Avtalsbloggen

Avtalsbloggen

Avtalsbloggen

Apropå det här med statistik…

by

Hur var det nu med statistiken…? När SKL:s förhandlingschef Niclas Lindahl talar om lönenivåer i vården hävdar han ibland att det är inkomsten vi ska titta på. Med det menas din grundlön plus alla fasta tillägg, men även den rörliga OB-ersättningen. Det är nämligen den sammanlagda inkomsten SCB använder när de jämför lön och löneutveckling för landets invånare. Men hur många andra tjänstemän arbetar dygnets alla timmar, årets alla dagar, så som många gör i vården? Är det rimligt att räkna in ersättning för att du arbetar när familjen har ledigt, under barnens lov, när vännerna vill träffas på helgen? OB-ersättningen är ju ersättning för obekväm arbetstid, det handlar om att du kompenseras för att du arbetar när alla andra är lediga och för ett kvälls- eller nattarbete som dessutom sliter rejält på hälsan. Det är inte lön.

På en arbetsmarknad där det är stor personalbrist, exempelvis inom IT, brukar normalt lönerna öka rejält. Vi har dessutom individuell och differentierad lön, vilket rimligtvis borde leda till att skillnaderna i lön mellan kollegan som är ny och oerfaren och den som är erfaren och särskilt yrkesskicklig öka markant. Det gör den inte idag.

Här är några exemplifierande siffror för Vårdförbundets fyra yrkesgrupper i regionerna, hämtade från den partsgemensamma statistiken, alltså siffror som vi och SKL tagit fram tillsammans.

2008, samtliga Vårdförbundets yrken i regionerna

Medellönen: 25 027 kronor.

Lönespridningskvoten: 1,35 (vid kvoten 2,0 tjänar de 10 procent högst betalda dubbelt så mycket som de 10 procent lägst betalda)

2018, samtliga Vårdförbundets yrken i regionerna

Medellönen: 33 291 kronor

Lönespridningskvoten: 1,42

På 10 år har alltså medellönen ökat med 8 264 kronor – det är en löneökning på 826 kronor/år. Är det en god löneutveckling? Ger det en rimlig bild av att du och dina kollegor är hett eftertraktade på arbetsmarknaden och att erfarenhet och skicklighet lönar sig?
Lönespridningen har ökat något, men väldigt marginellt, under alla de år som arbetsgivaren haft möjlighet att visa att lönen sätts lokalt, i dialog med närmaste chefen. Där du utifrån lönekriterierna ska kunna belönas när du bidrar till verksamhetens mål och utveckling. Statistiken visar i stället att löneutvecklingen avtar redan vid 35 års ålder, för att ytterligare mattas av vid 45. Detta vid en ålder då de flesta borde ha hunnit skaffa sig den viktiga erfarenhet som är så avgörande för att verksamheterna ska kunna fungera och patienterna få den vård de behöver.

Resultatet av att inte belöna erfarenhet och särskild yrkesskicklighet ser vi tydligt när vi nästan dagligen möts av medierapportering om kris i verksamheter där erfaren nyckelpersonal säger upp sig i protest mot att inte värderas rätt, eller där hyrpersonal går in med minst dubbla lönen för att försöka ersätta den förlorade kompetensen.

Det är anmärkningsvärt att arbetsgivare hellre låter personalen sluta i stället för att betala rätt värderad lön och att arbetsgivare väljer att betala hyrföretag mer än dubbla personalkostnaden, i stället för att satsa på att behålla personal de redan har.
SKL och Sobona hävdar att den nationella lönestatistiken inte visar hela bilden, att det kan se så olika ut i de olika verksamheterna. Men kommentarerna på ett av Niclas Lindahls blogginlägg fortsätter att strömma in. Här är några exempel från de senaste dagarna:

Tog sjuksköterskeexamen 2006. Jobbat många år i landstinget. Valt att stanna, att inte gå till bemanningsföretag. Min lojalitet (eller dumhet) har inte belönats; min lön är 29400 kr. Mitt tålamod är slut, sker ingen förändring nu tvingas jag gå till bemanningsföretag om jag ens ska stanna i yrket.

