Arkiv för mars 2020

Att kunna inge lugn när världen är upp och ned

17 mars, 2020 av Åsa Mörner

Som barnmorska får man mängder med frågor från de kvinnor, ickebinära, partners, och familjemedlemmar som vi möter, oavsett om det är under en graviditet, vid en cellprovsmottagning, på en ultraljudsscreening eller under en förlossning. Barnmorskor brukar kunna hantera en hel arsenal av frågor, det är en naturlig del av professionen.

Vi har inte alltid svar. Och det läge vi befinner oss i just nu är exceptionellt. Barnmorskor bombarderas med frågor från oroliga blivande föräldrar, nyblivna föräldrar, cancersjuka och preventivmedelssökande som alla undrar hur COVID-19 kommer att påverka dem och vad de kan göra för att minska risken för att utsätta sig själva och sina nära och kära för viruset.

Det finns en oro bland barnmorskor att inte kunna ge tillräckliga svar, en känsla av otillräcklighet och frustration. Vissa saker har vi svar på. Men inte när det gäller allt. Och just nu så är det ok att faktiskt säga att vi inte har svar på allt och att följa den utveckling som sker och den information som myndigheterna ger oss.

Det finns också en oro hos barnmorskor när det gäller den egna säkerheten. Hur många patienter passerar under en eftermiddag med cellprovsmottagning? Och hur ska vi kunna hålla avstånd från födande, där ett nära samspel är naturligt under en förlossning? Vad gäller när det handlar om min säkerhet när jag arbetar som barnmorska?

Vi behöver nationella riktlinjer när det gäller förhållningssätt och information. Till viss del finns det redan, men olika regioner har valt att hantera rådande omständigheter olika. Det är inte ok. Vi behöver samla oss gemensamt och agera unisont. Ska vi ställa in föräldragrupperna? Ska vi separera moder och barn vid misstanke om coronavirus? Hur många anhöriga får vara med under förlossningen? Ska vi fortsätta kalla patienter till gynekologisk cellprovskontroll?

Det ska inte vara ett bud i Norrköping, ett annat i Helsingborg och ett tredje i Kiruna.

Vi vill kunna erbjuda en enhetlig, jämlik vård i Sverige, något som kräver en nationell samordning, både när det gäller den vård och information som vi ske ge till de vi möter i vårt arbete, men även när det gäller vår egen säkerhet. En tydlig struktur bidrar till högre säkerhet för både vårdsökande och vårdpersonal.

Läget kan förändras snabbt. Men trots all osäkerhet som råder just nu så finns det vissa saker som vi kan vara säkra på. Barnmorskor kommer fortsätta att finnas där när den ofrivilligt gravida avslutar sin graviditet och när det nyfödda barnet tar sitt första andetag. Det kan vi vara helt säkra på.

Åsa Mörner

Legitimerad barnmorska

#enbarnmorskaunderlivet

Barnmorskor kan inte arbeta hemifrån. Det behövs rätt förutsättningar för att kunnna arbeta tryggt och säkert, bland annat gällande rätt skyddsutrustning, Vill du veta mer om vad som gäller i ditt arbete kopplat till coronaviruset? Läs mer HÄR.

En seger för kvinnan!

12 mars, 2020 av Åsa Mörner

En rungande majoritet av Sveriges barnmorskor känner sig stolta över att kunna stötta kvinnor genom livets alla skeden, oavsett om det handlar om graviditet, att förhindra graviditet, att lindra sjukdomar och skador eller att lotsa fram ett barn eller avbryta en oönskad graviditet. Det är ju därför vi väljer att utbilda oss inom sexuell och reproduktiv hälsa. Att stötta kvinnan genomsyrar professionen.

Men kvinnors rättigheter har alltid varit en kamp. Genom århundraden och årtusenden så har vi kämpat, och gör det fortfarande, för att kvinnor ska äga rätten till sin egen kropp, för att kvinnan själv ska få avgöra vad som är rätt för henne själv gällande sexuell och reproduktiv hälsa, och för att kvinnor ska få göra sitt eget val. I Sverige har vi kommit långt, men mycket arbete återstår i många av världens inskränkta regimer där kvinnor döms till långa fängelsestraff och där även vårdpersonal fängslas för att de bistår vid aborter eller förskriver preventivmedel.

