Lis Munk

Vi är barnmorskor som jobbar för barnmorskefrågor inom Vårdförbundet

30 januari, 2018 av Lis Munk

Ibland kan det kännas som att barnmorskefrågor inte syns tillräckligt inom en så stor organisation som Vårdförbundet. Detta har vi också funderat på och därför bildat ett nätverk av förtroendevalda barnmorskor inom Vårdförbundet. Vi finns här för stötta våra barnmorskemedlemmar. Det här gör vi tillsammans!

På bilden ovan syns några av oss i Barnmorskenätverket.

Inom en idéburen medlemsorganisation sker ju bara de initiativen som medlemmen själv vill driva. Om inte vi själv är aktiva och lyfter fram olika frågor, då blir ingen aktivitet. Men med en mindre yrkesgrupp i en stor organisation kan man behöva, stöd och styrka. Det vill vi ge varandra – och dig som barnmorska och dig som förtroendevald barnmorska i Vårdförbundet.

Det här är vi

Vi är ett nätverk på runt 25 erfarna barnmorskor från hela landet (se hela listan längst ned), vi har i gruppen tillsammans lång erfarenhet i att vara fackligt aktiva, och förstår därför var och hur det är möjligt att påverka. Vi förstår spelet inom vården; båda det övergripande, men också det nära i vardagen på arbetsplatsen. Vi är liksom du barnmorska i hjärtat och vill ju ha möjlighet att vara barnmorska på riktigt, alltså göra det vi är utbildade för!

Vi vill ha bra betalt för det kvalificerade arbete vi gör, och vi vill ha möjlighet för att göra karriär också i det nära arbete med kvinnan, familjen och ungdomen. Vi tror på att vi kan dra nytta av att vara i en stor organisation, men att vi ska vara aktiva för att se till att barnmorskefrågorna är på agendan.

Det här gör vi

Gemensamt har vi inspirerat varandra till att se till att det kommit in fler motioner till kongressen, som handlar om barnmorskefrågorna.

Vi har ifrågasatt att det inte finns barnmorskor i Förbundsstyrelsen och avdelningsstyrelserna. Så vi måste börja med att se till att det finns barnmorskor nominerade. Därför är det positivt att det nu finns tre barnmorskor som är nominerade till förbundsstyrelsen.

Demokrati börjar lokalt och i ett fackförbund börjar det på din arbetsplats.

Har du en förtroendevald?
Är du förtroendevald? Ta en diskussion om vad som är relevant att driva på just er arbetsplats.
Har ni behov för inspiration då är ni välkommen till att ta kontakt med oss i nätverket.

Har ni ingen förtroendevald och vill ändå gärna prata om era utmaningar – går det alltid att ta kontakt med er lokalavdelning, och en av oss kan kunna komma och prata med er.

Så knyt inte näven i fickan, hör av dig till oss!

Lis Munk, barnmorska och kontaktperson för barnmorskor nationellt.
08-14 78 46

lis.munk@vardforbundet.se
Läs även Emma Jonssons blogginlägg i Stockholmsbloggen: Att gå isär, hur gör det oss starkare?

I Barnmorskenätverket finns:

Ximena Fernandez Oviedo, barnmorska avd Dalarna
Ann Samuelsson, barnmorska avd Gotland
Karin Cardesjö, barnmorska avd Gävleborg
Susanne Persson, barnmorska avd Halland
Ann-Sofie Blixt, barnmorska avd Jönköping

Linda Svensson, barnmorska avd Kalmar
Carita Sturesson, barnmorska avd Kronoberg
Elisabeth Lindblad, barnmorska avd Norrbotten
Anna-Lena Norberg, barnmorska avd Skåne
Marie-Charlotte Nilsson, barnmorska avd Skåne

Emma Jonsson, barnmorska avd Stockholm
Gustav Kristensson, barnmorska avd Stockholm
Dorieth Sone Zidaric, barnmorska avd Stockholm
Louise Bonnevier, barnmorska avd Stockholm
Sofia Heimer, barnmorska avd Södermanland
Kerstin Lilja, barnmorska avd Jämtland

