Min legitimation har både värde och är riktig!

Att arbetsgivare i Västerbotten konverterat 12 biomedicinska analytikertjänster till medicinska biolog-tjänster torde vid detta lag vara känt. Vårdförbundet yrkade i MBL14-förhandling 10 januari på att de som tillträder dessa konverterade tjänster utan legitimation ska erbjudas möjlighet att komplettera till biomedicinsk analytikerexamen inom en 5-6 årsperiod, men det var inte arbetsgivaren intresserad av. Inte heller var arbetsgivaren intresserad av att biomedicinska analytiker ska ha företräde till dessa tjänster, utan den mest ”lämpade” ska erbjudas anställning. Arbetsgivaren gör som hen vill.

Vårdfokus skrev i veckan om det medlemsmöte som avdelning Västerbotten arrangerade och som många arga biomedicinska analytiker deltog vid. Att frågan engagerar många kan man se i kommentarsfältet, där allt från riktigheten av biomedicinska analytikerlegitimationen har ifrågasatts, men också påpekats att ”högskolorna, delvis på falska premisser om en blomstrande bio-tech-industri och forskningsmöjligheter, lockat in massor av unga människor på utbildningar inom biomedicin, molekylärbiologi och liknande”. Den som påpekade det senare resonerade också kring framtidens laboratorium som kommer att innehålla mer diversifierad uppdrags- och ansvarsfördelning och att många olika kompetenser och specialistkunskaper kommer att behövas. Och avslutar med att vi inte ska trötta ut oss på titlar, legitimationer och annat, utan fokusera på hur morgondagens laboratorier ska se ut och drivas.

OK. Gott så. Typ. Eller inte.

På kliniska laboratorier innebär arbetet ”medicinska arbetsuppgifter”. Medicinska arbetsuppgifter definieras enligt SOSFS 1997:14 som ”varje åtgärd som dem som tillhör hälso- och sjukvårdspersonalen med formell kompetens har att utföra direkt eller indirekt i förhållande till patienter i samband med undersökning, diagnostik, vård och behandling samt till förebyggande av sjukdomar och skador”. Trots att det finns utrymme för tolkning av vad detta är, så är det endast legitimerad personal som får utföra medicinska arbetsuppgifter under eget yrkesansvar. Med andra ord borde varianterna av medicinska biologer behöva delegation. Från någon med legitimation och som själv har kunskap att utföra arbetsuppgiften. Gödsla med delegationer ska arbetsgivaren inte göra på grund av patientsäkerheten. Och enligt delegationsföreskriften ska inte delegation användas för att lösa personalbrist.

OK- detta går litet runt, runt. Men det är nog för att det inte finns någon ”legitimationspolis” som kontrollerar arbetsgivarna som det går att konvertera tjänster och tillsätta dem med den verksamhetschefen bedömer som mest lämplig.

Så vilket värde har biomedicinska analytikerns legitimation? Är den ”riktig” eller inte? För det första kan vi börja med att konstatera att den är precis lika riktig och verklig som de andra 20 vårdprofessionernas. Ingen skillnad på vår legitimation och läkarens eller barnmorskans. Hur vi förhåller oss till den, vilken stolthet vi tar för den, det handlar om oss själva som profession. Inte lätt att göra när vi körs över, men vi måste stå upp för den!

Biomedicinska analytiker fick inte legitimationen för att utredare Grönwall tyckte att det kunde vara en juste grej att föreslå eftersom Vårdförbundet och IBL slitit så ihärdigt med frågan i 30 års tid. Grönwall konstaterade 2004 att biomedicinska analytikerns arbete bland annat hade kommit att röra sig i en mer patientnära riktning att i kombination med andra faktorer, väl uppfyllde kraven för legitimation.

Så om vi då går tillbaka till framtidens laboratorium och de diversifierade arbets- och ansvarsuppgifter vi har att hämta där. Arbetsuppgifterna torde bli än mer av ”medicinska arbetsuppgifter” då sannolikt färre läkare kommer att bemanna labben, med andra ord- legitimationen behövs. Vårdförbundet och IBL bedriver påverkansarbete mot Sveriges politiker för inrättande av specialistutbildning för biomedicinska analytiker inom de områden där det finns behov. Något som verksamheterna (på många ställen) och lärosätena stöttar fullt ut. Biomedicinska analytiker med specialisering som självklart kommer att vara legitimerade.

I Norge vet vi att där finns bioingeniörer, det vill säga biomedicinska analytiker, på de kliniska laboratorierna. Det finns inga ”andra”, inte ens kliniska kemister som vi Sverige verkar anse vara självklara. Den bioingeniör som är intresserad av vissa typer av arbetsuppgifter, hen fördjupar sig och utför dem.

Så min slutkläm på detta blir- behöver vi ”andra” till i framtidens kliniska laboratorier? Vi har en legitimerad profession, som med eget yrkesansvar kan utföra medicinska arbetsuppgifter, med en bred utbildning som täcker hela den analytiska processen och som med specialistutbildning kan vidga sin kompetens och ta sig an alla de diversifierade arbets- och ansvarsområden som kommer att uppstå.

Får vi nu ”bara” arbetsgivarna att betala för detta också, så skulle de kliniska laboratorierna vara bemannade med rätt personal med ansvar för kvalitet och patientsäkerhet och med kompetens att driva morgondagens laboratorier.