Barnmorskebloggen

Barnmorskebloggen

Barnmorskebloggen

En sommar med ett isberg siktat i horisonten

av Lämna en kommentar

Halvvägs in i augusti, sommaren lider mot sitt slut. Ytterligare en sommar med rapporteringar om kaos, kris och akut brist på bemanning. Födande som nekas plats på förlossningen pga överfulla enheter, stressade gravida som fasar över hur det ska bli när det är dags för dem att föda, slimmade barnmorskemottagningar där minimal verksamhet bedrivs för att upprätthålla endast det absolut nödvändiga. Människor kommer i kläm, utsätts för onödigt lidande och stress. Sommar innebär sällan ljumma vindar och färgsprakande blomsterängar, varken för de som arbetar i vården eller för de som är i behov av vård. Varför tillåts detta vårdkaos fortgå?

Svensk kvinnosjukvård behöver en stor injektion av nyrekryteringar, samtidigt som den också behöver barnmorskor med lång erfarenhet och bred kompetens. Men frågan många kanske ställer sig efter den här sommaren är snarare om man verkligen orkar arbeta kvar inom vården eller om barnmorskeutbildningen egentligen är något att satsa på. Svensk sjukvård är på fel väg sedan länge. Nu behöver vi styra om skutan. Om vi inte ska låta den kapsejsa.

För precis som Titanic, så har planeringen av den stora oceanångaren, eller svensk sjukvård, inte utförts korrekt. På Titanic saknades livbåtar, hastigheten var alltför hög och nitarna var av usel kvalité. Krocken med isberget sänkte det osänkbara skeppet. När det handlar om svensk sjukvård så har man länge vetat hur vår befolkningstillväxt kommer att se ut. Man har dessutom varit medveten om hur många som behöver rekryteras till vården, med anledning av just befolkningstillväxten och de planerade pensionsavgångarna inom professionen. Precis som med Titanics antal livbåtar, så har professionen inte varit tillräckligt många i förhållande till vad som krävs för att ens hålla vårdplatser öppna (när man tom skulle behöva utöka antalet vårdplatser). Tempot i vården har accelererat, i takt med medicinskteknisk utveckling och en alltför låg bemanningstäthet. De usla nitarna på Titanic, som var billigare än de med högre kvalité, kan liknas med de alltför oattraktiva villkor som barnmorskor erbjuds.

Lösningen kan tyckas låta banalt enkel. Men faktum är att den faktiskt är det. Allt handlar om att öppna plånboken, att lätta på locket till skattkistan. Genom att erbjuda barnmorskor den lön och den löneutveckling som speglar yrkets ansvar, så attraheras också fler barnmorskor till yrket och arbetsplatserna. Fler barnmorskor leder till fler vårdplatser, lägre stress för både den anställda och de kvinnor som behöver stöd av en barnmorska, och till säkrare vård.

Man får det man betalar för. Ett sjunkande skepp eller en trygg och säker, välfungerande vård? Valet borde vara enkelt. Men dessvärre siktar ett isberg i horisonten

Åsa Mörner
Legitimerad barnmorska
Förbundsstyrelseledamot i Vårdförbundet

Det borde ju vara en självklarhet

av

Kvinnokliniken i Karlskrona bedriver sedvanlig kvinnosjukvård. I sedvanlig kvinnosjukvård ingår rådgivning och vård kopplat till abort. Som barnmorska vet man om det. Det är en självklarhet. Om man inte vet det så kan man omöjligen ha utbildat sig till barnmorska eftersom det ingår i själva utbildningen till att bli legitimerad barnmorska. Men om man söker en anställning på Kvinnokliniken så måste man intyga i anställningsvillkoren att man ”kan tänka sig” att arbeta med abortrelaterad vård. På en kvinnoklinik. Där aborter, såklart, är en del av den sedvanliga kvinnosjukvården. Det är något som har blivit väldigt galet i svensk kvinnosjukvård. Väldigt galet.

