preventivmedel

P-piller- kvinnlig frigörelse eller ensidig ansvarsbörda?

27 oktober, 2020 by Åsa Mörner

Läser om en ung kvinna som fick en stroke när hon var i tonåren, orsakat av hennes p-piller. Kvällstidningen blåser upp en stor artikel om det och spär på skrämselpropagandan om preventivmedel. Vad är syftet? Det är såklart tragiskt att kvinnan drabbades av detta, det är en oerhört sällsynt komplikation av bla kombinerade p-piller, men som,när det händer, kan orsaka stort lidande. Men är då budskapet att kvinnor inte ska använda preventivmedel?

När läste vi senast om att någon drabbats av trombos under graviditet eller tiden efter barnet var fött?

Faktum är att risken att drabbas av komplikationer i form av trombosbildning är betydligt högre under graviditet och puerperium (tiden efter en förlossning) än vid användning av kombinerade p-piller. Så om vi ska varna och slå på stora trumman gällande tromboser så behöver vi alltså varna för graviditet?

Venös tromboembolism (VTE) är en allvarlig komplikation vid användning av kombinerade hormonella preventivmetoder alltså preparat som innehåller östrogen+gestagen. Det är dock en sällsynt komplikation. Det förekommer hos 5–12 per 10 000 kvinnor och år, att jämföra med 2 per 10 000 kvinnor som inte använder hormonella kombinerade preventivmedel. Vid graviditet och puerperium är risken för VTE betydligt större och uppskattas till 10–30/10 000 respektive 50–100/10 000.

Det är dessutom år 2020 nu och det finns fortfarande inte något vettigt preventivmedel för män, förutom kondom (vilket såklart är ett suveränt preventivmedel eftersom det dessutom är det enda som skyddar mot sexuellt överförbara infektioner). Det pågår visserligen studier om manliga preventivmedel, men att vi inte kommit längre är otroligt märkligt. Eller så är det inte det. För kvinnan har alltid fått ta ansvar för att skydda sig mot graviditet. Och om något fallerat gällande skydd så kan hon också bli hårt ifrågasatt om hon väljer att avbryta en oönskad graviditet. En graviditet som hon då skulle riskera att bland annat få en trombos av.

Självklart är det viktigt att skildra människors öden i media. Lidandet för de kvinnor som drabbats av svåra komplikationer och biverkningar orsakade av p-piller och andra preventivmedel är djupt beklaglig. Det är ju verkligen inte syftet med preventivmedel. Preventivmedel ska möjliggöra njutning utan oro och risk för oönskad graviditet. Jag önskar bara att media kunde fundera över vad deras vinklingar av kvinnors sexuella och reproduktiva hälsa faktiskt kan leda till, att de kunde lägga till fler perspektiv i sina reportage.

När p-pillret kom på 60-talet så ledde det till en enorm frigörelse för kvinnan. Kvinnor kunde själva ta kontroll över sitt sexliv och bestämma när och om hon ville föda barn. Det var också då som debatten om fri sexualitet och kvinnlig frigörelse tog fart på allvar. Vi borde lägga mer tid och mediautrymme på att hylla preventivmedel istället, men samtidigt ställa krav på kontinuerliga förbättringar av de varianter som finns på marknaden idag. För en del kvinnor är det svårare att finna någon metod som fungerar för dem. Barnmorskors roll för att kunna identifiera riskfaktorer, vägleda kvinnan till rätt preventivmedel och vid behov remittera till gynekolog är en nyckelfaktor för kvinnors sexuella och reproduktiva hälsa.

Vi behöver också ifrågasätta varför det inte finns fler alternativ för män. Och varför efterfrågar inte män det? Att kunna skydda sig mot oönskad graviditet är ju inte bara av kvinnans intresse. Mig veterligen krävs det både ägg och spermie för att en graviditet ska uppstå.

Åsa Mörner, leg barnmorska

Förbundsstyrelseledamot Vårdförbundet

En Barnmorska Under Livet!

