Gemma Safikhani

Äntligen kan vi möta alla blivande barnmorskor!

12 oktober, 2021 by Gemma Safikhani

Första sommaren som barnmorska på förlossningen och BB är avklarad. Det var en tuff, men givande sommar som bjöd på både utmaningar och påminnelser om varför jag har valt världens bästa jobb, Barnmorska. Jag fick äran att träffa många ny världsmedborgare och stödja födande och deras partners under det viktiga ögonblicket av livet.

Sommaren är alltid speciell inom vården, med semester, några extra pass och sommarkollegor som kan bli framtidens sjuksköterskor, barnmorskor eller läkare. Det finns alltid en härlig ‘vi löser det här’ attityd i luften och teamet arbetar extra nära varandra. Kollegor som man kanske inte så ofta ser i vanliga fall jobbar man dagligen med (speciellt de som under terminen undervisar på universitetet), och man skaffar en ny relation med de man arbeta med. Även om sommaren är tuff så beundrar jag mina kollegor som håller allt flytande, tillsammans.

Nu efter sommaren har jag fått äran att börja arbeta på Vårdförbundet med min hjärtefråga som är barnmorskestudenterna, vår framtid. Tillsammans med min barnmorskekollega Tina Söderlund, ska vi träffa blivande barnmorskor runt landet, dela ut information om Vårdförbundet samt dela våra egna erfarenheter av att vara barnmorska och varför du som barnmorska ska vara medlem i Vårdförbundet.

Pandemin har gjort många förändringar i arbetssätten och i möjligheten att träffas. Därför startar vi med några digitala möten, men vårt mål är att kunna möta studenterna ‘in real life’ så vi hoppas verkligen att det vänder med covid-19 och fortsätter gå åt rätt håll.

Först ut med fysisk träff blir Linköping. Där kommer vi bjuda barnmorskestudenterna på en lunchträff. Det ska bli så spännande att träffas och berätta mer om vad vi gör, och varför det är viktigt för oss barnmorskor att vi är med i Vårdförbundet.

Är du barnmorskestudent? Ta kontakt med Tina eller mig, så ordnar vi en träff i ert område också!

Hälsningar från Gemma

gemma.safikhani@vardforbundet.se

tina.soderlund@vardforbundet.se

Det är spännande att gå från student till barnmorska

19 maj, 2021 by Gemma Safikhani

Några månader har nu gått sedan examen. Legitimationen har kommit och inskolningen är avklarad på förlossningen. Covid-19 har gjort sig påmind dagligen, med ändringar i arbetssätt och rutiner som gör att man inte alltid vet hur man ska göra. Vi befinner oss återigen i en våg, och trots påbörjad vaccinering av befolkningen och personalen kommer smittan närmare än någonsin. Man gör sitt yttersta att för att både förhindra smittspridning och skydda blivande föräldrar och kollegor, samtidigt är man ny barnmorska. Mycket att tänka på!

Det är spännande att gå från student till barnmorska på den avdelning man haft sin praktik på. Det känns som samma men ändå inte, man tillhör personal gruppen på ett annat sätt, men ändå är man fortfarande ny. Jag har fått äran att höra väldigt många historier om att vara ny, till exempel hur det var när man tog examen precis inför sommaren och fick genomföra sommaren på förlossningen direkt efter examen (i Linköping ändrade de starttermin så att barnmorskorna blir klara i januari). Eller hur det var att vara ny när det inte var brist på barnmorskor på förlossningen och det kunde ta några år innan man ens fick börjar där. Eller om förväntningar från arbetsgivaren att rotera till andra avdelningar innan man ens blev varm i kläderna, eller att bli flyttad från avdelning till avdelning enbart utifrån verksamhetens behov. Det känns inte helt som en överraskning att det finns brist på förlösande barnmorskor i dagsläget, utifrån vad många har upplevt som nya i yrket. Trots detta finns många av mina kollegor ändå kvar.

Jag började på BB i januari, där jag jobbade förra sommaren. För mig har det känts viktigt att inskolas på förlossningen i god tid inför sommaren, mestadels för att kunna komma igång med arbetet och tempot men också att lära alla rutiner och dokumentation som jag verkligen vill få till så bra som möjligt. Så att jag kan prioritera min tid att vara hos den blivande familjen, att stödja där det behövs.

Jag tänker ofta på den tidspress som finns som barnmorska.

Har jag tid att förklara, att inhämta samtycke, att ge familjen det som de efterfråga?

Etiska dilemman som uppstår dagligen i mitt arbete. Jag kan tyvärr inte klona mig och alla mina kollegor har också mycket att göra hela tiden. Jag önskar att det fanns mer resurser, fler barnmorskor och mer tid för att kunna vara ett stöd för den födande.