Inget ont mot Kvinnokliniken i Karlskrona. De har goda intentioner och vill bara försäkra sig om att de inte anställer någon som planerar att förbise det faktum att vi som arbetar inom vården, arbetar med just vård, för att vi vill finnas där för människor som behöver stöd, lindring, bot och omsorg. Kvinnokliniken i Karlskrona vill undvika att anställa människor som sätter sin egen vilja och känsla före den vårdsökande. Som vill kunna vägra ge viss typ av vård, bara för att det inte passar deras egen, privata agenda. Fullt förståeligt av Kvinnoklinikens ledning.

Är detta ett fenomen som vi kommer att stöta på i fler verksamheter i vårt land? Kommer det att vara en del av anställningsvillkoren att man som barnmorska deltar i abortvård, att man som kirurg opererar transsexuella, att man som sjuksköterska tycker det är ok att ge den svårt skadade en blodtransfusion? Måste man som anställd i vården skriva under ett intyg för att lova att bemöta samkönade par med respekt, att det är en självklarhet att servera kött till patienter fast man är vegan eller att även judar och muslimer ska få samma vård som kristna?

Det borde ju vara en självklarhet.

Till dig som funderar över att utbilda dig till något yrke i vården: Rannsaka dig själv och ditt samvete- klarar jag av att lägga mina egna åsikter och min egen vilja åt sidan och sätta patienten i främsta rummet? Om du känner dig minsta tveksam så är mitt råd att du väljer att annat yrke än något inom vården.

Vi barnmorskor jobbar med kvinnans sexuella och reproduktiva hälsa genom hela livet. Vi stöttar henne i hennes egna val; vilket preventivmedel hon vill ha eller vilken smärtlindring hon önskar när hon föder barn. Om hon blivit oönskat gravid och vill avsluta graviditeten ger vi information om och erbjuder stöd och rätt vård för att hon ska kunna få en trygg och säker abort. Vi barnmorskor finns där som ett stöd genom hela kvinnans liv och hjälper henne att känna sig säker i sina egna, välinformerade val. Det är en självklarhet. Annars är man inte barnmorska.

Åsa Mörner

Legitimerad barnmorska

( I inslaget på webben angående Kvinnoklinikens åtgärd så är formuleringen något missvisande. Jag riktar inte kritik mot själva kliniken, utan mot det faktum att det ens ska behövas någon åtgärd för detta. Man kan också fundera över om man som anställd skulle kunna neka att medverka vid annan typ av vård om det faktiskt inte finns med i anställningsvillkoren)

#dethetervårdvägran

 

Färre förlossningskliniker och fler födande

av

Ytterligare en förlossningsklinik ska stängas i vårt avlånga land, den här gången är det dags för Karlskoga lasarett att bomma igen förlossningsdelen på avdelning Q. Beslutet är, enligt verksamhetschefen, baserat på patientsäkerhet kopplat till det nyfödda barnet. Bland annat saknas en neonatalavdelning på det lilla sjukhuset i de värmländska skogarna. Jag har ingen intention att utvärdera patientsäkerhetsaspekten i beslutet att stänga förlossningsavdelningen. Men visst kan man fundera över varför 10 förlossningskliniker har stängt sedan år 2000? Samtidigt så har nämligen antalet förlossningar ökat med 30 %.

Vad innebär patientsäkerhet kopplat till förlossningsvård? Måste en frisk kvinna med en okomplicerad graviditet ens föda sitt barn på sjukhus? Faktum är att efterfrågan på hemförlossningar har ökat, i alla fall i Region Stockholm där kvinnor som önskar föda sitt barn hemma har kunnat ansöka om bidrag efter godkännande från regionen. Men bidraget har nu dragits in. Är det en rättighet att välja var och hur man vill föda sitt barn? Om inte, vem ska bestämma hur kvinnor ska föda sina barn?

