"Att vara student under en pandemi är något som jag aldrig trodde jag skulle vara med om"

I början av januari och februari kändes corona/covid-19 något som skedde långt borta och distanseringen var stor. Vi koncentrerade oss på vårat examensarbete och våra teoriveckor handlade om preventivmedel och komplicerade förlossningar. Under teoritiden trängde sig covid-19 allt närmre och i samband med att andra terminens praktik började, blev det allt tydligare att världen skulle bli oerhört påverkad av det nya viruset. Att vara student under en pandemi är något som jag aldrig trodde jag skulle vara med om.

Min första praktikplacering termin två var på samma mödrahälsovårdsmottagning som jag haft en kort placering på under första terminen. Direkt när jag kom dit kände jag en skillnad. Ingen tog i hand för att hälsa, inga kramar till mina fantastiska handledare jag haft under min första termin.

Det fanns en distans mellan varandra. Oron fanns hos både personal och patienter.

Patienternas frågor var många och de kom vid nästan varje besök, särskilt de som var i slutet av sin graviditet. Det var frågor om hur rutinerna nu var på förlossningen, om partnern fick följa med, om det fanns tillräckligt med personal och så vidare. Frågorna handlade även om gravida räknades som riskgrupp och hur de skulle förhålla sig till sitt arbete om de fanns risk för smitta. Förvirringen var total eftersom andra länder hade andra rekommendationer. England rekommenderade till exempel att gravida skulle isolera sig själva de sista tolv veckorna av sin gravitet, då de räknades som riskgrupp. Men i Sverige var gravida inte en riskgrupp och skulle arbeta som vanligt. Det var lätt att förstå att osäkerheten fanns både bland personalen och gravida.

Mitt under praktiken ändrades våra riktlinjer på mottagningen och inga anhöriga fick vara med på besöket och inte heller på ultraljudsbesöket. Detta väckte mycket känslor, men de flesta var förstående. Många gravida uttryckte sin oro för att partnern kanske inte skulle kunna vara med under förlossningen eller på BB och det väckte såklart många känslor.

Under veckorna som har gått har jag själv haft en stor oro över om det skulle bli en hel VFU-period eller inte. Universitetet gick ganska snabbt över till distansundervisning och i samband med det blev vissa VFU:er inställda. Informationen jag fick kom mestadels från min handledare som i sin tur fått den från Universitetet. Den information som kom till mig från skolan tog ofta lite längre tid och var ganska generellt riktad. I efterhand förstår jag att det var mycket som måste fixas och ordnas – det går inte att vara blixtsnabb med att fatta beslut, men just då kändes det svårt att inte riktigt veta vad som skulle hända.

Under praktiken hade jag mitt lärandemål att följa för att bli godkänd. I det osäkra läge som var så försökte jag få så mycket som möjligt gjort de första veckorna för att så snabbt som möjligt komma upp i mitt lärandemål om det blev så att min praktik ställdes in, jag blev sjuk eller behövde vabba. Jag la in extradagar de första veckorna. Det kändes som att jag på det viset fick en viss kontroll över situationen och just då kändes det viktigt. Cellprovtagning och preventivmedelsrådgivning var två viktiga delar av vår VFU på MVC. Dessa mottagningsbesök hade redan minskat på grund av covid-19. Det fanns ett beslut att cellprovsmottagningen skulle upphöra strax innan påsk och preventivmedelsmottagningen hade många avbokade besök och en stängd drop-in mottagnigning. Det gällde då att försöka få så många av dessa besök som möjligt, men det var inte helt lätt då vi var tre studenter med samma mål. Som tur var så lyckades jag uppnå kursmålen trots väldigt få besökande till cellprovsmottagningen.

Jag känner mig tacksam för all hjälp jag fick från flera barnmorskor på MVC som lät mig ta hand om deras patienter.

Trots rådande situation har jag en mycket positiv känsla efter min placering på MVC och gillar den vård de bedriver.  Jag har alltid tänkt att jag ska bli förlösande barnmorska när jag är färdig med utbildningen, men den här praktikplatsen har varit mycket inspirerande. Nu är den här praktikperioden slut och vem vet hur framtiden ser ut?

/ Gemma Safikhani
Barnmorskestudent