Barnmorskebloggen

Barnmorskebloggen

Barnmorskebloggen

Med livet och döden i mina händer

av

Drömmer du om att bli barnmorska? Kanske borde du förankra dina drömmar i vad det faktiskt innebär att vara barnmorska innan du kastar dig hals över huvud in i en nästan fem år lång universitetsutbildning. Vet du egentligen vad yrket innebär?

Att vara barnmorska handlar om betydligt mycket mer än att förlösa små, söta bebisar. Att gulla med barn ingår inte heller i arbetsuppgifterna. Och trots att landets utbildningar innefattar allt det som faktiskt ingår i barnmorskors kunskapsområde, så verkar vissa individer lida av någon sorts förträngningsmekanism. Till och med efter avlutad utbildning. Dessa personer gömmer sig bakom något de kallar ”samvete”, fast det egentligen handlar om okunskap och egoism. En ihärdig och envist bisarr motsträvan att förstå att barnmorskeprofessionen innefattar kvinnohälsa under hela livet, genom gott och ont, lycka och olycka, hälsa och ohälsa.

Det är just det som är en del av det fantastiska med att vara barnmorska. Att vara barnmorska innebär för mig att se kvinnor, att stötta kvinnor, att ledsaga kvinnor och att stärka kvinnor. Att kunna se styrkan hos varje individ, det unika och speciella hos just henne. Det handlar inte om mig och vad jag vill eller anser vara rätt eller fel. Det handlar om kvinnan.

Som barnmorska ledsagar jag kvinnor genom förlossningar, oavsett om barnet är efterlängtat eller inte, friskt eller svårt sjukt. Som barnmorska möter jag kvinnor som söker råd om hur de kan skydda sig mot oönskade graviditeter likväl som jag möter kvinnor som blivit oönskat gravida och vill avbryta sin graviditet. Som barnmorska möter jag kvinnor som kämpar mot livshotande sjukdomar, kvinnor som blivit våldtagna och brutalt misshandlade. Som barnmorska möter jag glädje. Som barnmorska möter jag sorg. Jag har både livet och döden i mina händer.

Drömmer du om att bli barnmorska? Om du brinner för att investera i kvinnors reproduktiva och sexuella hälsa genom livets alla olika skeden, om du har förmågan att sätta din egna känslor och värderingar åt sidan, om du har en professionell och vetenskaplig förankring och ser kvinnors egna styrkor och förmågor, då är barnmorska rena rama drömyrket. Det är det för mig. Välkommen att bli min nya kollega.

Åsa Mörner
Legitimerad barnmorska
Förbundsstyrelseledamot i Vårdförbundet, styrelseledamot avd Örebro

#enbarnmorskaunderlivet

Gästblogg: Det krävs inte löner på 95 000 kr för att få oss att stanna

av

Emma Jonsson

Emma Jonsson

Barnmorskor, barnmorskor, barnmorskor… När det skrivs eller pratas om barnmorskor kan det vara svårt att få en samlad bild; Vi är för få, eller vi är tillräckligt många men inte där vi borde. Vi har för låg lön men vi har mer än andra. Vi är inte så många men vi skriker alltid högst. Vi har unik kunskap men ersätts ändå av andra. Vi orsakar förlossningsskador men är lösningen för att avhjälpa dem. Vi ska förespråka amning men inte alltid och inte för hårt. Vi ska hjälpa unga personer till ett hälsosamt sexuellt liv, men inte för unga personer. Vi står upp för kvinnan men ibland inte tillräckligt. Vi är en stark kår men försvinner i mängden. Vi är enade och ändå splittrade.

Och jag tror att det är just så komplext att vara barnmorska. Vi är delar av så många olika sammanhang, ibland är vi verkan och ibland är vi orsak. Därtill är vi också lösning. Vi behöver vara delaktiga från början när vårdens lösningar diskuteras, planeras och utförs. Vi vill, kan och ska dela med oss av vår kunskap, våra idéer, vår forskning.