Flera barnläkare har skrivit debattartiklar om vikten av att vi måste sätta barnet i främsta rummet, att det måste finnas tillgång till neonatalvård samt att separationen mellan ett sjukt nyfött barn och dess föräldrar som uppstår i en eventuell ambulanstransport till ett sjukhus med annan vårdtillgång strider mot barnet rättigheter. Jag kan inte argumentera mot detta. Samtidigt är det väl också en rättighet för den födande kvinnan att kunna göra medvetna val om var hon vill föda sitt barn?

Det finns många känslor kopplade till nedlagda förlossningskliniker. Det utlöser ilska, gråt, demonstrationer och ockupationer av vårdavdelningar. Och frågan är om inte detta är en större fråga än den på lokalnivå där det lilla sjukhuset tvingas till en förändring som få förstår anledningen till. Det handlar om födande kvinnor och deras val och rättighet. Men det handlar också om personal, profession och anställningsvillkor.

Ja, det finns många aspekter och åsikter om varför ytterligare en förlossningsavdelning stänger ner i Sverige.

  • Fakta är att det kanske inte går att upprätthålla samma säkerhet på alla förlossningskliniker i landet. Tillgång till narkos och neonatal ser inte likadant ut överallt, något som självklart påverkar patientsäkerheten de gånger som det blir akut. Det gäller nog i princip all form av vård och inte bara förlossningsvården. Vården är helt enkelt inte jämlik ur den aspekten. Men det finns ju som sagt, kvinnor som väljer att föda sina barn hemma, och där finns definitivt ingen medicinsk backup.
  • Fakta är att vårt avlånga land ser olika ut när det gäller närhet till vården. I vissa delar av Sverige är det oundvikligt att ha en lång resväg till närmaste sjukhus. Vad är ett rimligt avstånd till närmaste förlossningsklinik för en gravid kvinna?
  • Fakta är att det kanske inte är så lätt för alla att förstå de medicinska omständigheterna kring patientsäkerhet. Kan vi lita på att människor gör egna, medvetna val?
  • Fakta är också att det tycks vara fullständigt omöjligt för beslutsfattare att åtgärda de problem som faktiskt går att åtgärda. Om politiker och arbetsgivare hade lyssnat från början (i tidernas begynnelse…) så hade vi kanske inte behövt hamna där vi är nu.

Rätt eller fel? Det är en oerhört komplex fråga och sådana frågor har oftast inga enkla svar….Men oavsett vad, hur och varför så är det, som så ofta, kvinnosjukvården som drabbas.

Åsa Mörner
Legitimerad barnmorska
Förbundsstyrelseledamot i Vårdförbundet

Varför utbilda sig till ett yrke man inte gillar?

av

Tre år till sjuksköterska sedan ytterligare 1,5 år till barnmorska. Totalt 4, 5 år har jag utbildat mig för att bli legitimerad barnmorska. Under dessa år har jag fått en tydlig bild av vad professionen, arbetsuppgifterna och yrkeslegitimationen innebär. Jag visste det i och för sig innan jag valde, av fri vilja, att läsa till barnmorska. Jag hade en önskan om att få arbeta med kvinnors sexuella och reproduktiva hälsa genom livets alla skeden. Precis det som utbildnigen innehåller. Jag hade en önskan om att få vara den som stöttar henne i de val som hon gör, de beslut kvinnan själv fattar.

Debatten om vi ska tillåtas vägra ge patienter vård utifrån vår egen agenda har gått i blom igen. Men det är ingen vacker blomsteräng som spirar. Det är ogräs som frodas, vassa tistlar och giftiga blomster som vill förgifta den professionsetiska kod som vi barnmorskor stolt bär. Politiska viljor vill nästla sig in i vad det innebär att vara legitimerad barnmorska

Men det finns redan en definition för vad yrket barnmorska innebär. Och jag kan garantera att det inte står skrivet någonstans om att jag som barnmorska ska arbeta utifrån mina egna åsikter, viljor och känslor. I centrum står kvinnan. Jag går bredvid henne och lotsar henne fram så att hennes egna val kan genomföras på ett så smidigt sätt som möjligt, oavsett om det handlar om förlossningsställning, val av preventivmedel eller att avsluta en graviditet.

