Barnmorskebloggen

Barnmorskebloggen

Barnmorskebloggen

Idag och alla andra dagar står vi upp för aborträtten

by

Det är som en trist, sorglig och urgammal repris som ingen egentligen vill varken se eller höra. Någonstans i världen, kanske i vårt ”nästan grannland” Polen eller i någon av de ultrakonservativa delstaterna i ”The land of the Free”, exempelvis Texas eller Florida spelas det medeltida dramat upp i realtid, precis om den gör i flera andra länder runt om i världen. Men det är ingen påhittad, fantasifull film. Ingen pjäs som skildrar en del av historien som vi helst vill glömma. Och det är ingen dystopisk science fictionnovell.

Det är verkligheten, inte bara i inskränkta delstater i USA eller kristenkonservativa Polen. Det är verkligheten i många länder i Syd- och Mellanamerika. Det är verkligheten i en stor del Mellanöstern och Sydostasien. Det är verkligheten i stora delar av Afrika Det är verkligheten i europeiska länder såsom Andorra, Liechtenstein, Malta och Monaco.

Andra länder kan kanske åtminstone skylta med att abort är tillåtet. Men i till exempel Japan så krävs ett godkännande från båda som bidragit till att graviditeten uppstått. Den gravida får alltså inte bestämma över sin egen kropp utan måste ha ”tillstånd” från den som ”bidragit” med sperma. Vissa länder tar ut stora avgifter för att den ofrivilligt gravida ska kunna genomgå en trygg och säker abort, något som kan omöjliggöra en abort för en stor andel av befolkningen. Eller så är avståndet till en klinik där det går att genomgå en abort mycket långt och möjligheten att kunna resa och vara ledig från skola eller arbete en praktisk omöjlighet för många. Globalt finns även ett stort skuldbeläggande av de som genomgår en abort.

Snäv abortlagstiftning eller förbud samt kostnader och andra svårigheter att kunna genomföra en abort slår hårdast mot de som lever i fattigdom samt mot funktionsnedsatta, ungdomar, transpersoner och icke-binära.

Ett annat hinder för att få tillgång till en abort, i ett land där det må vara lagligt, kan vara att den vårdanställde har rätt att vägra ge den vård som krävs före, under och efter en abort. Så kallad ”samvetsfrihet”, fast det inte har ett endaste dugg med samvete att göra. En vårdutbildad person borde inte ha samvete att kunna vårdvägra.  

Jag vet inte ens när kampen för rätten att själv bestämma över sin egen kropp startade. Självklart fick den riktig fart i samband med kvinnorättsrörelsens framsteg, för inte alltför länge sedan. Men människor har blivit ofrivilligt gravida genom alla tider. Och aborter har förekommit i tusentals år. Tillvägagångssättet har som tur förändrats och utvecklats till vetenskapligt beprövade och okomplicerade ingrepp. Men det moraliska skuldbeläggandet och förtrycket mot befolkningen med X-kromosom tycks vara oföränderligt i vissa delar av världen. Y-kromosomens ansvar verkar helt frikopplat.

Det finns dock ljuspunkter. Efter vad som kan tyckas som en evighet av inskränkt abortmotstånd så har bla Irland, Argentina och Nya Zeeland röstat igenom aborträttigheter. Senast häromdagen röstade San Marino ja till att legaliser abort fram till graviditetsvecka 12 med 77,3 procents majoritet.

I ungefär samma veva som San Marino klev in i nutiden, så backade Kina tillbaka i tiden till att begränsa landets aborträtt till att endast vara laglig ”av medicinska skäl”

Ett steg framåt, ett kliv bakåt…

Som en repig vinylskiva som hakat upp sig måste vi ställa oss upp, år ut och år in. När kommer det ha blivit en självklarhet att JAG bestämmer över MIN kropp?

Likt en upprepande papegoja så kommer vi att ställa oss upp igen. Stå upp för rätten att inte behöva skadas vid ett osäkert ingrepp. För rätten att inte stigmatiseras över de val jag själv fattar. För rätten att inte behöva dö av en osäker abort. Idag, och alla andra dagar så länge det behövs, står vi upp för aborträtten.

Åsa Mörner, leg sjuksköterska, leg barnmorska

#StåUppFörAborträtten

Polen, varför har ni backat in er i Medeltiden?

by

Det tar bara en och en halv timme med flyg eller sex timmar med färja att ta sig dit från Sverige. Men trots att vi ligger så nära varandra, så befinner vi oss numera inte bara extremt långt ifrån varandra. Våra nationer är även i olika århundraden.

