Vårdförbundet säger upp det centrala kollektivavtalet med Sveriges kommuner och landsting SKL samt Sobona. Yrkandet rör bland annat en särskild lönesatsning på särskilt yrkesskickliga barnmorskor, biomedicinska analytiker, röntgensjuksköterskor, sjuksköterskor, specialister och chefer.

Vårdförbundets uppsägning av det centrala avtalet HÖK 16 samt yrkanden lämnades över till Sveriges Kommuner och Landsting samt Sobona den 21 december. Avtalet löper ut den 31 mars 2019 och förhandlingarna påbörjas efter årsskiftet.

– Utöver en mycket god löneutveckling för samtliga våra medlemsgrupper krävs en särskild satsning på särskilt yrkesskickliga. Vi ser också att våra medlemmar i kommunerna måste få sänkt veckoarbetstid vid nattarbete, på samma sätt som vi tidigare fått igenom i landstingen. Att kvinnor som jobbar på natten ska behöva gå ner på deltid för att orka är ett stort jämställdhetsproblem. Kvinnor ska inte behöva betala med sin hälsa, livslön och pension för att bemanna vården dygnet runt, säger Vårdförbundets ordförande Sineva Ribeiro.

– Jämställda och hälsosamma villkor är ett måste för att vi ska kunna lösa vårdkrisen, som ju faktiskt är en bemanningskris. Nu är det dags att politikerna ger SKL mandat att lösa bemanningskrisen tillsammans med oss, säger Sineva Ribeiro.

Orimliga löneskillnader är en tydlig jämställdhetsfråga – särskilt yrkesskickliga måste premieras

Alltför få väljer idag att specialisera sig, eftersom det inte avspeglar sig vare sig i lön eller arbetsinnehåll. Vårdförbundet har i sin Livslönerapport från 2016 konstaterat att det skiljer mer än 30 procent i livslön mellan en specialistsjuksköterska respektive barnmorska och en civilingenjör, trots att de har liknande utbildningslängd och bedöms ha motsvarande svårighetsgrad i yrket. Att löneutvecklingen för barnmorskor, biomedicinska analytiker, röntgensjuksköterskor och sjuksköterskor försvagas vid 35 års ålder för att ytterligare mattas av vid 45, är något som kräver särskilda åtgärder för att förändra.

För att garantera en god och säker vård, hantera vårdens framtida utmaningar och lösa bemanningskrisen krävs utöver mycket god löneutveckling för hela kollektivet en speciell satsning på särskilt yrkesskickliga.

Det krävs en löneutveckling och lönedifferentiering som motiverar till resultat och som speglar erfarenhet, kompetens, specialistkunskap, ansvarstagande och karriär i yrket. Den som är mer erfaren ska ha minst dubbelt så hög lön som den som är ny i yrket och det krävs en ökad lönespridning inom respektive yrkesgrupps kunskapsområden. Erfarenhet, kunskap, specialisering och särskild yrkesskicklighet ska löna sig. Livslönen ska öka med minst 30 procent så att den avspeglar yrkets svårighetsgrad och utbildningens längd.

Vårdförbundet kräver särskilda lönesatsningar där särskild yrkesskicklighet belönas. Vårdförbundet yrkar på en särskild lönesatsning för:

• Särskilt yrkesskickliga barnmorskor
• Särskilt yrkesskickliga biomedicinska analytiker
• Särskilt yrkesskickliga röntgensjuksköterskor
• Särskilt yrkesskickliga sjuksköterskor
• Särskilt yrkesskickliga specialistsjuksköterskor
• Särskilt yrkesskickliga chefer
• Avancerade specialistsjuksköterskor

Vårdförbundets yrkande om särskild lönesatsning beräknas omfatta var fjärde medarbetare och innebär att den som visat särskild yrkesskicklighet ska ha minst 10 000 kronor mer i månaden.

Utvecklad lokal löneprocess

Denna lönesatsning kommer ändå inte att vara tillräcklig. Vårdförbundets legitimationsyrken måste även fortsättningsvis lyftas lönemässigt med speciellt fokus på erfarenhetsbaserad yrkesskicklighet och även bevakas gällande löneläge, möjligheter till lönekarriär och karriär inom yrket.