10 april, 2019 by Åsa Mörner

Sverige har möjlighet att uppnå fantastiska resultat gällande landets kvinnohälsa. Men trots den unika möjligheten så finns stora brister i den vård som ska täcka kvinnors behov genom livet.

Hos landets unga ökar den psykiska ohälsan alltmer och många söker därför kontakt med vården. Det kan handla om alltifrån relationer och övergrepp till sexuell identitet eller bara om livet självt, och många söker sig då till barnmorskan på ungdomsmottagningen. Andelen kvinnor som lider av förlossningsrädsla ökar också i landet. Många unga kvinnor uttrycker oro långt innan de ens är gravida och budskapen om överfulla förlossningsavdelningar med sönderstressad personal bidrar knappast till sinnesro. När och om de senare uppnår en graviditet och förlossning bör deras oro kunna tas på allvar och samtalsmottagningar med specialutbildade barnmorskor behöver finnas lättillgängligt. Och viktigast av allt; Kvinnor ska kunna känna tilltro till den svenska vården. Inte rädsla och oro.

Det måste också finnas gott stöd efter genomgången graviditet och förlossning. Många studier visar på fördelarna med att amma sitt barn och det är en viktig samhällsfunktion att kunna stötta nyblivna familjer i amningsfrågor. Likväl behöver vi ockå kunna ge goda råd till de föräldrar som inte kan eller vill amma sitt barn. Trots det ser möjligheten att få stöd och hjälp kring amning och matning, väldigt olika ut i landet och på vissa ställen är det mycket svårt att få amningshjälp eller annat stöd kring matningsprocessen. Likaså ser möjligheten att få kontakt med vården efter att ha drabbats av förlossningsskador, mycket olika ut över landet. Det är ofta långa köer till rätt vårdinstans och många kvinnor uttrycker också att de inte får gehör för sin oro.

Sexuell och reproduktiv hälsa är en av hörnstenarna i svensk hälso-och sjukvård. Tillgång till en trygg och säker graviditet och förlossning tas som en självklarhet i den moderna västvärlden, precis som möjligheten till jämlik tillgång till preventivmedels- och abortrådgivning, något som dock ifrågasatts av bakåtsträvande politiska viljor under den senaste tiden. När den fertila perioden i livet sedan har passerat och klimakteriet infinner sig sker en ny fas i livet där många fysiska och psykiska förändringar sker. Kvinnor som önskar rådgivning kring övergångsperioden är ofta utlämnade till att boka tid hos läkare på vårdcentral och får istället för råd och stöd, endast ett recept på ett läkemedel i handen. Klimakteriemottagningar med legitimerade barnmorskor med specialistkunskap borde vara en lika självklar del av kvinnohälsovården som ungdomsmottagningar, preventivmedelsrådgivning och mödrahälsovård.

Den legitimerade barnmorskans kunskapsområde löper som en röd tråd genom kvinnors olika faser i livet. Möjligheten att möta upp behoven är stor i och med den unika kompetens som just barnmorskeprofessionen har.

Men det fattas gehör för att utveckla möjligheten att nyttja den kunskapen. Istället för att utveckla, fördjupa och tillgängliggöra, sker en konstant försämring för barnmorskors möjligheter att arbeta för kvinnors hälsa genom livet. Barnmorskor vet vad som behövs för att kvinnor, barn, ungdomar och familjer ska få den allra bästa vården.
Men istället för att vara med och driva vården framåt, tvingas barnmorskor kämpa med ohälsosamma arbetstider, orimlig arbetsbelastning och minimal löneutveckling.

Professionen sitter inne med svaren på hur vi ska utveckla och förbättra kvinnosjukvården i vårt land. Vårdförbundet vill att politiker och beslutsfattare ska ge barnmorskor möjligheten att ta svensk kvinnohälsa till nya nivåer.

Men först krävs åtgärder i barnmorskors arbetsvillkor och löneutveckling.