Va tråkigt det är att se att ni vinklar & vrider fakta till er fördel och målar upp en verklighet som ingen av oss som faktiskt jobbar där ute håller med om. Jag har snart studerat 4 år på högskola och är då klar psykiatrisjuksköterska. Ändå tjänar min man utan någon utbildning mer som snickare.

Jobbat som syrra i 40 år. Har vidareutbildning. Min lön skiljer sig 6000 kronor från en nyfärdig utan vidareutbildning. Alltså varje år jag har varit trogen min arbetsgivare är värd 150 kronor. Där pratar vi om löneutveckling…

Dags att vakna upp! Under många år har det lappas och lagats med kortsiktiga lösningar, nu räcker det! Behålla, rekrytera och en ha bra arbetsmiljö får man bara genom strategiska långsiktiga lösningar. Vården har i flera år haft stora problem årets alla dagar. Nu räcker det!

Tycker du/ni att det är en skälig lön med 33100kr efter 15 år i yrket, 4 års universitetsstudier och en magisterexamen? Dessutom STOR brist på oss specialister, vår IVA avdelning saknar redan minst 25% av bemanningen och händer det inget drastiskt i denna lönerevision kommer det saknas ännu fler!!

Om politikerna som ger SKL/Sobona mandat i de pågående förhandlingarna inte vill ta till sig av statistiken, kanske de kan lyssna på medarbetarna ute i verksamheterna? Om inte, har de snart inte några medarbetare att bedriva verksamhet med.

Några förslag på hur du som medlem kan vara med och skapa tryck i förhandlingarna:

”Matematik i den lägre skolan” eller ”Florence hade rätt”

by

Vi har väl alla någon gång funderat över vårt eget ”språköra” och ”siffersinne”. Och visst kan det vara så att fallenhet och intresse bidrar till om du presterar bättre eller sämre i språk och matematik. Men det är sällan tolkningar av Proust på originalspråk eller integralekvationer vi förväntas prestera i vuxen ålder.

Florence Nightingale var en fena på siffror. Hon var den som uppfann cirkeldiagrammet och använde statistik för att kraftigt minska dödligheten bland de soldater hon behandlade. Hon hävdade också bestämt att ”det alltid är billigare att betala arbetskraften dess fulla värde, att underbetald arbetskraft alltid blir dyrare”.

I fredags släppte Arena idé rapporten ”Hyrsjuksköterskor i vården. Hur det gick till när politikerna tappade kontrollen och hur beroendet av hyrsjuksköterskor kan brytas”.

Karusellen med hyrpersonal kan ses som ett typiskt exempel på matematik i den lägre skolan. Att det blir dyrare att inte betala fast personal dess rätta värde, med följd att personalen slutar och går till någon som betalar bättre. För att ofta återvända till samma arbetsplats, men med annan arbetsgivare och bättre lön. Några talande citat ur rapporten:

”Det är lätt att räkna ut vad hyrpersonal kostar i jämförelse med anställd personal. När det gäller hyrsjuksköterskor är grovt räknat halva kostnaden att betrakta som en merkostnad. Den inhyrda sjuksköterskan kostar som rapporten visat helt enkelt ungefär dubbelt så mycket som den anställda. ”

”Kompetensbrist? I debatten om hyrpersonal inom vården heter det ofta att bemanningsföretagen tillför kompetens som annars inte skulle finnas. Det stämmer inte. Antalet legitimerade sjuksköterskor beror inte av anställningsform. Att ett bemanningsföretag rekryterar tio sjuksköterskor och hyr ut till landstingen tillför inte vården någon ny kompetens alls. Det enda som händer är att kompetensen blir dyrare och att kontinuiteten för patienterna blir sämre.”

