Gästblogg: En biomedicinsk analytikers tankar om ytterligheter

Michel Silvestri

Jag är född i tvillingarnas stjärntecken. Som ”tvilling” karaktäriseras man enligt uppgift av intelligens (!) men också av kluvenhet, att vara något av en dubbelnatur, kanske med två motsatta ytterligheter?
Nu är det ju så att – som biomedicinsk analytiker och vetenskapligt skolad – tror jag definitivt inte på astrologi. Men å andra sidan…

Apropå ytterligheter, kommer ni ihåg volymreglaget på gamla tiders radioapparater och kassettbandspelare? (här tappar jag alla läsare under 30?)
Jag menar inte vridreglaget, utan det som kunde dras fram och tillbaka, från den ena ytterligheten till den andra. För mig blir det allt tydligare att många problem och utmaningar i livet kan liknas vid, och eventuellt regleras enligt samma princip. Det svåra är att i varje tidpunkt göra rätt avvägning, att inte skjuta reglaget för långt i någon riktning.

Ta till exempel detta med att vara en vårdprofession (som biomedicinsk analytiker). Det innebär å ena sidan en isolering från andra yrkeskategorier och professioner (d.v.s. ena ytterligheten) men å andra sidan måste man bibehålla en samhörighet med samhället och vissa grupper. Samhörigheten är nog starkare med de grupper som man dagligen samarbetar med och är beroende av på laboratoriet, men kanske också med de grupper man delar facklig organisation med (som i Vårdförbundet). En viktig sammanhållande faktor är naturligtvis patienten.
Alla professioner har ett behov av att isolera sig i den mån att man tydliggör det unika med det egna yrket, men samtidigt behöver man ta del av styrka, solidaritet och reflektion från andra grupper. Det är en ständig avvägning man måste göra, för att inte suddas ut som profession, men samtidigt kunna samverka i vårdteamet eller i det sammanhang man verkar.

Om vi tittar på vårt yrkes framtid så kan två ytterligheter vara å ena sidan den tekniska utvecklingen med alltmer automation, robotisering och digitalisering, och å andra sidan en mer humanistisk aspekt med vår allt viktigare funktion som expert och pedagogisk konsult gentemot andra målgrupper. Men helst bör vi klara konststycket att kombinera båda sakerna?

Under våren byter jag jobb, från fantastiska Laboratoriemedicinskt centrum Gotland till eHälsomyndigheten. I mitt nya jobb kan jag se ett komplicerat energifält mellan å ena sidan största möjliga tillgänglighet av hälso- och sjukvårdsdata för att skapa nytta för både samhälle och individ, och å andra sidan det grundläggande behovet av skyddad sekretess, integritet och datasäkerhet. Med andra ord två ytterligheter på en skala där vi rör oss fram och tillbaka utifrån teknisk utveckling, lagstiftning, etik och opinion. Men även här hoppas vi nog alla på konststycket att kunna kombinera båda sakerna.

När jag skriver detta så är vi mitt i en avtalsrörelse som berör de flesta biomedicinska analytiker i landet. Utifrån de beslut som fattats av Vårdförbundets kongress så har jag och övriga i förbundsstyrelsen fastställt de yrkanden som lämnats till motparten, SKL/Sobona.
Trots att vi förmodligen vill samma sak – trygga kompetensförsörjningen och därigenom även en bra hälso- och sjukvård på sikt – så tycks vi än så länge befinna oss ganska långt ifrån varandra på radioreglaget. Emellanåt hör jag kollegor prata om att det är dags för konflikt, men vi är nog alla eniga om att det i första hand är genom konstruktiv dialog, förhandling och samverkan som vi når gemensam framgång.

Vårdförbundets yrkanden rör bl a särskild satsning på särskilt yrkesskickliga, men också en utvecklad lokal löneprocess generellt. Vid komplicerade frågeställningar så är det viktigt att kunna ha två tankar i huvudet samtidigt. Det rör t ex frågan om Ingångslön respektive Löneutveckling/Livslön. Det ena ska inte utesluta det andra. Kravet på en rimlig löneutveckling och en försvarbar livslön utgör inte ett ifrågasättande av det självklara i att nyutbildade biomedicinska analytiker också ska ha en rimlig ingångslön i yrket efter 3 års högskoleutbildning. Dvs i detta fallet bör det inte ses som motsatta ytterligheter.

Den 15 april uppmärksammar vi Biomedical Laboratory Science Day, dvs vår Biomedicinsk analytiker-dag. Eller?
Den engelska, ursprungliga, benämningen anger inget yrke, ingen profession. Den anger att 15 april är dagen då vi uppmärksammar och firar den Biomedicinska laboratorievetenskapen. Vi vill gärna översätta detta till ”vår” dag, dvs de biomedicinska analytikernas dag. Det är kanske lite märkligt med tanke på att vi, till skillnad från sjuksköterskor, barnmorskor och läkare, har en yrkesorganisation som inte heller den tydligt anger professionen – Institutet för Biomedicinsk Laboratorievetenskap, IBL. Eller är det just därför?

Upplever du att denna text är lite förvirrande och väcker frågor? Det gläder mig i så fall. Ofta är det både viktigare och mer intressant att diskutera och reflektera över de svåra frågorna än de enkla svaren. Vi lever i en tid av snabb teknisk utveckling och allt snabbare och alltmer komplicerat informationsflöde. I en komplex värld med komplexa utmaningar finns sällan snabba enkla svar och lösningar. Om någon hävdar motsatsen så är det sannolikt lögn, korkat och kanske till och med farligt.

Avslutningsvis önskar jag alla biomedicinska analytiker – men också alla övriga som känner sig berörda – en riktigt fin högtidsdag, den 15 april!

Michel Silvestri
Leg. biomedicinsk analytiker, med dr
Enhetschef, LaboratorieMedicinskt Centrum Gotland
Förbundsstyrelseledamot, Vårdförbundet

Yrken för livet kräver bättre villkor!

Läs vår rapport om våra medlemmars arbetsmiljö och vad vi kräver. #yrkenförlivet

 

Yrken för livet!