Barnmorskebloggen

  • Om bloggen
  • Om Vårdförbundet
  • Vårdförbundetbloggen
Barnmorskebloggen

Barnmorskebloggen

Alla som föder barn är inte kvinnor

22 februari, 2022 by Gästbloggare

Vi barnmorskor ska arbeta individanpassat. Vem har jag framför mig och vilket behov av vård och stöd har den här personen? Är den i behov av tolk för att kunna erbjudas en jämlik vård? Är den i behov av ett planerat kejsarsnitt för att kunna hantera tanken på att barnet ska ut? Är den i behov av att du och annan personal väljer vilka ord ni använder när ni pratar om graviditet, förlossning och amning?


Alla som föder barn är inte kvinnor. Alla som föder barn har livmoder, absolut. Men alla är inte kvinnor. Till och med våra journalsystem som tar så enormt lång tid att få till ändringar i accepterar det. Du kan idag skriva journal på en gravid man, med manligt personnummer. Så, alla som föder barn är inte kvinnor.

Könsidentitet handlar inte om vilket kön man ”känner sig som” idag. En normbrytande könsidentitet handlar om flera år av att inte passa in. Inte kunna slappna av i sig själv eller med sin omgivning. Flera år av rädsla. Rädsla för att inte bli accepterad av sina föräldrar, att bli utslängd eller utsatt för våld av sina ”trygga” omsorgspersoner. Rädsla för att bli mobbad. Rädsla för att bli misshandlad. Mördad. Flera år av ångest. Ångest som är så svår att hantera att man tar till destruktiva strategier för att hantera den, såsom alkohol, droger, självskadebeteenden eller suicidförsök. Så, att säga att könsidentitet är ett fånigt modernt påhitt är en förolämpning till varje anhörig till en transperson som valt att avsluta sitt liv.

Transpersoner som upplever att de blir respekterade och får vara sig själva mår bra och känner glädje över sin transidentitet. Alla har inte mått dåligt i en massa år. Men tillräckligt många har det och gör det än idag för att vi som vårdpersonal inte ska dras med isamhällsdebatter kring transpersoners existens och spä på deras fördomar om oss. För tilliten till vården är låg. Man söker inte vård vid psykisk eller fysisk ohälsa, för att man är rädd för att bli utsatt för diskriminering. Det är inte okej 2022. Du kanske inte har gjort något aktivt för att transpersoner ska ha låg tillit till vårdpersonal. Men har du gjort något för att öka deras tillit?


Sedan 2013 utsätter vi inte personer som får könsbekräftande vård för tvångssteriliseringar. Idag får du byta personnummer utan att någon kan ta ifrån dig möjligheten att bli genetisk förälder. Det borde inte komma som någon överraskning att personer av alla kön har en stark barnlängtan, så även personer som lidit av könsdysfori och efter många år fått hjälp. Därför ska du som barnmorska kunna bemöta män och ickebinära som föder barn med samma respekt som du har för kvinnor som föder barn. Varken mer (för det kräver ingen) eller mindre, utan med samma respekt.

Therese Sandin, barnmorska RFSL

Filed Under: Profession Tagged With: Barnmorska, bemötande, förlossning, Graviditet, hbtqi, profession, respekt, trans, transperson

I tornadons öga står en barnmorska

5 november, 2019 by Åsa Mörner

Det blåser styv kuling i svensk kvinnosjukvård. I vissa geografiska hörn har det blivit full storm. Mitt i tornadons öga står barnmorskan. Hen som utbildade sig för att kunna arbeta för att kvinnans sexuella och reproduktiva hälsa ska bli så god som möjligt genom hela livet. Vi barnmorskor vill det bästa för kvinnan. Vad var det som gick snett? Eller har det aldrig varit en rak, blåsfri väg?

Genom dagens sociala medier finns det möjligheter för kvinnor som upplevt traumatiska förlossningar, olidliga graviditeter och komplicerad eftervård, att komma till tals. Det är bra. Kvinnors röster ska höras och vi ska lyssna på dem. Varför finns vi barnmorskor annars? Vi vill ju göra det bästa för kvinnan. Men det blåser hårt i dessa forum och kan vara svårt att hålla sig fast…

Jag ser många kritiska röster på sociala medier, hur kvinnor kritiserar hur de blivit bemötta av barnmorskor när de utryckt rädsla, smärta eller oro. Jag läste nyligen i ett sådant forum, om att flera kvinnor känt sig pressade när de fick frågor om samlevnad och preventivmedel vid efterkontrollen, att de borde ha sex med sin partner, oavsett vad kvinnan egentligen känner eller vill. Hur kan vi bemöta det?