Men så dök det upp personer här i Sverige som kallade sig ”barnmorskor”, utan att stå för kvinnans rättighet att själv välja. Personer som ville få laglig rätt att vägra ge kvinnor den vård de har laglig rätt till- Vårdvägrare.

”Barnmorskorna” var beredda att gå till strid över att få tillfredsställa sina egna behov, att få prioritera sin egen agenda före den vårdsökande kvinnans.

Men tack vare ett starkt och tryggt rättssystem så gick svenska kvinnor och svensk sjukvård segrande ur striden. ”Barnmorskorna” äger ingen rätt att bedriva sin egen agenda i vården, avgjorde det svenska rättsväsendet.

Men “barnmorskorna” ville kriga mer för sin egoistiska agenda. En hel inskränkt lobbyverksamhet ända från andra sidan Atlanten, vars främsta syfte är att fjättra kvinnan vid spisen för att föda barn och kasta oss tillbaka till grottorna, slöt upp bakom ”Barnmorskorna” för att driva ärendet ända till Europadomstolen. En skrämmande tanke som fick det att värka i själen hos många riktiga barnmorskor i vårt avlånga land.

Men nu kan vi blicka framåt igen och släppa Medeltidsmörkret; Europadomstolen har idag meddelat att de INTE kommer ge de bakåtsträvande ”barnmorskorna” prövningstillstånd. Framtiden är ljus igen! En seger för kvinnan, för vården och för mänskliga rättigheter!

Och de så kallade ”barnmorskorna” kan sätta sig i sin tidsmaskin och åka tillbaka till den tidsepok som de kom ifrån. I svensk kvinnosjukvård hör de absolut inte hemma.

Åsa Mörner, stolt barnmorska
#ståuppföraborträtten
#dethetervårdvägran
#SRHR
#enbarnmorskaunderlivet

När många vuxna runt ungdomarna bara pratar, vill vi agera!

10 mars, 2020 av Gästbloggare

Hur såg man på sex i antikens Grekland och hur var det nu med tidelagen? Det råder fortfarande förvirring i ämnet och f.d. jordbruksministern gjorde ju inte saken tydligare när han påstår att ett totalförbud är mer komplicerat än man kan tro. Men i all förvirring drabbades han tydligen av vikingasjukan, som för övrigt visst drabbar mest kvinnor. Det gör ju att man i nästa led börjar funderar på om han kanske har bytt kön…nej, nu spårar det ur totalt, men det är också en helt vanlig dag för mig på jobbet som barnmorska på ungdomsmottagningen i Ljungby.

Idag fick elever på en gymnasieskola i kommunen lära sig om sex genom historien, tidelagen och hur många av våra könssjukdomar en gång i tiden har uppstått. Och visst tyckte de att det var lite äckligt när deras hjärnor direkt projicerade bilden på näthinnan av apan och jägare… Åt han den, låg han med den, eller åt han den först och låg med den sen’? Vi lämnar det lite öppet…

Ja, hos oss är det högt och lågt och ibland lite mitt emellan. Mitt emellan våra undersökningsrum på ungdomsmottagning hittar vi vårt ”vardagsrum”. Där bor Snoppen och Snippan. Våra trogna kompisar som man på sociala medier även kan följa i olika situationer. I vardagsrummet har vi också chans att träffa våra ungdomar för lite småprat, innan eller efter besöket eller om de är med som stöd till en kompis. Och det är sådär lite småmysigt som man ofta har det i ett vardagsrum. Vi uppfyller alla krav på vad ett vardagsrum skall innehålla enligt Wikipedia; vi har en soffa, en fåtölj, en tv och en stereo. Som pricken över i:et dimrar vi ljuset sådär alldeles lagom lugnande och förhöjer stämningen ytterligare med lite högst olevande ljus. Där spelar vi låtar som berör, förstör, om att någon dör och vad två gör när man är skör…Om att vågar du, vågar jag, vågar vi. Och att just ungdomarna vågar komma till oss är ibland något som berör. Att just vi fick vara de som delar deras historia. Vi brukar säga att vi har hört det mesta, men varje ungdom är unik. Varje ungdom har sin egen version av livet där vi måste, likt en kameleont, anpassa oss efter vad som kan dyka upp. Att möta ungdomar här och nu måste vara bland det coolaste som finns och när Coronaviruset sprider oro i lägret passar man på att fråga oss. Vi är och skall vara en verksamhet med låg tröskel och även om vi inte kan ett dugg om Coronavirus, kanske vi är den enda arenan inom sjukvården som många unga har kontakt med. Det är faktiskt inte hela världen att säga att man inte vet allt. Vi tittar lite tillsammans med ungdomarna på vad som verkar trovärdigt på t ex Google. Ibland slussar vi vidare till någon som kan lite mer än vad vi själva kan.

