Ingen kan ha undgått krisen i förlossningsvården. Men det handlar om en bredare kris än just förlossningsavdelningarna i Region Stockholm.
För under lång tid så har hela vårdkedjan i kvinnosjukvården varit underfinansierad och planerad på ett otidsenligt sätt, något som missgynnat både barnmorskeprofessionen och självaste huvudrollen i dramat, nämligen den gravida, födande och nyblivna föräldern.
Barnmorskor vill kunna arbeta med individen i fokus och ge en personcentrerad vård. Det ska genomsyra hela kvinnosjukvården; från graviditet och förlossning till den viktiga eftervården. Vi vill kunna skräddarsy vården så att den gagnar individen och på så sätt uppnå en förbättrad folkhälsa, men viktigast av allt: utgå från vad som är mest väsentligt för den människa vi har framför oss i nuet. Det handlar om att bistå en födande i taget, men också om att utforma graviditetsvården och eftervården på det sätt som är medicinskt, fysiskt och psykiskt det mest lämpade. Alla vi möter är unika individer med olika behov. Det är så vi vill arbeta. Men det kräver en stor förändring i hela vårdkedjan. Men det är helt möjligt. Och dessutom kostnadseffektivt.
Region Stockholm har kommit med olika besked om hur de anser att den kaosartade situationen ska lösas när det gäller förlossningsvården i deras region. Om de lyckas eller ej kommer tiden att utvisa. Men hur ska vi få bukt med de brister som finns på barnmorskemottagningarna och i eftervården? Och en minst lika väsentlig fråga: Hur ska vi någonsin få en jämlik vård om det fortsätter att vara upp till varje enskild region att bedöma vad de tycker är en schysst och rimlig satsning för att få en trygg och säker kvinnosjukvård?
Många kockar leder till en sämre soppa. Men 21 regioners olika lösningar då? Någon vill addera extra salt, en annan tycker att vi ska dra ner på det. Vegetarisk, ekologiskt, slät eller mustig?
Ska tycke och smak styra vilken vård vi ger? Ska politisk färg besluta vad som är vetenskapligt eller baserat på beprövad erfarenhet och därmed något som ska implementeras i vården?
Upprepade gånger har Vårdförbundet och barnmorskor från mängder av olika verksamheter och enheter, från norr till söder lyft att det krävs en nationell samsyn med rejäla, riktade nationella satsningar för att vården ska bli jämlik och faktiskt baserad på vad som är bäst för den vårdsökande.
Och hur många gånger har vi hört från våra beslutsfattande politiker att ”det är regionerna som beslutar” eller ”det har gjorts många nationella satsningar”?
Men så länge det är upp till 21 olika beslutsfattande regioner om vad pengarna ska läggas på så lär det bli svårt att uppnå en jämlik vård och hälsa. Och så länge fokus bara stannar på EN verksamhet i en hel vårdkedja så kommer vi heller inte att få den vård som vi barnmorskor faktiskt både vill och har kompetens för att ge.
Graviditet, barnafödande, bristningar, amning och föräldraskap har aldrig stått särskilt högt i kurs. Inte heller barnmorskeprofessionen har värderats rätt och hela 18 % av landets legitimerade barnmorskor under 65 år arbetar inte längre som barnmorskor. Säkerligen kan en stor del kopplas till otillräckligt attraktiva villkor. En genusfråga som ligger som ett tungt lock över vårt lands potential för att uppnå jämlikhet.
Om våra beslutsfattare verkligen har ett genuint intresse och en vilja att stå för en jämlik vård och ett Sverige som satsar på högutbildade, kvinnodominerade professioner så börjar vägen dit genom att lyssna och agera. Lyssna på vad vi har att säga och använd er makt till att verkligen genomföra en värderingsförändring värd sitt namn. Nu är det verkligen dags att ni tar detta på allvar. Helst skulle ni börjat redan i förrgår.