”Självklart spelar arbetsmiljö stor roll för en arbetsplats förmåga att behålla personal, men det är slående att bemanningsföretagen ofta fokuserar på ersättning och flexibilitet i sin rekrytering. Faktum är att de agerar på det som sjuksköterskorna själva prioriterar, och det handlar framför allt om att de söker flexibilitet och högre lön.”

Nättjänsten ”Framtidens karriär – sjuksköterska” gjorde 2016 en enkätundersökning bland sjuksköterskor och frågade om och varför de skulle kunna tänka sig att arbeta för ett bemanningsföretag. 60 procent svarade ja. Bland de fem viktigaste skälen till varför hamnade lön i topp. Arbetsmiljö, som brukar lyftas i debatten av SKL och vårdarbetsgivarna, fanns inte ens med på listan.

En avgörande anledning till att bemanningsföretagen kan rekrytera sjuksköterskor är alltså att de kan erbjuda högre löner. Men att bemanningsföretagen kan locka med högre löner beror ju på att regionerna är beredda att betala mycket mer för inhyrd personal än för den ordinarie, anställda personalen. Så pass mycket att det både räcker till betydligt högre lön för sjuksköterskan och en väldigt bra marginal för bemanningsföretaget.

Tydligen finns det pengar. Men i stället för att ge schyssta villkor till fast anställda barnmorskor, biomedicinska analytiker, röntgensjuksköterskor och sjuksköterskor fortsätter regionerna att ge dubbelt betalt till bemanningspersonal och stor vinst till bemanningsföretagen. Det är fullt förståeligt att både personal och bemanningsföretag hugger på det.

Men skattemedel och gemensamma resurser borde kunna användas klokare, särskilt till något så viktig som vården. Självklart ska verksamheterna kunna ta in bemanningspersonal vid tillfälliga toppar. Men det är näst intill obegripligt att den enklaste matematik inte kan landa bland politiker och beslutsfattare i vården. Lyssna på Florence. Betala personalen dess fulla värde, det blir alltid dyrare att betala för lite.

I avtalsrörelsen 2019 förhandlar Vårdförbundet för långsiktigt hållbar kompetensförsörjning och citerar mer än gärna Florence Nightingale.

Rapport från medlingen: Trevande steg framåt

by

Efter att medlarna Gunilla Runnquist och Göran Gräslund ägnat påskhelgen åt att läsa in sig på ett mycket omfattande underlag från både Vårdförbundet och SKL/Sobona, har vi träffats ytterligare två gånger. Det är utforskande samtal där medlarna försöker ringa in vilka frågor som utgör kärnan, vad som skiljer parterna åt och hur vi skulle kunna hitta vägar framåt.

Dessa samtal har resulterat i att vi nu på måndag och tisdag har fått i uppdrag av medlarna att träffa SKL och Sobona för att prata vidare kring olika frågor.

Vi inser att mycket jobb återstår. Vi har flera stora frågor som står oss emellan och det är ju så det oftast är i en förhandling. Vi fortsätter förstås enträget att arbeta för att vi ska nå en gemensam lösning, något som vi kan se som en långsiktig lösning för kompetensförsörjningen och som bägge parter tror på. Vårt mål är förstås ett avtal som gör det bättre både för dig som medlem och den verksamhet som du jobbar i.

Förhandlings-äggstra: Columbi ägg*?

by

Det centrala kollektivavtalet HÖK 16 sades upp innan jul och Vårdförbundet har under hela våren förhandlat med SKL och Sobona om bättre villkor för dig som arbetar i regioner, kommuner och kommunala bolag. Efter flera månader i förhandlingsrummet med tuffa diskussioner kände vi att vi fortfarande stod långt ifrån varandra, men att vi inte hade hunnit pratat klart om alla delar. Därför beslöt vi att prolongera (förlänga) avtalet när det löpte ut den 31 mars.

