Avtalsbloggen

Avtalsbloggen

Avtalsbloggen

Jämställda villkor löser vårdkrisen

av Lämna en kommentar

Det finns tydliga skillnader mellan hur arbetsgivare inom kvinnodominerade sektorer tacklar kompetensbristen, jämfört med de inom manligt dominerade sektorer. Och det handlar främst om de arbetsvillkor som arbetsgivaren använder för att attrahera och behålla personal.

I manligt dominerade sektorer används höga löner, goda villkor, god arbetsmiljö och attraktiva arbetstider som konkurrensmedel. I kvinnodominerad sektor används indragen semester, övertid, jour och beredskap för att hålla verksamheterna flytande.

Detta beskrivs i den rapport som Vårdförbundet och Kommunal tog fram tillsammans i juni 2018. I rapporten framkommer dessa siffror från vård och omsorg:

  • Närmare 4 av 10 anställda anger att de har funderat på att byta arbetsplats det senaste året på grund av arbetssituationen.
  • Nästan varannan anställd skulle inte rekommendera yrket till en person på väg in på arbetsmarknaden. Det vanligaste skälet är löneläget och bristande förutsättningar att göra ett bra jobb.
  • Närmare 80 procent av de anställda anser att arbetsgivaren inte bidrar till att höja statusen i yrket.
  • Hela 55 procent av de anställda anser att arbetsgivaren inte ger de anställda goda förutsättningar att göra ett bra jobb.
  • Endast var fjärde anställd anser att arbetssituationen är hälsosam.
  • Bara var tredje anställd anser att bemanningen är tillräcklig för att kunna göra ett bra jobb.
  • Varannan anställd har svårt att sova minst en gång per månad på grund av tankar på jobbet.
  • Sex av tio tycker att jobbet har blivit svårare de senaste fem åren.
  • Inte ens var fjärde anställd tycker att arbetsgivaren bidrar till att attrahera kvalificerade medarbetare.

Så här ser det inte ut i manligt dominerade sektorer där det är brist på kompetens. Kan det vara så att ansvariga politiker, SKL och verksamheterna är omedvetna om skillnaderna? Självklart är de medvetna om hur löneläget ser ut för hur arbetsvillkoren ser ut för barnmorskor, biomedicinska analytiker, röntgensjuksköterskor och sjuksköterskor. Ändå ser vi inte att vare sig SKL, politiker eller verksamheter är beredda att gå oss till mötes i våra yrkanden för att attrahera och behålla personal och lösa kompetensförsörjningen i vården.

Egentligen är det ju ganska enkelt. Alla vet ju vad som krävs. Handlar bemanningskrisen i vården kanske om brist på goda arbetsgivare och brist på politiker som ger rätt ekonomiska ramar så att våra medlemmar kan få schyssta villkor? Välkomna att bevisa oss om motsatsen.

Våra politiker hindras från att ta ansvar för vården

av Lämna en kommentar

Vårdförbundet förhandlar som bekant just nu om bättre villkor för medlemmar i offentlig sektor, för att få kompetent och erfaren personal att stanna kvar i vården. Men våra nödvändiga dialoger med de lokala politiker som är ytterst ansvariga för invånarnas vård, stoppas nu av arbetsgivarorganisationen Sveriges kommuner och landsting, SKL.

Vårdförbundets krav utgår från hur våra barnmorskor, biomedicinska analytiker, röntgensjuksköterskor och sjuksköterskor ser att man kan kapa vårdköerna, rekrytera och behålla kompetent personal, bli av med beroendet av dyr hyrpersonal och få förutsättningar att ge invånarna en god och säker vård.

En förhandling pågår inte bara i rummet där förhandlarna sitter. Det handlar också om att genom dialog kunna samtala med och påverka politiker i kommuner och regioner, så att de kan ge SKL och Sobona mandat att gå Vårdförbundet till mötes.

Döm därför om min förvåning när jag får höra att SKL gått ut med tydliga direktiv om att våra lokala politiker inte ska tacka ja till våra förtroendevaldas inbjudan till samtal.

Jag blir extremt upprörd av att politiker hindras från att föra samtal med Vårdförbundet. Är det legitimt med centrala direktiv om att inte lyssna på de röster som bäst känner vårdens utmaningar och vad som kan få hett eftertraktad, erfaren och kompetent personal att stanna kvar? Demokratiskt valda politiker måste kunna föra samtal om de frågor de ska fatta demokratiska beslut om.