Det är så många känslor som snurrar, både på jobbet och hemma. Det som är bäst för mig och för min familj, det som är bäst för de födande, för verksamheten och/eller regionen. Tankarna kommer även på hur sommaren ska bli? Kommer jag klara av det här? Det finns många kollegor som uttrycker att det första året på förlossningen är en utmaning.

Utmaningar vill man ha, men det ska vara utmaningar som går att klara av och är rimliga. Frågan kommer ibland; är denna utmaningen det, det vill säga rimlig och hanterbar? Jag hoppas att svaret på den frågan är ja då barnmorska är det bästa yrket som finns!

Att göra praktik under en pandemi var tufft

14 januari, 2021 by Gemma Safikhani

Nu är det ett tag sedan jag skrev ett blogginlägg. Mycket händer inför examen och många tankar på nya blogginlägg har funnits, men aldrig hunnit formuleras på pappret. Det har varit en högintensiv period med inslag av osäkerhet, känslor av otillräcklighet och av att inte duga. You know, the usual som barnmorskestudent, som sjuksköterska – jag tror de flesta har varit där.

Ett sådant icke-blivande blogginlägg skapades under en löprunda när min sista förlossningspraktik pågick. En fin frisk septemberkväll inför ett nattpass där jag träffade både en barnmorskekollega och en av mina lärare från utbildningen. Under den rundan blev det många funderingar om hur detta pass skulle bli; om jag skulle få förlösa och hur den förlossningen i så fall skulle bli. Denna natt blev en sådan där kaosnatt; jag kände att jag bara ville ge upp, att allt jag gjorde blev fel och jag tvivlade över min blivande roll som barnmorska. Den verkligheten av att vara barnmorskestudent.

Sedan kom de fina förlossningarna och fantastiska stunderna där allt gick bra.

De förlossningar då jag kände att jag kunde vara den (blivande) barnmorska jag ville vara, och få möjlighet att stödja den blivande familj på det sätt jag önskar hade varit möjlig vid alla förlossningar, varje gång. Jag vet dock att det kommer finnas stunder av tvivel även när jag är examinerad och leg. Barnmorska.

Kommer jag kunna ge den vård jag brinner för, eller kommer jag bli bränd?

Många tankar kom fram under de fem veckorna, men också en glädje över hur långt jag ändå hunnit i min kompetensutveckling under 15 veckor på förlossningen. Sedan slog Covid-19 till igen. Andra vågen – inga fysiska träffar under resten av utbildningen inklusive examensdagen. Teoriveckor på videokonferens efter videokonferens. Funderingar över praktiska tentor, ett intressant möte kring etik, en kortare praktisk period på gynekologisk mottagning, reproduktiv medicin, ungdomshälsa och neonatal-IVA.

Att göra praktik under en pandemi, särskilt den kortare praktiken, var tufft. Riktlinjer ändrades fort och det var lätt att känna sig utanför när man som student inte var välkommen att delta på avdelningsmöten eller på lunchrasten om det var för många i personalrummet. Pandemin är en allvarlig situation, det förstår jag, den känslan av utanförskap och att inte känna sig särskilt välkommen som student är dock svår.

Det är så viktigt att informera studenter i förhand om vilka regler och bestämmelser det finns på arbetsplatsen innan de kliver in genom dörren så de inte gör något fel, för då är det redan för sent. Som student vill man absolut inte göra fel, ever. Å andra sidan ändras reglerna fort och det blir en svår balansgång. Jag är ändå glad att vi har fått genomföra praktiken trots pandemin.

Examen är den 15 Januari 2021. Innan dess blir det praktisk examination, framläggning, opponentskap och några seminarier. Det känns så nära och så långt ifrån, samtidigt. Snart får jag bära barnmorskebroschen på riktigt och kliva ut i arbetslivet (igen). Jag ser fram emot examen och starten på min yrkeskarriär som barnmorska!

Gemma Safikhani
Barnmorskestudent men snart barnmorska

”Som barnmorska vill jag kunna se de små detaljerna och uppfatta om något inte stämmer”

28 januari, 2020 by Gemma Safikhani

Efter den sista studentbloggen så fortsatte min VFU på kvinnohälsan och sedan vidare till BB. Efter det en härlig tenta innan termin två började med examensarbete efter jul.

Praktiken var intressant och givande. Jag hade inte tänkt så mycket på mödrahälsovård/kvinnohälsa och vad det verkligen innebär, innan jag hade mina 2,5 veckor där. De korta mötena med kvinnor med olika behov och i olika stadier av livet, var spännande men också utmanande på ett sätt som jag inte hade föreställt mig. Jag insåg vilken fingertoppskänsla man som barnmorska behöver ha för att kunna fånga upp de små detaljerna som kan bli avgörande för att det personliga mötet och mötet med vården ska bli så bra som möjligt för kvinnorna och familjen. Allt detta skulle dessutom ske på ett 15-30-minutersbesök. Barnmorskorna jag gick bredvid var verkligen skickliga på att fånga upp detaljerna som ibland handlade mer om den icke-verbala kommunikationen än om den verbala. Jag lärde mig mycket om hur jag själv vill bli som barnmorska, att jag vill kunna se de små detaljerna och uppfatta om något inte stämmer.