Elisabeth Brynolf, barnmorska avd Värmland
Erika Häggblad, barnmorska avd Västerbotten
Katarina Söderström, barnmorska avd Västernorrland
Ingrid Edman, barnmorska avd Västmanland
Ann-Catrin Ahlgren, barnmorska avd Västra Götaland

Åsa Sundin, barnmorska avd Västra Götaland
Malin Bergander, barnmorska avd Västra Götaland
Rosa Ólafsdóttir, barnmorska avd Örebro
Åsa Mörner, barnmorska avd Örebro
Pernilla Blomqvist, barnmorska avd Östergötland

Vad är nästa steg i överenskommelsen om förlossningsvården?

8 november, 2017 av Lis Munk

Sedan 2015 har det tillförts extra resurser till förlossningsvården och kvinnors hälsa. Dessa pengar benämns oftast som ”överenskommelsen mellan regeringen och SKL” eller populärt ”förlossningsmiljarden”.

I början var retoriken att det skulle användas till satsningar, där man ville öka kvaliteten och att det fick inte ge merkostnad när överenskommelsen tog slut. Vårdförbundets lokala förtroendevalda har på olika sätt bevakat hur dessa resurser har varit använst, för att säkra att det faktisk gick till förlossningsvården och kvinnors hälsa. Utmaningen har varit, att det som där har varit behov för, helt enkelt har varit att få fler barnmorskor, DET fick pengarna inte användas till. I de senaste överenskommelserna har innebörden tydligt ändras. Nu får pengarna även användas till att säkra kompetensförsörjningen! Om regeringens budget blir beslutad i slutet av november, kan vi se fram emot extra pengar till förlossningsvård och kvinnors hälsa och det fortsätter tills 2022.

Det blir dock fortfarande en utmaning att se till att pengarna används på rätt sätt. Och vi behöver fortsätta jobba tillsammans för en arbetsmiljö som gör det attraktivt för barnmorskor att jobba inom kvinno- och förlossningsvården.

/Lis Munk

Legitimerad barnmorska och yrkeshandläggare på Vårdförbundet

Hur svårt kan det va? Gästinlägg Anne-Sofie Blixt

30 oktober, 2017 av Lis Munk

Anne-Sofie Blixt. Stolt barnmorska.

Körde nästan i diket i går när jag körde hem från Jönköping. SKL s kartläggning om sommarsituationen var nu klar och visade på att vi inte har någon förlossningskris i Sverige. Allt var som vanligt, procent antalet som hänvisades till andra kliniker var som vanligt! Det bekräftades också av en vårdenhetschef att det var ingen fara, för att vi barnmorskor hjälpte varandra genom att jobba lite extra!

Hur kan statistiken och verkligheten skilja sig så mycket?
Vi barnmorskor som försöker påvisa vår arbetssituation blir sågade vid fotknölarna! Och framstår som gnällspikar! Gnälla är det sista vi vill. Vi vill bedriva en säker och trygg vård och som verkligheten ser ut just nu på våra lands förlossnings kliniker så är det mycket tveksamt om vi har en säker vård trots SKL s kartläggning.

Vi som jobbar kliniskt och nästan dagligen får sms om vi kan ta extra pass, var beror det på?
Vi som ofta går på samverkansmöte där en stående punkt är bemanning av barnmorskor, vad beror det på?
Vi som tog extrapassen i somras och fortfarande inte kunnat ta ut vår semester, vad beror det på?
Vi som ständigt får nya arbetskamrater i form av arbetskamrater i form av bemanningsbarnmorskor, vad beror det på?
Vad händer om vi som ställer upp börja säga NEJ?
Vad händer om våra pensionerade kollegor plötsligt slutar?
Vad händer om man bara kan anställa andra yrkeskategorier på våra förlossnings kliniker?

