Barnmorskebloggen

Barnmorskebloggen

Barnmorskebloggen

En sommar med ett isberg siktat i horisonten

av

Halvvägs in i augusti, sommaren lider mot sitt slut. Ytterligare en sommar med rapporteringar om kaos, kris och akut brist på bemanning. Födande som nekas plats på förlossningen pga överfulla enheter, stressade gravida som fasar över hur det ska bli när det är dags för dem att föda, slimmade barnmorskemottagningar där minimal verksamhet bedrivs för att upprätthålla endast det absolut nödvändiga. Människor kommer i kläm, utsätts för onödigt lidande och stress. Sommar innebär sällan ljumma vindar och färgsprakande blomsterängar, varken för de som arbetar i vården eller för de som är i behov av vård. Varför tillåts detta vårdkaos fortgå?

Svensk kvinnosjukvård behöver en stor injektion av nyrekryteringar, samtidigt som den också behöver barnmorskor med lång erfarenhet och bred kompetens. Men frågan många kanske ställer sig efter den här sommaren är snarare om man verkligen orkar arbeta kvar inom vården eller om barnmorskeutbildningen egentligen är något att satsa på. Svensk sjukvård är på fel väg sedan länge. Nu behöver vi styra om skutan. Om vi inte ska låta den kapsejsa.

För precis som Titanic, så har planeringen av den stora oceanångaren, eller svensk sjukvård, inte utförts korrekt. På Titanic saknades livbåtar, hastigheten var alltför hög och nitarna var av usel kvalité. Krocken med isberget sänkte det osänkbara skeppet. När det handlar om svensk sjukvård så har man länge vetat hur vår befolkningstillväxt kommer att se ut. Man har dessutom varit medveten om hur många som behöver rekryteras till vården, med anledning av just befolkningstillväxten och de planerade pensionsavgångarna inom professionen. Precis som med Titanics antal livbåtar, så har professionen inte varit tillräckligt många i förhållande till vad som krävs för att ens hålla vårdplatser öppna (när man tom skulle behöva utöka antalet vårdplatser). Tempot i vården har accelererat, i takt med medicinskteknisk utveckling och en alltför låg bemanningstäthet. De usla nitarna på Titanic, som var billigare än de med högre kvalité, kan liknas med de alltför oattraktiva villkor som barnmorskor erbjuds.

Lösningen kan tyckas låta banalt enkel. Men faktum är att den faktiskt är det. Allt handlar om att öppna plånboken, att lätta på locket till skattkistan. Genom att erbjuda barnmorskor den lön och den löneutveckling som speglar yrkets ansvar, så attraheras också fler barnmorskor till yrket och arbetsplatserna. Fler barnmorskor leder till fler vårdplatser, lägre stress för både den anställda och de kvinnor som behöver stöd av en barnmorska, och till säkrare vård.

Man får det man betalar för. Ett sjunkande skepp eller en trygg och säker, välfungerande vård? Valet borde vara enkelt. Men dessvärre siktar ett isberg i horisonten

Åsa Mörner
Legitimerad barnmorska
Förbundsstyrelseledamot i Vårdförbundet

Det borde ju vara en självklarhet

av

Kvinnokliniken i Karlskrona bedriver sedvanlig kvinnosjukvård. I sedvanlig kvinnosjukvård ingår rådgivning och vård kopplat till abort. Som barnmorska vet man om det. Det är en självklarhet. Om man inte vet det så kan man omöjligen ha utbildat sig till barnmorska eftersom det ingår i själva utbildningen till att bli legitimerad barnmorska. Men om man söker en anställning på Kvinnokliniken så måste man intyga i anställningsvillkoren att man ”kan tänka sig” att arbeta med abortrelaterad vård. På en kvinnoklinik. Där aborter, såklart, är en del av den sedvanliga kvinnosjukvården. Det är något som har blivit väldigt galet i svensk kvinnosjukvård. Väldigt galet.

