Från ”vad” till ”hur” på Diagnostikform

På dag 3 på innehållsrika och härligt professionsinriktade Diagnostikforum i Jönköping! Kristina Malm Jansson inleder ett seminarie med Nelson Mandelas ord ”It always seems impossible until it´s done”.

Rubriken för seminariet är ”AST-utbildningen” och innehållet handlar om Vårdförbundets och IBL:s idé om reglerad specialistutbildning för biomedicinska analytiker med huvudområdet biomedicinsk laboratorievetenskap. Hittills på Diagnostikforum har vi pratat mycket om ”vad” som behövs för vår kompetensutveckling och här kommer ett förslag till ”hur”.

Genom ett verksamhetsintegrerat lärande där arbetsgivaren ger utbildningsanställning som regleras i kollektivavtal ihop med ett lagreglerat ansvar för huvudmännen att tillhandahålla utbildningstjänster får vi patientsäker vård och diagnostik!

Mottagandet av AST bland åhörarna var positivt och man uttryckte även att det handlar om grundutbildningen att grundutbildningen blir mer attraktiv när det finns en tydlig karriärväg.

Men det finns också många frågor att jobba vidare med. Utbildningsansvariga oroas över verksamhetsintegrerat lärande när det ännu inte finns en handledande kategori och universiteten klargjorde bristande ekonomi som ett hinder för verksamhetsinriktade utbildningar. Från verksamheten önskades stöd och samarbete med universiteten och att det funderas över hur det ska gå till i verksamheter som inte finns på universitetssjukhus. Från medarbetare upplevdes de magister- och masterutbildningar som finns i Örebro som bra eftersom utbildningarna har verksamhetsinriktade mål och det påpekades att förutsättningarna är att vi som biomedicinska analytiker måste vara intresserade av att gå utbildningarna. Ytterligare viktiga frågor behandlade vilka som ska hålla i utbildningarna och behovet av kombinerade tjänster mellan universitet och verksamheterna.

Personligen är jag mycket positiv och ser att reglerad specialistutbildning både säkerställer och synliggör den specifika och avancerade kunskap och kompetens som vi behöver för att kunna ge patientsäker vård och diagnostik. Idag sker denna upplärning i vardagen på kliniken och kan förstås i jämförelse mellan vad den som är nyfärdig kan bidra med i verksamheten och vad den som är erfaren har för arbetsuppgifter och ansvar. Problemet är i nuläget att kompetensutvecklingen blir kvalitetsmässigt beroende av tid, engagemang och specialistkunskap på aktuell klinik och den enskilda medarbetaren får inte möjlighet att ställa krav på innehåll och mål för att bli och känna sig tillräckligt kompetent för arbetsuppgift och ansvar. Dessutom blir upplärningen inte så synlig att medarbetaren blir rätt värderad.

/Tora Elfversson Dahlström, leg. Biomedicinsk analytiker, klinisk universitetsadjunkt och vice ordförande för Vårdförbundet i Kalmar län