Vad jag vill är oväsentligt. Jag vore en ytterst oprofessionell barnmorska om jag uttryckte vad jag vill istället för att lyssna på vad den vårdsökande kvinnan önskar och vill. Jag skulle inte leva upp till yrkeslegitimationen eller vara professionell överhuvudtaget i sådana fall.

Jag ställer mig frågan, samma fråga som jag ställt mig säkert 1000 gånger: Varför utbilda sig till ett yrke som man egentligen inte gillar?

En gång för alla: Nej, jag är inte barnmorska för att tillfredsställa mina egna behov

Åsa Mörner
Stolt barnmorska
Förbundsstyrelseledamot i Vårdförbundet

Tänk om barnmorskor inte fanns!

av

I dag på internationella barnmorskedagen vill jag hedra alla mina barnmorskekollegor i Sverige och i världen. Jag antar att ni precis som jag tycker att ni har valt ett fint, roligt och intressant yrke. Ett yrke där ni i stort sett varje dag känner att ni gör skillnad för någon eller några andra.

Ett gammalt yrke, ett av de äldsta. Man insåg alltså tidigt hur viktig barnmorskan var. Viktig för överlevnad, stöd och folkhälsa.

Tänk om barnmorskor inte fanns eller att alla barnmorskor skulle stanna hemma från arbetet bara för en vecka, eller för en dag. Vad skulle hända då?

Nu menar jag inte att vi ska stanna hemma, vår yrkeskategori kan inte strejka, det är alldeles för samhällsfarligt.

Men jag vill leka med tanken!

Hur många gravida skulle bli riktigt sjuka i en allvarlig havandeskapsförgiftning? Hur många cellförändringar skulle inte upptäckas, vad skulle hända med de som inte får sina preventivmedelsrecept, vad händer med amningsstatistiken? Och förlossningarna hur skulle det bli med dem? Skulle alla barn överleva? Skulle kvinnorna få fler förlossningskomplikationer?

Våra viktiga ungdomar som inte skulle kunna komma till en ungdomsmottagning ,hur skulle de påverkas? Den här listan kan göras mycket lång och ni som är barnmorskor kan säkert lägga till tusentals andra viktiga konsekvenser av att barnmorskor inte fanns.

Några kanske tycker att; “Det var värst vad hon slår sig för bröstet och tycker att hon är viktig”. Till er vill jag säga: JA DET GÖR JAG!! GÖR DET NI MED!

Det pågår nu en viktig avtalsrörelse där Vårdförbundet kräver ett helt rimligt lönepåslag för sina medlemmar. Vårdförbundet tar sitt ansvar, ser vad som håller på att hända och vad som behövs för att rädda Sverige ur den katastrof som är på väg.

Det måste bli fler som vill bli sjuksköterskor, specialistsjuksköterskor och barnmorskor och de som redan är i yrket måste få känna sig värderade och vilja stanna kvar.

Jag har hopp om att beslutsfattare tar sitt ansvar och ser chansen att rädda framtidens sjukvård. Jag känner att det är nu det händer, det måste hända nu! Något annat vore faktiskt samhällsfarligt!!

Helen Ling Leijen

Stolt legitimerad barnmorska

Gästblogg: Det krävs inte löner på 95 000 kr för att få oss att stanna

av

Emma Jonsson

Emma Jonsson

Barnmorskor, barnmorskor, barnmorskor… När det skrivs eller pratas om barnmorskor kan det vara svårt att få en samlad bild; Vi är för få, eller vi är tillräckligt många men inte där vi borde. Vi har för låg lön men vi har mer än andra. Vi är inte så många men vi skriker alltid högst. Vi har unik kunskap men ersätts ändå av andra. Vi orsakar förlossningsskador men är lösningen för att avhjälpa dem. Vi ska förespråka amning men inte alltid och inte för hårt. Vi ska hjälpa unga personer till ett hälsosamt sexuellt liv, men inte för unga personer. Vi står upp för kvinnan men ibland inte tillräckligt. Vi är en stark kår men försvinner i mängden. Vi är enade och ändå splittrade.