Som barnmorska har jag kunskap om sexuell och reproduktiv hälsa. Som kvinna ska jag kunna få den information jag önskar. För vissa är det en enkel sak att be om just den information man efterfrågar. För andra så kan det kännas svårt att ta upp frågor som handlar om exempelvis sex. Som barnmorska behöver jag vara lyhörd och tolka vad just den här kvinnan som jag har framför mig vill få mer information om. Jag ska erbjuda information, undersökningar och provtagningar. Sedan väljer kvinnan. Vissa besök är snabba, andra kanske det går åt mycket tid till. Tid som inte finns. Bristen på tid kan göra att man upplever att det inte finns tid att anpassa mötet efter de behov kvinnan har.

Vi barnmorskor strävar efter att jobba personcentrerat. Med personcentrerat menas att vi ska utgå från den person vi har framför oss på mottagningen, förlossningsavdelningen eller vid hembesöket. Vi ska erbjuda en skräddarsydd vård för just henne, utifrån hennes behov, vilja och önskan. Tänk om vården var strukturerad på ett sådant sätt så att vi faktiskt kunde leva upp till det. Men det är den inte. Vi rusar mellan förlossningssalar, hembesök och fullbokade mottagningar, utan att knappt hinna kissa eller äta. Vem hinner ens tänka på ordet ”personcentrerat” när det inte finns tid att ens arbeta patientsäkert?

Ja, mitt i tornadons öga står barnmorskan. Många inom professionen känner sig påhoppade och försöker värja sig mot den kritikstorm som viner inom kvinnosjukvården. Självklart ska vi rannsaka oss själva. Men det som borde kritiseras först och främst är hur vården är upplagd, inte de personer som tvingas arbeta utifrån de bristande förutsättningar som ges.

Oavsett så kommer vi aldrig få 100 % nöjdhet hos de vi möter. Vi är alla människor. Men man måste alltid kunna sträva efter att bli bättre. Och det kan vi bara bli om vi får rätt förutsättningar. Med det sagt så önskar jag att fokus kunde flyttas från att kritisera barnmorskor till att kritisera de usla förutsättningar som finns för att bedriva god personcentrerad vård.

Åsa Mörner

Legitimerad barnmorska

Förbundsstyrelseledamot i Vårdförbundet

#geossrättvillkornu

Filed Under: Politik, Profession, Villkor Tagged With: #enbarnmorskaunderlivet, Barnmorska, barnmorskemottagning, bemötande, eftervård, förlossning, Graviditet, kvinnohälsa, kvinnors hälsa, kvinnosjukvård, mödravård, Personcentrerad vård, profession, Villkor

Jag får inte välja vem jag vårdar – gästinlägg av Malin Bergander

18 april, 2017 by Lis Munk

Malin BerganderSom barnmorska har jag bistått vid förlossningar där paret som föder barn är av samma kön, där det funnits fler föräldrar än två och där det varit en.

Jag har stöttat kvinnor som är nazister, medlemmar i Hells Angel eller aktiva i Sverigedemokraterna. Jag har funnits vid sidan hos muslimska kvinnor, katolskt ortodoxa och hos kvinnor som är Jehovas vittne. Jag har förlöst kvinnor med HIV och hepatit C. Jag har hållit hårt om den psykiskt sjuka kvinnan, med fyra omhändertagna barn, när hon gråtande föder sitt femte. Jag har vårdat kvinnor som lever gömda, kvinnor med skyddad identitet och kvinnor med funktionshinder. När kvinnan som var dömd för grova våldsbrott, och kom till förlossningen med polisbevakning, behövde smärtlindring såg jag till att hon fick det. Jag har gett information om abort till ungdomar ifrån världens alla hörn, jag har hjälpt dem med preventivmedel och provtagning vid misstanke om sexuellt överförbara sjukdomar. Jag har givit svar på positiv klamydia och graviditets-test till kvinnor som varit otrogna. Jag har mött homosexuella och transpersoner. Jag har tagit cellprov på kvinnor som livnärt sig på att sälja sex.

