Gästblogg: Dagens vs gårdagens studenter
Jennifer Arnqvist är student på biomedicinska analytikerprogrammet, T5, på Umeå universitet. Hon är också styrelseledamot i Vårdförbundet Student. I blogginlägget nedan ger hon sin syn på utbildningen och vad dagens studenter kan bidra med till verksamheten. Ända sedan 1996, då de första studenterna med en Bachelor examen kom ut på arbetsplatserna (det vill säga 18 år sedan) har det pågått en diskussion om gårdagens eller dagens studenter har bäst och/eller rätt kunskap.
Jennifer deltar också idag på Diagnostikforum, där hon i studentforumet berättar om sina erfarenheter från IFBLS:s Världskongress i Taiwan.
Det har varit diskussioner om hur biomedicinska analytikerstudenter faktiskt har det i nutidens generalistutbildning kontra dåtidens inriktade utbildning. De frågor som cirkulerar är om utbildningen är för svår, varför många studenter hoppar av utbildningen samt orsaken till okunskapen om biomedicinska analytiker och biomedicinska analytikerutbildningen. Utbildningen är något som jag gärna vill klarlägga för allmänheten så de kan få en liten inblick i biomedicinska analytikerstudenters vardag.
Jag går just nu i termin 5 på Umeå Universitet, laboratoriemedicin. Innan det läste jag naturvetenskap med inriktningen natur på gymnasiet eftersom just naturämnen intresserade mig. Jag älskar den biomedicinska analytikerutbildningen som Umeå Universitet erbjuder, dock vill jag ha mer praktik och då även en praktikvecka/ studiedagar i början av utbildningen för att få en uppfattning om vad yrket handlar om. Men, det är ett stort problem att få ut studenter på praktik då det finns för få handledare tillgängliga.
Att studenter inte vet vilket yrke utbildningen leder till tror jag beror på den osynlighet som biomedicinska analytiker har idag i Sverige. Om de yrkesverksamma biomedicinska analytikerna och biomedicinska analytikerstudenterna gått/går in på att förklara och visa vad yrket handlar om, så tror jag att fler skulle söka sig till utbildningen. Sedan bör universiteten ha bra information om utbildningen och vad det leder till för arbete på deras webbsidor, men samtidigt bör studenter ta sitt ansvar och kolla upp vad det är för utbildning de sökt och kommit in på.
En generaliserad utbildning innebär att man får en bred och djup kunskap om människokroppen, speciellt dess mekanismer på en cellulär och kemisk nivå, vilket krävs för att i dagsläget kunna göra analyser, förstå analysens bakgrund för att säkerställa kvalitén och möjligheter att utveckla metoder. Den generella utbildningen är en grund som man sedan bör bygga vidare på. Det bör finnas vidareutbildningar som gör att man blir specialiserad samtidigt som man har den breda kunskapen i ryggen. Man får då ett helhetsperspektiv som gynnar patienten, kollegorna och en själv.
Det är ett problem att många studenter hoppar av utbildningen och jag kan jag tänka mig att det beror på:
1. Studenter väntar på en öppning till (bl.a.) läkarprogrammet och läser då till biomedicinsk analytiker under tiden.
2. Språksvårigheter då det finns studenter med utländskt bakgrund som läser denna utbildning som hålls på svenska.
3. Låg intagningskrav på universiteten som gör att många med ej tillräcklig förkunskap kommer in och sedan hoppar av då undervisningen börjar komma in på de kemiska reaktionerna som sker i kroppen, samt det matematiska som hör till laborationer och läkemedelsberäkningar.
4. Tidsbristen som finns inom utbildningen. Jag hade gärna läst ett år till med mer praktik och möjligheten till ett lugnare tempo.
Att för få studenter söker till utbildningen tror jag återigen beror på osynligheten hos biomedicinska analytiker. Det är alldeles för många som jag möter som aldrig hört yrkestiteln tidigare, men då jag väl förklarar vad yrket handlar om är det många som blir positivt inställda och nyfikna på att själv söka till utbildningen.
Ja, man blir en generell biomedicinsk analytiker och ja, man behöver inskolning på arbetsplatsen innan man kan arbeta självständigt, men så är det på alla jobb jag haft tidigare (sommarjobbat och helgsjobbat i 7 år). Men en stor skillnad är att här rör det sig om patienters liv och kvalitén i arbetet. Jag ser då inget konstigt med att inskolningen kan ta upp till 1 år. Även sjuksköterskor behöver inskolning då de väl börjar sina yrken, eftersom båda utbildningarna ger akademisk examen och yrkesexamen.
Sedan så slutar inte utbildningen i och med examen från universitetet. Biomedicinska analytiker har ett livslångt lärande där nya tekniker och maskiner tas fram och man måste hålla uppe CPD (continous professional development) för att ha behörighet till att utföra analyser.
Jag tycker det är läskigt att se bristen på biomedicinska analytiker som är yrkesverksamma samt bristen på studenter som söker till utbildningen. Man behöver en förändring, men jag tror inte man ska äventyra kvalitén i yrket och riskera patientsäkerheten genom att täcka upp behovet av biomedicinska analytiker med personer som inte har tillräcklig kunskap för att klara yrket. Vi måste gemensamt försöka få en ändring på systemet, vi är eftertraktade på arbetsmarknaden och utan oss går inte vården runt. Detta måste på något sätt visas för landsting och universitet så man kan få fler studenter att söka till en utbildning som leder till ett attraktivt yrke.
/Jennifer Arnqvist
Biomedicinsk analytikerstudent
Styrelseledamot Vårdförbundet Student