Gästbloggare: Att handleda studenter
Skrivet av Anne Lindgren, Legitimerad biomedicinsk analytiker
23 oktober 2012
Jag hade semester härom veckan då jag totalt kopplade bort både mitt arbete och min hjärna för att i stället ägna mig helt åt praktiska göromål som att vinterstänga sommarhuset och röja bort oönskad vegetation kring det, med benäget bistånd från min käre make så klart.
Tillbaka på jobbet på måndag morgon där jag detta arbetspass handledde en biomedicinsk analytikerstudent som läser kompletteringsutbildningen. Vår station var hematologisektionen. Det är med skräckblandad förtjusning jag tar mig an uppgiften. Det var ju ganska länge sen jag själv var student eller elev som man kallades då. Trots det så har jag det i färskt minne. De som tog hand om mig seriöst och lät mig lära mig något och de som tydligt markerade att det var ett straff ”från ovan” att behöva handleda studenter…
Det är kul att utbildningen har återupptagits i vår närhet efter att ha legat nere några år, så att vi nu får studenter med jämna mellanrum på VFU. Några av mina kollegor har engagerat sig mer än andra genom att vara bashandledare. Vi har alla fått genomgånget hur den nya utbildningen ser ut och hur studenterna jobbar och hur vi som handledare ska agera. Det har hänt mycket på 35 år kan jag säga! Jag får innerligt hoppas att jag lyckades med min uppgift och inte rörde till det för mycket. Närvaron av studenter på VFU är ju faktiskt en slags kvalitetskontroll eller åtminstone revision. Man blir ju tvungen att ifrågasätta sitt arbetssätt så att man inte har glidit iväg. Titta hur det egentligen står i metodbeskrivningarna. Gör jag verkligen som det står? Alltid?
Vi vill ju gärna att de kommer tillbaka till oss!
Dagens studenter är så härligt framåt och duktiga och vågar ta för sig och ifrågasätta. Jag är övertygad om att vi kan se framtiden an med tillförsikt och lugnt lämna över till nästa generation Biomedicinska analytiker, den dagen vi skall njuta vårt otium.
//Johanna
Johanna Wärff blev klar med sin laboratorieassistentutbildning
med inriktning 
mot klinisk kemi 1977. Hon arbetade tio år på Centrallasarettet, 1988 invigdes det nya Vrinnevisjukhuset där hon funnits sedan dess. Det personliga mötet har alltid legat Johanna varmt om hjärtat. Som i mötet med blodgivare, provtagningssituationen, att vara arbetskamrat och att ha en bra dialog med ”kunderna” (avdelningspersonalen). Men av alla jätteroliga olika arbetsuppgifter så är det transfusionsmedicinen som drar vinstlotten.