Kan man ersätta en barnmorska med annan kompetens?
En barnmorska har 4,5 års högskoleutbildning. Dessutom krävs det minst ett års yrkesverksamhet som sjuksköterska innan du får vidareutbilda dig från sjuksköterska till barnmorska. Det är en lång och tuff utbildning. Det kanske är ett självklart val för individen, men vägen dit är hårt slit.
Idag råder det en stor brist på barnmorskor och för att snabbt lösa detta låter man andra yrkeskategorier utföra barnmorskespecifika uppgifter. Detta är dessutom inte bara i undantagsfall utan till och med vanligt förekommande. Det man undrar är om patienterna inte längre har rätten till att vårdas av personal med rätt kompetens? Och är det ens korrekt att man lättar på en yrkeslegitimation på det här sättet. En legitimation innebär ju trots allt att ingen annan får utföra yrket. Hur är det då möjligt att man ändå tillåter detta på flera ställen i landet. Man släcker bränder, utan att tänka på vad vilka konsekvenser det har för vården och främst för patienten.
Man låter personer utan korrekt utbildning och legitimation att utföra barnmorskeuppgifter. Men blir verkligen uppgifterna utförda på samma professionella sätt? Och är det ens försvarbart att ersätta en yrkesgrupp med någon med lägre kompetens, bara för att det är brist? Är det rätt att ”snabbutbilda” någon för att utföra yrkesspecifika uppgifter som denne egentligen inte har kompetens till att utföra.
Och om man nu låter någon annan genomföra barnmorskans yrkesspecifika uppgifter, så blir följdfrågan om det är patientsäkert och vad händer om det inträffar en komplikation eller om något blir galet? Vem bär ansvaret? Och vem ska ta hand om konsekvenserna? Är det den specifika individen, kliniken individen arbetar eller våra ansvariga politiker. Eller är det kanske patienten som sökt vård? Ska gemene man veta vad som är yrkesspecifikt och ska varje patient behöva ställa krav på att det ska vara en med rätt kompetens som ska hjälpa hen. Ska inte detta vara en självklarhet? Legitimationen ska vara ett skydd för den yrkesutövande, men också för patienten att denne får rätt vård av rätt person.
Vem bär ansvaret? Och vem ser till att våra yrkeslegitimationer är skyddade?
Foto: Ulf Huett för Vårdförbundet
Kommentarer
Det går inte längre att kommentera på det här inlägget.
Boka din lönecoachning!
Nu är äntligen vår digitala lönecoachning i gång igen efter sommaren. Vi har flera tillfällen med fokus på löneförhandling eller lönesamtal. Passa på att öka dina kunskaper om lön, löneförhandling och lönebildning. Det har du nytta och glädje av hela yrkeslivet.
Sedan starten hösten 2021 har vi gruppcoachat över 8000 medlemmar. Ta chansen du också.
Säkra din plats här!
Tack för bra inlägg. Mycket oroande det som nu diskuteras och sker runt om i landet.
Har redigerat och kortat av den tidigare kommentar som inte har medererats än. Om ni publicerar den fördrar jag denna varianten
Kompetensförsörjningen kan underlättas om vi BM bara kan acceptera att stora delar av BM utbildningen är överflödig i den vård vi har tillåtit glida ur våra varma händer. BMors yrkeskompetens har redan splittrats och glidit – hälften åt USKorna och andra hälften åt avdelnngernas läkarskrivna PMer.
Vårdens och BM kårens blinda förtroende till läkarstyrde ”rutiner och riktlinjer” gör alla jämlika. För ALLA kan ju snart lära sig sätta på en CTG. Och gör så. Oftast utan att ens fråga BMan, vars legitimation står på spel.
Det är väl även därför att erfarenheten inte verkar vara värd att fasthålla i yrket. Lättare att utbilda nya. På köpet blir det kanske billigare och läkarna kan hoppas på mindre motstånd från BMor,som är relativt nyutbildade (och gärna lite snabbt)
I en sån vård behöver BMan inte heller ständigt uppdatera sina kunskaper och fortbildning – hen är ju ändå underordnat den lokala avdelningens rutiner, som i de flesta fall INTE är uppdaterade och ju i alla fall inte anpassade till individuella födande.
Let’s face it! Det krävs inte en BM utbildning för att ge denna typ vård. Den kan ALLA ta del av, om vi i början bara blir tillräckligt stympade av den.
Visst kan man ersätta en barnmorska med annan kompetens….och med lite mer fokuserat träning kan vi ersäta hen med en väl tränat schimpans.
Hur kunde vi låta det komma så här långt?
Fortfarande är det ju så att barnmorskans kompetens är unik och kan inte ersättas t ex inom mödrahälsovård, antikonception, abortvård, ungdomsmittagningsverksamhet och det gäller väl även då kvinnor föder. Vi har ju även ett högt antal disputerade barnmorskor som bidrar till kunskapsutvecklingen inom sexuell och reproduktiv hälsa. Dessutom planeras idag för en 5-årig direktutbildning på mastersnivå. Viktigt att samverka inom Svenska Barnmorskeförbundet.
Sverige, vars utrikesministerium lanserade den internationella kampanjen ”Midwives4all” för att förbättra kvinnohälsan i fattigare länder, har nedprioriterat sina egna svenska BMor och svenska förlossningsvård till sån grad, att det inte går att fasthålla barnmorskorna i yrket, minnst av allt i förlossningsvården. Därför får framtida svenska födande möjligen själva nöjda sig med någon form av snabbutbildade ”barfota” barnmorskor. Ska vi verkligen medverka till detta? .Hur hänger detta ihop med en feministisk förlossningspolitik?