Barnmorskebloggen

Barnmorskebloggen

Barnmorskebloggen

Varför går det att tjäna pengar på kvinnoförtryck och patriarkala myter ?

by

Redan för snart sex år sedan avslöjade Kalla Fakta att så kallade ”oskuldhetskontroller” genomfördes på svenska vårdcentraler. Och alldeles nyligen rapporterade tidningen Ottar om att privatkliniker genomför ”hymenrekonstruktioner” , något som inte bara innebär att klinikerna skor sig på förtryckta kvinnors rädsla, utan som dessutom späder på den totalt felaktiga bilden av kvinnors kön, sexualitet och rättigheter. Som kvinna, barnmorska och svensk medborgare värjer jag mig mot denna vidriga syn på kvinnor och det förkastliga sättet att tjäna pengar på. Vi behöver agera kraftfullt mot sådana medeltidsfasoner!

”Mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck är allvarliga samhällsproblem som medför stort lidande för dem som utsätts”, står det att läsa på regeringskansliets webb. Det går också att läsa om att ”den nationella strategin att förebygga och bekämpa våld mot kvinnor är en långsiktig och omfattande satsning för att bekämpa hedersrelaterat våld och förtryck.”

Men hur lång tid ska det egentligen behöva ta för att dessa övergrepp på kvinnors sexuella och reproduktiva hälsa ska upphöra att existera i landet Sverige? En snabb googling om “oskuldsoperation” leder till resultat med artiklar från 2011. Det är 10 år sedan. Är det rimligt att det ska ta så pass lång tid? Detta borde stoppas omedelbart! Vad väntar vi på?

Kunskapsnivån om kvinnans kön och sexualitet ska genomsyras av vetenskap och av nutid. Inte patriarkala maktordningar och tidsförskjutningar till en mörkare period i historien.

Det är uppenbart att vi behöver utbilda fler om hur kvinnans kön ser ut och är utformat, samt förändra synen på sex och samlevnad. Även där krävs krafttag för att förändra och förankra vad som är påhittade, falska myter skapade för att förtrycka kvinnor, i förhållande till vad som är verkligt och sant.

Äktenskap som bygger på fabricerade bilder av ”oskuldhet”, ”renhet” och ”mödomshinnor” är sannerligen en del av hedersrelaterat förtryck av kvinnor, något som inte är förenligt med svensk lagstiftning. Ändå förekommer kliniker som erbjuder kvinnor påhittade operationer för dyra pengar, något som således späder på galna, patriarkala myter för att de inte ska ”behöva vara rädda för att bli mördade” av sina blivande makar om de inte kan ”bevisa” att de är ”oskuld” på bröllopsnatten.

Det här är allvarligt. Och oacceptabelt. Nu måste vi agera med full kraft och stänga ner dessa kvinnoförtryckande kliniker samt arbeta fram en tydlig plan för hur vi kan utbilda vår befolkning om sexualitet, genus normer och rättigheter. Svensk sjukvård, vare sig den är privat eller inte, ska inte bedrivas och dessutom försöka skapa intäkter baserat på en kvinnosyn som hör hemma i en annan tidsepok. Varför är det ens lagligt att utföra sådana vidriga ingrepp?

Åsa Mörner, legitimerad barnmorska

Självutnämnda experter på nätet eller högutbildad profession med dubbla yrkeslegitimationer?

by

Sociala medier, influencers, vänner och främlingar på stan. Alla är beredda att ge tips och råd om hur du ska få amningen att fungera, vilken ställning som ger minst bristningar eller vilken preventivmetod du ska undvika om du vill slippa humörsvängningar, akne och viktuppgång. Merparten ges såklart i all välmening. Men vissa söker kanske bara fler följare och ett sätt för att få fler sponsrade inlägg på Instagram. Skillnaden mellan att få ett tips från moster Svea, grannen i trapphuset, den där kändisen på sociala medier eller ett från en legitimerad barnmorska är oftast milsvid. Som legitimerad barnmorska, och dessutom legitimerad sjuksköterska, baseras mina råd på forskning och beprövad erfarenhet. Och det kan faktiskt vara skillnad mellan hälsa eller ohälsa.