Vi kan läsa att i Örnsköldsvik erbjuds semestervikarierande barnmorskor 95000kr i månadslön. Det gör naturligtvis de ordinarie barnmorskorna rasande. Det är ingen som missunnar semestervikarierna en god lön. Men det är svårt att förstå hur det blivit så här. Att någon (= arbetsgivare) är villiga att betala så mycket hellre än att satsa på en bra löneprocess där erfarenhet och kompetens lönar sig och där skillnad i lön mellan ny och erfaren är så pass stor att det lönar sig att stanna kvar. Det är svårt att förstå. Och ju mer pengar och resurser som arbetsgivare lägger på kortsiktiga lösningar där pengar rinner ut utanför den egna verksamheten, desto mindre litar vi på arbetsgivarna och deras ord om lokal process med beslut nära verksamheten och satsning på arbetsmiljön.

Politiken och arbetsgivarna måste våga satsa. Det krävs inte löner på 95000kr för att få oss att stanna, vi stannar för mindre än så. Men vi måste få en löneutveckling värd namnet, vi måste ha en bra lön när vi går i pension, vår erfarenhet och kompetens måste visa sig i lönekuvertet. Genom att ge oss det kommer fler att stanna kvar i yrket och vi får fler kollegor vilket gör arbetsmiljön bättre.

Vårt yrke är komplext och de sammanhang vi verkar i är komplexa och ibland motsägelsefulla. Mycket handlar om graden av tillit och beroende på hur vi lyckas skapa, bibehålla eller öka graden av tillit så blir utfallet helt olika. Det gäller på ungdomsmottagningen, vid ultraljusmottagningen, vid cellprovsmottagningen, vid förlossningen och vid amningsrådgivningen. Det gäller i abortsituationen, vid missfallet, vid klimakterierådgivningen och vid PKU-provtagningen.

Det gäller även i relation till arbetsgivaren. Våra arbetsgivare genom SKL har sin stora möjlighet nu, att visa tillit till barnmorskor och Vårdförbundets övriga yrkesgrupper och komma fram till ett avtal som ger en möjlighet att ta oss an vårdens problem. På riktigt. Där vi kan vara orsak, verkan och lösning.

Emma Jonsson
legitimerad barnmorska och förtroendevald i Vårdförbundet

Gästblogg: Case load eller one-to-one-care eller annat? Vi behöver ett nationellt program för barnmorskor!

av

Elisabeth Brynolf

Många röster, kanske främst från barnmorskeleden, höjs för case load och detta är naturligtvis ett alternativ men det kräver stora förändringar av ett etablerat arbetssätt med involvering av dagens barnmorskor inom mödrahälsovården. Det är absolut genomförbart, men inte utan ett gott förankringsarbete hos medarbetare, brukare, politiker samt hälso-och sjukvårdens ledning. Detta arbetssätt kräver en ordentlig genomlysning för att det skall utvecklas på ett patientsäkert, ekonomiskt försvarbart sätt och med hänsyn till gällande regler avseende arbetsmiljö och arbetstidslagstiftning. Jag kan dessutom se att Sveriges demografi kan spela in och det bör vara av största vikt att denna typ av vård kan erbjudas till samtliga patientgrupper oavsett socioekonomisk status eller minoritetsgrupp tillhörighet.

En annan metod kallas ”One-to-one-care, vilket bör definieras som att varje barnmorska handhar endast en kvinna i aktiv förlossning åt gången. Vi bör vara noga med definitionerna och då hålla oss till väl kända, förankrade och nationella begrepp. Många arbetsuppgifter och patienter faller inte under rubriken ”aktiv förlossning” exempelvis telefonrådgivning, förlösta patienter, hotande förtidsbörd eller oklara sjukdomstillstånd. Dessa patienter har också rätt till att träffa eller tala med korrekt kompetens, vilket bör vara en barnmorska. De arbetsuppgifter som inte kräver akademisk utbildning såsom service med mat och dryck till patienter, städning, påfyllning av förråd utförs bäst av medarbetare som faller under Kommunals avtalsområde. Det kan inte nog betonas att detta är viktiga arbetsuppgifter som bäst utförs av härtill utbildad personal.