Inget ont mot Kvinnokliniken i Karlskrona. De har goda intentioner och vill bara försäkra sig om att de inte anställer någon som planerar att förbise det faktum att vi som arbetar inom vården, arbetar med just vård, för att vi vill finnas där för människor som behöver stöd, lindring, bot och omsorg. Kvinnokliniken i Karlskrona vill undvika att anställa människor som sätter sin egen vilja och känsla före den vårdsökande. Som vill kunna vägra ge viss typ av vård, bara för att det inte passar deras egen, privata agenda. Fullt förståeligt av Kvinnoklinikens ledning.

Är detta ett fenomen som vi kommer att stöta på i fler verksamheter i vårt land? Kommer det att vara en del av anställningsvillkoren att man som barnmorska deltar i abortvård, att man som kirurg opererar transsexuella, att man som sjuksköterska tycker det är ok att ge den svårt skadade en blodtransfusion? Måste man som anställd i vården skriva under ett intyg för att lova att bemöta samkönade par med respekt, att det är en självklarhet att servera kött till patienter fast man är vegan eller att även judar och muslimer ska få samma vård som kristna?

Det borde ju vara en självklarhet.

Till dig som funderar över att utbilda dig till något yrke i vården: Rannsaka dig själv och ditt samvete- klarar jag av att lägga mina egna åsikter och min egen vilja åt sidan och sätta patienten i främsta rummet? Om du känner dig minsta tveksam så är mitt råd att du väljer att annat yrke än något inom vården.

Vi barnmorskor jobbar med kvinnans sexuella och reproduktiva hälsa genom hela livet. Vi stöttar henne i hennes egna val; vilket preventivmedel hon vill ha eller vilken smärtlindring hon önskar när hon föder barn. Om hon blivit oönskat gravid och vill avsluta graviditeten ger vi information om och erbjuder stöd och rätt vård för att hon ska kunna få en trygg och säker abort. Vi barnmorskor finns där som ett stöd genom hela kvinnans liv och hjälper henne att känna sig säker i sina egna, välinformerade val. Det är en självklarhet. Annars är man inte barnmorska.

Åsa Mörner

Legitimerad barnmorska

( I inslaget på webben angående Kvinnoklinikens åtgärd så är formuleringen något missvisande. Jag riktar inte kritik mot själva kliniken, utan mot det faktum att det ens ska behövas någon åtgärd för detta. Man kan också fundera över om man som anställd skulle kunna neka att medverka vid annan typ av vård om det faktiskt inte finns med i anställningsvillkoren)

#dethetervårdvägran

 

Vad finns det för utmaningar efter lång tid i yrket som barnmorska? – Kristina Landeborg

av

Kristina Landeborg

Kristina Landeborg, koordinerande barnmorska i Luleå

Jag tänker tillbaka på mitt yrke sedan 33 år. Med lite fantasi kan man vända 3:orna mot varandra och skapa ett tecken som står för evighet. Nog är det speciellt att verka i världens äldsta, eller möjligen näst äldsta yrke!

För mig var det ett otippat val. 1974 kom jag för första gången in på en förlossningsavdelning. Det var på kvinnokliniken i Borås där jag fått sommar vik. Som sjukvårdsbiträde. Jag var ung, outbildad (jo, de tog in folk från gatan) och hade nog fördel av att ha norrbottnisk dialekt. Jag betraktades därmed som arbetsvillig och pålitlig. Snabbt lärde jag mig att balansera långa rostfria tråg med blod och fostervatten. Det är något med de där dofterna som är beroendeframkallande, som talar om att här uträttas storverk! Barnmorskorna var kvinnor som utstrålade kunskap, kraft och hade skinn på näsan.  Klart att det var sån jag ville bli! – Det här ville jag ägna mig åt, varje arbetsdag, hela livet.

Det tog tid, jag lärde mig mycket på vägen. Erfarenheten av åren som sjuksköterska har alltid varit ovärderlig i mitt barnmorskejobb. Yrket spänner över alla specialiteter och områden, som det intellektuella hantverk det är.