Jag har träffat unga och gamla, friska och sjuka. De som älskar livet och de som inget annat hellre vill än att dö. Jag har mött människor som ser på världen på samma sätt som jag och de som har en syn som radikalt går emot min egen. När de kommer till mig i min yrkesroll som BARNMORSKA bemöter jag dem alla med respekt och anser inte att jag har rätt att välja vem jag vill träffa eller vårda. Sverige har kommit långt men för att komma framåt kan vi inte gå bakåt.
Det här är ett debattinlägg skrivet i ren ilska över att fokus flyttas ifrån den som är i behov av vård och stöd till den som ska tillhandahålla det. Att det i abortdebatten berör främst kvinnor ligger mig som barnmorska självklart nära hjärtat. Jag vill inte prata religion, politiskt övertygelse eller livsåskådning. Det är var och ens ensak att tro på vad den vill men som vårdpersonal måste du lämna det utanför sjukhusdörren när du går på ditt pass. Den som söker sig till mig, och alla mina kollegor i sjukvården, befinner sig i en utsatt position och ska inte ens behöva fundera över hur hen ska bli bemött. Respekt för patienten är något som ska genomsyra hela vårdkedjan.
Det som skiljer mig och de flesta av mina arbetskamrater ifrån den kollega som vägrar aborter och vissa preventivmetoder är att vi med största respekt skulle ta hand om henne om hon sökte oss i vår profession. Vi skulle däremot inte kunna lita på att hon vill vårda oss om det var tvärtom.

 

/Malin Bergander
Fackligt förtroendevald nattbarnmorska, Östra sjukhuset i Göteborg.


Delar av den här texten lade Malin Bergander upp på sin egen facebooksida för några dagar sedan. Det  har hittills delats över 1000 gånger och hon fick tusentals reaktioner och kommentarer! I den här versionen lade hon till lite som hon kände att hon glömt.  

Samma inlägg finns på Expressen Debatt

Filed Under: Profession Tagged With: Allas lika värde, Barnmorska, bemötande, Etik, förtroendevald, jämställdhet

Lena: Samtal om förlossningsrädsla

7 maj, 2015 by Lis Munk

Lena HultsbergI mitt arbete som barnmorska på Auroramottagningen får jag vara med om fantastiska möten med kvinnorna och deras partners.

Att få lyssna och ta del av deras tidigare upplevelser i livet, i sjukvården och förlossningsvården är otroligt givande men också många gånger mycket tungt. Tidigare erfarenheter och deras rädsla påverkar dom under graviditeten och när dom ska föda.

Självklart är arbetet väldigt krävande men också mycket tillfredsställande när de känner att man tagit deras oro och rädsla på allvar och försöker att hjälpa utifrån vars och ens behov Man får en enorm inblick i hur vi barnmorskor, läkare och annan personal jobbar och vilka konsekvenser det kan få; både positiva och negativa.
Man får en ökad medvetenhet även om sig själv; reaktioner, tankar och känslor. Såå lärorikt.

Det visar så tydligt hur viktigt det psykologiska bemötandet och omhändertagandet är för varje individ. Information och god kommunikation är A och O.
Att känna sig trygg när man föder barn betyder oerhört mycket och skapar självklart bättre förutsättningar för att det också ska bli en positiv förlossningsupplevelse vilket ju är målet.
Det är då i första hand en stor vinst för kvinnan och familjen men också en samhällsekonomisk vinst

Ca 10 % har en mer utpräglad förlossningsrädsla och är i behov av ytterligare stöd som ju nästan alla förlossningskliniker i Sverige erbjuder idag. Under de snart 40 år som jag varit barnmorska kan jag ändå se att vi har en större kunskap om förlossningsrädsla och en ökad förståelse för dessa kvinnor som lider av det. Där ser jag det också som viktigt att vi vidareförmedlar våra kunskaper till yngre kollegor.

Våra samtal syftar till att tillsammans med kvinnan konkretisera rädslan och ge möjlighet till bearbetning, ge stöd och information, kunna ge ökad tilltro till sin egen förmåga att föda, bygga upp ett förtroende för sjukvården gällande kompetens och bemötande.
Samtalen ska leda till en realistisk planering inför förlossningen som är väl förankrad på kliniken, tydlig dokumenterad i journalen vilket ökar tryggheten för de blivande föräldrarna och underlättar för personalen.

Vi har alla ett ansvar att försöka att skapa en god förlossningsvård med hög kompetens och ett bra psykologiskt omhändertagande, att delge varandra av våra erfarenheter och kämpa för att öka förutsättningarna för att kunna lyckas med det.

Barnmorskors arbete är SÅ viktigt!!