År 2021 så finns det nog en grupp på nätet eller ett konto på sociala medier för i princip allt. Sextips, preventivmedel, mens, klimakteriet…För att inte tala om alla råd och tips du kan få i princip var som helst om det är kopplat till graviditet, förlossning, amning eller föräldraskap. Det kan räcka att kliva in i ett fikarum, en affär eller på en restaurang med en uppenbar gravidbula på magen eller en skrikande nyfödd i vagnen så strösslas du med mer eller mindre välkomna tips från höger och vänster.Och visst, det behöver inte vara fel med råd från mamma eller Kalle som fick sitt första barn förra året. Men faktum är att det faktiskt KAN vara just FEL.

När du har frågor om vilken preventivmetod som är lämplig för just dig så kan ju väninnan berätta om vad som var bra för just henne. Men vad passar dig? Både utifrån din egen vilja men även utifrån ett medicinskt perspektiv? Och det där tipset om att bara låta den nyfödda amma vid vissa klockslag ”för så gjorde jag när du var bebis”– är det verkligen dagens sanning, bara för att det var det för flera decennier sedan?

Barnmorskor ska basera sin kompetens på faktakunskap. När en person söker råd hos en barnmorska, ska personen känna sig trygg och säker på att det barnmorskan berättar faktiskt stämmer. Som barnmorska är det min skyldighet att hålla mig ajour, men även att hålla mig inom det område som min kompetens innefattar. Och det är ett brett område, eftersom kunskapsnivån är baserad både på en sjuksköterskelegitimation och en barnmorskelegitimation. Dessa båda yrkeslegitimationer ska vara en garanti för att vården, råden och stödet är vetenskapligt och korrekt. Däremot kan jag aldrig plugga mig till empati, känsla och förståelse. Dessa egenskaper i kombination med den kunskap jag inhämtar under min utbildning samt under yrkeslivet är det som gör mig professionell.

Det kan kännas svårt att värja sig mot alla tips som delas vitt och brett, högt och lågt. Vem ska du egentligen lita på? Och vart ska du vända dig med dina frågor om klimakteriet- måste du verkligen boka tid hos en distriktsläkare för det? Du är ju inte sjuk?

Barnmorskekompetensen är bred. Dessutom garanterar legitimationen att den barnmorska du möter ger dig korrekt information och en trygg undersökning. Tyvärr utnyttjas bara en bråkdel av den kunskap som barnmorskor besitter, en fråga som vi behöver jobba med för att förbättra vården. Detta är något som skapar större utrymme för tveksamma “experter” på sociala medier. Vi skulle kunna bistå med så mycket mer. Det är ju därför vi utbildat oss till just barnmorskor, för att kunna ge det stöd som behövs genom livets alla skeden. Nu fattas bara möjligheten för oss att kunna göra det. Personer som önskar träffa en barnmorska ska inte behöva välja mellan självutnämnda experter på nätet eller en högutbildad profession med dubbla yrkeslegitimationer.

Åsa Mörner

Legitimerad barnmorska, legitimerad sjuksköterska

#MidwifeAtYourCervix

#enbarnmorskaunderlivet

Att arbeta som sexolog på en Cancerrehabiliteringsmottagning

by

Det är snart 30 år sen jag blev leg. barnmorska. Jag har hunnit arbetat inom alla genrer inom mitt skrå och kan konstatera att sexuell hälsa ofta lyser med sin frånvaro i vården. Jag har ofta känt mig ensam i att bära denna fråga på mina tidigare arbetsplatser. Att jag skulle arbeta med inriktning mot onkologi efter att jag tagit min master i sexologi 2015, var inte givet. Men jag förstod under utbildningen att det skulle vara både utmanande och tacksamt. Både sex och cancer är två starka stigman som väcker mycket tankar och känslor. För många, både i och utanför vården, kan det vara svårt att se att det trots allt är två begrepp som är kompatibla med varandra och att det ena inte utesluter det andra.

