Barnmorskebloggen

Barnmorskebloggen

Barnmorskebloggen

Jag är barnmorska – Känn på den! Gästinlägg Emma Jonsson

av

I dryga 15 år har jag kunnat säga det; jag är barnmorska. Det känns fortfarande speciellt att säga det.
Ofta väcker det också något speciellt hos den jag säger det till. De flesta människor har någon uppfattning om eller relation till en barnmorska. Otaliga är de förlossningshistorier jag har fått höra på middagar och fester, ibland är historierna väldigt detaljerade. Privat kanske jag kan tröttna lite, samtidigt säger det ju en del om det förtroende som finns för just barnmorskor. Människor är vana att barnmorskor kan ta emot och förvalta förtroenden, med en barnmorska kan du dela allt! Sett ur det perspektivet blir varje berättelse viktig!

När jag var 7 år ville jag bli sjuksköterska och rädda världen, eller åtminstone några sjuka och skadade i världens katastrofer. När jag på gymnasiet insåg, dels att betygen aldrig skulle räcka till läkarutbildningen, dels att sex och sådant var rätt kul så bestämde jag mig för att bli sjuksköterska och barnmorska med siktet inställt på arbete på ungdomsmottagning. Jag blev ett antal år senare samtidigt antagen till både specialistsjuksköterskeutbildningen i anestesi och barnmorskeutbildningen.

Mina kollegor på anestesikliniken retades med mig när jag valde barnmorskeutbildningen och frågade (med visst allvar i rösterna) om jag verkligen skulle bli en SÅDAN DÄR som bara kladdade med blod och moderkakor och sa att ALLT var normalt. Jag svarade (med ett stort leende och allvar i rösten) att jag skulle bli en SÅDAN DÄR barnmorska som lägger placentan på avsedd plats, byter handskar och inte kladdar ner samt försöker hålla allt normalt men förstår när det inte är det.

Arbete på ungdomsmottagning ligger fortfarande framför mig och det är möjligt att mina troligen minst 20 kvarvarande år i yrket tar mig dit. Hittills har jag i mitt barnmorskeliv befunnit mig i sammanhang kring förlossningar, eftervård på BB och neo, liv och död, gråt och skratt, lycka och katastrof, friskt och sjukt, sjuksköterskestrejk, barnmorskeuppror, födelsevrål, vårdförbund, barnmorskeråd, politikermingel, sommarkaos, snökaos, it-kaos, besparingsåtgärder, förlossningssatsningar, lean, personcentrerad vård, värdebaserad vård, utvärdering, uppvärdering, nedvärdering, utbildning, inbillning, evidens, beprövad erfarenhet, oerfarenhet och mycket, mycket, mer.

Jag har omgetts av kollegor som varit beredda att svara på mina frågor, diskutera, stötta i vått och torrt, kollegor som har slutat, som har börjat, som har sjukskrivits och kommit tillbaka.  Mycket har positivt har hänt sedan jag började min barnmorskekarriär. Något jag är extra glad för är att psykisk ohälsa i samband med barnafödande uppmärksammas på ett helt annat sätt än när jag började, att det är betydligt större fokus på att minska separation mellan föräldrar och nyfödda samt att det pågår mycket arbete för att minska bristningar och förlossningsskador.

Det finns dock stora utmaningar framöver. Dessa handlar om differentierad förlossningsvård, personcentrerad vård med one-to-one care, men också om basala arbetsmiljöfrågor som att ha förutsättningar att orka arbeta heltid, få rast, vettiga arbetstider, tillräckligt med kollegor, löneutveckling utifrån erfarenhet och kompetens och möjlighet att arbeta enligt forskning och evidens.

Barnmorskor är en stark och stolt grupp. Jag hoppas att beslutsfattare på olika nivåer börjar våga lyssna till barnmorskor på riktigt. Samhället har mycket att vinna på det.

JAG ÄR BARNMORSKA!
Emma Jonsson, leg sjuksköterska och leg barnmorska, anställd på Karolinska Universitetssjukhuset

Jag får inte välja vem jag vårdar – gästinlägg av Malin Bergander

av

Malin BerganderSom barnmorska har jag bistått vid förlossningar där paret som föder barn är av samma kön, där det funnits fler föräldrar än två och där det varit en.

