HÖK 19: Nu håller vi i!

Arbetet med ett avtal bli egentligen aldrig klart. När Vårdförbundet och SKL/Sobona den 16 maj skrev under det nya centrala kollektivavtalet HÖK 19, var det bara ändhållplatsen för de centrala förhandlingarna. Färden har sedan fortsatt för att realisera avtalet i regioner och kommuner, bland annat genom tecknande av LOK:ar, de lokala avtal som gör att det centrala avtalet också blir giltigt lokalt. I samband med det har din lokala avdelning i Vårdförbundet och de lokala arbetsgivarna tillsammans gått igenom det nya avtalet, för att prata om vad avtalet innebär och vilka åtgärder som behövs för att leva upp till de nya skrivningarna.

Eftersom HÖK 19 innehåller nya och tydligt uttryckta skrivningar om prioritering av löner till särskilt yrkesskickliga, har naturligtvis kriterierna för särskilt yrkesskickliga varit i fokus när parterna träffats. Avtalet uttrycker att kriterierna ska bestämmas lokalt, eftersom det är omöjligt att på central nivå sätta ramar för något som måste utgå utifrån olika verksamheters behov. Nu är det alltså i den lokala lönebildningen som avtalets skrivningar ska omsättas i konkret verkstad. Du ska i ditt lönesamtal med chefen kunna prata om hur väl du uppfyller kriterierna för särskilt yrkesskickliga – och om inte, hur du kan nå dit. Läs gärna igenom våra 12 tips inför lönesamtalet, kika på vår webbutbildning och få koll på lönestatistiken!

Men HÖK 19 innehåller också delar som säger att de centrala parterna ska följa upp och stödja arbetet för att utveckla löneöversynsprocessen. I HÖK 19 kom vi överens om att ett partsgemensamt seminarium skulle lägga grunden för det arbetet. Den 23 september träffades därför centrala parter, representanter från arbetsgivarna i sex regioner och förtroendevalda från sex av Vårdförbundets lokala avdelningar. Det var spännande och kloka samtal om metoder för att uppnå ökad lönespridning, en önskvärd lönestruktur och hur man kan arbeta med prioriteringen av särskilt yrkesskickliga. Ordet mod lyftes av flera, att hitta gemensamma målbilder och att inte fastna i det svåra. Men också kunskap – på vilket sätt, vad och när mäter vi och hur kan vi komma fram till om vi lyckats eller inte? Jag tycker att det är viktigt att man som lokala parter, på arbetsplatsen, kommer överens om hur lönespridningen ska utvecklas under avtalsperioden per yrke och att målet väl omhändertar prioriteringar av särskilt yrkesskickliga.

Erfarenheterna från detta första seminarium ska sedan utvecklas och spridas i flera partsgemensamma regionala konferenser under nästa höst, där centrala och lokala parter, chefer och fackliga företrädare från större verksamheter deltar. Det är en kraft i att många hör och tar del av samma saker – samtalen som fortsätter på hemmaplan har då betydligt större förutsättningar att bli konstruktiva och att det leder till förändringar i rätt riktning för dig som medlem.

Att arbeta med facklig påverkan och att få till bättre villkor är ingen quick fix. Det är ett träget och idogt arbete som aldrig avstannar. Det handlar också om att hålla ut, tillsammans sträva mot målet och hålla ihop även när det tar emot. Vi kan alla behöva påminna varandra om det ibland, särskilt när allt inte går så lätt eller snabbt som vi skulle önska. Vi måste också tillsammans ständigt påminna politiker och beslutsfattare att utan er kompetens stannar vården!

PS. Att vi har ett så kallat ”sifferlöst” avtal innebär inte att löneökningen är noll. Det innebär att vi använder den lokala lönebildningen för att få till bättre utfall än det som ”industrimärket” i ett centralt avtal annars skulle begränsa oss till. Här kan du läsa mer om varför vi valt att fortsätta med ett sifferlöst avtal och vad det innebär.

Yrken för livet kräver bättre villkor!

Läs vår rapport om våra medlemmars arbetsmiljö och vad vi kräver. #yrkenförlivet

 

Yrken för livet!