Utbildningen är tuff, möjlighet till vidareutbildning är begränsad. Reglerade specialistutbildningar saknas. Men tillsammans kan vi ändra det!

Tycker du att du som legitimerad biomedicinsk analytiker har för låg lön? Har arbetsbördan ökat och antalet legitimerade biomedicinska analytiker minskat?

Hösten 2012 är jag en nyutexaminerad biomedicinsk analytiker och har arbetat i cirka ett år i primärvården, innan jag söker en fast tjänst på sjukhuset i Halmstad. Mina första år gör jag mitt bästa för att vara en bra kollega och försöker lära mig så mycket som möjligt. En sak jag märker när lönesamtalen kommer under våren, är många ledsna miner på min arbetsplats och ett fåtal som är heligt förbannade.

”Varför pratar vi inte om det? De få gånger vi gör det så är vi arga eller besvikna. Varför pratar vi inte ihop oss som grupp?”

Året är 2014 och jag har några års erfarenhet i yrket. Jag är trött på att sitta och se på när mina kollegor är arga, ledsna, deprimerade eller en kombination av alla dessa saker. Jag bestämmer mig för att göra någonting åt det. Jag kallar till ett medlemsmöte för Vårdförbundets medlemmar och säger till dem att vi behöver välja en förtroendevald. Jag kan tänka mig att ställa upp om mina kollegor vill det. Medlemmarna säger ”Ja!”. Yes!” tänker jag.” Yes, we can!

Som förtroendevald får jag en utbildning av mitt fackförbund och en insyn i min verksamhet, som jag inte visste var tillgänglig. Jag börjar förstå hur arbetsgivaren tänker och varför vissa beslut fattas, trots att de är obegripliga för arbetstagarna. Jag får möjligheten att förändra och hjälpa min arbetsplats. Under mina år som förtroendevald i Vårdförbundet märker jag tre stora återkommande utmaningar på laboratorierna; legitimation, rekrytering och lön.

Legitimationsfrågan börjar bli ett allt större problem. Det arbetsgivaren beskriver är att bristen på biomedicinska analytiker leder till att den överväldigande majoriteten av arbetssökande är individer som saknar legitimationen. Vi i Vårdförbundet anser att situationen är bedrövlig.

Jag personligen är djupt besviken på att min yrkeskunskap inte värderas.

Legitimationen är ett intyg från en statlig myndighet att personen som har legitimationen kan arbeta med arbetsuppgifter som för med sig ett stort ansvar. Det är ett dokument en individ får av svenska folket att personen i fråga kan dessa arbetsuppgifter och i biomedicinska analytikers fall: att de förlitar sin hälsa och sina liv i vår omsorg.

Rekrytering är en bekymmersam process för arbetsgivaren. Det utbildas alldeles för få i förhållande till de som går i pension eller väljer att lämna yrket. En rapport från Universitetskanslersämbetet beskriver en verklighet där det behövs ungefär 500 nyexaminerade biomedicinska analytiker per år för att möta kommande behov i samhället. En annan rapport från samma myndighet beskriver att drygt 300 studenter tar sin examen per år.

Utbildningen är tuff, möjlighet till vidareutbildning är begränsad.  Reglerade specialistutbildningar saknas.

Lönen är en brinnande och ofta infekterad fråga för biomedicinska analytiker, en grupp som i pandemins skugga har börjat lyftas fram mer. Det är ett yrke vars arbete och uppoffringar alltid har legat dolt för samhällets ögon.

Enligt SACO:s livslönerapport 2020 måste en biomedicinsk analytiker arbeta fram till att han eller hon fyllt 72 år för att kunna undvika förlust gentemot en gymnasieutbildad (NV-program) – ur ett livslöneperspektiv. Den gymnasieutbildade antogs i rapporten ha gått i pension vid 65 års ålder. Bruttolönen för biomedicinska analytiker måste höjas med 16% om yrket ska gå jämnt upp med en gymnasieutbildning under ett helt yrkesliv. Det är en hård dom gentemot hur Sveriges arbetsgivare har belönat en yrkeskår som alltid har varit viktig och som under årens lopp blivit allt viktigare. I dagsläget klarar sig ett sjukhus inte utan laboratorierna och de biomedicinska analytiker som bemannar dem. Kompetensen vår yrkeskår besitter är nödvändig för att sjukhusen ens ska fungera. Vem ska höra oss? Vem ska se oss i arbetsgivarnas enorma organisation?

