Ytterligare en förlossningsklinik ska stängas i vårt avlånga land, den här gången är det dags för Karlskoga lasarett att bomma igen förlossningsdelen på avdelning Q. Beslutet är, enligt verksamhetschefen, baserat på patientsäkerhet kopplat till det nyfödda barnet. Bland annat saknas en neonatalavdelning på det lilla sjukhuset i de värmländska skogarna. Jag har ingen intention att utvärdera patientsäkerhetsaspekten i beslutet att stänga förlossningsavdelningen. Men visst kan man fundera över varför 10 förlossningskliniker har stängt sedan år 2000? Samtidigt så har nämligen antalet förlossningar ökat med 30 %.
Vad innebär patientsäkerhet kopplat till förlossningsvård? Måste en frisk kvinna med en okomplicerad graviditet ens föda sitt barn på sjukhus? Faktum är att efterfrågan på hemförlossningar har ökat, i alla fall i Region Stockholm där kvinnor som önskar föda sitt barn hemma har kunnat ansöka om bidrag efter godkännande från regionen. Men bidraget har nu dragits in. Är det en rättighet att välja var och hur man vill föda sitt barn? Om inte, vem ska bestämma hur kvinnor ska föda sina barn?
Flera barnläkare har skrivit debattartiklar om vikten av att vi måste sätta barnet i främsta rummet, att det måste finnas tillgång till neonatalvård samt att separationen mellan ett sjukt nyfött barn och dess föräldrar som uppstår i en eventuell ambulanstransport till ett sjukhus med annan vårdtillgång strider mot barnet rättigheter. Jag kan inte argumentera mot detta. Samtidigt är det väl också en rättighet för den födande kvinnan att kunna göra medvetna val om var hon vill föda sitt barn?
Det finns många känslor kopplade till nedlagda förlossningskliniker. Det utlöser ilska, gråt, demonstrationer och ockupationer av vårdavdelningar. Och frågan är om inte detta är en större fråga än den på lokalnivå där det lilla sjukhuset tvingas till en förändring som få förstår anledningen till. Det handlar om födande kvinnor och deras val och rättighet. Men det handlar också om personal, profession och anställningsvillkor.
Ja, det finns många aspekter och åsikter om varför ytterligare en förlossningsavdelning stänger ner i Sverige.
- Fakta är att det kanske inte går att upprätthålla samma säkerhet på alla förlossningskliniker i landet. Tillgång till narkos och neonatal ser inte likadant ut överallt, något som självklart påverkar patientsäkerheten de gånger som det blir akut. Det gäller nog i princip all form av vård och inte bara förlossningsvården. Vården är helt enkelt inte jämlik ur den aspekten. Men det finns ju som sagt, kvinnor som väljer att föda sina barn hemma, och där finns definitivt ingen medicinsk backup.
- Fakta är att vårt avlånga land ser olika ut när det gäller närhet till vården. I vissa delar av Sverige är det oundvikligt att ha en lång resväg till närmaste sjukhus. Vad är ett rimligt avstånd till närmaste förlossningsklinik för en gravid kvinna?
- Fakta är att det kanske inte är så lätt för alla att förstå de medicinska omständigheterna kring patientsäkerhet. Kan vi lita på att människor gör egna, medvetna val?
- Fakta är också att det tycks vara fullständigt omöjligt för beslutsfattare att åtgärda de problem som faktiskt går att åtgärda. Om politiker och arbetsgivare hade lyssnat från början (i tidernas begynnelse…) så hade vi kanske inte behövt hamna där vi är nu.
Rätt eller fel? Det är en oerhört komplex fråga och sådana frågor har oftast inga enkla svar….Men oavsett vad, hur och varför så är det, som så ofta, kvinnosjukvården som drabbas.
Åsa Mörner
Legitimerad barnmorska
Förbundsstyrelseledamot i Vårdförbundet