På mödrahälsovården blev det många intressanta möten med familjer från flera olika länder. Ibland var mina engelskakunskaper en stor fördel, men det var inte alltid de var till någon hjälp. Det svåraste mötet var när det inte gick att kommunicera verbalt på grund av språket. Efteråt tänkte jag mycket på dessa möten och på hur kvinnan måste påverkats negativt när språkförbistringarna gjorde att den verbala kommunikationen inte gick fram.

Några dagar fick vi studenter ha ”egen mottagning” med ”peer learning” såklart, med en erfaren barnmorska bakom oss och det blev väldigt bra. Att ha utrymme att genomföra besöken, men även få möjlighet att observera en medstudents besök gav möjlighet att reflektera på ett annat sätt än att enbart observera min handledare (som såklart också var bra, men hennes nivå var en helt annan än den man befinner sig i under termin ett som barnmorskestudent). Vi hade också ”peer learning” vid flera tillfällen på BB-avdelningen och där kändes det likadant. Det var värdefullt att kunna ha ett planeringssamtal med en nybliven familj med en student bredvid som kunde ge feedback efteråt och som reflekterade över hur bemötandet kunde förbättras eller hur man kan säga samma sak på olika sätt. Jag har nu även haft några introduktionspass på BB, eftersom jag ska jobba där i sommar.

Det var stor skillnad i arbetet mellan förlossningen och BB och det var jag inte riktigt beredd på. Jag har nu en större förståelse för arbetet på avdelningen jämfört med förlossningen. Jag har haft mycket nytta av mina tidigare erfarenheter som sjuksköterska på neonatal-IVA, men har också insett att min amningskunskap behöver ökas. Mötet med de nyblivna familjerna var fascinerande och tänkvärda varje gång. Detta gjorde i sin tur att jag längtade tillbaka till skolbänken för att öka kunskapen kring den mer komplicerade graviditeten och förlossningen, för att kunna bemöta kvinnorna och familjerna ännu bättre med mer kunskap i termin två.

Nu blir det fyra veckors examensarbete och vi planerar att göra ett arbete kring utvärderingen av det föräldrastöd som finns. Det kommer bli superintressant att få kliva in i den världen, även om statistik kan vara svårt ibland!

Första praktiken på förlossningen

3 december, 2019 by Gemma Safikhani

Jag läser termin 1 på barnmorskeprogrammet, och är snart klar med min allra första praktik plats på förlossningen. Teoriveckorna innan har varit givande och intressanta. Vi har studerat den normala graviditeten, och vårt blivande kompetensområde – sexuell, reproduktiv och perinatal hälsa. Det känns som att hela gruppen har längtat till VFU. Jag själv kom ut till första praktiken på förlossningen redo för att börja utvecklingen från sjuksköterska till barnmorska, men med en viss nervositet över hur det skulle kännas att börja om.

Det har varit tufft. Det har varit fantastiskt. Det ena momentet är inte det andra likt. Jag har känt osäkerhet på mitt framtida yrkesval efter vissa pass, men även känslor av beslutsamhet att lyckas. Att vara student igen är en utmaning. Känslan av att inte kunna någonting gör lätt att jag glömmer att jag redan är sjuksköterska med akademisk examen i omvårdnad.

Jag försöker att lära mig och se så mycket som möjligt denna termin, att ta chansen och möjligheten att vara närvarande i rummet och se hela förlossningsförloppet, att träna på olika moment och handgrepp med min handledares stöd och sedan få återkoppling som hjälper min utveckling. Genom trygg handledning byggs jag upp på nytt i min blivande profession.

Att se en födande person andas igenom intensiva värkar och att få äran att stödja blivande föräldrar under förlossningar är verkligen speciellt. Mina framtida kollegor är superhjältar. Det finns så många sätt att stödja de blivande föräldrarna och alla göra sitt bästa för att ge bästa möjliga stöd och vård.

Även om vi är flera studenter på samma praktikplats är det sällan vi ser varandra under arbetspassets gång. Oftast bli vi upptagna direkt. Det blir svårt att få tid till reflektion med varandra och ibland kan det kännas ensamt. Jag önskar att vi hade haft tid avsatt för reflektion med de andra studenterna på våra arbetspass, men det blir inte lätt att få ihop när alla går tre-skift.

Jag är rädd samtidigt som jag är nyfiken. Jag har en stor respekt för utbildningen och professionen och jag vill göra mitt bästa för att kunna uppnå mina mål och sätta grunderna för att bli en kompetent barnmorska i framtiden.

Snart blir det dags att vara på kvinnohälsan och BB avdelningen. Att se mer av vårdkedjan som jag inte ha tänkt så jättemycket på kommer bli roligt!

/Gemma Safikhani