En dräktig ko får inte transporteras.

Det är nu brist på barnmorskor i samtliga av Sveriges 21 regioner. Och samtidigt som den lojala och utslitna professionen kämpar på i sitt anletes svett närmar sig sommaren med stormsteg. Hur ska vi lösa det i år, när utgångläget är ännu sämre än det varit tidigare? Hur många gånger kan man lappa och laga något som knappt hållit ihop på flera år?

Och hur många fler gravida, födande och nyfödda barn ska behöva drabbas av en otrygg och ovärdig vård bara för att man vägrat lyssna på ropen på hjälp som ljudit i en till synes evinnerlig tid?

Hur mår egentligen Sveriges kvinnovård?

Nyligen kom beskedet om en nationell kartläggning som ska genomföras i Socialstyrelsen regi gällande den framtida kompetensförsörjningen av barnmorskor. Och tack vare höstens fördjupade kris med många barnmorskor som sa upp sig och manifesterade för bättre villkor runt om i landet, så började ett antal regioner till synes att fatta galoppen och utlovade diverse satsningar på nya förlossningsenheter, alternativa vårdmodeller och löften om förändringar för att åtgärda bristen på värdig vård

För det är verkligen ovärdigt att svensk kvinnovård brister i så många delar.

Vi kan inte erbjuda preventivmedelsrådgivning och föräldrautbildning under sommarmånaderna eller runt jul och nyår. Är det ingen som behöver p-piller, spiral eller utbildning i sitt kommande föräldraskap då?

Graviditetskontrollerna genomförs på löpande band med tighta tidsramar och därmed ges minimala möjligheter att utgå från vilka medicinska eller psykosociala behov individen framför oss har. Långt ifrån en personcentrerad vård.

Och möjligheten att få stöd från en amningsmottagning av en legitimerad barnmorska, som faktiskt är den enda profession som har utbildning med huvudområde sexuell, reproduktiv och perinatal hälsa, är mycket skiftande runt om i landets regioner. Har du otur finns det inte ens någon amningsmottagning i din närhet, eller så får du ”råd” av någon som inte har rätt kompetens för att ge råd.

Om du har klimakteriebesvär kan du bollas runt hit och dit med en slutdestination hos en allmänläkare på en vårdcentral, trots att klimakteriet inte är något medicinskt avvikande och något som borde ingå i barnmorskemottagningens arbete. Men barnmorskor har inte ens förskrivningsrätt för östrogen i klimakteriet (eller för många andra preparat som ordineras av just barnmorskor, märkligt nog). Och någon tid för personer med klimakteriebesvär finns inte på kartan. Men tiden finns tydligen hos en läkare på en vårdcentral?

Och det mest tragiska i den här misogyna verkligheten: Födande skyfflas runt mellan fulla förlossningskliniker som flipperkulor. Eller tvingas resa långa sträckor på halkiga, mörka vägar eftersom landets mindre förlossningskliniker har avvecklats i en rasande takt. För trots att befolkningen ökat med ca 30 % så har över hälften av alla förlossningsenheter lagts ner sedan 70-talet.

Du får inte transportera en dräktig ko eller kviga om det är mindre än 28 dygn kvar till den beräknade kalvningen. Du får heller inte transportera dem under de första 21 dygnen efter kalvningen.

Om transporten tar längre tid än ett dygn får du inte transportera dräktiga kor eller kvigor om det är mindre än 6 veckor kvar till den beräknade kalvningen.

Men det är en lagstiftning som gäller kor. Inte människor.

Visst finns det ljus i tunneln. Eller, vi måste i alla fall hoppas på det. Att den där kartläggningen och alla lockbeten från region A,B och C verkligen ger resultat. Men löftena som strösslats här och där i landet måste ju gälla i alla regioner, hur får vi annars jämlik vård?

Hur jämställda är egentligen svenska arbetsvillkor?

Vi orkar inte längre med att undervärderas. Det är liksom därför det är en sådan barnmorskebrist i hela Sverige. Vi är många som lämnat kvinnovården helt pga orimliga arbetsvillkor och vi är ännu fler som arbetar deltid för att ha en sportslig chans att orka hänga med till pension. Tänk om vi kunde locka tillbaka alla barnmorskor som lämnat skeppet! Och tänk det faktiskt gick att kombinera en heltidstjänst med ett hälsosamt yrkesliv!

Vi är barnmorskor och vi förtjänar villkor därefter! Villkor som ger oss möjlighet att tjäna in en bra pension, erbjudas schyssta arbetstider och en blandning av nya och erfarna kollegor på jobbet. Villkor som ger oss möjlighet att förse dig med en trygg, säker och värdig vård. En personcentrerad vård värd sitt namn.

Men det är först när vi fått schyssta villkor som vi kommer att kunna erbjuda ER den vård som Sverige rimligen borde göra år 2022. Något annat är inte trovärdigt. I alla fall inte om vi kallar oss för ett jämställt och jämlikt land med en feministisk regering. Det är dags att sluta diskriminera kvinnovården och barnmorskeprofessionen!

Åsa Mörner, leg barnmorska, förbundsstyrelseledamot i Vårdförbundet

"Jag orkar inte jobba mer än deltid"

3 av 10 jobbar deltid i vården – många för att de behöver mer vila och återhämtning. Det kan du läsa i vår rapport “Jag orkar inte jobba mer än deltid”. Vi presentar också  Vårdförbundets förslag för att säkra rätten till hållbara heltider.

Läs rapporten här!