Till mig kommer man av många skäl men främst för att få information om sexuell hälsa kopplat till cancerdiagnos och behandlingar. Ibland träffar jag patienter som nyligen fått sin diagnos och väntar på behandling och ibland kommer patienter många år efter avslutad behandling. Ålder, kön, levnadshistorier skiftar men en sak har de gemensamt, vetskapen om hur det känns att leva med cancer.

Tidiga och sena biverkningar efter en cancerbehandling är viktiga att patienten blir medveten om så att hen kan reagera och agera tidigt genom att antingen själv lindra besvären eller söka hjälp i vården. Jag lägger stor vikt vid att utgå från anatomiska bilder, ffa när det handlar om bäckencancer. Att peka och rita, förklara samband har jag noterat är en nyckel till framgång. Ofta sätter sig bilder bättre än text. Strukturerade bedömningar är viktigt. På så sätt minimerar vi i vården risken att viktiga frågor glöms bort. Urin- och avföringsinkontinens är just en sådan viktig fråga att lyfta då dessa besvär ofta ger patienterna ett stort lidande som inte bara kan kopplas till sexuella problem. Det är viktigt att hela människan blir sedd.

Nedsatt sexuell lust och relationsproblem är vanligt att patienterna söker för. Ibland saknar patienten sin sexuella lust själv. Ibland kommer kravet från den andre partnern. Slitningar i relationen kan lätt uppstå när bristen på intimitet och närhet uteblir under en längre tid. Kraven från den friska partnern kan vara tuffa och inte förhandlingsbara ”- sök hjälp eller så skiljer oss”. Men det händer också att båda passivt väntar på att den andre ska första steget. Båda känner att det saknas något men den ömsesidiga hänsynen till den andre förlamar båda i att ta steget och bjuda in.

Att lära sig tycka om sitt nya jag med de kroppsliga förändringar som blivit efter cancerbehandlingarna kan vara svårt. Rädslan att visa sig naken inför en annan kan vara stor. Uppfattas jag som mindre kvinnlig utan mina bröst? Äcklas andra av min stomipåse? Vill någon ha mig när jag inte kan få barn? Vem är intresserad av mig nu när jag inte kan få erektion?

För mig är det en ynnest att få bli insläppt i människors allra hemligaste rum. Jag känner en stor vördnad och respekt inför det. Jag vågar och kan prata om sexuell hälsa just för att jag är barnmorska. Den gedigna kunskap som följer med utbildningen och alla år av erfarenhet av att röra mig i människors mest intima sfär har gjort att jag känner mig trygg där. I samband med att jag skrev min masteruppsats ”Får vi lov att ha sex? – En kvalitativ studie om barnmorskors och sjuksköterskors erfarenheter av att beröra sexologiska frågor i sin professionella praktik”, fann jag studie på studie som visade på cancerdrabbades behov av upprepad information kring sexuell hälsa. Så även om jag då och då möts av ironiska kommentarer så vet jag att jag att det finns gott om evidens för att en bibehållen god sexuell hälsa är viktig för de allra flesta och att jag har en meningsfull roll att fylla i vårdkedjan.

Eva Mossberg
Leg. barnmorska med masterexamen i sexologi
Sexolog på Cancerrehabiliteringsmottagningen i Helsingborg
Regional koordinator för bäckencancerrehabilitering i södra sjukvårdsregionen, RCC syd.
Sexolog och föreläsare i det egna företaget, Din sexolog- Eva Mossberg

Är vi nöjda med att ungdomars sexualkunskap grundar sig på ”Teen gets banged in every hole”?

by

Allt fler tonårstjejer och unga kvinnor söker kontakt med ungdomsmottagningar och barnmorskemottagningar pga besvär av sår i underlivet och en uppgivenhet över sexlivet: ”Ska det vara så här när jag har sex?