Min och flera av mina kollegor har känslan av att förlossnings vården är på väg att kapsejsa. Beslutsfattare i alla led har möte, det är krismöte, projektmöte, personalmöte och möten. Arbetsgivaren anställer fler och fler HR och andra administrativa personer för att kunna rekrytera flera till våra olika sjukhus men effekten blir tvärtom, fler och fler slutar. Nu är det dags att byråkratin byts ut mot sunt förnuft och
handling!
Här kommer dagen tips!
Vi (sjuksköterskor, barnmorskor, biomedicinska analytiker röntgensjuksköterskor) vill ha ett hållbart yrkesliv

där vi värderas rätt i lönekuvertet. Vi har mellan 3-4,5 års högskoleutbildning).
där vi kan ta rast.
där vi har tid för våra patienter (i förlossningsvården one-to-one care).
där vi får tid till reflektion, vidareutbildning. Våra yrkesgrupper kan inte ersättas med andra yrkeskategorier vi är legitimerade med specialistkunskaper inom våra yrken.

Vi är stolta över våra yrken men när arbetsbelastningen är så stor att samvetsstressen tar över vågar vi inte fortsätta jobba med det yrke som vi utbildat oss till. Man väljer våra yrken för man vill hjälpa den enskilda individen. För att varje möte är unikt, för att ingen dag är den andra lik. För att det kräver både medicinskt och teoretiskt kunnande.

Så gör våra arbetsplatser attraktiva igen (kallet i våra yrken är för längesedan förlegat).
Ge oss nya möjligheter, ibland måste man radera gamla normer och börja från 0 igen. Tillsätt en grupp där våra fyra yrken är representerade ta med några som arbetade när det var en fungerande vård där man hade tid för patienten när sjuksköterskor och barnmorskor gjorde det dom var utbildade till. I gruppen bör det finnas med politiker och ekonomiskt kunniga samt den dom har mandatet att driva igenom förändringen.
Ska vi få till en förändring är det dags att vi som jobbar i vården får vara med och det dag att vi som jobbar i vården får vara med och besluta. Det är så tröttsamt att läsa om att beslutsfattare hänvisar till att – det visste inte jag när det blir fel någonstans och vår arbetsbelastning ökar istället för att minska och bli bättre.

Det värsta är att den enskilde individen är den som blir hårdast drabbad. Hörde att ett svenskt par valt att väntar med att skaffa barn så länge det är en förlossningskris!! Ska man 2017 behöva tänka på så???

Vi har toppmoderna sjukhus. Det renoveras och investeras men frågan är kommer det kunna nyttjas om vi inte har våra yrken representerade?

/Anne-Sofie Blixt
Stolt Barnmorska

Barnmorskor på frammarsch – Gästinlägg Mia Ahlberg

5 maj, 2017 av Lis Munk

Den 5:e maj det Internationella Barnmorskedagen och det är verkligen någonting att fira. Barnmorskor är på frammarsch inte bara i Sverige utan i hela världen. Barnmorskor arbetar med kvinnorna och deras familjer, hands-on i det verkliga livet, vi forskar alltmer och för varje dag ökar vi på vår kunskap om att det vi gör är riktigt bra för kvinnor och barns hälsa.

Läs gärna Lancet-serien om Midwifery care och känns er stolta över det oerhörda folkhälsoarbete som vi tillsammans utför. Barnmorskor tar också allt oftare chefs- och ledarpositioner vilket är helt centralt för att utveckla och vidmakthålla vårt område. Barnmorskor utbildar och arbetar även politiskt. Vi “äger” helt enkelt som mina barn brukar säga.

Den svenska och nordiska barnmorskan är unik i sitt kompetensområde och autonomitet och står ofta som förebild för många andra runt om i världen. Som en Australiensisk barnmorska sa till oss på vår senaste vetenskapliga konferens: You are the big five, come on help us develop and set the standards for midwifery care!

Det gör vi så gärna, eller hur!