Jag kan också se viss problematik med att schemalägga och planera bemanning om verksamheten utger sig för att garantera one-to-one Care. Detta skulle ställa stora krav på ledning lokalt på varje förlossningsenhet med mycket god ledarkompetens och dessutom god kunskap och insikt i obstetriskvård. Arbetssättet behöver, om det blir verklighet, kontinuerligt utvärderas både ur brukar- och medarbetarperspektiv.

Jag tror vi behöver ett nationellt program som är styrande för hur vi ska arbeta som barnmorskor. Ett program som inkluderar ett tydligt mål för omsorgen under graviditet, förlossning och barnsängstid. En differentierad graviditets- och förlossningsvård som involverar engagerade och välutbildade barnmorskor, läkare, undersköterskor, blivande föräldrar, mammor, pappor, politiker och varför inte hela Sveriges befolkning!

I det programmet bör hänsyn också tas till de nyutbildade barnmorskor som ibland har svårt att orka det stora ansvaret och tempot som periodvis råder inom många av yrkets grenar. Ett förslag borde vara att införa novisanställningar för nyutexaminerade barnmorskor där de får möjlighet att i ett lugnare tempo och med erfarna kollegor som mentorer få växa in i sin yrkesroll med förhoppning om många goda barnmorskeår framför sig. Säkerligen har många enheter varianter på detta tema men återigen behövs nationella riktlinjer för att ge tyngd och legitimitet.
Just nu flödar pengar fritt till vård under graviditet och förlossning och det förefaller svårt att få en god redovisning av vad dessa stora summor egentligen används till. Många skriker högt och använder gärna dagens största megafon för att komma i fokus.
Låt oss inte glömma de barnmorskekollegor som befinner sig i radioskugga och röner liten eller ingen uppmärksamhet för sitt jobb: på gynekologiska mottagningar och vårdavdelningar, inom den onkologiska vården, på administrativa uppdrag eller inom helt andra verksamheter där barnmorskor uppskattas för sin kompetens som både sjuksköterska och barnmorska.

Elisabeth Brynolf
Barnmorska och förtroendevald i Vårdförbundet

Gästblogg: En vanlig dag på Ungdomshälsan i Norrköping…

av

Vi är ett litet gäng barnmorskor och vi brukar alltid börja med att samlas ute i köket för en snabb kopp kaffe innan vi sätter igång med dagens arbete. Stämningen är oftast på topp och vi brukar hinna avhandla både det ena och det andra innan vi tar emot första ungdomen kl 08:15.

Dagarna är fyllda med möten med unga mellan 14 och 25år. Det är nybesök som är här för första gången och ska skaffa preventivmedel. En del är pirriga och lite förväntansfulla på att vara här första gången. Andra har vi träffat tidigare, som vill ha nya recept eller kanske diskutera andra preventivmetoder. Vi är fyra barnmorskor som jobbar heltid och en barnmorska som jobbar hos oss två dagar i veckan. Vi alla tycker vi har världens bästa jobb där mötena med de unga är givande och väldigt stimulerande. Vi upplever att vi kan fylla en viktig funktion i den unges liv, att man kan våga ställa frågor till oss som man kanske inte ställer till någon annan. Rekommendationerna som finns idag är långtidsverkande preventivmetoder och det märker vi tydligt av hos oss, under 2017 satte vi nästan 500 spiraler här hos oss.

Andra saker som vår mottagning jobbar med är att ta emot skolklasser i årskurs 8. Jobba med samlagssmärta i tvärprofessionella team.

Pernilla Blomqvist
legitimerad barnmorska
Ungdomshälsan i Norrköping

Hur mycket lön ska en barnmorska ha egentligen?

av

Vad tycker du är rimlig lön för en barnmorska? Efter 4,5 års universitetsutbildning, dubbla yrkeslegitimationer och ansvar för graviditet, förlossning, oönskade graviditeter, preventivmedelsförskrivning, rådgivning kring klimakterium, sex och samlevnad, provtagning av sexuellt överförbara infektioner och cellförändringar…ja, listan kan göras betydligt längre än så. Hur mycket ska en barnmorska tjäna? Är 95 000kr ok?