Polen, varför har ni backat in er i Medeltiden?

Innan vår nuvarande abortlagstiftning trädde i kraft 1975, reste svenska kvinnor till vårt ”nästan grannland ”Polen, för att få hjälp med att avsluta en oönskad graviditet på ett tryggt sätt. Faktum är att svenska kvinnors resor till Polen under 60-talet var startskottet för en debatt som sedermera ledde fram till den moderna abortlag som vi har idag. Nu är situationen totalt omvänd. Polen har sedan länge haft en av Europas strängaste abortlagar. Men lagen, som förbjuder halva Polens befolkning från att bestämma över sina egna kroppar, var ändå inte tillräckligt strikt, enligt det regerande högerpopulistiska PIS. Sedan PIS (Lag och Rättvisa) tog över makten så har landet klivit många steg ner i det djupt konservativa katolska träsket.

Nu har de sjunkit ännu djupare i träsket. Den polska författningsdomstolen har beslutat att abort av foster strider mot konstitutionen.

Innebörden av beslutet är att ett av de fåtal undantag som finns för att få göra abort, nu förvinner. Nu får inte polska kvinnor längre välja att avsluta graviditeter där grava fosteravvikelser upptäckts. De få aborter som har tillåtits i Polen har i princip endast varit relaterade till fosteravvikelser. Det här beslutet innebär alltså att det kommer att råda i princip ett totalförbud mot aborter i Polen.

Vad vinner dessa abortmotståndare egentligen? Att kvinnor skadas, förlorar sin fertilitet eller dör pga osäkra, illegala aborter? Eller att kvinnor tvingas föda fram oönskade barn? Vem ska ta hand om de oönskade barnen? Och vem ska ta hand om den troligtvis livslångt traumatiserade kvinnan som tvingats genomgå en graviditet, förlossning; föda ett barn mot sin vilja? En sak är i alla fall säker; det blir inte färre aborter. Eller en lyckligare tillvaro.

Jag vet att vi har en ansträngd situation i svensk sjukvård. Men av solidaritetsskäl borde våra dörrar stå öppna för de polska kvinnor som behöver hjälp med att avsluta en graviditet. Vi skulle kunna använda en del av våra biståndspengar för att hjälpa dessa kvinnor. Vi borde kunna hjälpa Polens kvinnor såsom de hjälpt oss!

Aborträtten är under konstant hot. Vi känner kulregnet svepa förbi örsnibbarna när den polska regeringen sänker sig djupare ner i träsket och trappar upp kriget mot kvinnors rättigheter. Polska kvinnor som behöver genomgå aborter behöver hjälp med att fly från ett krig. Ett krig som aldrig tycks ta slut.

Åsa Mörner, Leg barnmorska
Förbundsstyrelseledamot Vårdförbundet

#WyrokNaKobiety #strajkkobiet

En seger för kvinnan!

by

En rungande majoritet av Sveriges barnmorskor känner sig stolta över att kunna stötta kvinnor genom livets alla skeden, oavsett om det handlar om graviditet, att förhindra graviditet, att lindra sjukdomar och skador eller att lotsa fram ett barn eller avbryta en oönskad graviditet. Det är ju därför vi väljer att utbilda oss inom sexuell och reproduktiv hälsa. Att stötta kvinnan genomsyrar professionen.

Men kvinnors rättigheter har alltid varit en kamp. Genom århundraden och årtusenden så har vi kämpat, och gör det fortfarande, för att kvinnor ska äga rätten till sin egen kropp, för att kvinnan själv ska få avgöra vad som är rätt för henne själv gällande sexuell och reproduktiv hälsa, och för att kvinnor ska få göra sitt eget val. I Sverige har vi kommit långt, men mycket arbete återstår i många av världens inskränkta regimer där kvinnor döms till långa fängelsestraff och där även vårdpersonal fängslas för att de bistår vid aborter eller förskriver preventivmedel.

Men så dök det upp personer här i Sverige som kallade sig ”barnmorskor”, utan att stå för kvinnans rättighet att själv välja. Personer som ville få laglig rätt att vägra ge kvinnor den vård de har laglig rätt till- Vårdvägrare.

”Barnmorskorna” var beredda att gå till strid över att få tillfredsställa sina egna behov, att få prioritera sin egen agenda före den vårdsökande kvinnans.

Men tack vare ett starkt och tryggt rättssystem så gick svenska kvinnor och svensk sjukvård segrande ur striden. ”Barnmorskorna” äger ingen rätt att bedriva sin egen agenda i vården, avgjorde det svenska rättsväsendet.