Problemet är komplext och behöver tacklas från flera håll samtidigt för att det ska bli förändring:

  • Medarbetarna måste engagera sig fackligt för att sätta press på arbetsgivaren att förbättra villkoren för de anställda. Starkare fackförbund sluter starkare avtal med arbetsgivaren. Det finns inga andra vägar att gå på den svenska arbetsmarknaden.
  • Med hjälp av fackförbund och aktioner kalla till möten och sätta press på politiker att genomföra förändringar i både politik och ekonomi som gynnar vårt yrke.
  • Vi som yrkeskår måste via fackligt engagemang värna om vår legitimation och yrkestitel. När arbetsgivaren söker personal skrivs arbetsannonser ofta med orden att man söker ”biomedicinsk analytiker eller annat likvärdigt yrke”.

Genom fackligt engagemang kan vi som medlemmar i ett fackförbund sätta press på arbetsgivaren att sprida vår röst upp till politikerna, så att våra verksamheter kan få till en löneutveckling som vi kan vara nöjda med. På sikt kommer det generera en bättre livslön. Om arbetsgivaren skulle ge 10 000 kr i löneökning i snitt per person skulle många känna sig nöjda. Men de underliggande lönepolitiska problemen skulle arbetsgivaren fortsätta brottas med.

De problem och utmaningar jag beskrev är vad Vårdförbundets och SKR:s kollektivavtal HÖK-19 (Huvudöverenskommelse 2019) försöker komma åt. Det hjälper inte att skjuta upp problemet med 10 000 kr och sedan vara nöjd. Då kommer vi om 10–20 år att befinna oss i samma situation igen.

Vi har samsyn med arbetsgivaren på central nivå i detta, de ser problemet men behöver vår hjälp att förändra vår situation.

Arbetsgivaren har en enorm organisation som anställer tiotusentals medarbetare. För att det ska bli en förändring för alla deras anställda i vården så måste de ha fackligt engagemang som stöd från vår sida. Om inte vi är med på banan händer ingenting.

Vad har arbetsgivaren för ansvar i detta?

  • Din arbetsgivare leder och fördelar arbetet. Med det har de även ansvar för att sätta lönerna och göra det på ett avtalsenligt sätt.
  • Arbetsgivaren på lokal nivå måste i sitt led sprida informationen upp i organisationen för att få till de medel som behövs för att lönerna ska bli bättre.
  • Arbetsgivaren måste engagera sina medarbetare att vara delaktiga i löneprocessen. Lön ska vara någonting man ska prata om hela året, inte två gånger om året då det är dags för medarbetarsamtal och lönesamtal.

Jag har skrivit ur den offentliga sektorns synvinkel, men de privat anställda berörs också av frågorna. Den privata och den offentliga sektorn lever inte i enskilda bubblor utan påverkar varandra. De kämpar om att rekrytera samma yrkeskategorier. Det är först till kvarn med de bästa förmånerna som lockar en arbetssökande.

Vårdförbundets mål är att nå en lönekvot på 2.0. Det vill säga att om någon går i pension i dag, så har den individen relativt till en nyanställd dubbelt så mycket betalt. I dagsläget är vi långt ifrån det målet för Vårdförbundets yrkeskategorier. Just nu driver vi kampanjen #tackamedlön, där vi sätter press på politiker och arbetsgivare att belöna sina trogna och slitna medarbetare för deras enorma insats under pandemin. Samtidigt bedriver vi ett hårt arbete på nationell nivå att arbetsgivarna ska leva upp till vårt gemensamma kollektivavtal som ska ge oss en bättre livslön. Vi ger oss inte förrän vi når framgång.

Vägen till framgång är lång, men den finns där. Allt vi måste göra som biomedicinska analytiker är att göra det vi är riktigt duktiga på. Vi måste kavla upp ärmarna, vara modiga och jobba hårt för vårt yrke och vår framtid.

”Vem har ansvaret för lönerna”, har jag hört ett antal gånger från kollegor och medlemmar. Svaret är:

  • Politikerna.
  • Arbetsgivarna.
  • Jag.
  • Du.

Engagera dig i Vårdförbundet.

Branko Banović
Biomedicinsk Analytiker
Styrelseledamot
Vårdförbundet Avd. Halland