Denna vidriga utveckling från lite fumlande petting, tafatta penetreringsförsök och pinsamma misslyckanden när jag var tonåring (för flera decennier sedan) till dagens berättelser av förtvivlade tonåringar som utsätts för nästintill våldtäkt och övergrepp när myshånglet i soffan övergår till brutal förnedringssex. Vad är det som gått så fel?

Det tycks vara två anledningar. Porr och bristande undervisning. Den ofta kvinnoförnedrande och våldsglorifierade porren är en av anledningarna. När jag var barn fanns porren dold i skambelagda veckotidningar som smusslades runt bland tonåringar som var nyfikna på sex och nakenhet. Självklart speglade dåtidens porrtidningar ingen verklighet då heller. Men till skillnad från nutidens gedigna utbud, så var porren undanskuffad in i ett mörkt hörn och betydligt mer svårtillgänglig än den är idag. Dagens utbud av porr är uppdukat som ett gediget smörgåsbord mitt framför ögonen på informationstörstande nyfikna barn och tonåringar. Bara ett litet klick på datorn så finns möjligheten att plöja genom timtals med mer eller mindre förnedrande eller våldtäktsliknande gangbangs. Är vi nöjda med att dagens ungdomars sexualkunskap grundar sig i ”Teen gets banged in every hole”?

Det är 2020 i Sverige. Borde vi inte kunna ge barn och ungdomar bättre kunskaper i sex och samlevnad? Det handlar såklart om bristande sexualundervisning i skolan. När jag undervisar studenter på universitetet, alltså mestadels unga vuxna, om sexologi och kvinnohälsa, så brukar jag fråga den oftast välfyllda hörsalen om de som fått en god sex och samlevnadsundervisning kan räcka upp sina händer. Det brukar resultera i ett fåtal händer, kanske 2-3 stycken studenter som uppfattat att de fått med sig goda kunskaper från grundskola och gymnasium. Detta brukar starta en lång diskussion hos studenterna. Ofta uttrycker de förtvivlan över att inte ens ha fått veta exakt hur menscykeln funkar. Att det finns kvinnligt stånd och att det krävs lubrikation för att få till en njutbarhet gör att många ser ut som frågetecken. Många studenter blir upprörda över att de faktiskt brister så pass mycket i kunskapsnivån i dagens moderna, frisinnade (?) Sverige.

Vi behöver alltså se över hur vi ska kunna ge god sexualundervisning i skolorna, i rätt tid.

Men ansvaret ligger inte bara hos skolan. Man måste också ta ett större ansvar som förälder. Vet du vad dina barn gör med sina mobiler, vad de tittar på sin dator och hur de beter sig generellt? Porren finns där, hur lättillgänglig som helst. Och tills den är raderad från cyberspace (kommer den någonsin vara det?) så måste vi skydda våra barn från att bygga sin kunskap om relationer, kärlek och njutning på våld, förnedring och tvång.

Men åter till skolan. Har egentligen lärarkåren i grundskolan rätt förutsättningar för att ge sex-och samlevnadsundervisning? I vilket ämne ska man prata om det? Sexualkunskap innefattar många olika faktorer som är svåra att låsa in i ett ämne. Det handlar inte om att enbart beskriva hormonella och anatomiska faktorer på en biologilektion. Det innefattar också samhällskunskap och sociologi.

Om vi ska välja ut en yrkeskår som faktiskt redan har grundläggande kunskaper så är det legitimerade barnmorskor. Men även vi barnmorskor måste fortbilda oss för att få rätt kompetens för att ge en god, uppdaterad sexualkunskap. Det är dags att utbilda specialistbarnmorskor inom sexualkunskap!

Den bristande sex- och samlevnadskunskapen hos ungdomar, och egentligen en stor del av den vuxna befolkningen, i kombination med det oändliga utbudet av porr, riskerar att påverka en stor del av vår befolkning på ett mycket negativt sätt. Både i relationen till sig själv och till andra. Både fysiskt och psykiskt.

