Biomedicinska analytikerbloggen

Biomedicinska analytikerbloggen

Biomedicinska analytikerbloggen

Gästblogg: “Så snälla SKL, sluta få mig att ångra att jag valde att ägna mitt arbetsliv åt att hjälpa människor”

av 5 kommentarer

Tina Dahlman

Klockan är 17, det är fredag. Jag och min kollega småpratar lite om vad vi ska göra i helgen. De tre personerna som jobbar kvällspasset har fullt upp med att ta hand om hela länets prover innan klockan blir 19. Jag går en extra vända för att se till att allt ser bra ut på mitt instrument. Där ska allt blod som tappats från givare under dagen smitt-testas innan man kan frisläppa blodet, och inför helgen vill man kunna ha så stort förråd som möjligt.

Jag inser ganska snabbt att något inte stämmer. Den röda lampan som indikerar att något är fel lyser ilsket tvärs över automationsbanan. Innan jag kommer fram har jag gått igenom ett antal scenarion i huvudet, och kalkylerat på tiden det kan ta att lösa dem. Bussen hem om 15 minuter kan jag snabbt utesluta.

Vi som jobbar på lab är inte bara vana vid att fatta snabba självständiga beslut, vi är också utbildade för att kunna lösa problem som uppstår med tekniken.

Att ta fram verktygslådan kl. 17 en fredagskväll är liksom inget konstigt. Våra servicetekniker har mestadels avtal att komma inom 24h. Det innebär att vi som är i tjänst måste ha ett stort mått kunskap om de vanligaste problemen som kan uppstå. Kunskap som vi inte har skaffat oss genom att läsa en VUB eller extra högskolekurser. Utan genom kontinuerlig fortbildning av företagen som vi arbetar med.

Jag har två alternativ; antingen löser jag problemet som uppstått med ett frammatningshjul, eller också måste jag stänga ner akutinstrumentet bredvid för att flytta över alla reagens och därefter analysera 15 kontroller som ska säkerställa att jag kan lita på de resultat som jag får ut. Kontrollerna i sig tar kanske 30-40 minuter att få svar på. Under tiden står akuten utan hjärtmarkörer så det gäller att handla snabbt.

Jag lyckas efter lite plock och skruvande att lösa problemet och har istället för att jobba över ett par timmar+ , nu klarat mig på dryga timmen.

På vägen hem grunnar jag lite på hur viktiga vi biomedicinska analytiker är för vården, och hur lite folk egentligen vet om vårt yrke och vad vi åstadkommer. För min situation idag speglar bara min lilla del av tillvaron.

Vi har tusentals människor runt om i Sverige som alltid är redo att göra en utvidgad resistens om vi tycker att något i anamnesen verkar oroande, som ifrågasätter resultat som vi tvivlar på, som kan läsa av en urinodling kl. 10 en lördag när en läkare ringer trots att vi inte har avläsning på det helgtid, som kan få ett blodrör att räcka till mängder av analyser när sjuksköterskorna får för lite blod från patienterna, som går ut på sjukhuset när det är svårstuckna barn, som hjälper till när någon ringer och behöver veta vart en udda analys ska skickas, som sätter patienterna och vårdpersonalen i främsta rummet genom att alltid försöka göra det bästa för alla parter.

Jag och en kompis läste tillsammans in samma grundläggande behörighet. Mängder av matte, kemi, fysik och biologi. Hon valde därefter 3 år maskinteknik, jag valde 3 år på biomedicinska analytikerprogrammet. Idag tjänar hon 35.800, jag tjänar 26.800… efter 6 år inom yrket och som helt självständig. Min kollega som började 1977 går i pension med 35000 om några månader, hon ligger ändå högre än andra för att hon haft handledaransvar och kvalitetsansvar. En utveckling som borde få vem som helst som funderar på vilken utbildning man ska välja att ta ett varv till i högskolekatalogen.

