren och skapat stor patientnytta är kvalitetssäkringen av patientnära analyser PNA (laboratoriediagnostik som utförs utanför det ackrediterade laboratoriet). Här tar laboratoriets kompetenser idag ansvar för att stödja och utbilda andra vårdprofessioner att hantera PNA på ett patientsäkert sätt. Och troligen når vi idag visionen som formulerades för flera år sedan ”att alla patienter har rätt till ett kvalitetssäkrat provsvar oberoende av vem och var det utförs inom vården”. Förra veckan läste jag ett fint exempel på just detta, om en biomedicinsk analytiker som arbetar i Umeå kommun. Hennes uppdrag är att stödja verksamheten med kompetens för att säkra provtagning och provhantering för ett rättvisande provresultat, vilket ger en säkrar vård och behandling.

Är nästa steg ett nytt systematiskt arbetssätt tillsammans med patienter för att säkra patientens egen provtagning och analys?

Det finns två utvecklingsområden som pågår just nu och som jag upplever att jag har dålig koll på och där jag inte vet hur vi deltar i utvecklingsarbetet. Det gäller dels arbetet som pågår att driftsätta nya vårdinformationssystem, dels den omställning som skall ske till ”en nära vård”. Medverkar vi på ett bra sätt med vår kunskap tillsammans med patienter och andra vårdprofessioner som möjliggörare när nya arbetssätt och nya digitala lösningar utvecklas? Kanske inte, eller så är det bara min egen okunskap som gör sig gällande. Det kliniska laboratoriet finns alltid på plats och självklart kan vår kompetens utnyttjas i utvecklingen till ”en nära vård”, vi har ju både process- och logistikkunskap, kvalitetssäkring och laboratoriediagnostik som specialitet.

Ja, ni förstår kanske vart jag vill komma; laboratoriets kompetenser behövs för att vi tillsammans ska kunna skapa den bästa vården!

// Roine Hernbrand
Leg. biomedicinsk analytiker och verksamhetsutvecklare,
Karolinska Universitetslaboratoriet

Låt säga att jag blir sjuk. Jag har diffusa besvär. Läkaren börjar med att utesluta det mest uppenbara först och efter det kommer vidare utredningar. Sannolikt kräver de fortsatta utredningarna laboratoriemedicinska analyser och undersökningar. En del analyser körs genom automation, annan bli mer manuellt, som t.ex. hantering av vävnadsprover eller ultraljudsundersökning.

Under hela denna process utgår jag från att allt arbete görs av personer som har rätt utbildning. Personer som har reell och formell kompetens. Personer som hela tiden är fullt på det klara med att jag, som individ, finns där bakom blodet, vävnaden, mikroorganismerna, funktionerna. Och eftersom jag då vet att det är legitimerade biomedicinska analytiker som fått detta ansvar av samhället, så utgår jag självklart från att det är en sådan som gör arbetet. Det är ju inte som att jag får frågan om vilket kvalitet jag som patient önskar på analysen på mitt prov- exakt eller mellan tummen och pekfingret, men jag utgår från det förra.

Tänk om jag då fick veta att det är någon annan, t.ex. en biolog av något slag eller någon som genomgått delar av en utbildning utan att slutföra den, som hanterar mitt prov. Någon som utbildats att ha mer fokus på molekylerna än mig som människa. Någon som ursprungligen valt att utbilda sig för t.ex. läkemedelsforskning men istället fått jobb på ett kliniskt kemiskt laboratorium. Någon som kanske inte kan berätta för mig varför mitt prov behöver tas på det ena sättet ena gången och på ett annat vis andra gången. Tänk vad förvånad jag skulle bli om jag fick veta att det var på detta viset!

Nääää, jag säger som i TV-reklamen: när jag själv får välja, då väljer jag en biomedicinsk analytiker till mina analyser och undersökningar!