Det finns mycket vi kan vara stolta över med svensk kvinnosjukvård. Ur ett globalt perspektiv står sig vården vi förser landets halva befolkning med högt. Men om vi ser till de möjligheter som faktiskt finns när det gäller utvecklingen av vården så finns det betydligt mer att önska. En nyckelfaktor för att nå toppnivå är att nyttja den kunskap och kompetens som finns hos den svenska barnmorskeprofessionen. Professionen har viljan och styrkan att förse kvinnor med en barnmorska under livet- Hela livet! Nu är det dags att verkligen göra det!

Åsa Mörner, legitimerad barnmorska, förbundsstyrelseledamot Vårdförbundet

#enbarnmorskaunderlivet

Jag är barnmorska – Känn på den! Gästinlägg Emma Jonsson

1 maj, 2017 by Lis Munk

I dryga 15 år har jag kunnat säga det; jag är barnmorska. Det känns fortfarande speciellt att säga det.
Ofta väcker det också något speciellt hos den jag säger det till. De flesta människor har någon uppfattning om eller relation till en barnmorska. Otaliga är de förlossningshistorier jag har fått höra på middagar och fester, ibland är historierna väldigt detaljerade. Privat kanske jag kan tröttna lite, samtidigt säger det ju en del om det förtroende som finns för just barnmorskor. Människor är vana att barnmorskor kan ta emot och förvalta förtroenden, med en barnmorska kan du dela allt! Sett ur det perspektivet blir varje berättelse viktig!

När jag var 7 år ville jag bli sjuksköterska och rädda världen, eller åtminstone några sjuka och skadade i världens katastrofer. När jag på gymnasiet insåg, dels att betygen aldrig skulle räcka till läkarutbildningen, dels att sex och sådant var rätt kul så bestämde jag mig för att bli sjuksköterska och barnmorska med siktet inställt på arbete på ungdomsmottagning. Jag blev ett antal år senare samtidigt antagen till både specialistsjuksköterskeutbildningen i anestesi och barnmorskeutbildningen.

Mina kollegor på anestesikliniken retades med mig när jag valde barnmorskeutbildningen och frågade (med visst allvar i rösterna) om jag verkligen skulle bli en SÅDAN DÄR som bara kladdade med blod och moderkakor och sa att ALLT var normalt. Jag svarade (med ett stort leende och allvar i rösten) att jag skulle bli en SÅDAN DÄR barnmorska som lägger placentan på avsedd plats, byter handskar och inte kladdar ner samt försöker hålla allt normalt men förstår när det inte är det.

Arbete på ungdomsmottagning ligger fortfarande framför mig och det är möjligt att mina troligen minst 20 kvarvarande år i yrket tar mig dit. Hittills har jag i mitt barnmorskeliv befunnit mig i sammanhang kring förlossningar, eftervård på BB och neo, liv och död, gråt och skratt, lycka och katastrof, friskt och sjukt, sjuksköterskestrejk, barnmorskeuppror, födelsevrål, vårdförbund, barnmorskeråd, politikermingel, sommarkaos, snökaos, it-kaos, besparingsåtgärder, förlossningssatsningar, lean, personcentrerad vård, värdebaserad vård, utvärdering, uppvärdering, nedvärdering, utbildning, inbillning, evidens, beprövad erfarenhet, oerfarenhet och mycket, mycket, mer.

Jag har omgetts av kollegor som varit beredda att svara på mina frågor, diskutera, stötta i vått och torrt, kollegor som har slutat, som har börjat, som har sjukskrivits och kommit tillbaka. Mycket har positivt har hänt sedan jag började min barnmorskekarriär. Något jag är extra glad för är att psykisk ohälsa i samband med barnafödande uppmärksammas på ett helt annat sätt än när jag började, att det är betydligt större fokus på att minska separation mellan föräldrar och nyfödda samt att det pågår mycket arbete för att minska bristningar och förlossningsskador.

Det finns dock stora utmaningar framöver. Dessa handlar om differentierad förlossningsvård, personcentrerad vård med one-to-one care, men också om basala arbetsmiljöfrågor som att ha förutsättningar att orka arbeta heltid, få rast, vettiga arbetstider, tillräckligt med kollegor, löneutveckling utifrån erfarenhet och kompetens och möjlighet att arbeta enligt forskning och evidens.