Jo det är sant. Om du arbetar för ett bemanningsbolag och tjänstgör i Region Västernorrland nu i sommar så får du inte bara 95 000 kr i månadslön. Du får också betalt boende och fria resor som grädde på moset.
Vad finns det då att klaga på kanske du undrar?

Vad tror du att de barnmorskor som får fast anställning får i lön? Ca en tredjedel av vad en inhyrd, tillfällig barnmorska får i lön! Är det konstigt att det inte utbildas tillräckligt många? Är det konstigt att det inte går att rekrytera till fasta anställningar? Är det konstigt att folk säger upp sig? 

Vem vill arbeta åt en arbetsgivare som hävdar att de inte har råd att ge sina anställda en schysst lön och en rimlig löneutveckling när denne samtidigt hyr in samma personalkategori för hutlösa summor pengar. För det kostar inte 95 000kr i månaden per inhyrd barnmorska. Det är lönen som barnmorskan får. Bemanningsbolaget ska såklart få sin del av kakan också. Det är sanslösa summor av skattemedel vi talar om…

Om du har funderat på vad vår avtalsrörelse, den som pågår i brinnande nuet, egentligen handlar om så har du ett av många svar i den här texten. Visst finns det pengar. Det handlar bara om att omfördela.

Åsa Mörner
Leg barnmorska
Förbundsstyrelseledamot Vårdförbundet

#enbarnmorskaunderlivet

Vill du veta mer om vad som pågår just nu i vår avtalsrörelse? Följ Avtalsbloggen för att få regelbundna uppdateringar!

En Barnmorska Under Livet!

av

Sverige har möjlighet att uppnå fantastiska resultat gällande landets kvinnohälsa. Men trots den unika möjligheten så finns stora brister i den vård som ska täcka kvinnors behov genom livet.

Hos landets unga ökar den psykiska ohälsan alltmer och många söker därför kontakt med vården. Det kan handla om alltifrån relationer och övergrepp till sexuell identitet eller bara om livet självt, och många söker sig då till barnmorskan på ungdomsmottagningen. Andelen kvinnor som lider av förlossningsrädsla ökar också i landet. Många unga kvinnor uttrycker oro långt innan de ens är gravida och budskapen om överfulla förlossningsavdelningar med sönderstressad personal bidrar knappast till sinnesro. När och om de senare uppnår en graviditet och förlossning bör deras oro kunna tas på allvar och samtalsmottagningar med specialutbildade barnmorskor behöver finnas lättillgängligt. Och viktigast av allt; Kvinnor ska kunna känna tilltro till den svenska vården. Inte rädsla och oro.

Det måste också finnas gott stöd efter genomgången graviditet och förlossning. Många studier visar på fördelarna med att amma sitt barn och det är en viktig samhällsfunktion att kunna stötta nyblivna familjer i amningsfrågor. Likväl behöver vi ockå kunna ge goda råd till de föräldrar som inte kan eller vill amma sitt barn. Trots det ser möjligheten att få stöd och hjälp kring amning och matning, väldigt olika ut i landet och på vissa ställen är det mycket svårt att få amningshjälp eller annat stöd kring matningsprocessen. Likaså ser möjligheten att få kontakt med vården efter att ha drabbats av förlossningsskador, mycket olika ut över landet. Det är ofta långa köer till rätt vårdinstans och många kvinnor uttrycker också att de inte får gehör för sin oro.

Sexuell och reproduktiv hälsa är en av hörnstenarna i svensk hälso-och sjukvård. Tillgång till en trygg och säker graviditet och förlossning tas som en självklarhet i den moderna västvärlden, precis som möjligheten till jämlik tillgång till preventivmedels- och abortrådgivning, något som dock ifrågasatts av bakåtsträvande politiska viljor under den senaste tiden. När den fertila perioden i livet sedan har passerat och klimakteriet infinner sig sker en ny fas i livet där många fysiska och psykiska förändringar sker. Kvinnor som önskar rådgivning kring övergångsperioden är ofta utlämnade till att boka tid hos läkare på vårdcentral och får istället för råd och stöd, endast ett recept på ett läkemedel i handen. Klimakteriemottagningar med legitimerade barnmorskor med specialistkunskap borde vara en lika självklar del av kvinnohälsovården som ungdomsmottagningar, preventivmedelsrådgivning och mödrahälsovård.