Men ”barnmorskorna” ville kriga mer för sin egoistiska agenda. En hel inskränkt lobbyverksamhet ända från andra sidan Atlanten, vars främsta syfte är att fjättra kvinnan vid spisen för att föda barn och kasta oss tillbaka till grottorna, slöt upp bakom ”Barnmorskorna” för att driva ärendet ända till Europadomstolen. En skrämmande tanke som fick det att värka i själen hos många riktiga barnmorskor i vårt avlånga land.

Men nu kan vi blicka framåt igen och släppa Medeltidsmörkret; Europadomstolen har idag meddelat att de INTE kommer ge de bakåtsträvande ”barnmorskorna” prövningstillstånd. Framtiden är ljus igen! En seger för kvinnan, för vården och för mänskliga rättigheter! 

Och de så kallade ”barnmorskorna” kan sätta sig i sin tidsmaskin och åka tillbaka till den tidsepok som de kom ifrån. I svensk kvinnosjukvård hör de absolut inte hemma.

Åsa Mörner, stolt barnmorska
#ståuppföraborträtten
#dethetervårdvägran
#SRHR
#enbarnmorskaunderlivet

Vi sätter oss aldrig ner!

by

Så var det dags igen. Dags att stå upp och markera att vi äger rätten till våra egna kroppar. Fast egentligen så har vi inte suttit ner sedan förra året den 28 september. Eller så har vi faktiskt aldrig gjort det. Kommer det att komma en dag då det är en självklarhet att ingen annan äger rätten att bestämma om jag ska vara gravid eller inte? Kommer det en dag då vi kan sätta oss ned och vila?

Vad grundar sig synen på att kvinnors kroppar ska vara någon sorts statlig egendom, utan rättighet att själva fatta livsavgörande beslut? Varför tror sig någon annan veta bättre om vad som är rätt för kvinnan än kvinnan själv? I El Salvador dömdes 20- åriga Evelyn Hernandez till 30 års fängelse för att hon fött ett dödfött barn i graviditetsvecka 32 efter att ha blivit gravid efter en gruppvåldtäkt. Hon blev efter två år i fångenskap frisläppt, men El Salvador vill att hon ska ställas inför rätta igen. En av kongressledamöterna i El Salvador, Ricardo Velásquez Parker, som är en av de främsta förespråkarna mot aborter, jämför abort med nazisternas förintelseläger. Han bär en liten docka av ett 9 veckors foster i sin bröstficka under intervjun med den svenska kvällstidningen. Straffet för abort är 40 år i El Salvador. Velasquez Parker vill höja det till 50. Den salvadoranske politiken vill, tillsammans med en majoritet i El Salvadors parlament, äga rätten till kvinnors kroppar.

Varför värderar vissa människor ett icke-livsdugligt foster högre än kvinnan, när fostret inte kan leva utanför hennes livmoder, men kvinnan är en levande, självgående individ? Antiabortdemonstranter i USA brukar marschera med stora plakat fyllda med bilder på aborterade foster. Jag har aldrig sett deras meningsmotståndare med plakat fulla med foton på någon av de tusentals kvinnor som lemlästats eller dött till följd av illegala aborter.

Liknelsen till Margaret Atwoods ”The Handmaids Tale” känns kanske som ett overkligt skräckscenario, en avlägsen dystopi. Men sanningen är att det redan är en verklighet för många kvinnor som lever i länder med strikt abortlagstiftning eller totalförbud mot aborter. Där tvingas kvinnor som blivit ofrivilligt gravida att välja mellan att tvingas genomgå en graviditet, förlossning och ett ofrivilligt föräldraskap; att föda ett oönskat barn, eller att genomgå en illegal abort med risk för deras hälsa och liv.

Som barnmorska är det lika självklart att stötta en kvinna som föder barn, som att stötta en kvinna som önskar avsluta en graviditet. Som barnmorska är det lika självklart att finnas där oavsett om det handlar om att lägga ett nyfött barn vid kvinnans bröst, eller att förse henne med rätt läkemedel för att starta en abort. Som barnmorska är det en självklarhet att lotsa kvinnan genom hennes egna, välinformerade val.

Ingen kan ta patent på en annan människas kroppsdel. Att äga rätten att själv kunna besluta om att avsluta en ofrivillig graviditet på ett tryggt, säkert och legalt vis är en fundamental mänsklig rättighet. Men vi tycks aldrig kunna sätta oss ned. Och idag står vi upp igen- står upp för aborträtten.