Så snälla SKL, sluta få mig att ångra att jag valde att ägna mitt arbetsliv åt att hjälpa människor. Det handlar inte om att vara tacksam över att ha ett spännande arbete med massor av ansvar kontra sitta på ett kontor och göra ritningar. Det handlar om att det ska synas i lönekuvertet att man gör något som inte sjukvården klarar sig utan!

Tina Dahlman
Biomedicinsk analytiker

Gästblogg: Utan biomedicinska analytiker stannar vården!

av 1 kommentar

Agneta Colliander

Sant eller en överdrift?  En omöjlig arbetssituation där det på många laboratorier redan i dag finns tillfällen när man inte har kunnat analysera proverna enligt efterfrågad tid eller helt enkelt inte kunnat utföra de alls för att det saknas biomedicinska analytiker. Orsaken till detta är naturligtvis flera. Men jag är övertygad om att ett yrke utan karriärmöjligheter ger färre sökande till grundutbildningen. Med färre sökande blir det naturligtvis  inte tillräckligt många som examineras och därmed är bristen ett faktum. Det är dessutom större andel som hoppar av utbildningen än inom exempelvis sjuksköterskeutbildningen. Som biomedicinsk analytiker  är jag orolig för mitt yrkes identitet och status samt legitimationens betydelse.

Nu har det varit fokus på både läkarbristen och sjuksköterskebristen i många år och stora insatser har gjorts för att komma tillrätta med den. I dag ser det bättre ut när det gäller läkartillgången men det finns inte sjuksköterskor i tillräcklig omfattning, vilket visar sig i stängda vårdavdelningar och försämrad vård. Nu är vi snart där även när det gäller biomedicinska analytiker.

Aktuell statistik visar att det redan i dag är en brist på biomedicinska analytiker. Åtgärderna för att klara den bristen verkar i stor utsträckning vara att anställa andra yrkeskategorier.  Vilken påverkan det får ur patient och kvalitetssäkerhetsperspektiv tror jag inte alla riktigt är medvetna om. Frågan om vilka arbetsuppgifter som kan utföras av andra yrkeskategorier måste diskuteras på ett brett plan inte bara på den egna arbetsplatsen. Biomedicinska analytiker har en legitimation och utbildning inom klinisk laboratoriemedicin och fysiologi för att ha den kompetens som behövs för att tillgodose verksamhetens behov av säkra analyssvar.

Vid senaste löneavtalet HÖK 16 mellan SKL och Vårdförbundet finns en skrivning angående partsgemensamt arbete om karriärutveckling där en del av arbetet särskilt skulle fokusera på förutsättningarna för specialisering vad gäller biomedicinska analytiker. Vad har hänt under dessa år? Har parterna, SKL och Vårdförbundet centralt och lokalt lagt ansvaret för denna specialistfråga hos enskilda arbetsgivare? Jag tar exempel från min egen verksamhet i Örebro. År 2012 får jag ett uppdrag av dåvarande sjukhusledning att kontakta Örebro universitet för inrättande av specialutbildning för biomedicinska analytiker. En masterutbildning inrättas och de första studenterna däribland några av våra egna medarbetare kan påbörja sin utbildning något år efter. Dessa personer får även möjlighet att i likhet med sjuksköterskor studera med utbildningsbidrag. Vi har en tydlig plan för att klara den kommande generationsväxlingen.

Vårdförbundet lokalt tecknar några år senare ett kollektivavtal angående akademisk specialisttjänstgöring för sjuksköterskor AST. Den omfattar inte biomedicinska analytiker så sedan två år tillbaka ges inga utbildningsbidrag till denna grupp. I dag satsas allt på den pågående sjuksköterskebristen och det är positivt att sjuksköterskorna får en betald vidareutbildning men hur kan Vårdförbundet helt missa en av sina medlemsgrupper. Region Örebro län har avsatt medel så att 60 sjuksköterskor per år kan få studera med lön men ingen biomedicinsk analytiker. Bristen är känd, utbildning finns i Örebro, verksamheten har visat på behoven, vikarier finns för att ersätta de som studerar, ändå ges inga utbildningsbidrag för specialisering av biomedicinska analytiker.