/Mia Ahlberg
Leg Barnmorska/RNRM, PhD
Omvårdnadsansvarig Nya Karolinska
Ordförande /President
Svenska Barnmorskeförbundet/Swedish Association of Midwives

Jag jobbar på Sveriges minsta BB – Gästinlägg Susanne Lindblad

4 maj, 2017 av Lis Munk

Foto: Ulf Huett

Jag sitter på expeditionen på jobbet när jag hör hur dörren i korridoren öppnas. Jag reser mig genast för att möta dem. Det är en treföderska och hennes partner. Jag skyndar emot dem. Kvinnan är mitt upp i ett otroligt intensivt förlossningsarbete. Hon profylaxandas och andetagen är korta och koncentrerade.

– Välkomna, säger jag samtidigt som jag lägger min arm om kvinnan. Hennes man stödjer henne från andra sidan. Han tittar lättat på mig och hälsar. Han känns lite stressad men trygg på samma gång. Han håller om sin kvinna i ett stadigt tag samtidigt som han manar henne att gå några steg till.

Paret är välkända för mig. När de väntade sitt första barn träffade jag dem på MVC. När andra barnet föddes träffade jag dem efteråt på BB. Och under denna graviditet har jag träffat dem när de kommit för viktskattning av sitt barn och en CTG var beställd innan ultraljudet. Det var också jag som svarade när pappan ringde och berättade att de var på väg. Jag hade väntat en liten stund på dem.

Värken avtar och kvinnan ler igenkännande mot mig. Hon hälsar och säger sedan -Det är jätteintensivt nu. Jag vill ha smärtlindring nu direkt och vet du, det trycker otroligt nedåt.

– Bra säger jag och ler tillbaka. Tor du att du orkar gå till slutet av korridoren. Jag nickar mot förlossningsdelen av vår Kvinnoklinik. Korridoren är ca 35 meter lång och en glasdörr skiljer BB från förlossningen.

Hon nickar, nästa värk sköljer in över henne och hon hänger tungt på mig och sin man. Andas igenom värken. Flämtar till på toppen av värken och är helt upptagen av det jobb hennes kropp just nu utför. Hon är rödblommig och varm. Vi tar korridoren på 4 värkar. Tysta och stödjande står vi jämte kvinnan, hennes man och jag. Vi nickar emellanåt till varandra. Jag för att stödja och bekräfta och pappan för att han ser och tar emot.

Väl inne på förlossningssalen har jag hunnit förbereda det mesta innan de kom och vi hjälper kvinnan upp på sängen. Vi hjälps åt att ta av alla kläder. Jag gör en yttre palpation. Huvudet är väl nedträngt. Fosterljuden avlyssnas med tratten först och jag kopplar sedan upp henne på CTGt. Jag undersöker henne. En rejält buktande hinnblåsa palperas och huvudet står vid spinea. Hon är öppen 8 cm.

25 minuter senare har deras familj utökats av ytterligare ett barn. En mörkhårig liten pojke tar sina första andetag och hans första skrik välkomnas av mor och far med tårar i deras ögon. Och jag var med! Jag bistod kvinnan med vad hon än behövde. Jag höll koll på hennes barn genom förlossningen och jag bekräftade hennes man som gjorde ett mycket intensivt jobb han med när han andades med sin kvinna genom varje värk. Tätt och otroligt nära födde de sitt barn. Och jag hade den stora äran att jag gick vara med!

Paret blev kvar i 2 dygn hos oss på BB. Det var en bit för dem att åka, 8 mil enkelväg, och ute var det fortfarande vinter och halt väglag. Jag jobbade båda dagarna och fortsatte att följa dem på BB. Jag pratade ut dem och var med på barnläkarronden. Jag klippte av banden på mor och barn och kramade om de när de åkte hem.

Jag jobbar på Sveriges minsta BB. Här föddes förra året 399 barn. Vi är ett tio-tal barnmorskor som jobbar 3-skift. Och några till barnmorskor som våningen under oss har Spec.MVC, MVC och gynmottagning.