Det är ju dessa politiker som är ytterst ansvariga för att ge sina väljare en god och säker vård. De är ytterst ansvariga att ge rätt ekonomiska ramar och förutsättningar, så att våra medlemmar får en löneutveckling och arbetsvillkor som motsvarar den utbildning, kompetens och livsviktiga ansvar som de faktiskt har. Att denna kompetens finns på plats är en förutsättning för att politikerna ska kunna fullgöra sitt eget uppdrag mot sina väljare och invånarna i regionen och kommunerna.

SKL – släpp munkavlen på våra folkvalda politiker och låt dem prata med Vårdförbundets förtroendevalda! Det är en demokratisk anständighet.

Avgörande veckor för vården – dags att leverera, SKL!

av Lämna en kommentar

Två veckor kvar av mars månad. Två avgörande veckor för svensk sjukvård. Det är nu vi går in i slutförhandlingar med SKL och Sobona.

Vi känner oss ganska ensamma i förhandlingsrummet. Vi hör inga signaler från SKL om att arbetsgivarna i regioner och kommuner är beredda att ta krafttag för att rätta till den dysfunktionella lönestrukturen. Den lönestruktur som ger den som handleder, är erfaren och ryggraden i teamet, bara några tusenlappar mer än den som är ny och oerfaren.

Den motpart vi möter ser inte att lönestrukturen behöver ändras radikalt, utan menar att det är andra faktorer än lön som gör yrket attraktiv, så att man kan rekrytera och behålla sin personal. En schysst lön och löneutveckling, attraktiva karriärvägar och en god arbetsmiljö är väl hygienfaktorer för någon som är mogen i sin arbetsgivarroll? Det verkar ju funka i de flesta mansdominerade sektorer?

Vi har ett löneavtal som säger att lönebildningen ska ske lokalt med individuell och differentierad lönesättning, där kompetens, specialistkunskap, resultat och bidrag till verksamhetens mål ska premieras. Det ska ge möjlighet att uppnå ökad lönespridning, det vill säga en ökad löneskillnad mellan novis och expert. Det låter ju bra, men hur har arbetsgivaren lyckats leverera på det lokalt? Hur har lönestrukturen förändrats under avtalsperioden som gått? Avtalsperioden dessförinnan? Vi menar bestämt att det skett på tok för lite, om ens något.

SKL tror inte att medarbetare kan hantera löneskillnader, utan hävdar att alla vill ha lika lön oavsett svårighetsgrad i arbetet, erfarenhet och kompetens. Den motpart vi möter tror att skillnad i lön skapar oro i organisationen. Vi vet att skillnad i lön baserad på erfarenhet, skicklighet och kompetens ger fler nöjda medarbetare i vården. Vi vet att skillnad i lön är både viktigt och accepterat. Det har vi fått så många bevis för, både utifrån kongressbesluten och från medlemmarna under förhandlingarna.

Vår motpart talar om faktisk lön, om månadslön plus rörliga tillägg som O-tillägg och övertidsersättning. När vi pratar lön menar vi bara grundlön, där O-tillägg och övertidsersättning är kompensation för den tid man försakar sin familj, sina vänner och sin hälsa.

Välfärden har tre viktiga ben att stå på. Vård och omsorg, skola och polis – alla tre benen behöver vara lika stadiga. Alla tre områden upplever en omfattande svårighet att rekrytera och behålla kompetens. I två av dem har man gjort reella lönesatsningar; lärare och polis. Det är hög tid att göra detsamma för vården.

Dock möter vi en motpart som tackar nej till riktade statsbidrag för vården. När ska SKL som organisation få mandat att förhandla för att kunna göra skillnad?

Det hade känts bra om vi som centrala parter hade kunnat stå eniga tillsammans för vårdens skull och för alla invånare som tar vården i anspråk. Tillsammans för schyssta villkor för alla barnmorskor, biomedicinska analytiker, röntgensjuksköterskor och sjuksköterskor som gör vården möjlig. Men vi står, trots kort tid kvar av ordinarie avtalsrörelse, mycket långt ifrån varandra.

Vad våra slutförhandlingar med SKL och Sobona kommer att resultera i för vården är ännu en öppen fråga. Men ett är säkert, vi är inte klara ännu och vi kommer att fortsätta kämpa för att du ska få bättre villkor.

Ditt medlemskap och eventuella förtroendeuppdrag inom Vårdförbundet är jätteviktigt för att vi ska nå framgång! Fortsätt prata med varandra om varför Vårdförbundets yrkanden är viktiga. Skriv också gärna på det upprop för bättre villkor i vården som några av våra fantastiska, engagerade medlemmar har startat!