Vi måste ta det här på allvar! Det är dags att förändra den utbildning som ges till dagens barn och ungdomar. Och det är verkligen dags att se över ungdomars tillgång till den sjukliga snedvridning av sex och närhet som förmedlas av porrindustrin.

Och det måste ske nu. Inte sen, efter en flera år lång utredning. Våra barn och ungdomar förtjänar bättre. Sex ska ge njutning. Inte rädsla och trasiga kön.

Åsa Mörner, legitimerad barnmorska

Barnmorskor från East End, Haparanda, San Salvador och Kabul

by

Det är viktigt att kunna koppla bort arbetet under semestern. Men någonstans mitt i den efterlängtade ledigheten så sitter jag klistrad och streamar den brittiska serien ”Call the Midwife”. Det är mitt i natten och tårarna trillar nerför mina kinder. Varje gång. Varje avsnitt. Och varje avsnitt gör mig så otroligt stolt över att vara barnmorska.

Skildringen av kvinnors behov i livets olika skeden är en blandning av fiction och verkliga händelser som ursprungligen bygger på barnmorskan Jennifer Worths biografi. Den skildrar hennes och kollegors arbete , både som sjuksköterskor och barnmorskor, bland de mindre bemedlade medborgarna i Londons fattiga East End på 60-talet.

Berättelserna om kvinnorna i serien, både de som får vård; föder barn, blir svårt sjuka eller dör av komplikationer efter illegala aborter samt de barnmorskor som hjältemodigt ger allt av sin kunskap, empati och kompetens, gör mig varm i hjärtat. Men också djupt besviken.

Det glädjer mig att se hur långt vi har kommit, både gällande den medicinska kunskapen, men främst när det gäller kvinnors rätt till en god sexuell och reproduktiv hälsa. Det har inte hänt av sig själv; mycket blod, svett och tårar har spillts för att uppnå det vi har i Sverige och i många andra länder. 

Men det är också skrämmande att se att många delar av världen inte kommit någonstans.

”Call the Midwife” må vara en serie på SVT Play, Men det är också en verklighet som skildras, en verklighet för kvinnor runt om i världen som inte har tillgång till en barnmorska eller rätt att avsluta en oönskad graviditet. Och varje avsnitt visar vilken skillnad en barnmorskas närvaro kan bidra med, oavsett om det handlar om en komplicerad graviditet, våld och övergrepp eller en obeskrivlig lycka när det nyfödda barnet tar sitt första andetag.

Vi har mycket kvar att kämpa med. Det är inte ens perfekt här i Sverige. Alla borde ha tillgång till en barnmorska, oavsett om du är rik eller fattig, oavsett om du bor i Haparanda, San Salvador eller Kabul. Eller East End.

Tack till alla er som arbetar med kvinnors hälsa och som kämpar för att kunna ge kvinnor i Sverige och världen över tillgång till mödrahälsovård, preventivmedel, trygga förlossningar och aborter samt ett ovärderligt stöd genom livets alla skeden. Tiderna förändras. Men barnmorskors kompetens är och kommer alltid vara oumbärlig.

Åsa Mörner

Legitimerad barnmorska och förbundsstyrelseledamot Vårdförbundet

#enbarnmorskaunderlivet

#SRHR

Den multiprofessionella barnmorskan är en styrka i krisen

by

Barnmorskor är också drabbade av coronakrisen. Ett stort personalbortfall pga myndigheternas rekommendationer om att stanna hemma i samband med minsta symtom, skapar hål i schemaraderna runt om i landet. Dessutom är många av de vårdsökande oroliga och behöver extra stöd och mer tid, och vid misstänkt eller konstaterad smitta krävs rätt kunskap och kompetens för att kunna hantera situationen. Men barnmorskor förknippas inte med den frontlinje som kämpar och strider mot viruset, på intensivvårdsavdelningar, vårdavdelningar och akutmottagningar.