Jag har fått den oerhörda gåvan att jag kan få följa ett par genom graviditet, förlossning och BB-tid. De föräldrar som kommer från vårt stora upptagningsområde, Västerbottens inland, kan jag få följa genom förlossning och BB-tid. Det ger en otrolig kontinuitet. Genom mina färgade ögon är det just den vård jag önskar ALLA kvinnor i Sverige.

Jag älskar mitt jobb. Jag känner mig tacksam varje dag jag stämplar in. Det händer saker på mitt jobb som naturligtvis inte är rosenrött eller ens det minsta positivt. Som t ex nu när vår ledning dragit in vår fjärde semestervecka under sommaren. Stämningen blir lätt upprörd och uppgiven. Vi är alldeles för få barnmorskor i Sverige och det här sista draget känns inte som ett väl genomtänkt drag i avseende att locka nya barnmorskor. Men – trots det – och trots obekväm arbetstid över årets alla dagar – älskar jag mitt jobb. Jag är engagerad i Vårdförbundet för jag är övertygad om att vi kan och kommer att vända på denna skutan med, med gemensamma krafter. Jag tänker inte ge upp den tanken i alla fall!

//Susanne Lindblad

Legitimerad barnmorska

Lycksele Lasarett, Västerbotten

Världens bästa jobb men också ett privilegium

4 maj, 2017 av Lis Munk

Lis Munk – Barnmorska och förbundsombudsman på Vårdförbundet

Ja, det är världens bästa jobb. Det är ett fantastiskt privilegium att få vara guide för den gravida kvinnan/paret, som genom graviditeten växer fysiskt och mentalt för att klara av förlossningen och därefter ta emot en ny liten människa och bildar familj. Att stötta och stärka den unga människan till att ta vara på och hitta sig själv och sin sexualitet.

Att vara med helt nära i svett, tårar, skratt och förlossning. Att kunna stå fast, utstråla och ge trygghet, professionalitet, empati, säkerhet och omsorg, på ett sätt att kvinnan och paret hittar sina egna förmågor och går långt själva, men också att kunna guida och agera där det behövs. Att med stöd och uppmuntran, ro och ostördhet vara med om att barnet använder sina instinkter och hittar bröstet för första gång. Att kunna uppvisa tålamod över alla gränser men också förmåga till extremt snabba beslut när det behövs.

Det är ett privilegium att se kvinnor så starka och stolta, och vara den som kan ge styrka och kraft om det behövs. Att vara den som gör en förfärlig, outhärdlig händelse till en fin upplevelse, med rätt kunskap och etiskt förhållningssätt. Barnmorskan kan observera, råda och agera, för att hon har kunskap och erfarenhet som gör det möjligt för henne att vara i rummet med det normala och spontana, men också beakta när det normala går in i en gråzon och agera innan eller när det blir patologisk. Barnmorskan kan jobba helt självständigt utan bemyndigande av annan fackperson, en rättighet som också ger ansvar och plikt.

Att vara barnmorska är världens bästa och mest fantastiska jobb.

/Lis Munk

Distriktssköterskebarnmorska – vad är det? Gästinlägg Marjo-Riitta Wahlberg

3 maj, 2017 av Lis Munk

På vissa håll i landet finns så kallade distriktsköterskebarnmorskor inom vården, men hur många av oss vet vad denne egentligen gör? För många år sedan fanns det i de nordligaste delarna av landet gott om distriktsköterskebarnmorskor. De flesta vårdcentraler var bemannade av sådana. Luleå kommun hade i princip bara distriktsköterskebarnmorskor anställda vilka kunde ta hand om familjerna hela vägen ifrån graviditeten tills det att barnen började i skolan.

Hur ser verkligheten ut idag? I Luleå finns bara tre stycken yrkesverksamma distriktssköterskebarnmorskor kvar när nu en av oss har precis gått på pension. Vad har då hänt med de andra tjänsterna? De har blivit tillsatta av barnmorskor eller distriktsköterskor/barnsjuksköterskor.