Barnmorskeutbildningen i Sundsvall var tuff men så fantastiskt rolig! 1985 fick jag mitt första barnmorskejobb. De första åren var det många fjärilar i magen. Jag sänder en tacksam tanke till de erfarna kollegor som fanns där då, som gått före och lämnat över så mycket bra knep och trygghet inför allt som vi måste kunna hantera. För varje avverkad komplikation jag kunde stryka från listan så blev jag tryggare. På den mentala hårddisken formaterades en beredskap inför nästa gång. Nu är både den och ryggsäcken ganska full av avklarade svårigheter och härliga minnen. Numera är jag aldrig orolig för att inte kunna hantera medicinska svårigheter då jag går till jobbet. Jag har en plan A, B och C för de flesta problem man kan tänka sig. Däremot finns ständigt en oro för om vi är tillräckligt med personal för att kunna prestera en god och säker vård, att jag som senior barnmorska och koordinator har tillräcklig koll på läget och kan bistå mindre erfarna barnmorskor och läkare, samtidigt som jag har ”egna patienter” att sköta. När man jobbar på en mindre enhet, vi har strax under 2000 förlossningar/år, är koordinatorns roll komplex och det ställer höga krav på kapacitet och flexibilitet.

I början av mitt barnmorskeliv fanns tid att verkligen vara närvarande hos den födande kvinnan. Jag kunde ofta sitta på en stol och småprata mellan värkarna, kanske sticka på en liten minimössa som lades i en korg till försäljning. Jag tror vi lätt skulle kunnat sticka ihop till en ny ultraljuds- el. CTG- apparat! Det fanns inte tillgång till EDA men jag tror att närvaron på rummet hade betydelse för föräldrarnas upplevelse.

Förlossningsvården i min region har centraliserats, på gott och på ont. Vi har ett betydligt större flöde nu. Det tillför mer erfarenheter och fler utmaningar. En del patienter har mer än 25 mil till oss, andra har 5-8mil att åka medan de i närområdet kan komma in på en kvart. Det måste gå, i alla slags väglag och väder. Telefonrådgivning under dessa omständigheter är en grannlaga uppgift!

Vad finns det för utmaningar kvar efter så lång tid i yrket? Som jag ser det så är jag på toppen av min kompetens och kunskap!

Att bibehålla kunskap och att dela vidare till yngre kollegor är det bästa bidrag jag kan ge.

POTT, ”Praktisk Obstetrik Träning” är ett sätt! Jag medverkar som instruktör i ”skill drill” och teamträning på vår klinik.  Att kunna ”störta kontrollerat”, -att helt enkelt att vara en fena på crew resource management som det kallas i flygbranschen känns både meningsfullt, stimulerande och roligt. Bibehållen kompetens i till exempel vag. Sätesförlossning är viktigt, liksom att kunna samarbeta och lösa en skulderdystoci, hantera förlossning med sugklocka, tvillingar, eklampsi eller stor blödning. Att samtliga yrkeskategorier vet sina uppgifter och kommunicerar på ett strukturerat sätt är ovärderligt för bra utfall.  Ett prestigelöst samarbete mellan barnmorska, läkare och undersköterska är en viktig framgångsfaktor som vi måste träna på. Jag har deltagit som revisor i Säker Förlossning-projektet. Det har visat väg för att utveckla förlossningsvården i Sverige. Vi måste hela tiden vrida och vända på det vi gör för att bli bättre!

Min förhoppning är att man ser den kompetens som erfarna barnmorskor äger och värderar den högt. Jag tycker att vi ska kunna åldras i vårt yrke, att få möjlighet att jobba 85% med heltidslön efter 60 års ålder. Det skulle göra att fler orkar stanna inom förlossningsvården! Samtidigt behöver vi input och inspiration. Det finns alltid något nytt att lära sig!

Vid en resa i Danmark för många år sedan blev värdet av en duglig barnmorska tydligt. Maken, som är historiskt intresserad, ville se Harald Blåtands grav. Jag vandrade ensam runt på kyrkogården i Jelling och blev stannande framför en massiv sten. Där under vilade en barnmorska, borta sedan länge. Folket i bygden hade rest stenen till hennes minne.  Den uthuggna skriften talade om hur mycket hon betytt för kvinnorna och släkternas fortlevnad i trakten genom sitt arbete.