För att vara en attraktiv arbetsgivare och kunna konkurrera om de få biomedicinska analytiker som  utbildas så måste man satsa. Ge utbildningsbidrag, inrätta specialisttjänster samt tydliga kompetensutvecklingsplaner för alla medarbetare.

IBL tog initiativ till ett möte för verksamhetscheferna inom laboratoriemedicin i anslutning till Diagnostikforum 2018. En arbetsgrupp har bildats för att fortsätta att diskutera behov och formen för specialisering. Positivt men fortfarande finns det ingen samsyn i hur man ska kunna erbjuda biomedicinska analytiker en tydlig kompetensutveckling och vem som ska betala. Exemplet från Örebro visar att det inte går att hantera denna fråga lokalt utan det måste till formellt reglerade specialistutbildningar som också visar på de ekonomiska förutsättningarna.

Varje Biomedicinsk analytiker måste också själv vara med och engagera sig i sitt yrkes utveckling och gemensamt visa på att de behövs för vårdens framtid. Just Du är viktig! Du har som medlem i IBL möjlighet att gå på kurser till lägre kostnad, söka stipendier samt få tidningen Laboratoriet. Det är dock inte det viktigaste -för att kunna vara tillräckligt starka och arbeta för vår  kompetensutveckling, specialistutbildning och därmed också en löneutveckling behöver vi gemensamt arbeta för vår profession. Det kan du vara med och göra i din yrkesförening. Just nu pågår en värvningskampanj för att öka antalet medlemmar. Läs mer om den på IBL:s hemsida. Jag går nu själv i pension men kommer att fortsätta vara medlem och stötta min yrkeskår och verka för vår profession även i framtiden.

Agneta Colliander
Biomedicinsk analytiker
ordförande Institutet för biomedicinsk laboratorievetenskap (IBL)

Gästblogg: Etik till sista blodsdroppen

av 1 kommentar

Åsa Gyberg-Karlsson

När vi tar emot ett prov, då tar vi emot en människa. Även om det ”bara” rör sig om några milliliter blod ska vi, om vi följer vår yrkesetiska kod, ”respektera och skydda individernas integritet och värdighet”. Det där med integritet känns självklart – vi som jobbar inom vården har ju tystnadsplikt. Men värdigheten då? Vad innebär den? Går det att behandla ett blodprov respektlöst? Är det respektlöst att exempelvis inte vara rädd om provmaterialet, att inte följa rutiner eller att skämta om provet? Eller är allt värdigt, så länge provsvaret går att lita på?

I hälso- och sjukvårdslagens tredje kapitel, första paragraf går det att läsa att:
”Vården ska ges med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans värdighet. Den som har det största behovet av hälso- och sjukvård ska ges företräde till vården.”. Det ställer krav på oss. Även när det ”bara” rör sig om några milliliter blod. Det förbinder oss att behandla varje prov lika, oavsett vem provet är taget på. Nu tänker säkert många av er: Självklart – att analysera enligt metod det är ju det som är kvalitet, vår yrkeskompetens. Och att prioritera ett prov efter diagnos, dvs. störst behov först, görs dagligen. Men tänk om vi skulle påverkas av namnet på remissen och kanske analysera det provet lite senare, av helt osakliga skäl. Eller att vi kategoriskt sätter människor med en viss typ av diagnos längst ner på prioriteringslistan utan att ta hänsyn till varje enskild situation. Är det verkligen okej? Är det att ha respekt för alla människors lika värde?