Efter ytterligare några förhandlingsomgångar stod det klart att vi inte skulle komma längre, att SKL/Sobona visserligen gått oss till mötes i vissa delar, men inte några garantier för våra krav på lönesatsning till särskilt yrkesskickliga. Vi beslöt därför gemensamt att kalla in medlare för att få extern hjälp med att lösa upp de hårda knutarna. Den 15 april träffade Vårdförbundet medlarna och lämnade över ett gediget underlag och förklarade ingående vad vi ser måste till för att lösa bemanningskrisen i vården. Är måhända lösningen ett Columbi ägg*?

Medlarna ska nu på egen hand gå igenom både vårt och SKL/Sobonas underlag och vi träffas nästa gång den 25 april. Fram till dess tänkte vi förhandlare försöka få lite andrum och några dagars ledighet, med händer i myllan och näsan mot solen. Men våra tankar går naturligtvis till alla medlemmar som är i tjänst under påskhelgen och inte kommer att få njuta av sol och vårvärme. Vi önskar er särskilt, men naturligtvis också alla andra medlemmar, en riktigt Glad Påsk. Nu hämtar jag och mina kollegor kraft och återkommer efter påsk. Det är för er vi kämpar!

* Columbi ägg: ett problem som kan ses som omöjligt innan man vet lösningen, kan ses som trivialt när lösningen är känd. Parabeln handlar om problemet att ställa ett ägg på högkant på ett plant underlag. Efter att många försökt och misslyckats kommer lösningen som innebär att försiktigt trycka ägget mot underlaget så att skalet något går sönder så att ägget då kan stå upp på sin tillplattade ända. Källa: Wikipedia.

Vi menar att vi har lösningen på vårdens bemanningskris i våra yrkanden.

#moneymatters

by

PengarPå måndag den 15 april träffar vi medlarna Gunilla Runnquist och Göran Gräslund för att lämna över Vårdförbundets medlarunderlag och utveckla våra argument. Det är ett gediget underlag vi lämnar över, med forskning, undersökningar, rapporter, vittnesmål och en stor mängd statistik. Vi visar på att trots en till synes god löneutveckling på snittet, så har de mest erfarna och yrkesskickliga under många år efter i löneutvecklingen. Resultatet ser vi dagligen i medias rapportering – obemannade vårdplatser, operationsköer som växer, sköra barn och äldre som inte får vård i rätt tid och i rätt omfattning.

Vi har sett en ansats i SKL:s bud att arbeta med frågan om ökad lönespridning och satsning på särskilt yrkesskickliga. Men vi ser inga garantier eller “skall-krav”. Inga effektmål.

Vi har under många år givit arbetsgivarna möjlighet att skapa stabila, genomtänkta och attraktiva förutsättningar för våra medlemmar att trivas, vilja stanna kvar, utveckla verksamheten och ge en god och säker vård. Men genom att satsa mer på de oerfarna har incitamentet att stanna kvar minskat för de som är ryggraden i vården, de som handleder de nya och de som skapar stabilitet i hela teamet.

Kommentarerna till blogginlägget som SKL:s förhandlingschef Niclas Lindahl skrev förra veckan talar sitt tydliga språk. Jag blir uppriktigt ledsen när jag läser alla vittnesmål om hur det ser ut. Här nedan är ett axplock. Gå gärna in själv och kommentera på blogginlägget!

Mina kollegor har bytts ut allihopa. Fina kollegor som arbetat flera år, de har haft hög kompetens allihop! Majoriteten har lämnat för helt annat yrke med högre löner och mindre stress. Kvar är jag.. Väntar till förhandlingen är klar sedan tar även jag mitt beslut. Så sorgligt att ni inte fattar!

Jag har 15 års arbetslivserfarenhet som leg. BMA. Mina analyser är dagligen avgörande för cancerpatienters fortsatta behandling. Viktigt? Ja!
Min årliga löneökning de fyra senaste åren har varit 300-400kr/år. Rimligt? Nej!
Vi räddar liv. Är det inte värt mer?