Att få vara en del av det största i de flesta människors liv, det är både stort och uppfodrande. Minnet av ett barn som fötts med stor möda finns där för alltid. Då är det viktigt att vi har en arbetsmiljö som låter oss vara den bästa versionen av vårt sanna jag, varje dag, hela arbetslivet!

Vårvinter hälsningar från vår Nordliga Provins!

/Kristina Landeborg, barnmorska, förlossningen Sunderby sjukhus, Luleå

Kan man ersätta en barnmorska med annan kompetens?

av

En barnmorska har 4,5 års högskoleutbildning. Dessutom krävs det minst ett års yrkesverksamhet som sjuksköterska innan du får vidareutbilda dig från sjuksköterska till barnmorska. Det är en lång och tuff utbildning. Det kanske är ett självklart val för individen, men vägen dit är hårt slit.

Idag råder det en stor brist på barnmorskor och för att snabbt lösa detta låter man andra yrkeskategorier utföra barnmorskespecifika uppgifter. Detta är dessutom inte bara i undantagsfall utan till och med vanligt förekommande. Det man undrar är om patienterna inte längre har rätten till att vårdas av personal med rätt kompetens? Och är det ens korrekt att man lättar på en yrkeslegitimation på det här sättet. En legitimation innebär ju trots allt att ingen annan får utföra yrket. Hur är det då möjligt att man ändå tillåter detta på flera ställen i landet. Man släcker bränder, utan att tänka på vad vilka konsekvenser det har för vården och främst för patienten.

Man låter personer utan korrekt utbildning och legitimation att utföra barnmorskeuppgifter. Men blir verkligen uppgifterna utförda på samma professionella sätt? Och är det ens försvarbart att ersätta en yrkesgrupp med någon med lägre kompetens, bara för att det är brist? Är det rätt att ”snabbutbilda” någon för att utföra yrkesspecifika uppgifter som denne egentligen inte har kompetens till att utföra.

Och om man nu låter någon annan genomföra barnmorskans yrkesspecifika uppgifter, så blir följdfrågan om det är patientsäkert och vad händer om det inträffar en komplikation eller om något blir galet? Vem bär ansvaret? Och vem ska ta hand om konsekvenserna? Är det den specifika individen, kliniken individen arbetar eller våra ansvariga politiker. Eller är det kanske patienten som sökt vård? Ska gemene man veta vad som är yrkesspecifikt och ska varje patient behöva ställa krav på att det ska vara en med rätt kompetens som ska hjälpa hen. Ska inte detta vara en självklarhet? Legitimationen ska vara ett skydd för den yrkesutövande, men också för patienten att denne får rätt vård av rätt person.

Vem bär ansvaret? Och vem ser till att våra yrkeslegitimationer är skyddade?

Barnmorska som lyssnar på hjärtslagen på fostret i magen på en gravid kvinna.

Livet börjar med en bra barnmorska.
 Foto: Ulf Huett för Vårdförbundet

Lena: Samtal om förlossningsrädsla

av

Lena HultsbergI mitt arbete som barnmorska på Auroramottagningen får jag vara med om fantastiska möten med kvinnorna och deras partners.

Att få lyssna och ta del av deras tidigare upplevelser i livet, i sjukvården och förlossningsvården är otroligt givande men också många gånger mycket tungt. Tidigare erfarenheter och deras rädsla påverkar dom under graviditeten och när dom ska föda.

Självklart är arbetet väldigt krävande men också mycket tillfredsställande när de känner att man tagit deras oro och rädsla på allvar och försöker att hjälpa utifrån vars och ens behov Man får en enorm inblick i hur vi barnmorskor, läkare och annan personal jobbar och vilka konsekvenser det kan få; både positiva och negativa.
Man får en ökad medvetenhet även om sig själv; reaktioner, tankar och känslor. Såå lärorikt.