Jag har stöttat kvinnor som är nazister, medlemmar i Hells Angel eller aktiva i Sverigedemokraterna. Jag har funnits vid sidan hos muslimska kvinnor, katolskt ortodoxa och hos kvinnor som är Jehovas vittne. Jag har förlöst kvinnor med HIV och hepatit C. Jag har hållit hårt om den psykiskt sjuka kvinnan, med fyra omhändertagna barn, när hon gråtande föder sitt femte. Jag har vårdat kvinnor som lever gömda, kvinnor med skyddad identitet och kvinnor med funktionshinder. När kvinnan som var dömd för grova våldsbrott, och kom till förlossningen med polisbevakning, behövde smärtlindring såg jag till att hon fick det. Jag har gett information om abort till ungdomar ifrån världens alla hörn, jag har hjälpt dem med preventivmedel och provtagning vid misstanke om sexuellt överförbara sjukdomar. Jag har givit svar på positiv klamydia och graviditets-test till kvinnor som varit otrogna. Jag har mött homosexuella och transpersoner. Jag har tagit cellprov på kvinnor som livnärt sig på att sälja sex.

Jag har träffat unga och gamla, friska och sjuka. De som älskar livet och de som inget annat hellre vill än att dö. Jag har mött människor som ser på världen på samma sätt som jag och de som har en syn som radikalt går emot min egen. När de kommer till mig i min yrkesroll som BARNMORSKA bemöter jag dem alla med respekt och anser inte att jag har rätt att välja vem jag vill träffa eller vårda. Sverige har kommit långt men för att komma framåt kan vi inte gå bakåt.
Det här är ett debattinlägg skrivet i ren ilska över att fokus flyttas ifrån den som är i behov av vård och stöd till den som ska tillhandahålla det. Att det i abortdebatten berör främst kvinnor ligger mig som barnmorska självklart nära hjärtat. Jag vill inte prata religion, politiskt övertygelse eller livsåskådning. Det är var och ens ensak att tro på vad den vill men som vårdpersonal måste du lämna det utanför sjukhusdörren när du går på ditt pass. Den som söker sig till mig, och alla mina kollegor i sjukvården, befinner sig i en utsatt position och ska inte ens behöva fundera över hur hen ska bli bemött. Respekt för patienten är något som ska genomsyra hela vårdkedjan.
Det som skiljer mig och de flesta av mina arbetskamrater ifrån den kollega som vägrar aborter och vissa preventivmetoder är att vi med största respekt skulle ta hand om henne om hon sökte oss i vår profession. Vi skulle däremot inte kunna lita på att hon vill vårda oss om det var tvärtom.

 

/Malin Bergander
Fackligt förtroendevald nattbarnmorska, Östra sjukhuset i Göteborg.

Delar av den här texten lade Malin Bergander upp på sin egen facebooksida för några dagar sedan. Det  har hittills delats över 1000 gånger och hon fick tusentals reaktioner och kommentarer! I den här versionen lade hon till lite som hon kände att hon glömt.  

Samma inlägg finns på Expressen Debatt

Kan man ersätta en barnmorska med annan kompetens?

av

En barnmorska har 4,5 års högskoleutbildning. Dessutom krävs det minst ett års yrkesverksamhet som sjuksköterska innan du får vidareutbilda dig från sjuksköterska till barnmorska. Det är en lång och tuff utbildning. Det kanske är ett självklart val för individen, men vägen dit är hårt slit.

Idag råder det en stor brist på barnmorskor och för att snabbt lösa detta låter man andra yrkeskategorier utföra barnmorskespecifika uppgifter. Detta är dessutom inte bara i undantagsfall utan till och med vanligt förekommande. Det man undrar är om patienterna inte längre har rätten till att vårdas av personal med rätt kompetens? Och är det ens korrekt att man lättar på en yrkeslegitimation på det här sättet. En legitimation innebär ju trots allt att ingen annan får utföra yrket. Hur är det då möjligt att man ändå tillåter detta på flera ställen i landet. Man släcker bränder, utan att tänka på vad vilka konsekvenser det har för vården och främst för patienten.