Det sorgliga är ju att om landstingen tagit sitt ansvar från början och gett en rimlig lön hade vi inte haft problemet med personalbrist, dyr hyrpersonal och köer. Nu är enda sättet att få någon form av löneutveckling att byta arbetsgivare ofta, vilket gör att erfarenhet och stabilitet försvinner.

Har bitit ihop länge nu. Gråtit hemma av samvetsstress. När avtalet sas upp tänkte jag JA nu äntligen kanske. Hoppas, lämnar annars vård helt. Om inte detta lyckas så blir detta droppen som rinner över min bägare. 31800kr ssk 27 år samma avd omtyckt av chef men ej kunnat få högre ökn än 500kr typ/år

Dessutom riskerar de väsentliga försämringar på arbetstidsområdet som SKL vill göra att ytterligare förvärra våra medlemmars redan dåliga arbetsmiljö och motverkar på ett högst påtagligt sätt de fina skrivningar som presenterats i andra delar.

Vi menar att allt hänger ihop. Bättre betalt till de mest erfarna och särskilt yrkesskickliga leder till att de stannar. Då kan de nya få bra handledning och en trygg start och ser också att det finns en framtid, en lönekarriär värd namnet. Då blir arbetsmiljön bättre, teamen stabila och vården drabbas inte av de flaskhalsar som brist på erfarna skapar.

Mitt budskap till SKL och Sobona är: #moneymatters

Medlare – när man står långt ifrån varandra

by

Vårdförbundet har tillsammans med SKL och Sobona kommit överens om att kalla in medlare i förhandlingarna om ett nytt avtal för 90 000 medlemmar. Anledningen är att vi trots viss samsyn i problembeskrivningen, fortfarande står långt ifrån varandra.

  • Vi ser ingen lösning på kompetensförsörjningen i vården i motpartens bud. Vare sig på kort eller lång sikt.
  • Vi menar att SKL/Sobona och deras medlemmar (Sveriges regioner och kommuner) nu på allvar måste dra lönekortet och gå oss till mötes i våra krav på en lönesatsning på särskilt yrkesskickliga.
  • Vi har haft ett löneavtal med individuell och differentierad lönesättning under flera decennier. Arbetsgivare har haft lång tid på sig att jobba strategiskt med en önskvärd lönestruktur. Vi har inte sett att de använt den möjligheten.
  • Vi ser inte någon löneutveckling för de mest erfarna, ryggraden i vården. Inte heller en lönekarriär för de yngre, eftersom löneutvecklingen stannar av vid 35 års ålder och ytterligare mattas av vid 45.
  • Det finns ingen tillit till att politiker och arbetsgivare löser detta på egen hand. Vi måste se garantier.

Nu tar vi alltså hjälp av medlare för att se hur vi kan komma vidare i förhandlingen. Medlarna ska utses gemensamt av parterna. Vilka dessa blir ska vi komma överens om inom kort. När medlarna är på plats blir deras uppgift att så snabbt som möjligt komma i arbete genom att lyssna på parterna och ta reda på allt av vikt kring förhandlingarna, för att komma fram till förslag på en lösning och ett nytt avtal.

Det nuvarande avtalet, som löpte ut den 31 mars 2019 och förlängdes i början av april, gäller tillsvidare även under medlingen. För dig som medlem innebär det inga förändringar. Precis som tidigare informerats ska alla lönesamtal och löneöversyner sättas på paus, när vi har ett uppsagt avtal. Detta gäller även under medling.

Dags att dra lönekortet!

by

50 000 i månaden för en sommarvikarie i Umeå-vården lockar horder av sökande. Samtidigt säger just nu mängder av extremt erfarna nyckelpersoner i vården upp sig för att de har fått nog. De har fått nog för att erfarenhet och särskilt yrkesskicklighet inte betalar sig. När ska arbetsgivare inse att lön är en väsentlig del i att locka och behålla kompetent personal? Är det inte så sambandet mellan tillgång och efterfrågan fungerar?