Det visar så tydligt hur viktigt det psykologiska bemötandet och omhändertagandet är för varje individ. Information och god kommunikation är A och O.
Att känna sig trygg när man föder barn betyder oerhört mycket och skapar självklart bättre förutsättningar för att det också ska bli en positiv förlossningsupplevelse vilket ju är målet.
Det är då i första hand en stor vinst för kvinnan och familjen men också en samhällsekonomisk vinst

Ca 10 % har en mer utpräglad förlossningsrädsla och är i behov av ytterligare stöd som ju nästan alla förlossningskliniker i Sverige erbjuder idag. Under de snart 40 år som jag varit barnmorska kan jag ändå se att vi har en större kunskap om förlossningsrädsla och en ökad förståelse för dessa kvinnor som lider av det. Där ser jag det också som viktigt att vi vidareförmedlar våra kunskaper till yngre kollegor.

Våra samtal syftar till att tillsammans med kvinnan konkretisera rädslan och ge möjlighet till bearbetning, ge stöd och information, kunna ge ökad tilltro till sin egen förmåga att föda, bygga upp ett förtroende för sjukvården gällande kompetens och bemötande.
Samtalen ska leda till en realistisk planering inför förlossningen som är väl förankrad på kliniken, tydlig dokumenterad i journalen vilket ökar tryggheten för de blivande föräldrarna och underlättar för personalen.

Vi har alla ett ansvar att försöka att skapa en god förlossningsvård med hög kompetens och ett bra psykologiskt omhändertagande, att delge varandra av våra erfarenheter och kämpa för att öka förutsättningarna för att kunna lyckas med det.

Barnmorskors arbete är SÅ viktigt!!

Lena Hultsberg
Ansvarig BM på Auroramottagningen
Danderyds Sjukhus

Välkommen till Barnmorskebloggen

av

Detta bildspel kräver JavaScript.

Välkommen till Barnmorskebloggen – Vårdförbundets firande av barnmorskeyrket på barnmorskedagen 2015.
De närmsta veckorna ska vi på en resa runt i Sverige och runt i barnmorskans verksamhetsområde. I olika internationella sammanhang kan vi berätta att den svenska barnmorska reellt jobba inom hela det sexuella och reproduktiva område. Nu få ni “hands on” berättelser från olika delar av det sexuella och reproduktiva området.

Du kan läsa bloggen och bara, som jag, känna dig stolt! Du kan kanske också få inspiration till att efterforska arbetsområden, som du ännu inte har jobbat med. Fundera du på att välja utbildning och undra om barnmorska skulle vara något, då är det bara att läsa med!
Personcentrerad vård och jämställd hälsa är Rubriken i Vårdförbundets förslag till ny vårdpolitik som kongressen kommer att fatta beslut om på sluten av maj. När man läser barnmorskornas blogginlägg känner man igen att personcentrerad vård och jämställd hälsa är kärnan i barnmorskeprofessionen.

Varför just dessa skribenter? Jo, det började med att vår kommunikationsavdelning förslog att jag skulle blogga under den vecka då barnmorskedagen är. Men jag var personligen mycket mer nyfiken på hur det är att vara barnmorska runt i Sverige anno 2015. Resan började i geografisk nord, hur det är att jobba i Sveriges nordligaste ort, sedan längs syd, öst, väst. Sedan blev det de olika delar av den sexuella och reproduktiva verksamhetsområde som var i fokus.
Jag är ohört tacksam för er som har skrivit! Men inboxen är inte stängd. Jobbar du med en del av verksamhetsområdet som inte är presenterat eller vill du bara berätta om ditt perspektiv på barnmorskeyrket, då får du jättegärna skriva till mig. Vår ambition var att hålla bloggen i gång under “barnmorskeveckan”, och få vi fler blogginlägg då kommer vi att hålla bloggen öppen ett tag till.
Jag hoppas också att ni som läser vill tycka till, kommentera och diskutera.

Grattis på barnmorskedagen, ett livsviktigt yrke.
/Lis Munk

Nu blir det film!