En humanistisk människosyn, som vår yrkesetiska kod och hälso- och sjukvårdslagen bygger på, innebär att varje människa är mer än värdet av en siffra – av ett provresultat. Det innebär att människovärdet är knutet till människans existens och inte till vem hon är, vad hon gör, vilka egenskaper hon har eller vilken position i samhället. Det är också denna människosyn som är grunden för FN:s allmänna deklaration om de mänskliga rättigheterna, enligt vilken alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. Vår yrkesetiska kod och den lag som styr hur vi ska agera inom sjukvården, vilar alltså på det som skrevs i en deklaration 1948 med motiveringar som ”Eftersom erkännandet av det inneboende värdet hos alla som tillhör människosläktet och av deras lika och obestridliga rättigheter är grundvalen för frihet, rättvisa och fred i världen, Eftersom ringaktning och förakt för de mänskliga rättigheterna har lett till barbariska gärningar som har upprört mänsklighetens samvete”. Det är inget vi självklart tänker på när vi tar emot provet, när vi analyserar det eller svarar ut resultat. Men det är något vi emellanåt borde ta och reflektera över.

Vad innebär de mänskliga rättigheterna för oss som biomedicinska analytiker? Hur påverkar det om vi ser på ett prov som ”bara” några milliliter blod, eller om vi också ser att det är en människa? Hur förhåller vi oss till provmaterialet och den det tillhör? Vad innebär det att i vårt dagliga arbete, in till sista blodsdroppen, att utgå från ett etiskt förhållningssätt där varje människa har ett värde i sig?

/Åsa Gyberg-Karlsson
Biomedicinsk analytiker
Region Blekinge

Gästblogg: Het sommar och nya utmaningar som förbundsstyrelseledamot

av Lämna en kommentar

Michel Silvestri

Michel Silvestri

När jag skriver detta så är semestern avslutad och jag har just klarat av första dagen på jobbet efter flera veckors het sommarledighet. Semester och het sommar? Borde vara enbart positivt, men skaver lite grann.

Som anställd i vården så är jag själv lyckligt lottad att ha fått fyra veckors sammanhängande semester, dessutom under den period som jag önskat. Det är inte alla kollegor som fått detsamma, tyvärr. Här på Gotland, liksom på många håll i landet har vården tidvis varit mycket ansträngd. I Stockholm är fortfarande en tredjedel av vårdplatserna stängda pga personalbrist. Det är drygt 1200 vårdplatser – motsvarande ett större sjukhus som är igenbommat!

Den heta, soliga sommaren har uppskattats av många, men samtidigt har torkan varit förödande för våra lantbrukare, och värmeböljan har plågat våra äldre som riskerat att drabbas av ökad dödlighet.
Många av oss anar att vi fått en försmak av klimatförändringens effekter, och känner en gnagande oro över vad det kan innebära i förlängningen.

Som om ovanstående inte vore nog så har vi om knappt en månad val i Sverige, och det mesta tyder på att det blir mycket svårt att skapa en tydlig politisk majoritet i riksdagen men även i många av våra lokala parlament, dvs i landsting och kommuner. Därigenom försvåras viktiga beslut och genomförandet av nödvändiga reformer. Bakgrunden är till stor del en främlingsfientlig och populistisk vind som fortsätter svepa fram med ihåligt löfte om snabba, enkla lösningar på komplexa problem.

Det råder ingen tvekan om att vi har stora utmaningar framför oss, men däri ligger också stora möjligheter.
Vi måste i hela samhället, i vården och på våra laboratorier fortsätta arbeta med minsta möjliga belastning på klimat och miljö. Grön teknik och effektiva processer är globala framgångsfaktorer där Sverige ligger långt framme. Vi måste, för att klara bemanningen i vården ta vara på den kompetens som invandrar från hela världen till vårt fantastiska land. Vi måste på ett smart och användarvänligt sätt ta vara på de möjligheter som digitalisering, automation och artificiell intelligens erbjuder.