Vad är det då som gör distriktsköterskebarnmorskan så speciell? Idag ligger tyngdpunkten inom mödra- och barnavården på friskvård och förebyggande arbete.
Vi börjar detta arbete redan vid det första tillfället då vi träffar kvinnorna och det är vanligtvis inte i samband med att hon har blivit gravid och vill skriva sig in på mödravård. Vi arbetar med dessa frågor exempelvis redan vid preventivmedelsbesök, när kvinnorna kommer och lämnar sina cellprover men också när de vill testa sig vid misstanke om STI. Vid STI-mottagning träffar vi även partnern. Oftast tar den gravida med sin partner till mödravården och i och med detta kan vi samtala med de båda blivande föräldrarna samtidigt. På så sätt kan vi fånga bådas syn och åsikter. Båda får dessutom samma direkta information i olika frågor. Under åren som barnen växer och kanske får småsyskon lär man som distriktssköterskebarnmorska att känna hela familjen allt bättre. Det samma gäller föräldrarnas relation till oss. Familjen har därigenom lättare att vända sig till sin distriktsköterskebarnmorska med problem och funderingar kopplat till både sig själva men också till barnen då de vet att de möts av en ”bekant” person och de därigenom slipper att berätta sin livshistoria i från början.

Varför tror jag att vi håller på att försvinna som yrkesgrupp?
Det kan bero på olika saker men troligen i första hand en oförståelse hos arbetsgivaren om fördelarna med vår breda kunskap men också att ingen orkar bemöda sig att skaffa denna dubbelkompetens då den inte visat sig löna sig ekonomiskt. Trots detta ångrar jag idag inte mitt val i livet då jag bestämde mig för att bli distriktssköterskebarnmorska.

Marjo-Riitta Wahlberg

Distriktssköterskebarnmorska

Jag är barnmorska – Känn på den! Gästinlägg Emma Jonsson

1 maj, 2017 av Lis Munk

I dryga 15 år har jag kunnat säga det; jag är barnmorska. Det känns fortfarande speciellt att säga det.
Ofta väcker det också något speciellt hos den jag säger det till. De flesta människor har någon uppfattning om eller relation till en barnmorska. Otaliga är de förlossningshistorier jag har fått höra på middagar och fester, ibland är historierna väldigt detaljerade. Privat kanske jag kan tröttna lite, samtidigt säger det ju en del om det förtroende som finns för just barnmorskor. Människor är vana att barnmorskor kan ta emot och förvalta förtroenden, med en barnmorska kan du dela allt! Sett ur det perspektivet blir varje berättelse viktig!

När jag var 7 år ville jag bli sjuksköterska och rädda världen, eller åtminstone några sjuka och skadade i världens katastrofer. När jag på gymnasiet insåg, dels att betygen aldrig skulle räcka till läkarutbildningen, dels att sex och sådant var rätt kul så bestämde jag mig för att bli sjuksköterska och barnmorska med siktet inställt på arbete på ungdomsmottagning. Jag blev ett antal år senare samtidigt antagen till både specialistsjuksköterskeutbildningen i anestesi och barnmorskeutbildningen.

Mina kollegor på anestesikliniken retades med mig när jag valde barnmorskeutbildningen och frågade (med visst allvar i rösterna) om jag verkligen skulle bli en SÅDAN DÄR som bara kladdade med blod och moderkakor och sa att ALLT var normalt. Jag svarade (med ett stort leende och allvar i rösten) att jag skulle bli en SÅDAN DÄR barnmorska som lägger placentan på avsedd plats, byter handskar och inte kladdar ner samt försöker hålla allt normalt men förstår när det inte är det.

Arbete på ungdomsmottagning ligger fortfarande framför mig och det är möjligt att mina troligen minst 20 kvarvarande år i yrket tar mig dit. Hittills har jag i mitt barnmorskeliv befunnit mig i sammanhang kring förlossningar, eftervård på BB och neo, liv och död, gråt och skratt, lycka och katastrof, friskt och sjukt, sjuksköterskestrejk, barnmorskeuppror, födelsevrål, vårdförbund, barnmorskeråd, politikermingel, sommarkaos, snökaos, it-kaos, besparingsåtgärder, förlossningssatsningar, lean, personcentrerad vård, värdebaserad vård, utvärdering, uppvärdering, nedvärdering, utbildning, inbillning, evidens, beprövad erfarenhet, oerfarenhet och mycket, mycket, mer.

