I över 2000 år har den barbariska tortyren funnits. Nu är det verkligen dags att sätta stopp för det.

Det borde inte bara vara en dag om året som det brutala övergreppet könsstympning uppmärksammas. Den 6 februari varje år så infaller Internationella dagen för nolltolerans mot kvinnlig könsstympning. Men barnmorskprofessionen kan motverka dessa grymheter genom att både arbeta förebyggande och genom att dagligen möta de som utsatts och som riskerar att utsättas för tortyren, årets alla dagar. Om vi bara får förutsättningar för det.

Könsstympning är barbari och det är strikt förbjudet enligt svensk lagstiftning. Men den brutala amputationen av kvinnors könsorgan frodas, inte bara i länder såsom Oman, Indien och Somalia. Könsstympning finns i hela världen. Eftersom människor migrerar över hela jordklotet så har också dessa vidrigheter fått en spridning i alla världsdelar. Över 200 miljoner kvinnor är könsstympade och årligen beräknas 3,9 miljoner utsättas för könsstympning.

Det finns olika former av kvinnlig könsstympning. Gemensamt för alla är att det handlar om att kontrollera kvinnan och hennes sexualitet. Den sker oftast i åldern 4-14 år. (Här kan du se en illustration av de olika tortyrformerna).

I Sverige lever många människor med ursprung i någon av de kulturer som utövar könsstympning. Socialstyrelsen uppskattar att det är ca 68 000 kvinnor i Sverige som blivit utsatta för denna tortyr. Uppskattningsvis riskerar också ett stort antal flickori vårt land, mellan 13 000-23 0000, att utsättas för könsstympning

Barnmorskor möter dessa flickor och kvinnor. Vi möter dem i skolan, på ungdomsmottagningen, under graviditet och förlossning, vid cellprovtagning och vid preventivmedelsrådgivning.

Frågan är om vi har rätt verktyg för hur vi ska bemöta de som utsatts för könsstympning? Finns det riktlinjer där du arbetar? Får du fortbildning om könsstympning och uppdateringar om hur handläggningen ska gå till? Finns lokala, regionala och nationella regler för hur vi ska göra och finns det god kännedom om dessa? Vilka frågor ska ställas och vilken uppföljning kan vi erbjuda?

Och hur bemöter vi föräldrar som riskerar att utsätta sina barn för detta?

Kanske arbetar du någonstans där det finns en tydlighet i hur vi ska agera i vår yrkesroll. Men det finns också brister på många ställen och en avsaknad av tydliga, gemensamma riktlinjer. Och i takt med en alltmer ansträngd ekonomi så drar arbetsgivare runt om i landet in på livsviktiga utbildningstillfällen för sina anställda.

För det handlar faktiskt om livsviktiga utbildningar och riktlinjer. Barnmorskor har en oerhört viktig roll när det handlar om att uppmärksamma och upptäcka hedersrelaterat våld såsom könsstympning. Och vi har en skyldighet att anmäla till socialtjänsten om vi har en misstanke om ett barn far illa.

Barnmorskor behöver känna sig trygga i arbetet med de som utsatts för och de som riskerar att bli könsstympade. Vi har också en viktig roll i det förebyggande arbetet mot könsstympning.

Vi behöver rätt förutsättningar för att kunna arbeta fullt ut. Det måste få ta tid och vi måste ha rätt kunskapsbas att stå på i vårt arbete med sexuell, perinatal och reproduktiv hälsa genom hela livet!

I över 2000 år har den barbariska tortyren funnits. Och än idag lemlästas flickor och kvinnor över hela världen. Nu är det verkligen dags att sätta stopp för det.

#enbarnmorskaunderlivet

#InternationellaDagenförNolltoleransmotKvinnligKönsstympning

#InternationalDayofZeroToleranceforFemaleGenitalMutilation

Manlig omskärelse då? Är det en form av stympning att skära bort förhuden på pojkar innan de får välja själva? Om du frågar mig så; ja det är det. Om än inte lika brutal och handikappande som den kvinnliga varianten oftast är. Men att skära bort kroppsdelar från en människa innan hen får möjlighet att välja själv är, enligt mig, ett övergrepp på människans rätt att själv bestämma över sin egen kropp. Här kan du läsa mer: RFSU