Man låter personer utan korrekt utbildning och legitimation att utföra barnmorskeuppgifter. Men blir verkligen uppgifterna utförda på samma professionella sätt? Och är det ens försvarbart att ersätta en yrkesgrupp med någon med lägre kompetens, bara för att det är brist? Är det rätt att ”snabbutbilda” någon för att utföra yrkesspecifika uppgifter som denne egentligen inte har kompetens till att utföra.

Och om man nu låter någon annan genomföra barnmorskans yrkesspecifika uppgifter, så blir följdfrågan om det är patientsäkert och vad händer om det inträffar en komplikation eller om något blir galet? Vem bär ansvaret? Och vem ska ta hand om konsekvenserna? Är det den specifika individen, kliniken individen arbetar eller våra ansvariga politiker. Eller är det kanske patienten som sökt vård? Ska gemene man veta vad som är yrkesspecifikt och ska varje patient behöva ställa krav på att det ska vara en med rätt kompetens som ska hjälpa hen. Ska inte detta vara en självklarhet? Legitimationen ska vara ett skydd för den yrkesutövande, men också för patienten att denne får rätt vård av rätt person.

Vem bär ansvaret? Och vem ser till att våra yrkeslegitimationer är skyddade?

Barnmorska som lyssnar på hjärtslagen på fostret i magen på en gravid kvinna.

Livet börjar med en bra barnmorska.
 Foto: Ulf Huett för Vårdförbundet

Att arbeta som barnmorska idag bör ge mer i lönekuvertet

av

Barnmorskeyrket är inte ett kall, utan ett yrke på en hög akademisk nivå. 

frida-lindgren-karlssonBarnmorskeyrket är ett av våra äldsta yrken. Förr i tiden var barnmorskan ofta en äldre kvinna i byn som kom hem till familjen för en hemförlossning. Det var ett primitivt arbete som heller inte gav någon högre lön och då var också mödra- och barndödligheten stor. Det var precis som nu ett hantverk och ett nära arbete tillsammans med kvinnan och dennes anhöriga och man hade en stor respekt och tillit för barnmorskan och hennes kompetens.

Barnmorskeyrket är ett hantverk idag också, men också så mycket mer. Idag har vården utvecklats framåt och kräver både god högteknologisk kunskap om medicinteknisk utrustning och en lång högskoleutbildning på magisternivå på 4,5 år. Vi har utvecklat vården så att mor- och barnadödligheten i princip är noll idag. Men det är ingen självklarhet att bli barnmorska och heller inte att man ska klara av jobbet i praktiken. Det kräver en starkt, stresstålig individ som kan ta snabba och kreativa beslut. Det kräver mod och tålamod för att få med sig patienten i alla moment. Man ska vara oerhört kompetent, både kunskapsmässigt och socialt. Nästan som en kameleont och kunna anpassa sig efter varje enskild individ och familj. Och jag vill hävda att barnmorskor är väldigt bra på just det mötet.

Barnmorskeyrket utvecklas ständigt då våra patienter blir alltmer komplicerade i sin medicinska status, även om själva hantverket är detsamma. Händerna är barnmorskans verktyg och ingen kan slå henne på fingrarna i att vara oerhört skicklig i sin specifika kunskap. Det normala barnafödandet. Det är barnmorskan bäst på!

Men följer lönen med i denna utveckling. Tveksamt? Frågan man ställer sig då är om det är en kvinnofråga. Beror det på att det är ett kvinnodominerat yrke och för att man i första hand vårdar just kvinnor? Är det rimligt att vi halkar efter i lön utifrån att vi ska hantera allt mer komplicerade fall, uppgifter och situationer. I andra yrken när man får mer komplicerade uppgifter följer löneutvecklingen med, men inte när det gäller barnmorskans löner. I alla fall inte på samma sätt. Även om det självfallet inte går att jämföra olika yrkeskategorier hur som helst, eftersom barnmorskan arbetar med människor och har ansvar för två liv. En enda felbedömning kan vara förödande för både kvinnan och barnet. Men värderas verkligen den kunskapen och det ansvaret lönemässigt?

Att arbeta som barnmorska idag bör ge mer i lönekuvertet.

