Politiker och beslutsfattare i regioner och kommuner, (heltids-)måttet är rågat!
Minst 10 år av vanskötsel och överutnyttjande av lojala medarbetare har lett till en ohållbar situation för Vårdförbundets yrkesgrupper. Barnmorskor, biomedicinska analytiker, röntgensjuksköterskor och sjuksköterskor har täckt upp för arbetsgivarnas tillkortakommanden genom övertid, flyttad semester samt ett omfattande deltidsarbete för att omhänderta den egna återhämtningen. En återhämtning som 30 procent av medlemmarna i Vårdförbundet alltså själva betalar för med utebliven lön och lägre pension.
Heltidsmåtten är för många alldeles för höga för att orka arbeta heltid ett helt yrkesliv. Att arbeta i kontaktintensiva yrken och/eller på obekväma arbetstider sliter. Många går därför ner på deltid tidigt och dessutom på omfattande deltid. 40 procent av Vårdförbundets studentmedlemmar anger att de inte tror att de kommer att arbeta kvar i vården hela yrkeslivet. Våra yrkesgrupper toppar sjukskrivningstalen.
Vård på bekostnad av personalens hälsa kan aldrig vara okej
Det måste kunna vara olika heltidsmått, både utifrån hur, med vad och när man arbetar. Vårdförbundet har yrkat på just detta för våra egna yrkesgrupper, inte på en generell arbetstidsförkortning i hela välfärdssektorn. Vi förhandlar ju för våra medlemmar utifrån hur just deras situation ser ut. SKR, Sobona och deras medlemmar pratar utifrån beräkningar gjorda på stora generella arbetstidssänkningar för samtliga grupper i välfärden. Det vi lyfter är en stegvis justering av heltidsmåtten för utvalda grupper för att bättre möta upp i att förutsättningarna faktiskt ser olika ut – och måste få se olika ut.
Frågan om förkortad arbetstid bubblar i samhället och lokala försök har gjorts och genomförs i detta nu. Flera med mycket positiva effekter när det gäller att attrahera och behålla Vårdförbundets yrkesgrupper. Initiativ tas just nu för att via lagstiftning driva igenom generella sänkningar för alla arbetstagare på hela arbetsmarknaden. Det är inte Vårdförbundets primära ingång. Vi vill lösa frågan stegvis i ett centralt kollektivavtal för våra yrkesgrupper. Det är dags att lära av de framgångsrika lokala exempel som finns i vården och tillsammans hitta en lösning på central nivå.
Vård på bekostnad av personalens hälsa kan aldrig vara okej. Vi står stadiga i vår bedömning och vi kan inte längre stillatigande titta på när det sker – (heltids-)måttet är sedan länge rågat!
Kommentarer
Det går inte längre att kommentera på det här inlägget.
Boka din lönecoachning!
Vi har flera tillfällen med fokus på löneförhandling eller lönesamtal. Passa på att öka dina kunskaper om lön, löneförhandling och lönebildning. Det har du nytta och glädje av hela yrkeslivet.
Sedan starten hösten 2021 har vi gruppcoachat över 8000 medlemmar. Ta chansen du också.
Säkra din plats här!
Det finns två olika typer av löpare, de som springer kort distans och väldigt fort och de som håller ett lägre tempo men kan springa väldigt långt, till exempel ett maraton, 42 195 meter. Det Vårdgivarna på många arbetsplatser gör är att försöka uppfinna en hybridmedarbetare
som kan springa väldigt fort under väldigt lång tid men utan vätskekontroller och annan återhämtning. Detta utan att reflektera över de praktiska konsekvenserna. Jag konstaterar att det sällan är personalpolitiskt önskvärt att genomföra allt som är juridiskt möjligt.
Spot on!
Helt rätt
Håller med fullständigt mycket bra analogi med löparteknik!
Det går inte att hitta en mer träffande beskrivning av vården. Det är en utmaning att försöka göra en bättre beskrivning. Som sagt Spot on!
Helt rätt
Det sliter psykiskt och fysiskt och patienttrycket ökar, erfarna kollegor börjar bli mer och mer en bristvara. Det är personalomsättning hit och dit.
Tänk också på de som jobbar 40 timmars vecka, de knölar in besök på besök och samtal och bedömningar för att matcha patientflödet.
Förkortad arbetstid för alla inom vården oavsett verksamhet. Då får vi kanske också stopp på personalomsättningen och kan skapa lugnare arbetsmiljö när fler stannar.