Åsa Mörner
Legitimerad barnmorska
#InternationellaAborträttsdagen #ståuppföraborträtten #minkroppmittval #makeabortionssafeagain #enbarnmorskaunderlivet #SRHR

Varför utbilda sig till ett yrke man inte gillar?

by

Tre år till sjuksköterska sedan ytterligare 1,5 år till barnmorska. Totalt 4, 5 år har jag utbildat mig för att bli legitimerad barnmorska. Under dessa år har jag fått en tydlig bild av vad professionen, arbetsuppgifterna och yrkeslegitimationen innebär. Jag visste det i och för sig innan jag valde, av fri vilja, att läsa till barnmorska. Jag hade en önskan om att få arbeta med kvinnors sexuella och reproduktiva hälsa genom livets alla skeden. Precis det som utbildnigen innehåller. Jag hade en önskan om att få vara den som stöttar henne i de val som hon gör, de beslut kvinnan själv fattar.

Debatten om vi ska tillåtas vägra ge patienter vård utifrån vår egen agenda har gått i blom igen. Men det är ingen vacker blomsteräng som spirar. Det är ogräs som frodas, vassa tistlar och giftiga blomster som vill förgifta den professionsetiska kod som vi barnmorskor stolt bär. Politiska viljor vill nästla sig in i vad det innebär att vara legitimerad barnmorska

Men det finns redan en definition för vad yrket barnmorska innebär. Och jag kan garantera att det inte står skrivet någonstans om att jag som barnmorska ska arbeta utifrån mina egna åsikter, viljor och känslor. I centrum står kvinnan. Jag går bredvid henne och lotsar henne fram så att hennes egna val kan genomföras på ett så smidigt sätt som möjligt, oavsett om det handlar om förlossningsställning, val av preventivmedel eller att avsluta en graviditet.

Vad jag vill är oväsentligt. Jag vore en ytterst oprofessionell barnmorska om jag uttryckte vad jag vill istället för att lyssna på vad den vårdsökande kvinnan önskar och vill. Jag skulle inte leva upp till yrkeslegitimationen eller vara professionell överhuvudtaget i sådana fall.

Jag ställer mig frågan, samma fråga som jag ställt mig säkert 1000 gånger: Varför utbilda sig till ett yrke som man egentligen inte gillar?

En gång för alla: Nej, jag är inte barnmorska för att tillfredsställa mina egna behov

Åsa Mörner
Stolt barnmorska
Förbundsstyrelseledamot i Vårdförbundet

Stå upp för aborträtten!

by

Åsa Mörner - Leg. Barnmorska, Leg. Sjuksköterska och förbundsstyrelseledamot.

Åsa Mörner – Leg. Barnmorska, Leg. Sjuksköterska och förbundsstyrelseledamot.

Abortmotståndare är på frammarsch i vårt land. De vill begränsa och försvåra tillgängligheten och inskränka den mänskliga rättighet som svensk abortlagstiftning innebär.

Vi har kommit långt i Sverige när det handlar om kvinnohälsa. Tidigare generationer har kämpat och stridit för att vi ska nå dit vi är idag. Den samlade expertisen är enad och forskningen är tydlig: Den lagstiftning vi har idag är korrekt ur alla synvinklar.

Länder med begränsade eller obefintliga möjligheter för kvinnor att genomgå en trygg och säker abort talar sitt tydliga språk. Här lemlästas, fängslas och dör kvinnor när de i desperation försöker avsluta sin oönskade graviditet. Och en sak är säker; Restriktiva abortlagar leder inte till färre aborter utan endast till att fler kvinnor riskerar sin hälsa och sina liv genom att själva försöka abortera med hjälp av gift, vassa objekt eller genom att söka sig till illegala kliniker där kvacksalvare får härja fritt.

Jag är djupt oroad för kvinnors reproduktiva och sexuella hälsa i Sverige. Att ens behöva yttra denna oro i ett land som Sverige år 2018 är minst sagt skrämmande.

Som legitimerad barnmorska, som kvinna, som människa kommer jag aldrig att sluta stå upp för rätten till trygga och säkra aborter. Det är en grundläggande mänsklig rättighet att bestämma över sin egen kropp. Nu vill mörka krafter ta den rätten ifrån oss.

ALDRIG! ALDRIG! ALDRIG!

#ståuppföraborträtten #valet2018

Läs gärna även det här blogginlägget Jag får inte välja vem jag vårdar – som handlar om vår inställning till att hänvisa till samvetsfrihet för att man vill vägra att utföra aborter, som också är ett hot mot den fria aborträtten.