Det är inte ett kall som någon utvald kvinna utför. Vi har läst många år för att få göra det vi är bäst på. Vi utför ett oerhört ansvarsfullt och komplicerat arbete som inte alltid går obemärkt förbi. Många gånger är det också både ett preventivt arbete som gynnar hela samhället rent samhällsekonomiskt. Så när ska våra politiker inse att vi måste ha barnmorskor inom sjukvården för att samhället ska kunna fungera? När ska våra politiker tillsätta mer pengar som är riktade till att höja våra löner och locka oss att vilja stanna kvar?

Frida Lindgren Karlsson

Leg. Barnmorska Förlossningen/BB Vrinnevisjukhuset

Förtroendevald och skyddsombud för Vårdförbundets medlemmar

Huvudhandledare BB/Förlossning

 

Varför är det brist på barnmorskor?

av

frida-lindgren-karlssonEn efter en av Sveriges barnmorskor lämnar sitt drömyrke. Orken finns inte längre. Och visst vore det fantastiskt om förlossningsvården idag var full bemannad. Men så ser inte verkligheten ut. Bristen är ett faktum. Frågan man ställer sig är varför bristen så stor och omfattande över hela landet? Varför lämnar man ett arbete som man läst så många år till på högskola? Och varför väljer inte fler sjuksköterskor att läsa vidare till barnmorska och specialisera sig? Är lönen för låg så det inte lönar sig att läsa vidare? Eller är det arbetsmiljön som inte lockar till att läsa vidare, eller ens att stanna kvar?

Flera studier visar tydligt på hur förlossningen blir normal av barnmorskans närvaro. Men finns den tiden? Finns det tillräckligt med barnmorskor? Personalen springer mellan rummen så det glöder om skosulorna, men räcker inte till. De är för få och har för lite resurser.

Är lönen så hög att det är lönt att läsa vidare? Lönespannet mellan en sjuksköterska och en barnmorska är knappt märkbar. Den kan till och med vara högre för en allmänsjuksköterska än för en barnmorska. Hur hög är motivationen då att läsa vidare och få större ansvar när man inte får mer betalt?

Sommaren är ett återkommande problem. Och det är inte en självklarhet att man får semester när man önskar. Många får jobba mer än heltid över sommaren via extrapass. En situation som inte håller i längder. Och hur ser arbetsmiljön ut? Hur lyckas andra verksamheter fungera över somrarna? Har de också hyrpersonal som vare sig kan rutiner, lokaler eller dokumentationssystem.

Medlemmar som arbetar inom vården idag vittnar om att man endast är en schemarad och att man är utbytbar. Vem värnar om att personalen ska arbeta kvar? Ger schemat tid för återhämtning? Syns det i lönekuvertet att man är trogen sin arbetsgivare? Eller tvingas man byta arbetsplats för att få upp sin lön.

Det är många saker man borde titta närmare på. Men en sak är säker och det är att vården idag är haltande. Man skulle göra många vinster genom att öka lönen för barnmorskor. Det skulle locka fler sjuksköterskor till att läsa vidare. Det i sin tur skulle ge en bättre personaltäthet och ett bättre välmående för personalen. Då skulle man troligen också behålla befintlig personal. En välmående personal gör ett bättre jobb. Det är också mer rekryteringsfrämjande att ha personal som trivs på arbetet och pratar väl om sin arbetsplats. Vi som fackförbund slåss mot orimliga arbetstider och arbetssituationer. Vi vill att våra medlemmar ska ha en dräglig arbetssituation och rätt lön utifrån sin kompetens och utbildning, men utan politiska medel når vi inte i mål och i slutändan är det inte bara personalen som blir lidande utan även patienten.

/Frida Lindgren Karlsson –  förtroendevald, barnmorska och författare

Vårdförbundet avdelning Östergötland

Alla våra barnmorskor gör skillnad, varje dag

av

Krisen i förlossningsvården handlar om brist på bra villkor för barnmorskor, både när det gäller arbetsmiljö, arbetstider och lön. Men också möjlighet att arbeta enligt forskning och beprövad erfarenhet.

Sverige ligger i topp när det gäller resultat av förlossningsvården. Mödra- och spädbarnsdödligheten är en av de lägsta i världen. Vårdförbundets medlemmar är välutbildade barnmorskor som ger den viktiga förebyggande mödrahälsovården, stöttar kvinnan och hennes partner under förlossningen och sköter eftervården. I förlossningsvården arbetar vi ofta i team med barnmorskor och undersköterskor samt läkare som kommer när komplikationer tillstöter. Under en normal förlossning är det dock barnmorskan som är ansvarig.