Barnmorskor är en stark och stolt grupp. Jag hoppas att beslutsfattare på olika nivåer börjar våga lyssna till barnmorskor på riktigt. Samhället har mycket att vinna på det.

JAG ÄR BARNMORSKA!
Emma Jonsson, leg sjuksköterska och leg barnmorska, anställd på Karolinska Universitetssjukhuset

En dag på barnmorskemottagningen – Anna Akselsson

9 juli, 2015 by Lis Munk

Ett arbete som inte alltid syns

Dagen börjar med ett par som kommer på inskrivning. Gravida för första gången och förväntansfulla. Information ges så de blir fullproppade och genomgång av kvinnans anamnes slutförs i journalanteckningar. Då kvinnan har högt BMI (och även maken) förs en hel del samtal om kost, motion osv. Paret blir mycket inspirerade till hälsosammare livsstil med bättre kost, mindre portioner och träning. Nu är det viktigt att barnet får en bra start i livet!

Dagen följs av grav. kontroller med kvinnor allt från v. 20 till v. 40. Mätning av Sf-mått så vi ser att livmodern växer, glukos för att kontrollera eventuell diabetes, BT-kontroll (blodtryck) samt eventuellt urinprov för att förebygga uppkomsten av havandeskapsförgiftning. Viktigt med yttre palpation av livmodern för att kolla barnets läge inför förlossningen. Alltid tas frågan upp om fosterrörelser och samtal om hur kvinnan mår.

Sen följer ett besök med ett par som inte är svensktalande där kvinnan har varit rädd inför förlossningen sedan inskrivning. Vi går igenom vad som kan vara bra att veta inför förlossningen och hur de kan träna innan med andning/avslappning och varför det är så viktigt. Paret har kommit oftare på kontroller pga rädslan och nu är kvinnan i v. 34 och börjar landa i att föda barn. Det har varit en lång resa med många samtal men nu ser de målet.

Mitt i telefontiden kommer ett par som känner sig oroliga. De väntar första barnet, är i v. 38 och nu har kvinnan haft mensmolvärk hela natten. Hon har inte kunnat sova och barnet har spjärnat emot mycket i magen. Jag lugnar paret och pratar om latensfasen och det naturliga förloppet. Jag känner på magen, lyssnar på fosterljud och lägger en lugnande hand över kvinnan. Med rekommendation om att gå hem och ta ett bad och försöka sova går de hem förväntansfulla.

Jag ringer upp de som har försökt kontakta oss då akutbesöket kom och bokar tider och ger råd.

Less på att vara gravid

Efter lunchen kommer en kvinna som väntar sitt tredje barn och är less på att vara gravid. Hon har gått över tiden och det börjar bli riktigt tungt. Jag erbjuder hinnsvepning, vilket kvinnan gladeligen tar emot. Jo då, det är nog inte långt kvar nu. Kvinnan är öppen 3 cm, modermunnen är mjuk och det går lätt av vidga till 5 cm. Kvinnan går hem med hopp om att det ska starta snart.

Nu är det dags för en ung tjej som ska få en spiral insatt. Hon har inte varit nöjd med p-piller och vill ha långverkande alternativ. Instrument tas fram och spiralen kommer på plats.

Nästa kvinna som kommer är i slutet av graviditeten. Hon kommer med huvudvärk och är mycket svullen. Senaste kontrollen var bara för en vecka sedan men jag kan se en förändring i hennes blick. Jo, blodtrycket är högt och urinen visar på läckage av protein. Patienten får ligga och vila ett tag men BT håller sig högt. Min bedömning är att hon måste in till förlossningen för kontroll. Barnet sparkar och fosterljudet låter bra. Jag kontaktar förlossningen och kvinnan får komma in direkt.