Den legitimerade barnmorskans kunskapsområde löper som en röd tråd genom kvinnors olika faser i livet. Möjligheten att möta upp behoven är stor i och med den unika kompetens som just barnmorskeprofessionen har.

Men det fattas gehör för att utveckla möjligheten att nyttja den kunskapen. Istället för att utveckla, fördjupa och tillgängliggöra, sker en konstant försämring för barnmorskors möjligheter att arbeta för kvinnors hälsa genom livet. Barnmorskor vet vad som behövs för att kvinnor, barn, ungdomar och familjer ska få den allra bästa vården.
Men istället för att vara med och driva vården framåt, tvingas barnmorskor kämpa med ohälsosamma arbetstider, orimlig arbetsbelastning och minimal löneutveckling.

Professionen sitter inne med svaren på hur vi ska utveckla och förbättra kvinnosjukvården i vårt land. Vårdförbundet vill att politiker och beslutsfattare ska ge barnmorskor möjligheten att ta svensk kvinnohälsa till nya nivåer.

Men först krävs åtgärder i barnmorskors arbetsvillkor och löneutveckling.

Det finns mycket vi kan vara stolta över med svensk kvinnosjukvård. Ur ett globalt perspektiv står sig vården vi förser landets halva befolkning med högt. Men om vi ser till de möjligheter som faktiskt finns när det gäller utvecklingen av vården så finns det betydligt mer att önska. En nyckelfaktor för att nå toppnivå är att nyttja den kunskap och kompetens som finns hos den svenska barnmorskeprofessionen. Professionen har viljan och styrkan att förse kvinnor med en barnmorska under livet- Hela livet! Nu är det dags att verkligen göra det! 

Åsa Mörner, legitimerad barnmorska, förbundsstyrelseledamot Vårdförbundet

#enbarnmorskaunderlivet

Vad har hindrat barnmorskor från att vara synliga?

av

Jag har skrivit om det sorgliga med vår splittrade profession tidigare. Tyvärr blir splittringen mer och mer tydlig. Allt fler barnmorskor tjafsar med varandra på sociala medier och på raster om vilket förbund som är bäst och ”ni gjorde så” eller ”ni gjorde inte så”. Det gör ont i mitt barnmorskehjärta. Och framför allt: Det är verkligen inte konstruktivt.

Vad som är ännu mer tragiskt är att Svenska Barnmorskeförbundet tycks skuldbelägga Vårdförbundets förtroendevalda för den värdediskriminering som professionen utsatts för i evighet. Som om det vore vårt fel att politiker och beslutsfattare har skygglappar och hörselskydd. Om vi hade fått bestämma så hade lön, arbetstider och arbetsmiljö sett helt annorlunda ut. Det intressanta är också hur det hade sett ut om vi INTE hade jobbat för att barnmorskor ska få det bättre? Jag kan garantera att det hade varit betydlig värre än idag i alla fall.

En annan sak med Svenska Barnmorskeförbundet är att de hävdar att barnmorskor har varit osynliga i Vårdförbundet. Jag bara undrar vad som hindrat barnmorskor från att vara synliga? Vi har alla ett eget ansvar och kan ju inte förvänta oss att andra ska arbeta för oss och samtidigt vara synliga som profession. Det har aldrig jag gjort. Eller någon annan av alla de fantastiska barnmorskor som engagerar sig i Vårdförbundet. Däremot så är det en styrka att vi är enade med tre andra professioner, eftersom det kan vara svårt att ta plats när man tillhör en liten yrkeskår. Egentligen är det ju förresten två andra professioner. För vi barnmorskor är ju faktiskt sjuksköterskor.

