Som man frågar får man svar

Man brukar säga att som man frågar får man svar. Och jag kan verkligen undra vilka ”experter” region- och kommunpolitiker vänder sig till för att få en korrekt beskrivning av situationen för barnmorskor, biomedicinska analytiker, röntgensjuksköterskor, sjuksköterskor och chefer i vården. Vilka är bäst skickade att bedöma om patientsäkerheten är hotad? Får politiker ärliga svar på frågan om deras löften till invånarna och väljarna kan uppfyllas? Och om det kan ske utan att de som ska leverera i hälso- och sjukvården själva blir sjuka, går ner på deltid eller helt enkelt väljer att sluta för att oron för den egna hälsan och den etiska stressen tar överhand?

Arbetsgivarna tappar dagligen personal med livsnödvändig kompetens och erfarenhet. När invånare protesterar mot krisen i förlossningsvården, fördröjda provsvar och diagnoser, långa köer till både akut- och primärvård – vem borde då ställas till svars? Ja, inte är det medlemmar i Vårdförbundet som fattat beslut där krav och resurser inte är i balans. De står i stället illa rustade i frontlinjen, ofta med ett omöjligt uppdrag att leverera en god och säker vård där ”beskrivningen är att patientsäkerheten inte är hotad”.

För vem är egentligen bäst skickad att bedöma om patientsäkerheten är hotad? Vem kan bäst avgöra om politikernas löften uppfylls på bekostnad av medarbetarnas egen hälsa? Vem förmedlar till politikerna att nu går det inte längre och att det krävs kraftfulla åtgärder här och nu för att styra upp en arbetsmiljö som på många ställen fullständigt havererat?

Det är dags för både arbetsgivare och politiker att lyssna till de som är närmast patienten. Lyssna till Vårdförbundets professioner! Vi har lösningarna både på kort och lång sikt och de lösningarna förhandlar vi just nu om med SKR och Sobona. Men vi som parter kan bara komma så långt som politikerna ger vår motpart mandat att möta oss. Vi har några få dagar kvar innan avtalet löper ut den 31 mars – de dagarna måste alla göra sitt yttersta för att vi ska kunna komma överens. Vårdförbundets medlemmar har redan sträckt sig till bristningsgränsen – nu är det politikernas ansvar att göra detsamma!