Alla våra barnmorskor gör skillnad varje dag oavsett var de jobbar. Barnmorskor måste få en arbetsmiljö, ett inflytande och arbetstider som gör det möjligt att både utveckla vården och att orka ett helt yrkesliv. Många barnmorskor vill arbeta enligt forskning och beprövad erfarenhet som innebär one-to-one-care, det vill säga att barnmorskan har hand om en förlossning åt gången istället för att springa mellan flera kvinnor i aktivt värkarbete. Vi vet att lugn och ro i förlossningsrummet och en närvarande barnmorska leder till färre komplikationer.

/Lis Munk, leg barnmorska och Vårdförbundets yrkeshandläggare för barnmorskor.

En dag på barnmorskemottagningen – Anna Akselsson

av

Ett arbete som inte alltid syns

Anna_AkselssonDagen börjar med ett par som kommer på inskrivning. Gravida för första gången och förväntansfulla. Information ges så de blir fullproppade och genomgång av kvinnans anamnes slutförs i journalanteckningar. Då kvinnan har högt BMI (och även maken) förs en hel del samtal om kost, motion osv. Paret blir mycket inspirerade till hälsosammare livsstil med bättre kost, mindre portioner och träning. Nu är det viktigt att barnet får en bra start i livet!

Dagen följs av grav. kontroller med kvinnor allt från v. 20 till v. 40. Mätning av Sf-mått så vi ser att livmodern växer, glukos för att kontrollera eventuell diabetes, BT-kontroll (blodtryck) samt eventuellt urinprov för att förebygga uppkomsten av havandeskapsförgiftning. Viktigt med yttre palpation av livmodern för att kolla barnets läge inför förlossningen. Alltid tas frågan upp om fosterrörelser och samtal om hur kvinnan mår.

Sen följer ett besök med ett par som inte är svensktalande där kvinnan har varit rädd inför förlossningen sedan inskrivning. Vi går igenom vad som kan vara bra att veta inför förlossningen och hur de kan träna innan med andning/avslappning och varför det är så viktigt. Paret har kommit oftare på kontroller pga rädslan och nu är kvinnan i v. 34 och börjar landa i att föda barn. Det har varit en lång resa med många samtal men nu ser de målet.

Mitt i telefontiden kommer ett par som känner sig oroliga. De väntar första barnet, är i v. 38 och nu har kvinnan haft mensmolvärk hela natten. Hon har inte kunnat sova och barnet har spjärnat emot mycket i magen. Jag lugnar paret och pratar om latensfasen och det naturliga förloppet. Jag känner på magen, lyssnar på fosterljud och lägger en lugnande hand över kvinnan. Med rekommendation om att gå hem och ta ett bad och försöka sova går de hem förväntansfulla.

Jag ringer upp de som har försökt kontakta oss då akutbesöket kom och bokar tider och ger råd.

Less på att vara gravid

Efter lunchen kommer en kvinna som väntar sitt tredje barn och är less på att vara gravid. Hon har gått över tiden och det börjar bli riktigt tungt. Jag erbjuder hinnsvepning, vilket kvinnan gladeligen tar emot. Jo då, det är nog inte långt kvar nu. Kvinnan är öppen 3 cm, modermunnen är mjuk och det går lätt av vidga till 5 cm. Kvinnan går hem med hopp om att det ska starta snart.

Nu är det dags för en ung tjej som ska få en spiral insatt. Hon har inte varit nöjd med p-piller och vill ha långverkande alternativ. Instrument tas fram och spiralen kommer på plats.

Nästa kvinna som kommer är i slutet av graviditeten. Hon kommer med huvudvärk och är mycket svullen. Senaste kontrollen var bara för en vecka sedan men jag kan se en förändring i hennes blick. Jo, blodtrycket är högt och urinen visar på läckage av protein. Patienten får ligga och vila ett tag men BT håller sig högt. Min bedömning är att hon måste in till förlossningen för kontroll. Barnet sparkar och fosterljudet låter bra. Jag kontaktar förlossningen och kvinnan får komma in direkt.