Att vilja förbättra, förnya och förenkla för våra ungdomar är något vi brinner för. När den psykiska ohälsan ökar bland våra ungdomar vill vi finnas där och göra vad vi kan. Ett exempel är att bjuda in cirka 2300 högstadie- och gymnasieelever i kommunen, på en förmiddagsföreläsning där Hampus Nessvold slår hål på myten om den stereotypa mannen och Clara Henry undrar: Har du mens eller? När många vuxna runt ungdomarna bara pratar, vill vi agera!

Kreativiteten flödar ofta över och mycket hamnar av olika anledningar i papperskorgen. Vi ger och vi tar och ur kaos föds ofta en stjärna. Vår stjärna har vi döpt till LiViT. LiViT är ett screeningvertyg där vi på ett standardiserat sätt frågar ungdomar kring levnadsvanor kopplat till psykisk ohälsa. Projektet känns numera som en självklarhet i vår verksamhet. Ungdomar vill att vi frågar och när ungdomarnas hälsa sviker måste vi finnas där.

När jag som barnmorska tittar tillbaka på hur mitt jobb såg ut för säg, fem år sedan, har det nästintill skett ett mirakel. Så sent som 2017 öppnade vi vår egna ungdomsmottagning i Ljungby och från att ha varit en mottagning där man mest förskriver preventivmedel är vi nu en mottagning där vi förmedlar att vi tar hand om hela dig, därför vill vi veta hur du mår. När livet ibland går likt en berg- och dalbanan har vi vår chans att vara där och den bollen måste vi springa på. Ibland spelar det inte så stor roll vad eller hur vi gör något bara att vi gör något. Glöm inte att där skratt saknas görs få framsteg och det är ju som bekant ur misstagen som framgång föds. Allt behöver inte alltid vara så perfekt och heller inte vi. Vi gör om och gör rätt och förhoppningsvis till det bättre nästa gång.

Vi på ungdomsmottagningen i Ljungby satsar alltid på rymden och ibland hamnar vi bland molnen, men vad gör det när det bästa kanske inte hänt än…

Emma
Barnmorska på Ungdomsmottagningen i Ljungby

Följs oss gärna på Snapchat, Instagram och TikTok #ungdomsmottagningenljungby

Vi är inga hjältar. Vi är barnmorskor.

4 mars, 2020 av Emma Jonsson

Vart är vi på väg? Den välkända frågan ställs på fredagar i tv-programmet ”På spåret”. Men jag hör frågan i många fler sammanhang och allt mer ofta. Vart är vi på väg: med hälso- och sjukvården? I Stockholm? I Sverige?

Vi hör vittnesmål om hur de som söker vård far illa, personal vittnar om hur de inte kan arbeta i enlighet med sitt yrkes etiska kod, utan tvingas till tveksamma etiska och medicinska prioriteringar som inte bara påverkar den vårdsökande utan också arbetsmiljön. INGEN mår bra!

I Stockholm svarar styrande politiker när de får frågor om kaoset på sjukhusen, att de satsar på primärvården, det är där det mesta av vården ska ske. Bara de som absolut inte klarar sig utan akutsjukhusets resurser ska vara där och då så kort tid som möjligt.

Emma Jonsson

Det byggs mycket nytt i Stockholm och politikerna slår sig ofta för bröstet med hur mycket de satsar. Det är bra att det byggs mer ändamålsenliga lokaler än de gamla slitna och urvuxna som används. Men det räcker inte med lokaler. Lokalerna behöver personal också.

Vi kan ha hur många förlossningsrum som helst, men finns inte barnmorskor nog att bistå de födande spelar det ingen roll.