Jag har omgetts av kollegor som varit beredda att svara på mina frågor, diskutera, stötta i vått och torrt, kollegor som har slutat, som har börjat, som har sjukskrivits och kommit tillbaka. Mycket har positivt har hänt sedan jag började min barnmorskekarriär. Något jag är extra glad för är att psykisk ohälsa i samband med barnafödande uppmärksammas på ett helt annat sätt än när jag började, att det är betydligt större fokus på att minska separation mellan föräldrar och nyfödda samt att det pågår mycket arbete för att minska bristningar och förlossningsskador.

Det finns dock stora utmaningar framöver. Dessa handlar om differentierad förlossningsvård, personcentrerad vård med one-to-one care, men också om basala arbetsmiljöfrågor som att ha förutsättningar att orka arbeta heltid, få rast, vettiga arbetstider, tillräckligt med kollegor, löneutveckling utifrån erfarenhet och kompetens och möjlighet att arbeta enligt forskning och evidens.

Barnmorskor är en stark och stolt grupp. Jag hoppas att beslutsfattare på olika nivåer börjar våga lyssna till barnmorskor på riktigt. Samhället har mycket att vinna på det.

JAG ÄR BARNMORSKA!
Emma Jonsson, leg sjuksköterska och leg barnmorska, anställd på Karolinska Universitetssjukhuset

Jag får inte välja vem jag vårdar – gästinlägg av Malin Bergander

18 april, 2017 av Lis Munk

Som barnmorska har jag bistått vid förlossningar där paret som föder barn är av samma kön, där det funnits fler föräldrar än två och där det varit en.

Jag har stöttat kvinnor som är nazister, medlemmar i Hells Angel eller aktiva i Sverigedemokraterna. Jag har funnits vid sidan hos muslimska kvinnor, katolskt ortodoxa och hos kvinnor som är Jehovas vittne. Jag har förlöst kvinnor med HIV och hepatit C. Jag har hållit hårt om den psykiskt sjuka kvinnan, med fyra omhändertagna barn, när hon gråtande föder sitt femte. Jag har vårdat kvinnor som lever gömda, kvinnor med skyddad identitet och kvinnor med funktionshinder. När kvinnan som var dömd för grova våldsbrott, och kom till förlossningen med polisbevakning, behövde smärtlindring såg jag till att hon fick det. Jag har gett information om abort till ungdomar ifrån världens alla hörn, jag har hjälpt dem med preventivmedel och provtagning vid misstanke om sexuellt överförbara sjukdomar. Jag har givit svar på positiv klamydia och graviditets-test till kvinnor som varit otrogna. Jag har mött homosexuella och transpersoner. Jag har tagit cellprov på kvinnor som livnärt sig på att sälja sex.

Jag har träffat unga och gamla, friska och sjuka. De som älskar livet och de som inget annat hellre vill än att dö. Jag har mött människor som ser på världen på samma sätt som jag och de som har en syn som radikalt går emot min egen. När de kommer till mig i min yrkesroll som BARNMORSKA bemöter jag dem alla med respekt och anser inte att jag har rätt att välja vem jag vill träffa eller vårda. Sverige har kommit långt men för att komma framåt kan vi inte gå bakåt.
Det här är ett debattinlägg skrivet i ren ilska över att fokus flyttas ifrån den som är i behov av vård och stöd till den som ska tillhandahålla det. Att det i abortdebatten berör främst kvinnor ligger mig som barnmorska självklart nära hjärtat. Jag vill inte prata religion, politiskt övertygelse eller livsåskådning. Det är var och ens ensak att tro på vad den vill men som vårdpersonal måste du lämna det utanför sjukhusdörren när du går på ditt pass. Den som söker sig till mig, och alla mina kollegor i sjukvården, befinner sig i en utsatt position och ska inte ens behöva fundera över hur hen ska bli bemött. Respekt för patienten är något som ska genomsyra hela vårdkedjan.
Det som skiljer mig och de flesta av mina arbetskamrater ifrån den kollega som vägrar aborter och vissa preventivmetoder är att vi med största respekt skulle ta hand om henne om hon sökte oss i vår profession. Vi skulle däremot inte kunna lita på att hon vill vårda oss om det var tvärtom.