Barnmorskor är multiprofessionella. Vi har två yrkeslegitimationer som ger bred kompetens och möjligheter att arbeta både med sexuell och reproduktiv hälsa, men även som legitimerade sjuksköterskor. Det ger både oss och samhället en gedigen och välinvesterad grund i samband med att katastrofer inträffar då många behövs för att akut vårda människor som skadats eller insjuknat av elaka virus eller resistenta bakterier. Det ger oss möjlighet att fortsätta vårda gravida och födande med sjuksköterskans kunskaper i ryggen. Men det finns också möjlighet för barnmorskor att finnas på platser i verksamheter som normalt inte inrymmer barnmorskekompetens.

Ingen hade nog kunnat föreställa sig den kris vi befinner oss i nu i samband med att COVID-19 sprider sig bland vår befolkning. Vi vet inte heller vad framtiden kommer att bjuda på, även om vi såklart vill tro på en ljus och positiv bild, så finns orosmoln som säger att det här kanske inte är sista gången vi drabbas av en medicinsk kris.

Men våra barnmorskemottagningar och förlossningsavdelningar är knappast riggade för någon stor anstormning av smittade gravida och födande. Det brukar finnas ett fåtal isoleringsrum på förlossningsavdelningarna. Och våra mottagningar är i princip inte rustade för detta alls. Men trots COVID-19 och eventuella framtida smittor, så måste gravida kvinnor kunna få mödrahälsovård och våra sjukhus måste kunna erbjuda trygga förlossningar. Och vi måste även kunna erbjuda preventivmedel, screena efter cellförändringar och sexuellt överförbara infektioner, låta ungdomar träffa oss för samtal och stöd och finnas där för kvinnor som ska avsluta sina graviditeter.

Vi kanske måste möta de vårdsökande på ett annorlunda sätt om det finns risk för smittspridning. Kanske måste vi arbeta iförda skyddsutrustning även på abortmottagningen och på ungdomsmottagningen?

Oavsett om barnmorskans kompetens används i vården som kopplas till sexuell och reproduktiv hälsa, eller om vår kunskap kommer att behövas på andra ställen i vården för att kunna lösa en krissituation, så är våra dubbla legitimationer en stor nytta, båda för oss själva, men också för samhällets utmaningar och befolkningens trygghet.

Ingen vet när pågående kris kommer att vara över, även om vi såklart hoppas att det kommer att vara snart. Och barnmorskor är redo för att finnas med i frontlinjen. Det är tillsammans vi kommer att segra mot viruset.

Åsa Mörner

Legitimerad barnmorska och legitimerad sjuksköterska

En seger för kvinnan!

by

En rungande majoritet av Sveriges barnmorskor känner sig stolta över att kunna stötta kvinnor genom livets alla skeden, oavsett om det handlar om graviditet, att förhindra graviditet, att lindra sjukdomar och skador eller att lotsa fram ett barn eller avbryta en oönskad graviditet. Det är ju därför vi väljer att utbilda oss inom sexuell och reproduktiv hälsa. Att stötta kvinnan genomsyrar professionen.

Men kvinnors rättigheter har alltid varit en kamp. Genom århundraden och årtusenden så har vi kämpat, och gör det fortfarande, för att kvinnor ska äga rätten till sin egen kropp, för att kvinnan själv ska få avgöra vad som är rätt för henne själv gällande sexuell och reproduktiv hälsa, och för att kvinnor ska få göra sitt eget val. I Sverige har vi kommit långt, men mycket arbete återstår i många av världens inskränkta regimer där kvinnor döms till långa fängelsestraff och där även vårdpersonal fängslas för att de bistår vid aborter eller förskriver preventivmedel.

Men så dök det upp personer här i Sverige som kallade sig ”barnmorskor”, utan att stå för kvinnans rättighet att själv välja. Personer som ville få laglig rätt att vägra ge kvinnor den vård de har laglig rätt till- Vårdvägrare.

”Barnmorskorna” var beredda att gå till strid över att få tillfredsställa sina egna behov, att få prioritera sin egen agenda före den vårdsökande kvinnans.