Idag är vi extra stolta!

av Lämna en kommentar

Sineva RibeiroIdag på Internationella kvinnodagen är vi extra stolta över att Vårdförbundets ordförande Sineva Ribeiro, som enda fackliga företrädare, hamnar på 75:e plats på Expressens 100-lista över Sveriges främsta kvinnliga förebilder. Motiveringen stärker vår tätposition i kampen för högre löner för alla våra fyra yrkesgrupper i den kvinnodominerade vården.

Motiveringen lyder:

Det är inte brist på sjuksköterskor, men det är brist på sjuksköterskor som vill jobba i yrket. Sineva Ribeiro har vänt Vårdförbundets sviktande medlemsantal till rekordhöga 115 000, och sagt upp det centrala kollektivavtalet med SKL (Sveriges kommuner och landsting). Ribeiro tar strid för att den kompetens som sjuksköterskor, barnmorskor, biomedicinska analytiker och röntgensjuksköterskor besitter ska få kosta. Vi håller med.

Arbetsgivare på tvären

av Lämna en kommentar

Vi pekar på det orimliga att erfarenhet och yrkesskicklighet inte avspeglar sig i våra medlemmars lönekuvert. Det orimliga i att vi har en löneutveckling som ger mest i både procent och kronor till de unga och som gör att din löneutveckling stannar av vid 35 och ytterligare mattas av vid 45. Och möter arbetsgivare som hävdar att Vårdförbundets medlemmar vill att ”alla ska få lika” och att ”det blir orättvist om några tjänar mer”.

Visst, några hävdar att det kan bli svårt att skilja ut särskilt yrkesskickliga och att det kan bli ”dålig stämning i gruppen” om några får en löneinjektion. Men vad är alternativet? Att låta det vara som nu? Är det rättvist att den erfarna kollegan, hen som handleder den nyexade, utvecklar verksamhet och metoder, som skapar trygghet i teamet och för patienten, bara tjänar några tusenlappar mer än den som är helt ny i yrket? NEJ, säger vi och majoriteten av Vårdförbundets medlemmar!

Detta var ett av de tydligaste uppdragen från kongressen, att komma till rätta med en dysfunktionell lönestruktur och se till att erfarenhet och skicklighet lönar sig.

Du ska kunna ha en god löneutveckling under hela ditt yrkesliv. Det tjänar alla på! Du som är ny, som ser att du kommer att fortsätta utvecklas och också få betalt för det. Du som är den där erfarna, ryggraden, som värdesätts inte bara med en klapp på axeln för ditt ansvarstagande, utan också med en schysst lön.

Du som läser detta och är arbetsgivare – även du tjänar på att ge dina medarbetare en lön och löneutveckling som motsvarar den utbildning, kompetens och livsviktiga ansvar som de faktiskt har. Att du som arbetsgivare kan bemanna vården med våra medlemmar är en förutsättning för en god och säker vård och för att du ska kunna fullgöra ditt uppdrag mot Sveriges invånare!

Det är dags att gå oss till mötes – inte gå på tvärs mot både fakta och förnuft!

Hej! Det är vi som förhandlar med SKL och Sobona om bättre villkor för dig och dina kollegor

av

Förhandlingsteamet: Nina Jörnvall, Annelie Söderberg och alma Kastlander Nygren

Förhandlingsteamet: Nina Jörnvall, Annelie Söderberg och Alma Kastlander Nygren

Det centrala avtalet för anställda i regioner, kommuner och kommunala bolag är uppsagt och förhandlingarna pågår för fullt. Från Vårdförbundet är vi tre förhandlare som nu arbetar (nästan) dag och natt för att du som medlem ska få jämställda och hälsosamma villkor.

Annelie Söderberg, förhandlingschef. Stark i både bänkpress och vid förhandlingsbordet. Mångårig erfarenhet av att få till riktigt bra avtal i både offentlig och privat sektor, bland annat sänkt veckoarbetstid vid nattarbete och möjlighet till betald specialistutbildning. Under tidiga morgonpromenader med hunden Nässla laddas dagens batterier och förhandlingsstrategierna utmejslas.

Nina Jörnvall, biträdande förhandlingschef. Tidigare tävlingssimmare med högt ställda mål i årets avtalsrörelse. Bakgrund som både lärare, rektor och förhandlare. Tuff deltids-skärgårdsbo som både driver upp plantor, rattar båt och håller pli på två golden retrievers.