Så när vi nu är splittrade i två förbund, det ena bestående av endast en liten yrkeskår bland en hel drös av andra yrken såsom optiker, lotsar och trafikledare, så blir också Vårdförbundet ett mindre förbund. För om flera väljer att lämna Vårdförbundet blir förbundet försvagat och tappar mandat. Det finns bara en vinnare i det här- Arbetsgivaren. Och de som inte tycker att barnmorskor förtjänar mer. Och jag kan lova att det finns sådana individer. För många.

Personligen känner jag större samhörighet med sjuksköterskor, röntgensjuksköterskor och biomedicinska analytiker än vad jag gör till logopeder, arbetsförmedlare och tandhygienister.

Jag läser på webben att Svenska Barnmorskeförbundet vill att det ska vara en barnmorska per födande. Det vill såklart även Vårdförbundet, även om det framstår som om det vore en unik fråga för Svenska Barnmorskeförbundet. Vi jobbar för att  barnmorskor i alla verksamheter ska ha möjlighet att arbeta tryggt och säkert;  på ungdomsmottagningar, gynavdelningar, barnmorskemottagningar, specialistmödravård, klimakteriemottagningar…ja, vi jobbar för en barnmorska under livet. Hela livet! Vi har alltid kämpat för att vi brinner för barnmorskor. Vi har kämpat för att vi brinner för kvinnohälsa. Och vi fortsätter att kämpa. I Vårdförbundet. För jämlikhet och jämställda villkor. Det fanns en anledning till att vi enades från första början. Ensam är nämligen inte stark. Ensam är svag.

Är du barnmorska och vill vara med och påverka, förändra och driva oss framåt? Bli en av oss- gör din röst hörd i Vårdförbundet!

Åsa Mörner
Legitimerad barnmorska och sjuksköterska
Förbundsstyrelseledamot i Vårdförbundet

#enbarnmorskaunderlivet

 

Här kan du se en film om Vårdförbundets historia och om hur fyra professioner enades i ett förbund

Barnmorska till barnmorska

av

Marie-Charlotte Nilsson

Marie-Charlotte Nilsson, Barnmorska, ledamot i förbundsstyrelsen och med i barnmorskenätverket

Jag har varit barnmorska i mitt hjärta sen jag var barn, legitimerad och verksam i yrket sedan 1990. Vi är starka individer med skiftande intressen, erfarenhet och kompetens, men tillsammans är vi BARNMORSKOR.

Svenska Barnmorskeförbundet utreder om de ska bilda ett eget fackförbund. Jag skriver ”de”, men hallå – jag är ju också medlem! Så för mig blir det ”de”, då jag inte delar den uppfattningen. I 18 år har jag engagerat mig fackligt i Vårdförbundet för jag inte har varit nöjd med framförallt lönen.

Fram tills nu så har vi barnmorskor varit antingen oorganiserade eller fackligt anslutna i Vårdförbundet. Om Svenska barnmorskeförbundet bildar eget fackförbund blir vi en tredje grupp. Jag kan inte se det på något annat sätt än att vi splittras.

Svenska barnmorskeförbundet har presenterat att de kommer ansluta sig till SRAT. De fakta jag kunnat ta del av gör att jag ser brister i den nya tänkta organisationen. Jag tänker då främst på hur enskilda medlemmars frågor ska säkras när de är i behov av hjälp till exempel vid en långtidssjukskrivning, IVO anmälan eller konflikt på arbetsplatsen.

Vårdförbundet är en stor och stark facklig organisation som även arbetar med professionsfrågorna, men inte på samma sätt som SBF. SBF gör ett mycket bra arbete utifrån professionsfrågorna. Det är min absoluta övertygelse att detta gynnar oss barnmorskor bäst inför framtiden, och istället för en splittring vill jag se ett ökat samarbete mellan förbunden. 1+1=3.

Vi får inte glömma att det är arbetsgivaren som är vår ”motpart” när vi till exempel inte blir lönesatta utifrån vår utbildning, vårt ansvar, vår kompetens och erfarenhet. Vi barnmorskor ska vara enade och agera tillsammans!