Men tack vare ett starkt och tryggt rättssystem så gick svenska kvinnor och svensk sjukvård segrande ur striden. ”Barnmorskorna” äger ingen rätt att bedriva sin egen agenda i vården, avgjorde det svenska rättsväsendet.

Men “barnmorskorna” ville kriga mer för sin egoistiska agenda. En hel inskränkt lobbyverksamhet ända från andra sidan Atlanten, vars främsta syfte är att fjättra kvinnan vid spisen för att föda barn och kasta oss tillbaka till grottorna, slöt upp bakom ”Barnmorskorna” för att driva ärendet ända till Europadomstolen. En skrämmande tanke som fick det att värka i själen hos många riktiga barnmorskor i vårt avlånga land.

Men nu kan vi blicka framåt igen och släppa Medeltidsmörkret; Europadomstolen har idag meddelat att de INTE kommer ge de bakåtsträvande ”barnmorskorna” prövningstillstånd. Framtiden är ljus igen! En seger för kvinnan, för vården och för mänskliga rättigheter! 

Och de så kallade ”barnmorskorna” kan sätta sig i sin tidsmaskin och åka tillbaka till den tidsepok som de kom ifrån. I svensk kvinnosjukvård hör de absolut inte hemma.

Åsa Mörner, stolt barnmorska
#ståuppföraborträtten
#dethetervårdvägran
#SRHR
#enbarnmorskaunderlivet

Vi sätter oss aldrig ner!

by

Så var det dags igen. Dags att stå upp och markera att vi äger rätten till våra egna kroppar. Fast egentligen så har vi inte suttit ner sedan förra året den 28 september. Eller så har vi faktiskt aldrig gjort det. Kommer det att komma en dag då det är en självklarhet att ingen annan äger rätten att bestämma om jag ska vara gravid eller inte? Kommer det en dag då vi kan sätta oss ned och vila?

Vad grundar sig synen på att kvinnors kroppar ska vara någon sorts statlig egendom, utan rättighet att själva fatta livsavgörande beslut? Varför tror sig någon annan veta bättre om vad som är rätt för kvinnan än kvinnan själv? I El Salvador dömdes 20- åriga Evelyn Hernandez till 30 års fängelse för att hon fött ett dödfött barn i graviditetsvecka 32 efter att ha blivit gravid efter en gruppvåldtäkt. Hon blev efter två år i fångenskap frisläppt, men El Salvador vill att hon ska ställas inför rätta igen. En av kongressledamöterna i El Salvador, Ricardo Velásquez Parker, som är en av de främsta förespråkarna mot aborter, jämför abort med nazisternas förintelseläger. Han bär en liten docka av ett 9 veckors foster i sin bröstficka under intervjun med den svenska kvällstidningen. Straffet för abort är 40 år i El Salvador. Velasquez Parker vill höja det till 50. Den salvadoranske politiken vill, tillsammans med en majoritet i El Salvadors parlament, äga rätten till kvinnors kroppar.

Varför värderar vissa människor ett icke-livsdugligt foster högre än kvinnan, när fostret inte kan leva utanför hennes livmoder, men kvinnan är en levande, självgående individ? Antiabortdemonstranter i USA brukar marschera med stora plakat fyllda med bilder på aborterade foster. Jag har aldrig sett deras meningsmotståndare med plakat fulla med foton på någon av de tusentals kvinnor som lemlästats eller dött till följd av illegala aborter.

Liknelsen till Margaret Atwoods ”The Handmaids Tale” känns kanske som ett overkligt skräckscenario, en avlägsen dystopi. Men sanningen är att det redan är en verklighet för många kvinnor som lever i länder med strikt abortlagstiftning eller totalförbud mot aborter. Där tvingas kvinnor som blivit ofrivilligt gravida att välja mellan att tvingas genomgå en graviditet, förlossning och ett ofrivilligt föräldraskap; att föda ett oönskat barn, eller att genomgå en illegal abort med risk för deras hälsa och liv.