Alma Kastlander Nygren, förhandlare. Hängiven Friskis-gympare som älskar när det är energi i rummet. Bakgrund inom både juridik och kommunikation. Ingen hund, men kompenserar med skällande ringsignal i mobilen.

Vårdförbundet yrkar på jämställda och hälsosamma villkor i vården

av

Vårdförbundet yrkar på bättre villkor i välfärdssektornVårdförbundet säger upp det centrala kollektivavtalet med Sveriges kommuner och landsting SKL samt Sobona. Yrkandet rör bland annat en särskild lönesatsning på särskilt yrkesskickliga barnmorskor, biomedicinska analytiker, röntgensjuksköterskor, sjuksköterskor, specialister och chefer.

Vårdförbundets uppsägning av det centrala avtalet HÖK 16 samt yrkanden lämnades över till Sveriges Kommuner och Landsting samt Sobona den 21 december. Avtalet löper ut den 31 mars 2019 och förhandlingarna påbörjas efter årsskiftet.

– Utöver en mycket god löneutveckling för samtliga våra medlemsgrupper krävs en särskild satsning på särskilt yrkesskickliga. Vi ser också att våra medlemmar i kommunerna måste få sänkt veckoarbetstid vid nattarbete, på samma sätt som vi tidigare fått igenom i landstingen. Att kvinnor som jobbar på natten ska behöva gå ner på deltid för att orka är ett stort jämställdhetsproblem. Kvinnor ska inte behöva betala med sin hälsa, livslön och pension för att bemanna vården dygnet runt, säger Vårdförbundets ordförande Sineva Ribeiro.

– Jämställda och hälsosamma villkor är ett måste för att vi ska kunna lösa vårdkrisen, som ju faktiskt är en bemanningskris. Nu är det dags att politikerna ger SKL mandat att lösa bemanningskrisen tillsammans med oss, säger Sineva Ribeiro.

Orimliga löneskillnader är en tydlig jämställdhetsfråga – särskilt yrkesskickliga måste premieras

Alltför få väljer idag att specialisera sig, eftersom det inte avspeglar sig vare sig i lön eller arbetsinnehåll. Vårdförbundet har i sin Livslönerapport från 2016 konstaterat att det skiljer mer än 30 procent i livslön mellan en specialistsjuksköterska respektive barnmorska och en civilingenjör, trots att de har liknande utbildningslängd och bedöms ha motsvarande svårighetsgrad i yrket. Att löneutvecklingen för barnmorskor, biomedicinska analytiker, röntgensjuksköterskor och sjuksköterskor försvagas vid 35 års ålder för att ytterligare mattas av vid 45, är något som kräver särskilda åtgärder för att förändra.

För att garantera en god och säker vård, hantera vårdens framtida utmaningar och lösa bemanningskrisen krävs utöver mycket god löneutveckling för hela kollektivet en speciell satsning på särskilt yrkesskickliga.

Det krävs en löneutveckling och lönedifferentiering som motiverar till resultat och som speglar erfarenhet, kompetens, specialistkunskap, ansvarstagande och karriär i yrket. Den som är mer erfaren ska ha minst dubbelt så hög lön som den som är ny i yrket och det krävs en ökad lönespridning inom respektive yrkesgrupps kunskapsområden. Erfarenhet, kunskap, specialisering och särskild yrkesskicklighet ska löna sig. Livslönen ska öka med minst 30 procent så att den avspeglar yrkets svårighetsgrad och utbildningens längd.

Vårdförbundet kräver särskilda lönesatsningar där särskild yrkesskicklighet belönas. Vårdförbundet yrkar på en särskild lönesatsning för:

  • Särskilt yrkesskickliga barnmorskor
  • Särskilt yrkesskickliga biomedicinska analytiker
  • Särskilt yrkesskickliga röntgensjuksköterskor
  • Särskilt yrkesskickliga sjuksköterskor
  • Särskilt yrkesskickliga specialistsjuksköterskor
  • Särskilt yrkesskickliga chefer
  • Avancerade specialistsjuksköterskor

Vårdförbundets yrkande om särskild lönesatsning beräknas omfatta var fjärde medarbetare och innebär att den som visat särskild yrkesskicklighet ska ha minst 10 000 kronor mer i månaden.