Michel Silvestri, först i bakre raden från vänster

Förresten, apropå utmaningar; I våras blev jag invald som förbundsstyrelseledamot i Vårdförbundet och i stycket ovan har jag faktiskt räknat upp flera större frågor som jag vill arbeta med, som förtroendevald. Därtill kommer naturligtvis nödvändigheten att förbättra villkor och arbetsmiljö så att biomedicinska analytiker, barnmorskor, röntgensjuksköterskor, sjuksköterskor och alla andra anställda i vården orkar och vill vara kvar i livsviktiga och utvecklande jobb.

Jag har träffat Sineva Ribeiro och övriga i förbundsstyrelsen vid ett par tillfällen redan, och det känns som vi snabbt blivit ett sammansvetsat team som under de kommande fyra åren ska bidra till att göra skillnad,
Det blir en spännande resa som jag hoppas kunna ge inblick i emellanåt här på Biomedicinsk analytikerbloggen.
Förhoppningsvis har även du som läser detta haft en bra sommar med möjlighet till vila och återhämtning. Jag önskar dig en fin sensommar och höst. Om du har egna jobbrelaterade frågor, synpunkter eller förslag – tveka inte att kontakta mig.

Vi hörs!

Michel Silvestri, leg. biomedicinsk analytiker, med dr
Enhetschef, LaboratorieMedicinskt Centrum Gotland
Förbundsstyrelseledamot, Vårdförbundet

michel.silvestri@vardforbundet.se

Vad finns i vår kompetens?

av 2 kommentarer

Vi talar om att ha ett kompetensstyrt yrkesutövande, en kompetensstyrd verksamhet och vård, i motsats till uppgiftstyrd sådan. Den som har kunskapen ska utföra arbetsuppgifterna och inte regleras genom lagar och förordningar. Kunskapsstyrning möjliggör utveckling av professioner och yrkesutövande. Vem som gör vad i framtidens laboratorium var en del av diskussionerna på IBL:s Ledarforum i Örebro igår, tisdag 27 september.

Vad som då är viktigt att komma ihåg är att en, av många saker, som skiljer biomedicinska analytikers kompetens och yrkesutövande från andra naturvetenskapliga yrken, är det etiska förhållningssättet. Biomedicinska analytiker skolas från början till att ha ett etiskt förhållningssätt till prov och material. Biomedicinska analytikerstudenten påminns ständig om att bakom varje prov finns en person, en patient, som tillsammans med sina anhöriga väntar på analys och diagnos. Biomedicinska analytikerstudenten bedöms för sitt vetenskapliga, professionella och etiska förhållningssätt.

Biomedicinsk analytiker är så mycket mer än ännu ett naturvetenskapligt yrke. Vi har ett samhällsansvar då vi utbildas att utöva vår profession i vården och legitimationen är det yttersta beviset på det. Vårt yrkesutövande rör människor, inte ännu en fraktion i ett Eppendorfrör.

Kom ihåg det!

 

Workshop etik 15 september

av Lämna en kommentar

Workshopen etik, kvalitet och patientsäkerhet kommer att hållas endast 15 september, baserat på antalet anmälningar.

 

Det finns fortsatt några platser kvar, anmälningstiden har förlängts till måndag 7 september, så är du intresserad av att lära dig leda enligt den etiska reflektionsmodellen, är betalande medlem i Vårdförbundet och/eller IBL, så är du välkommen att anmäla dig här.

Vill du lära dig leda?

av Lämna en kommentar

Etisk reflektion kan man göra enskilt men det har sina fördelar att göra det i grupp. I grupp får man möjlighet att kalibrera sina åsikter med andra och om man använder sig av ett verktyg, en “modell” så kan man komma fram till mer välgrundade beslut än utan. Nu har du möjligheten att lära dig att leda strukturerad etisk reflektion.

bildVad: Vårdförbundet och IBL bjuder gemensamt in till en workshop i att leda enligt den etiska reflektionsmodell som är en del i etikmaterialet för biomedicinska analytiker.

När: Det är en endagarsworkshop som ges vid två tillfällen: 14 september eller 15 september.