Lena Hultsberg
Ansvarig BM på Auroramottagningen
Danderyds Sjukhus

Filed Under: Profession, Utbildning Tagged With: #Barnmorskedagen, #MinYrkesdag, Barnmorska, bemötande, förlossning

Karin: En vanlig dag är alltid en ovanlig dag

5 maj, 2015 by Lis Munk

Karin TesserEfter åtta år på samma gamla vanliga Mödravårdcentral är varje dag unik, spännande, ett äventyr. Vissa dagar orkar jag inte vara entusiastisk. Det mesta går på slentrian. Jag upprepar samma sak, gång på gång.
-Med vad tvättar du ditt underliv? Med TVÅL! Där har vi anledningen till att du får klåda. Använd enbart vatten.
Hur många gånger har jag inte upprepat de fraserna?
Och så dessa inskrivningar. Samma haranger gång på gång.
-Hur mår du? Jaså du mår illa. Äter du regelbundet? Låt det inte gå för lång tid mellan måltiderna. Har du provat Postafen? Har du provat Sjöband? Ska vi sätta akupunktur?
-Röker du?
-Tar du några mediciner?
-Så här ser basprogrammet ut. Har ni önskemål om något mer?
Allt som oftast hamnar jag i ”flygvärdinne-monologen”. Tråkigt! Men så händer det något. Det gör det alltid. Något nytt och oväntat inträffar och jag får tänka till. En ny kontakt skapas och jag får klura lite. Vad behövs nu? Är det bara ett lugnande ord eller en genomgripande förklaring? Behöver jag kanske bara vara tyst och lyssna? Det sistnämnda kan vara det svåraste av allt. Jag är skolad och inprogrammerad på att analysera och åtgärda. Tjugo år inom sjuksköterskebranchen sätter sina spår. Tur att jag nyligen fick en kurs i Motiverande Samtal! Ställ en öppen fråga, lyssna, lyssna, lyssna, bekräfta, spegla och sammanfatta. Svårare än det låter, för en problemlösningsstyrd sjuksköterska.

Jag arbetar sedan åtta år på Dalarnas största Mödravårdcentral. Vi är elva barnmorskor. Att vara en stor grupp ger trygghet och stadga åt verksamheten. Det finns alltid någon att fråga. Alltid någon som kan täcka upp när planeringen fallerar. Vi har högt i tak och försöker förhålla oss fördomsfria. Stämningen är god och det finns alltid utrymme för skratt men även för allvar och tårar. Det finns alltid någon att stödja sig mot, vilket är oerhört skönt även om en har åtta års erfarenhet med sig i bagaget. Alltid någon att knuffa på när man är uttråkad och en axel att luta sig mot när man inte orkar. Arbetsgruppen är viktig. Där har jag dragit högvinst.

Så har vi då våra patienter, kunder, klienter eller vad vi nu väljer att kalla dem. Till största del friska och sunda kvinnor som kommer till oss med förtroende och med hopp om att få stöttning och bli guidade igenom en graviditet. Vi har många kvinnor i vårat område som är utlandsfödda. De största invandrargrupperna kommer från Somalia och Kurdistan. Men vi träffar även kvinnor från Thailand, Italien, England, Japan, Bangladesh, Etiopien ja nämn ett land och nog tror jag att en kvinna från det landet har besökt vår mottagning. Åh vilken utmaning detta är! Flygvärdinnemonologen kan jag stoppa undan, den duger inte här. Jag måste varje dag tänka till. Förstod hon vad jag menade? Är tolken bra och översätter rätt? Vad tänker hon egentligen? Varje dag lär man sig något nytt.
Den unga kvinnan från Somalia som jag satte hormonspiral på, hon talade flytande svenska, gick i jeans och förde sej som vilken tonåring som helst. När allt är klart, insättningen har gått bra och jag ger lite tips och råd, så säger jag
-Om du blöder en del i början så får du ha lite is i magen. Flickan spärrar upp ögonen och säger på klockrent dalmål
-Ska jag lägga is på magen?
Vilken tur att hon frågade! Om igen. Tänk till.
Hur ofta säger jag sånt som missuppfattas som jag aldrig får klarhet i? -Är du hård i magen? Menar barnmorskan förstoppning eller sammandragningar?
-Jag har ont av kulan i höften, säger en etiopisk kvinna till mej under inskrivningen. Jag frågar och frågar men förstår ändå inte. Har hon en höftprotes? Är det en höftprotesavlossning på gång? Detta var nog mitt första möte där jag blev varse om hur inskränkt min bild av världen var. I mina tankar fanns inte krig. I mina tankar har inte en ung kvinna blivit skjuten och varit tvungen att operera ut en kula ur höften. Om igen. Tänk till. Ställ rätt frågor.