En annan sak som jag reflekterat över är att frågan om att bilda en yrkesförening i SRAT verkar vara störst i Svenska barnmorskeförbundets lokala del i Stockholm. Jag hoppas verkligen att alla barnmorskor i hela vårt avlånga land, inom alla våra specialiteter, sätter sig in i vad som gäller. Om det blir en realitet med ett fackförbund i Svenska barnmorskeförbundet – får man då ha kvar de avtal och villkor som Vårdförbundet förhandlat fram? Har SRAT några avtal? Vad är det som gäller?

Var och en får själv ta ställning, men det gäller att vara medveten om vad man väljer eller väljer bort. Jag lever med denna fråga varje dag, och min erfarenhet så här långt är, att barnmorskor utan facklig erfarenhet är mer positiva till Svenska barnmorskeförbundets planer jämfört med de barnmorskor som är fackligt engagerade och har kunskap om de fackliga frågorna.

Jag är övertygad om att Vårdförbundet, som har en välfungerande organisation, bäst tillgodoser våra fackliga frågor, och det är därför jag är här! Det är i Vårdförbundet jag fortsätter engagera mig och göra min röst hörd för att kunna påverka arbetsgivaren! Vi barnmorskor bär själva ansvaret för om vi velat/ vill engagera oss fackligt i Vårdförbundet eller inte.  Min uppfattning är att det tyvärr är för få som velat engagera sig! Ni som inte har förtroendevalda på era enheter, se till att du eller en kollega med intresse för våra frågor blir vald, så blir Vårdförbundet ännu starkare! Glöm aldrig att vårt fackliga arbete är långsiktigt, även om jag personligen vill se snabbare resultat, och tänker ofta – ”hur svårt kan det vara egentligen?”

Jag är medlem i både Vårdförbundet och Svenska Barnmorskeförbundet och vill fortsätta vara det.

Hör gärna av Dig om du vill diskutera!

/Marie-Charlotte Nilsson, marie-charlotte.nilsson@vardforbundet.se

Leg. barnmorska Ystad BB

Förbundsstyrelseledamot Vårdförbundet

och med i Barnmorskenätverket i Vårdförbundet

 

Tips på mer läsning i ämnet

Fler blogginlägg i ämnet av förtroendevalda barnmorskor:

Detta är inget kall – om yrket, det som skaver och organisering – Milla Belkacem

av

Milla Belkacem, Barnmorska Stockholm

Milla Belkacem, Barnmorska Stockholm.

Allt för ofta hörs påståendet, från såväl kollegor, chefer och beslutsfattare, att det behövs fler män i vården för att höja yrkets status. Men påståendet säger mer om synen på kvinnor och kvinnodominerade yrken än något annat.

Jag anser att jämställdhetsarbetet är en av de viktigaste frågorna för Vårdförbundet. Jämställdhetsfrågan integreras i allt vi gör och sträcker sig långt bortom oss på golvet. I synen på kvinnan och kvinnodominerade yrken och för vilka förutsättningar vi ges gällande löner, budget och möjlighet till bättre arbetsvillkor. Vi behöver inte fler män. Vi behöver fler kollegor oavsett hon, han eller hen och att chefer och politiker får till sina värderingar och prioriteringar rätt. Fackorganisationen är vårdarnas trygghet och stöd. Vårt ansikte utåt och en stark röst i arbetet för oss.

Jag tog sjuksköterskeutbildningen på stort allvar, men utan tvivel var det festen, fyllan och att träffa nya människor, som var det bästa under studietiden. Att plugga till sjuksköterska var en trygghet, att aldrig behöva stå utan jobb, men det var aldrig mitt drömyrke och ännu mindre var det ett kall. Mina tonårsdrömmar var andra. Jag såg mig istället vara ute sena kvällar på restauranger. Vakna sen morgon, ta en kaffe och cigg på fiket runt hörnet. Innan jag skulle vidare till något obskyrt konstnärsjobb. Jag har dock aldrig varit i närheten av det livet. Utan istället blev det nattjobb, kardemummaskorpor och rävgift till kaffe. Den något naiva tonårsdrömmen finns ändå kvar, minus ciggen.