Och jag tror att det är just så komplext att vara barnmorska. Vi är delar av så många olika sammanhang, ibland är vi verkan och ibland är vi orsak. Därtill är vi också lösning. Vi behöver vara delaktiga från början när vårdens lösningar diskuteras, planeras och utförs. Vi vill, kan och ska dela med oss av vår kunskap, våra idéer, vår forskning.

Vi kan läsa att i Örnsköldsvik erbjuds semestervikarierande barnmorskor 95000kr i månadslön. Det gör naturligtvis de ordinarie barnmorskorna rasande. Det är ingen som missunnar semestervikarierna en god lön. Men det är svårt att förstå hur det blivit så här. Att någon (= arbetsgivare) är villiga att betala så mycket hellre än att satsa på en bra löneprocess där erfarenhet och kompetens lönar sig och där skillnad i lön mellan ny och erfaren är så pass stor att det lönar sig att stanna kvar. Det är svårt att förstå. Och ju mer pengar och resurser som arbetsgivare lägger på kortsiktiga lösningar där pengar rinner ut utanför den egna verksamheten, desto mindre litar vi på arbetsgivarna och deras ord om lokal process med beslut nära verksamheten och satsning på arbetsmiljön.

Politiken och arbetsgivarna måste våga satsa. Det krävs inte löner på 95000kr för att få oss att stanna, vi stannar för mindre än så. Men vi måste få en löneutveckling värd namnet, vi måste ha en bra lön när vi går i pension, vår erfarenhet och kompetens måste visa sig i lönekuvertet. Genom att ge oss det kommer fler att stanna kvar i yrket och vi får fler kollegor vilket gör arbetsmiljön bättre.

Vårt yrke är komplext och de sammanhang vi verkar i är komplexa och ibland motsägelsefulla. Mycket handlar om graden av tillit och beroende på hur vi lyckas skapa, bibehålla eller öka graden av tillit så blir utfallet helt olika. Det gäller på ungdomsmottagningen, vid ultraljusmottagningen, vid cellprovsmottagningen, vid förlossningen och vid amningsrådgivningen. Det gäller i abortsituationen, vid missfallet, vid klimakterierådgivningen och vid PKU-provtagningen.

Det gäller även i relation till arbetsgivaren. Våra arbetsgivare genom SKL har sin stora möjlighet nu, att visa tillit till barnmorskor och Vårdförbundets övriga yrkesgrupper och komma fram till ett avtal som ger en möjlighet att ta oss an vårdens problem. På riktigt. Där vi kan vara orsak, verkan och lösning.

Emma Jonsson
legitimerad barnmorska och förtroendevald i Vårdförbundet

Hur mycket lön ska en barnmorska ha egentligen?

av

Vad tycker du är rimlig lön för en barnmorska? Efter 4,5 års universitetsutbildning, dubbla yrkeslegitimationer och ansvar för graviditet, förlossning, oönskade graviditeter, preventivmedelsförskrivning, rådgivning kring klimakterium, sex och samlevnad, provtagning av sexuellt överförbara infektioner och cellförändringar…ja, listan kan göras betydligt längre än så. Hur mycket ska en barnmorska tjäna? Är 95 000kr ok?

Jo det är sant. Om du arbetar för ett bemanningsbolag och tjänstgör i Region Västernorrland nu i sommar så får du inte bara 95 000 kr i månadslön. Du får också betalt boende och fria resor som grädde på moset.
Vad finns det då att klaga på kanske du undrar?