Ibland önskar jag en enkel dag. Energin räcker inte till för att stå på tå och vara beredd på nya erfarenheter och tanker. Jag har åter igen en inskrivning. Äntligen ser det ut att bli något vanligt, enkelt och okomplicerat. Hon är svensk. Han är svensk. De har planerat den här graviditeten. Hon är frisk och hon är glad. Inga konstigheter utan allt är vanligt. Vi följer basprogrammet och jag ställer alla de vanliga frågorna. Lyssnar på alla de vanliga graviditetsbekymren. Puh så skönt att inte behöva lägga det där lilla extra för en gång skull. Jag gör mitt jobb. Beskriver vår plan, skapar ett förtroende och bygger en grund för fortsatt arbete. Allt är frid och fröjd. Tror jag. Jag har gjort mitt jobb väl även denna dag. Förtroendet är lagt. Ett par dagar senare fattar hon mod och ringer och berättar det där som hon inte vågade berätta vid första mötet. Inte kunde berätta när Han var med. Han slår henne. Upp på tå igen. Vad gör jag för denna kvinna? Tänk till. Boka nytt möte samma dag. Nya frågor. Vad har hon för nätverk? Vem stöttar och hjälper? Vad VILL hon?

Så snart hon lämnar mitt rum och jag har dokumenterat är det dags för min nästa patient. Snabbt ruska om hjärnan och så kör vi igen. Ett nytt möte. Denna gång en kurdisk kvinna som inte har hunnit lära sej det svenska språket men så snart hon kliver in i Landstinget Dalarna blir kallad till gynekologiskt cellprov. Hon kan ingen svenska. Jag kan endast två ord på kurmanji och dessa två ord duger inte för att förklara hur ett cellprov går till. Ingen tolk är bokad till dagens besök. Efter åtta år på denna mottagning så har jag blivit riktig duktig på kroppsspråk. Jag gestikulerar, viftar med spekulat, pekar på mitt eget underliv och fejker att jag lägger upp benen i gynstol. Hon skrattar och nickar. Någon har förmodligen förklarat för henne vad barnmorskan brukar göra. Så vi tar cellprovet och hon ser glad och nöjd ut när hon går. Småfnitterar lite åt den tokiga barnmorskan som kan förklara bortom alla världens språk. En annan gång tror jag att jag lyckas minst lika bra, tills vi kommer in i gynrummet, jag pekar på gynstolen och gör charader som visar avklädning av nedre kroppshalvan varpå kvinnan sätter upp båda sina händer och ropar –Nonono!. Då går vi tillbaka till mitt rum och bokar ett nytt besök med tolk.

Alla nya möten tar energi men de flesta ger även tillbaka.
Jag går hem. Försöker skaka om hjärnan i omklädningsrummet och ta fokus på hem och familj. Imorgon kommer jag tillbaka, kliver in i vår korridor, känner doften av nybryggt kaffe och tänker ”Som vanligt, ännu en ovanlig dag”

Karin Tesser
Barnmorska
MVC VC Domnarvet
Borlänge

Filed Under: Profession Tagged With: #Barnmorskedagen, #MinYrkesdag, bemötande, Mödravårdscentral

Carita Sturesson är barnmorska och yrkesansvarig

Carita Sturesson

Senaste inläggen

  • Alla fina kollegor som slutat på min arbetsplats: jag vill att ni kommer tillbaka till de födande, nyfödda, sjuka och friska – men framför allt till MIG!
  • Magisk och speciell med konstförståndiga händer
  • Bara barnmorska för 100 000
  • Alla hinner inte åka till Blåkulla
  • Etisk stress på hyllan

Arkiv

Barnmorska på facebook

Barnmorska på facebook

Vårdförbundet på Facebook

Vårdförbundet på Facebook
Footer logo

Vårdförbundet består av runt 114 000 barnmorskor, biomedicinska analytiker, röntgensjuksköterskor och sjuksköterskor. Tillsammans utvecklar vi vården och gör den säker. Tillsammans arbetar vi för ett hållbart yrkesliv och bra villkor.

Den här bloggen använder cookies för bästa användarupplevelse. Vi registrerar också vissa personuppgifter om du kommenterar på inlägg. Godkänn Läs mer
Privacy & Cookies Policy

Privacy Overview

This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may affect your browsing experience.
Necessary
Alltid aktiverad
Necessary cookies are absolutely essential for the website to function properly. This category only includes cookies that ensures basic functionalities and security features of the website. These cookies do not store any personal information.
Non-necessary
Any cookies that may not be particularly necessary for the website to function and is used specifically to collect user personal data via analytics, ads, other embedded contents are termed as non-necessary cookies. It is mandatory to procure user consent prior to running these cookies on your website.
SPARA OCH ACCEPTERA