Direkt efter kommer det en kvinna på preventivmedelsrådgivning. Jag går igenom anamnes, gör kontroller och ger information. Det visar sig att kvinnan röker och har högt blodtryck. Mitt beslut att hon inte ska ha kombinerade p-piller pga hennes hälsa gör att hon själv börjar fundera på att sluta röka och söka vårdcentralen. Jag ger henne alternativt preventivmedel och information om hjälpmedel till att sluta röka.

Dagen slutar med en efterkontroll. Kvinnan födde sitt första barn för 10 v sedan och vi har ett långt samtal om hennes förlossning. Hon får förklaringar till sin journal och svar på frågor. Jag undersöker kvinnan och det kommer fram att hon har besvär med urinläckage. Kvinnan tror att det är något som man får på köpet när man föder barn. Jag informerar om bäckenbotten och förklarar att den behöver tränas upp. Jag ger instruktioner om knipövningar och testar hennes knipförmåga. Jo, hon hittar rätt men behöver träna dagligen. Jag ger tips på övningar och vi bestämmer att vi ses igen om 3 mån för uppföljning. Kvinnan blir mycket glad.

Tänker tillbaka på vad jag uppnått

Min dag har som vanligt varit varierande och rolig med självständigt arbete, snabba beslut och trevliga möten. Jag cyklar hem genom sommarluften och känner mig trött men nöjd när jag tänker på det förebyggande arbetet som jag utfört, och det är bara på en dag!

  • Kanske har jag idag skapat en bättre livsstil för en hel familj och kanske generationer
  • Funnits för den förlossningsrädda kvinnan hela graviditeten och genom samtal fått henne att känna sig trygg med sin kommande förlossning.
  • Jag har avlastat förlossningen (som har extremt högt tryck) från samtal/besök av en kvinna i latensfas.
  • Förebyggt oönskad graviditet hos en ung tjej
  • Förebyggt allvarliga konsekvenser för mor och barn vad gäller havandeskapsförgiftning
  • Ev förebyggt igångsättning av förlossning med ev komplikationer som följd.
  • Sått ett frö till en ung kvinna att ändra sin livsstil med att sluta röka och leva en sundare livsstil. Kanske hon önskar få barn i framtiden och skapar en bättre start för denne?
  • Förebyggt långvariga besvär för en kvinna som fött barn

Jo, visst ingår detta i mitt arbete som barnmorska men har ni tänkt på vad mycket vi barnmorskor sparar för samhället genom vårt arbete? Det behöver synliggöras.

 

/Anna Akselsson, leg barnmorska

Det är juli månad och fullt i förlossningsvården – Gästinlägg Ia Jeppsson

av

“Det är juli månad o äntligen en ledig dag! Jag sticker upp huvudet som en drunknande o suger i mig luft.. eller i det här fallet; en dags komprimerad vila. För imorgon är det dags att dyka ner igen. Tillbaka till Stockholms förlossningsvård där vi i kaoset försöker räcka till för de födande, för alla nya oerfarna kollegor och för varandra. Det handlar inte så mycket om kvalitet o trygghet längre utan att göra så gott vi kan med minsta möjliga skada.

Jag är inte rädd när jag går till jobbet men många av mina kollegor vittnar om just det. De är erfarna barnmorskor o de är rädda för att gå till sitt jobb! De stängda förlossningsrummen öppnas o nya icke existerande förlossningsrum oxå för den delen. Med minibemanning måste vi bara klara det, för det finns ingen annanstans att skicka de födande.

Det är juli månad och det är fullt i stan. Proppfullt! Vad gör ni? Anna Starbrink Ella Bohlin Dag Larsson Håkan Jörnehed Sineva Ribeiro  ‪#‎stockholmsförlossningsvård‬‪ #‎sommarkaos‬ ‪#‎vemtaransvar‬ ‪#‎patientsäkerhet‬ ‪#‎längtarefterledigt‬”

Den här texten lade barnmorskan Ia Jeppsson upp på sin facebookprofil den 7:e juli. Barnmorskekampen fortsätter!

pavarka-soc-medier-press

barnmorske-dialog-facebook2

Lena: Samtal om förlossningsrädsla

av

Lena HultsbergI mitt arbete som barnmorska på Auroramottagningen får jag vara med om fantastiska möten med kvinnorna och deras partners.