Det krävs också att arbetsgivaren utvecklar arbetet med att åstadkomma en önskvärd lönestruktur. För en väl fungerande lokal lönebildning liksom för verksamheternas utveckling och möjlighet för att rekrytera och behålla personal, krävs att chefer och lokala parter använder löneavtalets förutsättningar för att arbeta strategiskt med att åstadkomma en önskvärd lönestruktur. Detta möjliggör en löneutveckling som premierar kompetens, specialistkunskap, resultat och bidrag till verksamhetens mål sett över tid.

Vårdförbundet yrkar därför på ett partsarbete som ska syfta till att utveckla den lokala löneprocessen så att den utmynnar i en väl fungerande lönebildning och lönesättning.

Vila och återhämtning vid nattarbete även i kommunerna och i Sobona

Vårdförbundets medlemmar behövs och är efterfrågad dygnets alla timmar och årets alla dagar. Det sliter på hälsan och riskerar att leda till en försämrad arbetsmiljö. För att säkra kompetensförsörjningen, ge förutsättningar för ett hållbart yrkes- och privatliv samt att klara en god och patientsäker vård, måste arbetstidsmåttet för den som arbetar natt – garantera mer tid för vila och återhämtning.

Idag är arbetstidsmåttet för den som arbetar ständig natt 36 timmar och 20 minuter för den som arbetar i kommunal verksamhet samt i viss verksamhet som ansluter sig till Sobona (tidigare Pacta), jämfört med landstingsdriven verksamhet där arbetstidsmåttet vid ständig natt är 34 timmar och 20 minuter. Det finns inga godtagbara skäl till att arbetstidsmåttet ska vara 2 timmar längre inom kommunal verksamhet och i viss verksamhet inom Sobona än inom landsting och regioner.

Omvärldsanalyser visar att arbetstidsmåttet 36 timmar och 20 minuter är högt när man jämför med mer mansdominerade sektorer. Att kvinnor som jobbar på natten ska behöva gå ner på deltid för att orka är ett stort jämställdhetsproblem. Kvinnor ska inte behöva betala med sin hälsa, livslön och pension för att bemanna vården dygnet runt. Arbetsgivaren måste därför aktivt motverka effekterna av det som redan tillgänglig forskning visar, nämligen att arbete på natten ökar risken för sjukdomar så som hjärtkärlsjukdomar, multipel skleros och bröstcancer.

Vårdförbundet yrkar därför på att arbetstidsmåttet i det centrala kollektivavtalet ska vara 34 timmar och 20 minuter vid ständig nattjänstgöring, oavsett verksamhet.

Hälsosam arbetstidsförläggning

En väl fungerande arbetstidsförläggning dygnets alla timmar, årets alla dagar är avgörande för vården. Arbetstidsförläggningen påverkar verksamheters effektivitet, produktivitet och kvalitet liksom våra yrkesgruppers fritid, hälsa och välbefinnande. För att uppnå en väl fungerande arbetstidsförläggning krävs, förutom kunskap om hälsosam arbetstidsförläggning även planering i verksamheterna som på ett långsiktigt hållbart sätt löser verksamhetens kompetensbehov. Våra medlemmar har rätt till ett hållbart yrkesliv och möjligheten att kunna planera sin fritid.

Vårdförbundet yrkar därför på ett nationellt sammanhållet partsarbete som syftar till att via lokal samverkan uppnå fungerande processer kring arbetstidsförläggning som omfattar schemaläggning, elva timmars sammanhållen dygnsvila, jour och beredskap, övertid, semesterplanering med mera, inom verksamheter där detta visat sig vara svårt att genomföra på ett hållbart och hälsosamt sätt. Det handlar också om att all tid på jobbet inte kan vara patientnära arbete. Det måste också finnas utrymme för bland annat kompetensutveckling, tid för reflektion, arbetsplatsträffar och tid för att utveckla vården och verksamheten.

Partsarbetet ska syfta till att sprida lärande exempel, modeller och erfarenheter till praktisk nytta för chefer, förtroendevalda och medarbetare, där möjligheter till rast, paus, tid för reflektion samt vila och återhämtning finns som självklara beståndsdelar för fungerande verksamheter, ett hållbart arbetsliv samt en fritid möjlig att planera.