Vårdförbundet och SKL/Sobona förlängde i fredags vårt gemensamma avtal HÖK 16, för att vi skulle få mer tid till att förhandla och förhoppningsvis komma fram till en lösning avtalsvägen.
Men vi ställer oss frågan: Har politikerna ens givit SKL/Sobona mandat att förhandla? Förstår de att SKL/Sobona kanske inte visar dem hela bilden? Förstår de konsekvenserna av att gå ytterligare en sommar till mötes med upprörda medarbetare som känner att nu får det faktiskt vara nog?
Vi har presenterat statistik som tydligt visar på en dysfunktionell lönestruktur, som knappast kan vara resultatet av en fungerande lokal lönebildning med individuell och differentierad lönesättning. Vi verkar inte ha det löneavtal som vi trott att vi haft. Ett löneavtal som ska premiera kompetens, specialistkunskap, resultat och bidrag till verksamhetens mål. Där ökad lönespridning är grunden till goda resultat. Löneavtalet har under många år i stället använts till att ge en högre löneutveckling till de som är nya i yrket, och hållit nere löneutvecklingen för de erfarna och yrkesskickliga, de som handleder de nya och som är ryggraden i vården. Den ökade lönespridningen har uteblivit.
Det är inte så man blir en attraktiv arbetsgivare som skapar förutsättningar för en god och säker vård. Det är inte så man agerar om man som politiker vill kunna stå rakryggad inför väljarna i deras viktigaste fråga – vården.
Arbetsgivare väljer att hellre ta in hyrpersonal, att låta underläkare och undersköterskor göra arbetet som våra legitimerade barnmorskor, biomedicinska analytiker, röntgensjuksköterskor och sjuksköterskor är bäst skickade att utföra. Var finns risk- och konsekvensbedömningen gällande patientsäkerheten när man väljer att inte betala för rätt kompetens? IVO har i sin senaste rapport pekat på just vikten av rätt kompetens, snarare än att bara fylla på med händer och fötter. Deras kritik mot arbetsgivarna är inte nådig.
Vårdförbundet vill förhandla. Vi har förlängt avtalet med intentionen att ta ansvar för kompetensförsörjningen i vården. Vi vill fortsätta förhandla för att nå ett avtal. Men vi ser inte motparten i rummet och vad de har för ambition för att lösa vårdkrisen.
Vi vet att det finns många politiker som stödjer oss, men ser inte att motparten lyssnar på dem. Det är politikerna kommer att få bära skulden för ännu en sommar i krisens tecken. Det är dags för politikerna att trycka på och ge SKL och Sobona uppdrag att gå oss till mötes. En löneinjektion till de särskilt yrkesskickliga tjänar nämligen alla på. De erfarna får den lön de förtjänar och de nya i yrket kan se att det finns en lönekarriär genom hela yrkeslivet. Politiker och arbetsgivare få personal som stannar, som utvecklar och utvecklas i verksamheten och som skapar stabila team. Patienter får den vård de behöver och väljarna den vård de blivit lovade.
En del av rubriken till det här inlägget har jag använt tidigare i en tidigare avtalsrörelse. Då var det Almega Vårdföretagarna som först vägrade lyssna på våra krav för att lösa kompetensbristen inom ambulanssjukvården. De gick oss till slut till mötes, eftersom de insåg att utan rätt villkor finns ingen personal och ingen vård.
Vi har konkreta förslag på hur vi tillsammans kan lösa kompetensbristen i vården. Landets invånare och väljare förtjänar att få den bästa vården. Våra medlemmar förtjänar de bästa villkoren för att de ska vilja stanna kvar och ge just den bästa vården. Nu är det dags för våra politiker, SKL och Sobona att möta upp!