Den nya operationssalen inne på förlossningsavdelningen kan inte användas om det inte finns tillräckligt med personal på anestesi och operation för att kunna lämna sin avdelning och bemanna operationssalen på förlossningen.

För födande gäller omvänt mot andra vårdsökande. De flesta politiker och beslutsfattare vill inte alls att förlossningar sker någon annanstans än på akutsjukhus (förutom där förlossningskliniker läggs ned och födande med berått mod skickas längs långa, smala och mörka vägar, mil efter mil med värkar, för att komma till det akutsjukhus som politikerna valt att låta vara kvar). Att öppna upp för birth centers, hemförlossningar eller barnmorskeledda lågriskenheter finns inte alls med i förändringarna framåt. Här gäller fullt pådrag för alla; friska som sjuka. Alla födande är potentiella medicinska kriser som kan komma att kräva akutsjukhusets totala arsenal av livräddande åtgärder.

Missförstå mig inte nu, den där arsenalen av livräddande åtgärder är fantastisk när den behövs, ett av mina barn lever tack vare den. Men kanske har vi ändå här en kostnadsdrivande organisering av förlossningsvården? Samtidigt ska familjen stanna så kort tid som möjligt när barnet väl är fött. Då är det plötsligt farligt att vara på sjukhus och mycket bättre att vara hemma. Fler kontroller efter förlossningen läggs ut till barnmorskemottagningarna. Det kan vara bra. OM det finns barnmorskor. Amningsmottagningar flyttas ut till BVC. Det är bra. OM det finns barnmorskor.

Häromdagen berättade en barnmorska att hon fått skäll av sin chef när hon började informera om bäckenbotten och bäckenbottenträning i samband med cellprovtagning. “Det är bara cellprovtagning som ingår i uppdraget”. Screeningverksamheten är ju fantastisk och unik. Men tänk om barnmorskan kunde få arbeta utifrån sitt hela kunskapsområde och göra ännu fler insatser för folkhälsan. Genom cellprovtagningen möter barnmorskan kvinnor i alla olika skeden av det vuxna livet. Tänk vilken möjlighet att ta vara på, till exempel för klimakterierådgivning och kanske förskrivning av läkemedel (kommer vi att få det framöver, tro?), rådgivning vid sexuell ohälsa av olika slag, preventivmedelsrådgivning, rådgivning vid bäckenbottenbesvär och urininkontinens och så vidare.

Listan kan göras lång. Men nu läser jag att undersköterskor börjar ta cellprov i vissa verksamheter…

Det är dags att politiker och beslutsfattare på olika nivåer bekänner färg. Vart är vi på väg? Vilken vård kan medborgarna förvänta sig? Vi hör förslag på försäkringslösningar, taskshifting, nya lokaler som behöver byggas om direkt för att de är anpassade efter en bemanning som inte finns. Vi hör om enkätsvar bland nyblivna föräldrar där de skattar vården högt “vi är såå nöjda, det fanns äntligen plats när vi verkligen inte kunde vara hemma längre”. Jag brukar skoja med de jag vårdar om det här; “det är lite så vi jobbar, genom att sänka förväntningarna så blir betygen bra. Är oron att behöva åka till Finland så blir en jätteglad om det bara blir söder om stan! Det är likadant med den inplastade ostmackan jag kommer med, den kommer att vara det godaste du har ätit nu när du fastat så länge”.

Ibland får vi som arbetar inom hälso- och sjukvården höra att vi är hjältar. Men vi är inga hjältar. Vi är vanliga människor, någons barn och mamma, någons vän och bror, fritidsodlare och matnördar, bastubadare och akvarellmålare. Vi har alla valt ett arbete där vi får möjlighet att möta människor i olika skeden av livet där de är beroende av vår bedömning, kunskap och erfarenhet. Varje minut, varje timme, varje dag, varje vecka, varje månad och varje år. Hjältar förväntas offra sig själv och fortsätta trots alltför dåliga odds, tills de står ensamma kvar och antingen räddar världen eller går under med den.

Vi är inga hjältar. Vi är barnmorskor. Vi behöver god lön, goda villkor och god arbetsmiljö. Och vi behöver veta vart vi är på väg.
#intedinhjälte
#enbarnmorskaunderlivet