Vägen mot barnmorskeyrket
Det gick en sommar och en höst som nyutexad sjuksköterska och jag kände att sammanhanget inte var något för mig. Jag gillade jobbet i sig. Jag uppskattade mötet, att för den lilla människan göra skillnad. Jag var bra på det jag gjorde, men något skavde. Jag sa därför upp mig och tog ett år i Berlin, började dreja, tog språkkurser och blev det året även tysk mästare i amerikansk fotboll. När pengarna började sina var jag glad att jag hade min utbildning. Åkte hem till Sverige och började jobba igen. Under tiden sökte jag nya utbildningar och kurser, bland annat till bibliotekarie, pilot och barnmorska. Hade behörighet, kom in och valde det sistnämnda. Och har sedan 2011 gjort just det.

Ensam är inte stark – en övertygelse
Det som skavde redan som nyutexad sjuksköterska skaver än idag, om det inte gör mig än mer förbannad. Hierarkier, ofta dolda strukturer som missgynnar kvinnor och utlandsfödda, att ”sådana som jag” med annat påbrå än svenskt, sällan är representerade i ledningsgrupper och inte minst sagt de dåliga arbetsvillkoren. Men jag trivs för bra på jobbet och med arbetsuppgifterna för att nu dra iväg och hitta annat att göra. Jag vill istället vara en del av en förändring och en förändring gör vi bäst tillsammans. Genom att organisera oss.

I ärlighetens namn har jag aldrig varit i kontakt med Vårdförbundet mer än att skriva för bloggen. Men trots det är inte jag en av dem som behöver övertygas. Jag är och kommer förbli medlem. Ensam är inte stark.

Milla Belkacem, barnmorska

…..

Läs Millas tidigare inlägg:  Barnmorskor gör skillnad!

Stå upp för aborträtten!

av

Åsa Mörner - Leg. Barnmorska, Leg. Sjuksköterska och förbundsstyrelseledamot.

Åsa Mörner – Leg. Barnmorska, Leg. Sjuksköterska och förbundsstyrelseledamot.

Abortmotståndare är på frammarsch i vårt land. De vill begränsa och försvåra tillgängligheten och inskränka den mänskliga rättighet som svensk abortlagstiftning innebär.

Vi har kommit långt i Sverige när det handlar om kvinnohälsa. Tidigare generationer har kämpat och stridit för att vi ska nå dit vi är idag. Den samlade expertisen är enad och forskningen är tydlig: Den lagstiftning vi har idag är korrekt ur alla synvinklar.

Länder med begränsade eller obefintliga möjligheter för kvinnor att genomgå en trygg och säker abort talar sitt tydliga språk. Här lemlästas, fängslas och dör kvinnor när de i desperation försöker avsluta sin oönskade graviditet. Och en sak är säker; Restriktiva abortlagar leder inte till färre aborter utan endast till att fler kvinnor riskerar sin hälsa och sina liv genom att själva försöka abortera med hjälp av gift, vassa objekt eller genom att söka sig till illegala kliniker där kvacksalvare får härja fritt.

Jag är djupt oroad för kvinnors reproduktiva och sexuella hälsa i Sverige. Att ens behöva yttra denna oro i ett land som Sverige år 2018 är minst sagt skrämmande.

Som legitimerad barnmorska, som kvinna, som människa kommer jag aldrig att sluta stå upp för rätten till trygga och säkra aborter. Det är en grundläggande mänsklig rättighet att bestämma över sin egen kropp. Nu vill mörka krafter ta den rätten ifrån oss.

ALDRIG! ALDRIG! ALDRIG!

#ståuppföraborträtten #valet2018

Läs gärna även det här blogginlägget Jag får inte välja vem jag vårdar – som handlar om vår inställning till att hänvisa till samvetsfrihet för att man vill vägra att utföra aborter, som också är ett hot mot den fria aborträtten.