Att få lyssna och ta del av deras tidigare upplevelser i livet, i sjukvården och förlossningsvården är otroligt givande men också många gånger mycket tungt. Tidigare erfarenheter och deras rädsla påverkar dom under graviditeten och när dom ska föda.

Självklart är arbetet väldigt krävande men också mycket tillfredsställande när de känner att man tagit deras oro och rädsla på allvar och försöker att hjälpa utifrån vars och ens behov Man får en enorm inblick i hur vi barnmorskor, läkare och annan personal jobbar och vilka konsekvenser det kan få; både positiva och negativa.
Man får en ökad medvetenhet även om sig själv; reaktioner, tankar och känslor. Såå lärorikt.

Det visar så tydligt hur viktigt det psykologiska bemötandet och omhändertagandet är för varje individ. Information och god kommunikation är A och O.
Att känna sig trygg när man föder barn betyder oerhört mycket och skapar självklart bättre förutsättningar för att det också ska bli en positiv förlossningsupplevelse vilket ju är målet.
Det är då i första hand en stor vinst för kvinnan och familjen men också en samhällsekonomisk vinst

Ca 10 % har en mer utpräglad förlossningsrädsla och är i behov av ytterligare stöd som ju nästan alla förlossningskliniker i Sverige erbjuder idag. Under de snart 40 år som jag varit barnmorska kan jag ändå se att vi har en större kunskap om förlossningsrädsla och en ökad förståelse för dessa kvinnor som lider av det. Där ser jag det också som viktigt att vi vidareförmedlar våra kunskaper till yngre kollegor.

Våra samtal syftar till att tillsammans med kvinnan konkretisera rädslan och ge möjlighet till bearbetning, ge stöd och information, kunna ge ökad tilltro till sin egen förmåga att föda, bygga upp ett förtroende för sjukvården gällande kompetens och bemötande.
Samtalen ska leda till en realistisk planering inför förlossningen som är väl förankrad på kliniken, tydlig dokumenterad i journalen vilket ökar tryggheten för de blivande föräldrarna och underlättar för personalen.

Vi har alla ett ansvar att försöka att skapa en god förlossningsvård med hög kompetens och ett bra psykologiskt omhändertagande, att delge varandra av våra erfarenheter och kämpa för att öka förutsättningarna för att kunna lyckas med det.

Barnmorskors arbete är SÅ viktigt!!

Lena Hultsberg
Ansvarig BM på Auroramottagningen
Danderyds Sjukhus

Gunilla: 1964 – kvinnors sexuella frigörelse, eller?

av

Gunilla LarssonSå kom då äntligen den lilla tabletten som hindrade oönskad graviditet. Kvinnan tog den varje dag och oftast hade tabletten önskad effekt. Kvinnan blev inte oönskat gravid. Sedan dess har en rad olika hormonpreparat passerat revy. Olika typer av hormonkombinationer men för många svårt att hitta något som var optimalt. Att hon fick olika biverkningar fick hon stå ut med. Lusten kunde försvinna, viktförändringar och påverkan på humöret var inte helt ovanligt. Vad har hänt på dessa 50 år? Jo, preparaten har utvecklats och finns i fler administreringssätt.

Tabletter, spiral, ring, plåster, spruta och implantat. Ändå inte självklart att kvinnan mår helt bra på dessa hormoner. Den sexuella frigörelse som vi väntade oss på 1960-talet blev för en del en fälla i stället. Nejet blev inte alltid ett nej. Du äter ju p-piller…..Ingen kondom här inte! Påtvingat sex och könssjukdomar. En del slutade och gör så fortfarande med hormonerna eftersom de inte mår bra på dem. Det finns inte många alternativ.

En del barnmorskor känner sig osäkra i att ge råd om alternativen och vi är få som har jobbat med Naturlig Familjeplanering (NFP). Jag vill se en satsning på preventivmedel som de flesta kvinnor mår bra av och som inte har en massa biverkningar. Kvinnor har rätt till att kunna njuta av sin sexuella känsla och lust.

Gunilla Larsson

 leg.barnmorska, 

Egen företagare Axelinas byrå, Karlstad