Vad tror du att de barnmorskor som får fast anställning får i lön? Ca en tredjedel av vad en inhyrd, tillfällig barnmorska får i lön! Är det konstigt att det inte utbildas tillräckligt många? Är det konstigt att det inte går att rekrytera till fasta anställningar? Är det konstigt att folk säger upp sig? 

Vem vill arbeta åt en arbetsgivare som hävdar att de inte har råd att ge sina anställda en schysst lön och en rimlig löneutveckling när denne samtidigt hyr in samma personalkategori för hutlösa summor pengar. För det kostar inte 95 000kr i månaden per inhyrd barnmorska. Det är lönen som barnmorskan får. Bemanningsbolaget ska såklart få sin del av kakan också. Det är sanslösa summor av skattemedel vi talar om…

Om du har funderat på vad vår avtalsrörelse, den som pågår i brinnande nuet, egentligen handlar om så har du ett av många svar i den här texten. Visst finns det pengar. Det handlar bara om att omfördela.

Åsa Mörner
Leg barnmorska
Förbundsstyrelseledamot Vårdförbundet

#enbarnmorskaunderlivet

Vill du veta mer om vad som pågår just nu i vår avtalsrörelse? Följ Avtalsbloggen för att få regelbundna uppdateringar!

En Barnmorska Under Livet!

av

Sverige har möjlighet att uppnå fantastiska resultat gällande landets kvinnohälsa. Men trots den unika möjligheten så finns stora brister i den vård som ska täcka kvinnors behov genom livet.

Hos landets unga ökar den psykiska ohälsan alltmer och många söker därför kontakt med vården. Det kan handla om alltifrån relationer och övergrepp till sexuell identitet eller bara om livet självt, och många söker sig då till barnmorskan på ungdomsmottagningen. Andelen kvinnor som lider av förlossningsrädsla ökar också i landet. Många unga kvinnor uttrycker oro långt innan de ens är gravida och budskapen om överfulla förlossningsavdelningar med sönderstressad personal bidrar knappast till sinnesro. När och om de senare uppnår en graviditet och förlossning bör deras oro kunna tas på allvar och samtalsmottagningar med specialutbildade barnmorskor behöver finnas lättillgängligt. Och viktigast av allt; Kvinnor ska kunna känna tilltro till den svenska vården. Inte rädsla och oro.

Det måste också finnas gott stöd efter genomgången graviditet och förlossning. Många studier visar på fördelarna med att amma sitt barn och det är en viktig samhällsfunktion att kunna stötta nyblivna familjer i amningsfrågor. Likväl behöver vi ockå kunna ge goda råd till de föräldrar som inte kan eller vill amma sitt barn. Trots det ser möjligheten att få stöd och hjälp kring amning och matning, väldigt olika ut i landet och på vissa ställen är det mycket svårt att få amningshjälp eller annat stöd kring matningsprocessen. Likaså ser möjligheten att få kontakt med vården efter att ha drabbats av förlossningsskador, mycket olika ut över landet. Det är ofta långa köer till rätt vårdinstans och många kvinnor uttrycker också att de inte får gehör för sin oro.

Sexuell och reproduktiv hälsa är en av hörnstenarna i svensk hälso-och sjukvård. Tillgång till en trygg och säker graviditet och förlossning tas som en självklarhet i den moderna västvärlden, precis som möjligheten till jämlik tillgång till preventivmedels- och abortrådgivning, något som dock ifrågasatts av bakåtsträvande politiska viljor under den senaste tiden. När den fertila perioden i livet sedan har passerat och klimakteriet infinner sig sker en ny fas i livet där många fysiska och psykiska förändringar sker. Kvinnor som önskar rådgivning kring övergångsperioden är ofta utlämnade till att boka tid hos läkare på vårdcentral och får istället för råd och stöd, endast ett recept på ett läkemedel i handen. Klimakteriemottagningar med legitimerade barnmorskor med specialistkunskap borde vara en lika självklar del av kvinnohälsovården som ungdomsmottagningar, preventivmedelsrådgivning och mödrahälsovård.

