När katten själv får välja
Låt säga att jag blir sjuk. Jag har diffusa besvär. Läkaren börjar med att utesluta det mest uppenbara först och efter det kommer vidare utredningar. Sannolikt kräver de fortsatta utredningarna laboratoriemedicinska analyser och undersökningar. En del analyser körs genom automation, annan bli mer manuellt, som t.ex. hantering av vävnadsprover eller ultraljudsundersökning.
Under hela denna process utgår jag från att allt arbete görs av personer som har rätt utbildning. Personer som har reell och formell kompetens. Personer som hela tiden är fullt på det klara med att jag, som individ, finns där bakom blodet, vävnaden, mikroorganismerna, funktionerna. Och eftersom jag då vet att det är legitimerade biomedicinska analytiker som fått detta ansvar av samhället, så utgår jag självklart från att det är en sådan som gör arbetet. Det är ju inte som att jag får frågan om vilket kvalitet jag som patient önskar på analysen på mitt prov- exakt eller mellan tummen och pekfingret, men jag utgår från det förra.
Tänk om jag då fick veta att det är någon annan, t.ex. en biolog av något slag eller någon som genomgått delar av en utbildning utan att slutföra den, som hanterar mitt prov. Någon som utbildats att ha mer fokus på molekylerna än mig som människa. Någon som ursprungligen valt att utbilda sig för t.ex. läkemedelsforskning men istället fått jobb på ett kliniskt kemiskt laboratorium. Någon som kanske inte kan berätta för mig varför mitt prov behöver tas på det ena sättet ena gången och på ett annat vis andra gången. Tänk vad förvånad jag skulle bli om jag fick veta att det var på detta viset!
Nääää, jag säger som i TV-reklamen: när jag själv får välja, då väljer jag en biomedicinsk analytiker till mina analyser och undersökningar!