Vem: Du behöver inte ha några förkunskaper men har du ett intresse för etik och vill lära dig mer, så är det en fördel. Vi välkomnar dig som är yrkesverksam biomedicinsk analytiker och dig som är biomedicinsk analytiker och chef. Vi ser att du är medlem.

Hur: Information och anmälan hittar du här.

Frågor: kontakta mig på anne.berndt@vardforbundet.se

 

-We will always have Falun!

av Lämna en kommentar

Även om jag inte har barn i skolan längre, så kan jag inte motstå att dela in arbetsåret i terminer, hösten innebär alltid en nystart och början på juni ett avslut. Detta fick mig att fundera på vad är det jag har gjort och varit med om under året som har varit viktigast eller som har gjort störst intryck. Somligt var uppenbart, men det som fortfarande får mig att småle och känna glädje var litet överraskande.

Tre saker har på olika vis haft stor utrymme i min kalender.

1. Etikmaterialet för biomedicinska analytiker Det tog oss nästan två år från ax till limpa att få fram ett material för distribution. I arbetsgruppen behövde vi kläcka idén, planera för den, samla in material, för att inte tala om vad vi skulle ha med i broschyren och sedan skriva det. När vi väl hade en text skickades den ut på remiss till utvalda personer och tillbaka fick vi både ris och ros som vi hanterade och inkluderade för att texten skulle bli så bra som möjligt. Parallellt med detta arbete körde vi pilottester på den etiska reflektionsmodellen på fem platser runt om i landet för att få återkoppling av biomedicinska analytiker och för att se om modellen fungerade. I oktober var materialet redo för distribution och då hade det tagit ytterligare sex månader av finslipning, design och layout av kortleken och broschyren.Sedan dess har jag fått mycket positiv återkoppling. På en arbetsplats i Västernorrland till exempel, har man satt etik på agendan på arbetsplatsmötena. Man diskuterar ett av de etiska dilemmana varje gång (i mån av tid) och dokumenterar diskussionerna så att de som inte är med på mötet ändå kan ta del av diskussionen. Jag har fått förmånen att presentera materialet och hur det kan användas för lärarkollegiet på Karolinska Institutet, de ska bedöma studenternas etiska förhållningssätt och tänker att materialet kan bidra till studenternas lärande. Jag har kontaktats av flera danska lärosäten som vill ta del av vårt material.

2. Specialistutbildning och akademisk specialisttjänstgöring för biomedicinska analytiker. Detta arbete är på sikt, inte i en avlägsen framtid, men några år framåt. Jag har tillsammans med kollegor pratat om varför specialistutbildning/AST behövs med biomedicinska analytiker, med chefer, med politiker av olika slag, med utbildare, med mina vänner, familj, inom Sverige, utom Sverige. Ja, med vem som än kommit i min väg. Att automatisering skulle minska behovet av biomedicinska analytiker tror jag inte alls på, utan tvärtom kommer det att ställa krav på fördjupad specialistkunskap. Många har självklart specialistkunskap efter lång yrkeserfarenhet och ett livslångt lärande, men utveckling och forskning torde ställa andra krav. Med möjlighet till specialistutbildning får vi till karriärvägar och löneutveckling som i sin tur gör yrket attraktivt och därmed kan vi komma tillrätta med den brist som ställer till både det ena och det andra på många arbetsplatser.

3. Personcentrerad vård och jämlik hälsa – Vårdförbundets idé om vården. Även detta var ett arbete som tog lång tid. Vi på Vårdstrategiska avdelningen behövde lära oss scenarioteknik, en metod som fick åtminstone mig stundtals att misströsta. Att vrida och vända på många aspekter av hälso- och sjukvård, påverkande trender, politik och samtidigt försöka se var biomedicinska analytikerna kom in. Idag är jag stolt över att ha fått vara med om detta arbete som jag lärt mig personligen så mycket av, men också insikten av att biomedicinska analytiker är nyckelspelare i personcentrerad vård, som del i teamet runt personen, men kanske än mer som diagnostisk partner mot andra yrken och professioner i vården. Kanske inget nytt, men det är dags att sätta namn på det vi bidrar med i vården och stå för bidraget och kommunicera det, mot andra men kanske allra mest mot oss själva.

