Gästblogg: Jag trodde aldrig att JAG skulle drabbas av detta; jag som har världens roligaste jobb?!

Det senaste året har inte varit som andra år. Jag förlorade min pappa till cancer i början av 2018 och efter en mycket tuff sommar valde jag dumt nog (av flera olika personliga anledningar) dessutom att inte ta mer än två veckors semester i sträck. När jag sedan fick uppleva en höst där vi på arbetsplatsen varken fick ta semester, flex- eller annan ledighet på grund av personalbrist gick jag in i en depression och utmattning som slutade i en sjukskrivning som jag efter snart sju månader ännu inte helt är tillbaka på 100 procent efter.

Jag trodde aldrig att JAG skulle drabbas av detta; jag som har världens roligaste jobb?!

Jag utbildade mig till Laboratorieassistent inom klinisk fysiologi i Umeå sista året innan utbildningen förändrades till nuvarande 180 hp. När jag gick ut 1994 fanns det inga lediga jobb alls för biomedicinska analytiker i hela Sverige enligt Arbetsförmedlingen, så jag hankade mig fram med diverse andra jobb tills jag äntligen fick ett vikariat på Kliniskt Neurofysiologiskt laboratorium, Neurofys, på Norrlands Universitetssjukhus Umeå 1995. Åh, så jag trivdes! Det var en åldersmässigt ganska blandad personal och vi hade mycket roligt tillsammans, både på arbetet och fritiden. Trots att jag redan hade sambo och hund i villan i Nordmaling 5 mil söder om Umeå så tyckte jag då fredagen kom att det var helt onödigt med helg: ”Jag vill fortsätta jobba! Det är så kul!”

Den känslan har inte lämnat mig ännu, trots att jag givetvis njuter av helgen med familjen numera, och även om jag via olika kortare anställningar till slut hamnade på min nuvarande anställning 1999 på Klinisk Fysiologi, NUS så har jag ett jobb som kräver tankeverksamhet, engagemang, empati, hög kompetens och noggrannhet – rätt och slätt ett livsviktigt arbete som ger tillfredställelse även för mig som person!

Trots detta drabbas jag av depression och utmattning! I detta är det konstigt nog lätt att tappa tron både på sig själv, men även i sitt yrke. Det man vet att man kan och har kunnat i många år blir man helt plötsligt osäker på i vilken ordning man skulle göra saker fast det finns metodbeskrivning som man nästan kunnat i sömnen.
Det jag tänker på inför vår stundande Internationella biomedicinska analytikerdag den 15 april är att ha en bra arbetsmiljö och riktig återhämtning med mindfulness är viktigare nu än någonsin, i vårt slimmade, produktionsinriktade, sociala-medier-fixerade samhälle.

Jag kommer aldrig någonsin att sluta vara #stoltbiomedicinskanalytiker men jag är nu mer mån om att ta hand om mig själv och min egen tid – var det du också!

Ulrika Johansson
Leg biomedicinsk analytiker med specialist funktion inom Klinisk fysiologi, Hjärtcentrum NUS Umeå
Ledamot i IBL:s sektion för Klinisk fysiologi
Medlem i IBL:s Etiska kommitté