Utvecklad lokal löneprocess

Denna lönesatsning kommer ändå inte att vara tillräcklig. Vårdförbundets legitimationsyrken måste även fortsättningsvis lyftas lönemässigt med speciellt fokus på erfarenhetsbaserad yrkesskicklighet och även bevakas gällande löneläge, möjligheter till lönekarriär och karriär inom yrket.

Det krävs också att arbetsgivaren utvecklar arbetet med att åstadkomma en önskvärd lönestruktur. För en väl fungerande lokal lönebildning liksom för verksamheternas utveckling och möjlighet för att rekrytera och behålla personal, krävs att chefer och lokala parter använder löneavtalets förutsättningar för att arbeta strategiskt med att åstadkomma en önskvärd lönestruktur. Detta möjliggör en löneutveckling som premierar kompetens, specialistkunskap, resultat och bidrag till verksamhetens mål sett över tid.

Vårdförbundet yrkar därför på ett partsarbete som ska syfta till att utveckla den lokala löneprocessen så att den utmynnar i en väl fungerande lönebildning och lönesättning.

Vila och återhämtning vid nattarbete även i kommunerna och i Sobona

Vårdförbundets medlemmar behövs och är efterfrågad dygnets alla timmar och årets alla dagar. Det sliter på hälsan och riskerar att leda till en försämrad arbetsmiljö. För att säkra kompetensförsörjningen, ge förutsättningar för ett hållbart yrkes- och privatliv samt att klara en god och patientsäker vård, måste arbetstidsmåttet för den som arbetar natt – garantera mer tid för vila och återhämtning.

Idag är arbetstidsmåttet för den som arbetar ständig natt 36 timmar och 20 minuter för den som arbetar i kommunal verksamhet samt i viss verksamhet som ansluter sig till Sobona (tidigare Pacta), jämfört med landstingsdriven verksamhet där arbetstidsmåttet vid ständig natt är 34 timmar och 20 minuter. Det finns inga godtagbara skäl till att arbetstidsmåttet ska vara 2 timmar längre inom kommunal verksamhet och i viss verksamhet inom Sobona än inom landsting och regioner.

Omvärldsanalyser visar att arbetstidsmåttet 36 timmar och 20 minuter är högt när man jämför med mer mansdominerade sektorer. Att kvinnor som jobbar på natten ska behöva gå ner på deltid för att orka är ett stort jämställdhetsproblem. Kvinnor ska inte behöva betala med sin hälsa, livslön och pension för att bemanna vården dygnet runt. Arbetsgivaren måste därför aktivt motverka effekterna av det som redan tillgänglig forskning visar, nämligen att arbete på natten ökar risken för sjukdomar så som hjärtkärlsjukdomar, multipel skleros och bröstcancer.

Vårdförbundet yrkar därför på att arbetstidsmåttet i det centrala kollektivavtalet ska vara 34 timmar och 20 minuter vid ständig nattjänstgöring, oavsett verksamhet.

Hälsosam arbetstidsförläggning

En väl fungerande arbetstidsförläggning dygnets alla timmar, årets alla dagar är avgörande för vården. Arbetstidsförläggningen påverkar verksamheters effektivitet, produktivitet och kvalitet liksom våra yrkesgruppers fritid, hälsa och välbefinnande. För att uppnå en väl fungerande arbetstidsförläggning krävs, förutom kunskap om hälsosam arbetstidsförläggning även planering i verksamheterna som på ett långsiktigt hållbart sätt löser verksamhetens kompetensbehov. Våra medlemmar har rätt till ett hållbart yrkesliv och möjligheten att kunna planera sin fritid.

Vårdförbundet yrkar därför på ett nationellt sammanhållet partsarbete som syftar till att via lokal samverkan uppnå fungerande processer kring arbetstidsförläggning som omfattar schemaläggning, elva timmars sammanhållen dygnsvila, jour och beredskap, övertid, semesterplanering med mera, inom verksamheter där detta visat sig vara svårt att genomföra på ett hållbart och hälsosamt sätt. Det handlar också om att all tid på jobbet inte kan vara patientnära arbete. Det måste också finnas utrymme för bland annat kompetensutveckling, tid för reflektion, arbetsplatsträffar och tid för att utveckla vården och verksamheten.

Partsarbetet ska syfta till att sprida lärande exempel, modeller och erfarenheter till praktisk nytta för chefer, förtroendevalda och medarbetare, där möjligheter till rast, paus, tid för reflektion samt vila och återhämtning finns som självklara beståndsdelar för fungerande verksamheter, ett hållbart arbetsliv samt en fritid möjlig att planera.