Låt mig ge några exempel hur frågan hanterats tidigare i offentlig sektor:

  • Brist på läkare? Hög lön lockar nog.
  • Brist på lärare? Statlig lönesatsning fixar biffen när arbetsgivarna fallerar.
  • Brist på poliser? Klart vi måste ha en satsning på löner, trygghet är ju viktigt för invånarna.
  • Brist på barnmorskor, biomedicinska analytiker, röntgensjuksköterskor och sjuksköterskor? Lönen är väl inte det viktigaste, det är ju så mycket annat som spelar in…

Vi ser att vissa politiker förstått att det behövs konkreta åtgärder här och nu för att behålla kompetensen i vården så att regioner, kommuner och kommunala bolag kan leverera en god och säker vård till invånarna och väljarna.

Kreativiteten ute i verksamheterna känner inga gränser, där underläkare och icke legitimerade grupper som undersköterskor ersätter våra fyra legitimerade yrken. Var finns risk- och konsekvensutredningen gällande patientsäkerheten? Vad finns kalkylen på totalen när kostnader för hyrpersonal, sjukskrivningar bland personalen, inställda operationer och lidande (och tragiskt nog även död) i vårdköer räknas ihop?

Det är dags nu. Det är dags att ta ansvar för vården. Politiker på alla nivåer, ni har inte råd att inte betala för kompetensen som krävs för att leverera den vård i världsklass invånarna har rätt till. Det är dags att dra lönekortet!

It takes two to tango. Har SKL, Sobona och politikerna lämnat dansgolvet?

by

Vårdförbundet och SKL/Sobona förlängde i fredags vårt gemensamma avtal HÖK 16, för att vi skulle få mer tid till att förhandla och förhoppningsvis komma fram till en lösning avtalsvägen.

Men vi ställer oss frågan: Har politikerna ens givit SKL/Sobona mandat att förhandla? Förstår de att SKL/Sobona kanske inte visar dem hela bilden? Förstår de konsekvenserna av att gå ytterligare en sommar till mötes med upprörda medarbetare som känner att nu får det faktiskt vara nog?

Vi har presenterat statistik som tydligt visar på en dysfunktionell lönestruktur, som knappast kan vara resultatet av en fungerande lokal lönebildning med individuell och differentierad lönesättning. Vi verkar inte ha det löneavtal som vi trott att vi haft. Ett löneavtal som ska premiera kompetens, specialistkunskap, resultat och bidrag till verksamhetens mål. Där ökad lönespridning är grunden till goda resultat. Löneavtalet har under många år i stället använts till att ge en högre löneutveckling till de som är nya i yrket, och hållit nere löneutvecklingen för de erfarna och yrkesskickliga, de som handleder de nya och som är ryggraden i vården. Den ökade lönespridningen har uteblivit.

Det är inte så man blir en attraktiv arbetsgivare som skapar förutsättningar för en god och säker vård. Det är inte så man agerar om man som politiker vill kunna stå rakryggad inför väljarna i deras viktigaste fråga – vården.

Arbetsgivare väljer att hellre ta in hyrpersonal, att låta underläkare och undersköterskor göra arbetet som våra legitimerade barnmorskor, biomedicinska analytiker, röntgensjuksköterskor och sjuksköterskor är bäst skickade att utföra. Var finns risk- och konsekvensbedömningen gällande patientsäkerheten när man väljer att inte betala för rätt kompetens? IVO har i sin senaste rapport pekat på just vikten av rätt kompetens, snarare än att bara fylla på med händer och fötter. Deras kritik mot arbetsgivarna är inte nådig.

Vårdförbundet vill förhandla. Vi har förlängt avtalet med intentionen att ta ansvar för kompetensförsörjningen i vården. Vi vill fortsätta förhandla för att nå ett avtal. Men vi ser inte motparten i rummet och vad de har för ambition för att lösa vårdkrisen.