/Malin Bergander
Fackligt förtroendevald nattbarnmorska, Östra sjukhuset i Göteborg.

Delar av den här texten lade Malin Bergander upp på sin egen facebooksida för några dagar sedan. Det har hittills delats över 1000 gånger och hon fick tusentals reaktioner och kommentarer! I den här versionen lade hon till lite som hon kände att hon glömt.

Samma inlägg finns på Expressen Debatt

Varför är det brist på barnmorskor?

13 december, 2016 av Lis Munk

En efter en av Sveriges barnmorskor lämnar sitt drömyrke. Orken finns inte längre. Och visst vore det fantastiskt om förlossningsvården idag var full bemannad. Men så ser inte verkligheten ut. Bristen är ett faktum. Frågan man ställer sig är varför bristen så stor och omfattande över hela landet? Varför lämnar man ett arbete som man läst så många år till på högskola? Och varför väljer inte fler sjuksköterskor att läsa vidare till barnmorska och specialisera sig? Är lönen för låg så det inte lönar sig att läsa vidare? Eller är det arbetsmiljön som inte lockar till att läsa vidare, eller ens att stanna kvar?

Flera studier visar tydligt på hur förlossningen blir normal av barnmorskans närvaro. Men finns den tiden? Finns det tillräckligt med barnmorskor? Personalen springer mellan rummen så det glöder om skosulorna, men räcker inte till. De är för få och har för lite resurser.

Är lönen så hög att det är lönt att läsa vidare? Lönespannet mellan en sjuksköterska och en barnmorska är knappt märkbar. Den kan till och med vara högre för en allmänsjuksköterska än för en barnmorska. Hur hög är motivationen då att läsa vidare och få större ansvar när man inte får mer betalt?

Sommaren är ett återkommande problem. Och det är inte en självklarhet att man får semester när man önskar. Många får jobba mer än heltid över sommaren via extrapass. En situation som inte håller i längder. Och hur ser arbetsmiljön ut? Hur lyckas andra verksamheter fungera över somrarna? Har de också hyrpersonal som vare sig kan rutiner, lokaler eller dokumentationssystem.

Medlemmar som arbetar inom vården idag vittnar om att man endast är en schemarad och att man är utbytbar. Vem värnar om att personalen ska arbeta kvar? Ger schemat tid för återhämtning? Syns det i lönekuvertet att man är trogen sin arbetsgivare? Eller tvingas man byta arbetsplats för att få upp sin lön.

Det är många saker man borde titta närmare på. Men en sak är säker och det är att vården idag är haltande. Man skulle göra många vinster genom att öka lönen för barnmorskor. Det skulle locka fler sjuksköterskor till att läsa vidare. Det i sin tur skulle ge en bättre personaltäthet och ett bättre välmående för personalen. Då skulle man troligen också behålla befintlig personal. En välmående personal gör ett bättre jobb. Det är också mer rekryteringsfrämjande att ha personal som trivs på arbetet och pratar väl om sin arbetsplats. Vi som fackförbund slåss mot orimliga arbetstider och arbetssituationer. Vi vill att våra medlemmar ska ha en dräglig arbetssituation och rätt lön utifrån sin kompetens och utbildning, men utan politiska medel når vi inte i mål och i slutändan är det inte bara personalen som blir lidande utan även patienten.

/Frida Lindgren Karlsson – förtroendevald, barnmorska och författare

Vårdförbundet avdelning Östergötland

Nästa sida »