Men det som får mig då att le. Som sagt, det var något annat än dessa uppenbara frågor under året som gör mig glad och får mig att le vid blotta tanken. Och det är alla möten med biomedicinska analytiker jag har haft under året. Det har varit möten av alla slag, i grupper och enskilt, med tydliga teman eller mer spontant. Ibland har det varit allvarliga samtal, ibland ett hejdlöst skrattande. Ett tillfälle då det blev mycket hejdlöst skrattande men också bra diskussioner var en sen onsdagkväll i december i Falun då en grupp biomedicinska analytiker verkligen bjöd på sig själva.

Det är dessa möten som sätter guldkant på mitt arbete. Jag är privilegierad. Och jag ser fram mot ett nytt arbetsår efter sommaren då jag hoppas på att få möta än fler av mina yrkeskollegor.

Med önskan om en skön sommar,

Anne

FullSizeRender

Diagnostikforums första dag!

av Lämna en kommentar

Till Diagnostikforum kommer i år 420 biomedicinska analytiker för att under tre dagar för att fördjupa sig i sitt favoritämne.  Dagarna innebär kompetensutveckling men också tillfälle att diskutera med kollegor om olika delar av vår profession.

BMA_etik_ask_broschyr_540x300Idag höll jag i en workshop om etiska dilemman för nio deltagare där vi också för första gången visade upp vårt nya material som är speciellt framtaget för biomedicinska analytiker. Vi utgick från den modell för etisk reflektion som finns i broschyren som är mycket användbar. Det gav oss en chans att djupdyka i frågor som det sällan finns tid att prata om i vardagen. Mycket intressant och kul. Broschyren och asken med dilemmakort kommer att delas ut på arbetsplatser nu under hösten, så håll utkik!

Idag har det också bland annat varit paneldebatt om hur biomedicinska analytiker kan bidra till en bättre vård. Vi behövs ute i vården som diagnostisk partner. Partnern som bidrar med kunskapen i teamet runt personen med ohälsa. Vår kunskap ger mindre lidande för patienten och kunskaper som ger bättre utnyttjad laboratorieverksamhet rent ekonomiskt.

Om du är nyfiken på vad som händer under Diagnostikforum men inte är på plats så har IBL en bra rapportering på sin webbplats. Det är också många besökare som skriver och diskuterar i IBL:s facebookgrupp, så gå med där om du inte redan har gjort det! På twitter kan du följa vad som händer på konferensen via hashtagen #diagnostikforum2014.

/Susi Nilsson, biomedicinsk analytiker, ledamot förbundsstyrelsen och ledamot styrelsen avdelning Skåne.

 

Det är på väg nu!

av Lämna en kommentar

bildDet etiska arbetsmaterialet för biomedicinska analytiker är äntligen, efter två års idogt arbete, på väg ut till
arbetsplatserna men också till lärosätena. Arbetsplatserna kommer att få materialet via Vårdförbundets lokalavdelningar. Avdelningarna gör själva upp en plan för hur de kommer att distribuera materialet, men de kan säkert svara på detta om du/ni vill ha besked.

Om du redan nu vill ladda ner foldern och se hur dilemmakorten ser ut, så kan du ladda ner dem via Vårdförbundets sida för biomedicinska analytiker.

Susi Nilsson (biomedicinsk analytiker och förbundsstyrelseledamot) kommer att hålla i en reflektionsövning på Diagnostikforum tisdag 14 oktober, klockan 16.30. Antalet deltagare är begränsat men har du tur, så finns kanske fortsatt plats. Annars kan ni prata om materialet i Vårdförbundets monter.

Frågor? Bara hör av dig till mig: anne.berndt@vardforbundet.se