Vi vet att det finns många politiker som stödjer oss, men ser inte att motparten lyssnar på dem. Det är politikerna kommer att få bära skulden för ännu en sommar i krisens tecken. Det är dags för politikerna att trycka på och ge SKL och Sobona uppdrag att gå oss till mötes. En löneinjektion till de särskilt yrkesskickliga tjänar nämligen alla på. De erfarna får den lön de förtjänar och de nya i yrket kan se att det finns en lönekarriär genom hela yrkeslivet. Politiker och arbetsgivare få personal som stannar, som utvecklar och utvecklas i verksamheten och som skapar stabila team. Patienter får den vård de behöver och väljarna den vård de blivit lovade.

En del av rubriken till det här inlägget har jag använt tidigare i en tidigare avtalsrörelse. Då var det Almega Vårdföretagarna som först vägrade lyssna på våra krav för att lösa kompetensbristen inom ambulanssjukvården. De gick oss till slut till mötes, eftersom de insåg att utan rätt villkor finns ingen personal och ingen vård.

Vi har konkreta förslag på hur vi tillsammans kan lösa kompetensbristen i vården. Landets invånare och väljare förtjänar att få den bästa vården. Våra medlemmar förtjänar de bästa villkoren för att de ska vilja stanna kvar och ge just den bästa vården. Nu är det dags för våra politiker, SKL och Sobona att möta upp!

Förhandlingarna med SKL och Sobona förlängda – men vad vill arbetsgivarna?

by

Förhandlingarna med SKL och Sobona om ett nytt avtal för dig som är anställd i region, kommun och kommunalt bolag fortsätter. Vi har enats om att förlänga avtalet, för att fortsätta förhandla.

Trots intensiva förhandlingar ser vi inte att vi hinner få ett nytt avtal på plats innan det nuvarande löper ut den 31 mars. Därför har vi enats om att prolongera avtalet tills vidare med 14 dagars uppsägningstid. Att prolongera innebär att båda parter ser att vi inte har hunnit prata färdigt om alla frågor som vi behöver behandla. Det ska ge extra tid för att fortsätta förhandlingarna, med målet att sluta ett nytt avtal. Men samtidigt gnager tanken – vad vill egentligen vår motpart? Vi ser inte att löneavtalet levererar i form av ökad lönespridning som belönar vårdens ryggrad. Nu är det verkligen upp till bevis för att få det att hända!

Under prolongeringen fortsätter avtalet att gälla i alla delar och det innebär inga förändringar för dig som medlem. Men vårt mål är att ett nytt avtal som en gång för alla kommer till rätta med den dysfunktionella lönestrukturen!

Vad händer om hälften lämnar?

by

En ny NovusNödutgång-undersökning på uppdrag av Vårdförbundet visar att hälften av de som svarat på enkäten övervägt att lämna yrket. Hela 61 procent av dessa är i åldern 30 – 49 år – dålig arbetsmiljö och dålig lön är huvudskälen.

Att hela 61 procent av 70- och 80-talisterna har funderat på att lämna vården är en tydlig signal till arbetsgivarna om att man inte längre ställer upp på dåliga arbetsvillkor. Att man inte accepterar att löneutvecklingen stannar av vid 35 års ålder och mattas av ytterligare vid 45. Att man slår i löneglastaket så tidigt är ett tecken på en väldigt dysfunktionell lönestruktur och gör naturligtvis att man funderar över sin framtid i yrket.

Hälso- och sjukvården riskerar att tappa tusentals medarbetare om inget görs. Vårdförbundets krav i årets avtalsrörelse fokuserar på villkor som gör att vården kan behålla och rekrytera ny personal, så att invånarna kan få en god och säker vård. Det ansvaret vilar nu tungt på både politiker, arbetsgivare och SKL.

Vi är nu inne i intensiva slutförhandlingar. Det innebär att vi befinner oss i ett känsligt läge och att det är svårt att berätta vad som händer. Men ett tydligt medskick kommer här: Det är dags för politiker på alla nivåer att ge SKL och Sobona i uppdrag att gå oss till mötes, om de vill kunna garantera en god och säker vård till sina väljare!