Som barnmorska är det lika självklart att stötta en kvinna som föder barn, som att stötta en kvinna som önskar avsluta en graviditet. Som barnmorska är det lika självklart att finnas där oavsett om det handlar om att lägga ett nyfött barn vid kvinnans bröst, eller att förse henne med rätt läkemedel för att starta en abort. Som barnmorska är det en självklarhet att lotsa kvinnan genom hennes egna, välinformerade val.

Ingen kan ta patent på en annan människas kroppsdel. Att äga rätten att själv kunna besluta om att avsluta en ofrivillig graviditet på ett tryggt, säkert och legalt vis är en fundamental mänsklig rättighet. Men vi tycks aldrig kunna sätta oss ned. Och idag står vi upp igen- står upp för aborträtten.

Åsa Mörner
Legitimerad barnmorska
#InternationellaAborträttsdagen #ståuppföraborträtten #minkroppmittval #makeabortionssafeagain #enbarnmorskaunderlivet #SRHR

Ska vi blunda när vården sviker kvinnorna?

by

Ingen har väl undgått journalisten Lisa Bjurwalds granskning av delar av kvinnosjukvården? Enligt Bjurwald behöver svensk förlossningsvård en haverikomission. Men är det verkligen så illa?

Förra veckan släpptes boken ”BB-krisen- Sveket vid livets början”. I boken intervjuas bla politiker och barnmorskor av journalisten som granskat vården, men framförallt så är det kvinnornas egna berättelser som är i centrum. På BB-krisens Instagramkonto delas nästintill dagligen inlägg om kvinnors upplevelser av vården i samband med graviditet, förlossning och eftervård (eller snarare bristen på denna). Följare till kontot delar också med sig av sina erfarenheter i kommentarsfältet. Det som berättas är inga rosa, fluffiga sagor. Det är rått, kallt och omänskligt. Hur kan vi INTE lyssna på dessa berättelser? Hur kan vi INTE agera för att förändra kvinnosjukvården?

Som barnmorska brinner jag för kvinnors rätt till sexuell och reproduktiv hälsa under hela livet. Det är självaste anledningen till att jag valt att utbilda mig till det här yrket, trots usla villkor med vidriga arbetstider, stress och orimligt låg lönenivå. Berättelserna från kvinnorna i Lisa Bjurwalds granskning, de som presenteras i sociala medier, ger mig rysningar och får mig att ifrågasätta vilket århundrade vi egentligen lever i. Kvinnor ska ha rätt att få den vård och det stöd de behöver! Något annat är oacceptabelt!

Hur har vi hamnat där vi är idag? Efter en drastisk förbättring ur historiskt perspektiv, från att det var vardagsmat att tvingas föda på ett stampat jordgolv eller dö av mer eller mindre vanliga komplikationer som kan uppstå av barnalstrande, så har vi lyckats komma långt. Men någonstans tappade vi farten. Och någonstans tappade vi kontakten med självaste huvudrollen, dvs kvinnan. Vad behöver vården för att kunna möta kvinnans behov?

Det är väl heller ingen slump att en av de viktigaste orsakerna till alla dessa brister i kvinnosjukvården beror på att den centrala professionen i just kvinnosjukvården är den starkt kvinnodominerade yrkesgruppen barnmorskor. Utan rätt villkor för barnmorskor är det ett hopplöst uppdrag att försöka kurera den sjuka kvinnovården. Men precis som andra kvinnodominerade professioner så tycks det vara lika komplext som att bemanna en rymdfärd till en annan galax, som att värdera barnmorskeprofessionen rätt.

Det är hög tid att, inte bara granska kvinnosjukvården. Det har t.om passerat bäst-föredatum när det gäller att reparera de brister som finns och som genomsyrar svensk kvinnosjukvård.  Kalla det haverikomission eller vad ni vill- det är dags att agera!. Vi barnmorskor är stolta över vår profession. Men frågan är om vi kan vara stolta över den vård som landets kvinnor erbjuds?

Åsa Mörner
Legitimerad barnmorska
#geossrättvillkornu #enbarnmorskaunderlivet #srhr