Kommentarer

  1. Tack! Mycket bra skrivet. Jag utbildade mig till laboratorieassistent 1967 och har arbetat som leg. Biomedicinsk analytiker sedan dess. Jag vidareutbildade mig hela tiden när nya forskningsrön och metoder kom. Arbetade med Hematologisk diagnostik i mer än 20år på Hematologen, Karolinska. Upptäckte nya diagnostiska förändringar i blodceller som blev en vet. Skaplig artikel. På grund av att läkarna såg min kompetens disputerade jag (dr. Med. Science 1994) och forskade vidare. Fick sedan en tjänst som universitetslektor på nystartat BMA program på Linneuniversitetet. Jag har varit på internationella kongresser för specialistläkare och visat mina upptäckter. Har fått internationellt erkännande med referenser i läroböcker för läkare inom Hematologi. Tyvärr möttes jag av avund från mina BMA kollegor och har aldrig blivit anlitad ex i Equalis. Däremot IBL där jag var kursledare i flera år. För att vår yrkeskompetens ska nå fram till ansvariga måste vi sluta vara avundsjuka och stötta varandra. Det finns vidareutveckling men man måste vara intresserad själv!!! Många kollegor säger ”Det går inte” och bryr sig inte om vad de gör eller intresserar sig för varför det blir avvikelser i resultaten. Vi disputerade kan mycket väl vara Laboratoriechefer på kliniska lab så att läkare frigörs till det de utbildats till. Vi leg. BMA med vetenskaplig kompetens i Biomedicinsk labanalys anser jag är bäst på det. Titta på professor Matti Sellberg och flera andra ex docent Mona Hansson som gått vidare. De var intresserade av sitt arbete och fick därför chance att forska mm.

    1. Tack Susanne! Jag tror självklart att biomedicinska analytiker kommer ta sig an större ansvarsområden i framtiden (även medicinskt ansvar) på laboratorierna. När du började 1967 fanns det många fler läkare som inte bara gav medicinska bedömningar men som även laborerade på laboratorierna. I dagsläget har läkarna flyttat in till kontoren på många laboratorier och jobbar i regel inte laborativt utan det arbetet har lagts över till BMA, vilket är den självklara yrkeskategorin som ska jobba med det.

      Självfallet måste vi som kollegor stötta varandra och lyfta varandra, för det lyfter hela kåren. Någonting som höjer status på yrket är just precis vidareutbildningar, medicinskt ansvar och chefsansvar inom vården. Med högre status kommer också bättre förmåner.

      Vårdförbundet kämpar febrilt med att öppna ögonen för både samhället och arbetsgivarna om BMA:s viktiga roll och kompetens, visst finns det andra laborerande yrken, men inget yrke kopplar den laborativa världen med den medicinska som BMA gör.

      Det ärju därför utbildningen finns.

      Tack igen för dina tankar, Susanne!

  2. Det ansvar som läggs på alla biomedicinska analytikers huvud ute på dom olika laboratorierna och undersökningsenheterna är extremt stort och bör värderas lika stort (ffa på lönsespecifikationen varje månad). Vårt ansvar är nästan större än läkarnas ansvar. Det är vi som ser till att prover blir tagna och hanterade rätt, att instrument och utrustning är kontrollerad inför analyser och undersökningar, det är vi som registrerar det slutgiltiga provsvaret som avgör patienters framtida hälsa.
    Jag är inte förtroendevald idag men jag kommer att inom det närmaste åren försöka bli det. Men fram tills dess tar jag ansvar som medlem i Vårdförbundet , genom att hålla god kommunikation med min kollegor som är medlemmar i vårdförbundet. Så att etik , löneregler och god arbetsmiljö bibehålls.
    Vill också säga tack till dig Branko för din viljestyrka att hjälpa oss leg. biomedicinska analytiker. Du har verkligen visat vikten av att alla leg.biomedicinska analytiker har ett stort ansvar för sin yrkesroll och sin specialistkompetens.
    Mvh Carl

    1. Hej Carl!

      Jag kan inget annat göra än att hålla med dig. Biomedicinska analytikers roll på ett sjukhus är central och verksamheterna runt om laboratorierna snurrar runt BMAs arbete.

      Det viktiga är att vi börjar göra våra röster hörda, mer än någonsin, då Sverige rör sig mot en framtid där BMA:s framtid och roll på laboratoriet är ett frågetecken. Där får vi inte hamna. Vi är den enda yrkesprofessionen som har den kunskapen som behövs för att arbeta på ett patientsäkert sätt, vilket är varför vi har fått en legitimation från Socialstyrelsen.

      Detta måste värnas om, inte vattnas ut.

      Tack för de fina orden!
      Mvh,
      Branko

  3. Väldigt bra skrivet! Den här bloggen skulle kunna användas av Vårdförbundet för att rekrytera nya medlemmar istället för att ge check eller present! Men sen behövs mer engagemang från alla håll. Vi får uppmana varje region att representera sig i vår nätverk och där kan vi ha varandras stöd om hur vi går vidare. Tillsammans är vi starkare! Tack för din engagemang!

    1. Tack Nancy!

      Vårdförbundet använder bloggar som denna och mycket mer i ett arbete att påverka politiker och arbetsgivare att förbättra villkoren för Biomedicinska anayltiker. Min uppmaning till alla mina kollegor är att organisera sig i vårt fackförbund så att vi kan göra den rösten starkare.

      Du sa det väldigt bra själv: Tillsammans är vi starkare!

Det går inte längre att kommentera på det här inlägget.