Den legitimerade barnmorskans kunskapsområde löper som en röd tråd genom kvinnors olika faser i livet. Möjligheten att möta upp behoven är stor i och med den unika kompetens som just barnmorskeprofessionen har.

Men det fattas gehör för att utveckla möjligheten att nyttja den kunskapen. Istället för att utveckla, fördjupa och tillgängliggöra, sker en konstant försämring för barnmorskors möjligheter att arbeta för kvinnors hälsa genom livet. Barnmorskor vet vad som behövs för att kvinnor, barn, ungdomar och familjer ska få den allra bästa vården.
Men istället för att vara med och driva vården framåt, tvingas barnmorskor kämpa med ohälsosamma arbetstider, orimlig arbetsbelastning och minimal löneutveckling.

Professionen sitter inne med svaren på hur vi ska utveckla och förbättra kvinnosjukvården i vårt land. Vårdförbundet vill att politiker och beslutsfattare ska ge barnmorskor möjligheten att ta svensk kvinnohälsa till nya nivåer.

Men först krävs åtgärder i barnmorskors arbetsvillkor och löneutveckling.

Det finns mycket vi kan vara stolta över med svensk kvinnosjukvård. Ur ett globalt perspektiv står sig vården vi förser landets halva befolkning med högt. Men om vi ser till de möjligheter som faktiskt finns när det gäller utvecklingen av vården så finns det betydligt mer att önska. En nyckelfaktor för att nå toppnivå är att nyttja den kunskap och kompetens som finns hos den svenska barnmorskeprofessionen. Professionen har viljan och styrkan att förse kvinnor med en barnmorska under livet- Hela livet! Nu är det dags att verkligen göra det! 

Åsa Mörner, legitimerad barnmorska, förbundsstyrelseledamot Vårdförbundet

#enbarnmorskaunderlivet

Vad har hindrat barnmorskor från att vara synliga?

av

Jag har skrivit om det sorgliga med vår splittrade profession tidigare. Tyvärr blir splittringen mer och mer tydlig. Allt fler barnmorskor tjafsar med varandra på sociala medier och på raster om vilket förbund som är bäst och ”ni gjorde så” eller ”ni gjorde inte så”. Det gör ont i mitt barnmorskehjärta. Och framför allt: Det är verkligen inte konstruktivt.

Vad som är ännu mer tragiskt är att Svenska Barnmorskeförbundet tycks skuldbelägga Vårdförbundets förtroendevalda för den värdediskriminering som professionen utsatts för i evighet. Som om det vore vårt fel att politiker och beslutsfattare har skygglappar och hörselskydd. Om vi hade fått bestämma så hade lön, arbetstider och arbetsmiljö sett helt annorlunda ut. Det intressanta är också hur det hade sett ut om vi INTE hade jobbat för att barnmorskor ska få det bättre? Jag kan garantera att det hade varit betydlig värre än idag i alla fall.

En annan sak med Svenska Barnmorskeförbundet är att de hävdar att barnmorskor har varit osynliga i Vårdförbundet. Jag bara undrar vad som hindrat barnmorskor från att vara synliga? Vi har alla ett eget ansvar och kan ju inte förvänta oss att andra ska arbeta för oss och samtidigt vara synliga som profession. Det har aldrig jag gjort. Eller någon annan av alla de fantastiska barnmorskor som engagerar sig i Vårdförbundet. Däremot så är det en styrka att vi är enade med tre andra professioner, eftersom det kan vara svårt att ta plats när man tillhör en liten yrkeskår. Egentligen är det ju förresten två andra professioner. För vi barnmorskor är ju faktiskt sjuksköterskor.