Direkt efter kommer det en kvinna på preventivmedelsrådgivning. Jag går igenom anamnes, gör kontroller och ger information. Det visar sig att kvinnan röker och har högt blodtryck. Mitt beslut att hon inte ska ha kombinerade p-piller pga hennes hälsa gör att hon själv börjar fundera på att sluta röka och söka vårdcentralen. Jag ger henne alternativt preventivmedel och information om hjälpmedel till att sluta röka.

Dagen slutar med en efterkontroll. Kvinnan födde sitt första barn för 10 v sedan och vi har ett långt samtal om hennes förlossning. Hon får förklaringar till sin journal och svar på frågor. Jag undersöker kvinnan och det kommer fram att hon har besvär med urinläckage. Kvinnan tror att det är något som man får på köpet när man föder barn. Jag informerar om bäckenbotten och förklarar att den behöver tränas upp. Jag ger instruktioner om knipövningar och testar hennes knipförmåga. Jo, hon hittar rätt men behöver träna dagligen. Jag ger tips på övningar och vi bestämmer att vi ses igen om 3 mån för uppföljning. Kvinnan blir mycket glad.

Tänker tillbaka på vad jag uppnått

Min dag har som vanligt varit varierande och rolig med självständigt arbete, snabba beslut och trevliga möten. Jag cyklar hem genom sommarluften och känner mig trött men nöjd när jag tänker på det förebyggande arbetet som jag utfört, och det är bara på en dag!

Kanske har jag idag skapat en bättre livsstil för en hel familj och kanske generationer
Funnits för den förlossningsrädda kvinnan hela graviditeten och genom samtal fått henne att känna sig trygg med sin kommande förlossning.
Jag har avlastat förlossningen (som har extremt högt tryck) från samtal/besök av en kvinna i latensfas.
Förebyggt oönskad graviditet hos en ung tjej
Förebyggt allvarliga konsekvenser för mor och barn vad gäller havandeskapsförgiftning
Ev förebyggt igångsättning av förlossning med ev komplikationer som följd.
Sått ett frö till en ung kvinna att ändra sin livsstil med att sluta röka och leva en sundare livsstil. Kanske hon önskar få barn i framtiden och skapar en bättre start för denne?
Förebyggt långvariga besvär för en kvinna som fött barn

Jo, visst ingår detta i mitt arbete som barnmorska men har ni tänkt på vad mycket vi barnmorskor sparar för samhället genom vårt arbete? Det behöver synliggöras.

/Anna Akselsson, leg barnmorska

Gunilla: 1964 – kvinnors sexuella frigörelse, eller?

7 maj, 2015 by Lis Munk

Så kom då äntligen den lilla tabletten som hindrade oönskad graviditet. Kvinnan tog den varje dag och oftast hade tabletten önskad effekt. Kvinnan blev inte oönskat gravid. Sedan dess har en rad olika hormonpreparat passerat revy. Olika typer av hormonkombinationer men för många svårt att hitta något som var optimalt. Att hon fick olika biverkningar fick hon stå ut med. Lusten kunde försvinna, viktförändringar och påverkan på humöret var inte helt ovanligt. Vad har hänt på dessa 50 år? Jo, preparaten har utvecklats och finns i fler administreringssätt.

Tabletter, spiral, ring, plåster, spruta och implantat. Ändå inte självklart att kvinnan mår helt bra på dessa hormoner. Den sexuella frigörelse som vi väntade oss på 1960-talet blev för en del en fälla i stället. Nejet blev inte alltid ett nej. Du äter ju p-piller…..Ingen kondom här inte! Påtvingat sex och könssjukdomar. En del slutade och gör så fortfarande med hormonerna eftersom de inte mår bra på dem. Det finns inte många alternativ.

En del barnmorskor känner sig osäkra i att ge råd om alternativen och vi är få som har jobbat med Naturlig Familjeplanering (NFP). Jag vill se en satsning på preventivmedel som de flesta kvinnor mår bra av och som inte har en massa biverkningar. Kvinnor har rätt till att kunna njuta av sin sexuella känsla och lust.

Gunilla Larsson

leg.barnmorska,

Egen företagare Axelinas byrå, Karlstad