Så när vi nu är splittrade i två förbund, det ena bestående av endast en liten yrkeskår bland en hel drös av andra yrken såsom optiker, lotsar och trafikledare, så blir också Vårdförbundet ett mindre förbund. För om flera väljer att lämna Vårdförbundet blir förbundet försvagat och tappar mandat. Det finns bara en vinnare i det här- Arbetsgivaren. Och de som inte tycker att barnmorskor förtjänar mer. Och jag kan lova att det finns sådana individer. För många.

Personligen känner jag större samhörighet med sjuksköterskor, röntgensjuksköterskor och biomedicinska analytiker än vad jag gör till logopeder, arbetsförmedlare och tandhygienister.

Jag läser på webben att Svenska Barnmorskeförbundet vill att det ska vara en barnmorska per födande. Det vill såklart även Vårdförbundet, även om det framstår som om det vore en unik fråga för Svenska Barnmorskeförbundet. Vi jobbar för att  barnmorskor i alla verksamheter ska ha möjlighet att arbeta tryggt och säkert;  på ungdomsmottagningar, gynavdelningar, barnmorskemottagningar, specialistmödravård, klimakteriemottagningar…ja, vi jobbar för en barnmorska under livet. Hela livet! Vi har alltid kämpat för att vi brinner för barnmorskor. Vi har kämpat för att vi brinner för kvinnohälsa. Och vi fortsätter att kämpa. I Vårdförbundet. För jämlikhet och jämställda villkor. Det fanns en anledning till att vi enades från första början. Ensam är nämligen inte stark. Ensam är svag.

Är du barnmorska och vill vara med och påverka, förändra och driva oss framåt? Bli en av oss- gör din röst hörd i Vårdförbundet!

Åsa Mörner
Legitimerad barnmorska och sjuksköterska
Förbundsstyrelseledamot i Vårdförbundet

#enbarnmorskaunderlivet

 

Här kan du se en film om Vårdförbundets historia och om hur fyra professioner enades i ett förbund

Stå upp för aborträtten!

av

Åsa Mörner - Leg. Barnmorska, Leg. Sjuksköterska och förbundsstyrelseledamot.

Åsa Mörner – Leg. Barnmorska, Leg. Sjuksköterska och förbundsstyrelseledamot.

Abortmotståndare är på frammarsch i vårt land. De vill begränsa och försvåra tillgängligheten och inskränka den mänskliga rättighet som svensk abortlagstiftning innebär.

Vi har kommit långt i Sverige när det handlar om kvinnohälsa. Tidigare generationer har kämpat och stridit för att vi ska nå dit vi är idag. Den samlade expertisen är enad och forskningen är tydlig: Den lagstiftning vi har idag är korrekt ur alla synvinklar.

Länder med begränsade eller obefintliga möjligheter för kvinnor att genomgå en trygg och säker abort talar sitt tydliga språk. Här lemlästas, fängslas och dör kvinnor när de i desperation försöker avsluta sin oönskade graviditet. Och en sak är säker; Restriktiva abortlagar leder inte till färre aborter utan endast till att fler kvinnor riskerar sin hälsa och sina liv genom att själva försöka abortera med hjälp av gift, vassa objekt eller genom att söka sig till illegala kliniker där kvacksalvare får härja fritt.

Jag är djupt oroad för kvinnors reproduktiva och sexuella hälsa i Sverige. Att ens behöva yttra denna oro i ett land som Sverige år 2018 är minst sagt skrämmande.

Som legitimerad barnmorska, som kvinna, som människa kommer jag aldrig att sluta stå upp för rätten till trygga och säkra aborter. Det är en grundläggande mänsklig rättighet att bestämma över sin egen kropp. Nu vill mörka krafter ta den rätten ifrån oss.

ALDRIG! ALDRIG! ALDRIG!

#ståuppföraborträtten #valet2018

Läs gärna även det här blogginlägget Jag får inte välja vem jag vårdar – som handlar om vår inställning till att hänvisa till samvetsfrihet för att man vill vägra att utföra aborter, som också är ett hot mot den fria aborträtten.