Vårdpersonalen svarar Elisabeth Höglund

”Elisabeth Höglund, du skrev i Aftonbladet 15/12 att du anser att vårdpersonalen ofta sätter sina egna, ofta fackliga, intressen framför patientens bästa och att detta kan leda till att stödet för oss riskerar att ta slut.

Sjukvårdens verksamhet styrs av Hälso- och sjukvårdslagen vilket tydliggör att ansvaret för att tillhandahålla vård ligger på landstinget och kommuner. Det är med andra ord inte sjuksköterskornas skyldighet, att bemanna sjukhusets avdelningar utan detta ansvar ligger på arbetsgivaren. Nedskärningar på landstingsnivå har lett till att arbetsmiljön gång på gång blivit försämrad med en försämrad patientvård till följd. Ingen av oss sjuksköterskor har en skyldighet att arbeta för en arbetsgivare, utan precis som alla andra, så har man en rättighet att sluta om man inte trivs på sitt jobb vilket leder till en brist. För att rekrytera sjuksköterskor krävs att arbetsgivaren måste bli attraktiv på arbetsmarknaden precis som för arbetsgivare inom privat sektor.

Vi i vårdpersonalen gör vad vi kan för att nedskärningarna inte ska påverka patienterna negativt genom att arbeta extrapass, hoppa över raster och toalettbesök samt försöker effektivisera vårt arbete. Vi sliter dagligen för att våra patienter skall bli friska och väl omhändertagna men när arbetsmiljön inte längre tillåter detta, och vår ledning inte lyssnar på våra rop på hjälp, så får man fråga sig vilka alternativ man har för att kunna förändra situationen. Förhoppningsvis så kan arbetsgivaren inse att det finns en vinst i att personalen mår bra och har tid att utföra ett bra arbete. Ingen av oss som arbetar inom vården är maskiner och då man för tredje gången får bryta sina löften till sina barn för att man blir beordrad in på extrapass så kommer man till slut nå till en gräns när man får fråga sig vad som är viktigt i livet.

Elisabeth Höglund jag tror du har missförstått situationen. När sjuksköterskorna slutar på grund av en allt för dålig arbetsmiljö så borde om något folkets stöd öka, för då är det kris på riktigt!”

(Referens till inlägg:http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/elisabethoglund/article20021632.ab - längst ned)

/Kalle Lindström, sjuksköterska

Det här är ett gästinlägg från Kalle Lindström. Vi tar in det i bloggen eftersom Aftonbladet inte tar in repliker till deras kolumnister.
Den här texten har Kalle även delat på facebook./Västbloggen

elisabeht-notis-15dec

Koder åt Svenskarna schalalalala

Läser ICN:s ETISKA KOD FÖR SJUKSKÖTERSKOR.

Som kylbalsam på en inflammerad muskel.

Inflammationen är Sveriges parlamentariska läge, politiska tonläge, den uppskruvade nyhetsbevakningen.

Kylbalsamet är den etiska tonen i den etiska koden.

Lyssna på den:

”Sjuksköterskans primära professionella ansvar är i första hand riktat till människor i behov av vård. I vårdarbetet främjar sjuksköterskan en miljö där mänskliga rättigheter, värderingar, sedvänjor och trosuppfattningar hos enskilda personer, familjer och allmänheten respekteras. Sjuksköterskan delar ansvar med samhället för att initiera och främja insatser som tillgodoser allmänhetens, och i synnerhet sårbara befolkningsgruppers, hälsa och sociala behov. Sjuksköterskan verkar för jämlikhet och social rättvisa när det gäller fördelningen av resurser, tillgång till hälso- och sjukvård och andra vård- och omsorgstjänster. Sjuksköterskan uppvisar professionella värden såsom respektfullhet, lyhördhet, medkänsla, trovärdighet och integritet.”

Så jävla fint! Så skönt att det finns denna typ av koder och människor som tror på och vågar ställa sig bakom dem.

Jag säger ”vågar” för i dessa dagar är detta som förr i tiden brukade avfärdas som mjukistjafs snudd på revolutionärt.

Så kontroversiellt har det blivit att värna och stå upp för det sårbara. Alla som ställer sig bakom denna kod borde ta mycket mera plats i debatten!

När uppenbara rasister hunsar runt med vår demokrati och förfärliga värderingar som skär i öronen rättfärdigas av än den ena än den andra.

Vad är det för fel med Sverige, hur har det kunnat bli modernt med respektlöshet och dumhet?

Kom igen nu befolkningen, ta er samman! Om vi inte står upp och skapar de mjuka och fina värdena kommer de inte av sig själv.

Det finns uppenbarligen intressen som vill släpa lyhördhet, medkänsla och mänsklighet i smutsen. De är skickliga när det gäller att förvrida våra sinnen och förskjuta vår känsla av rätt. Upp blir ner och ner blir plötsligt upp. Eller för att citera Orwells 1984: ”Krig är fred. Frihet är slaveri. Okunnighet är styrka” Har vi hört det förut? Eller som i Lenes blogg, att börja använda begreppet ”samvete” som förevändning att diskriminera.

Så låt oss hålla fast vid, minnas och uttrycka det vi tror på.

Upp är upp och ner är ner.

Jag ordinerar ICNs etiska koder som kraftfull antidot till Sveriges förvirrade befolkning.

//Robin

 

Samvetsklausul – Pandoras ask

Samvetsklausul – att få neka till att utföra arbetsuppgifter som strider mot en arbetstagares samvete.

Ett skrämmande ord, med en lika skrämmande innebörd.

Vad det betyder i praktiken är att till exempel en barnmorska får neka till att delta i abortvård då hen inte vill vara med om att släcka liv. Om detta var allt, kanske det i sig, inte skulle vara så stort problem.

Men detta är inte allt och barnmorskor är inte den enda yrkeskategorin som berörs. Från att en oönskad graviditet upptäcks till att aborten är utförd är det många arbetsplatser med många olika yrkeskategorier som kan beröras. Vägen kan börja på en vårdcentral för att gå vidare till gynmottagning, dagkirurgi och operation. Har patienten otur och kanske börjar blöda i efterförloppet kan vägen bli utökad med ambulans, akutmottagning, operation igen osv. På dessa arbetsplatser finns många olika yrken representerade, sjuksköterska, distriktsläkare, barnmorska, intensivvårdssjuksköterska, undersköterska, operationssjuksköterska, anestesisjuksköterska, gynekolog, anestesiolog, ambulanssjuksköterska och ambulanssjukvårdare.

Att införa en samvetsklausul är att öppna Pandoras ask. Om jag kan åberopa mitt samvete när det gäller aborter, vad finns det då som hindrar att jag även åberopar detta vad gäller att vårda exempelvis homosexuella? En sjuksköterska som är jehovas vittne kan vägra att administrera en blodtransfusion, en muslim vägra vårda en kristen och tvärtom, en rasist vägra vårda invandrare. Listan kan göras lång men allt detta är egentligen oväsentligt.

I Sverige gäller lika vård för alla.

När vi stämplar in på jobbet är vi vår proffesion. När traumalarm röd tjuter i min sökare har jag att infinna mig på akutens traumarum så fort som möjligt. Där ska jag ställa mig i mitt hörn där garderoben finns med den utrustning som är mitt ansvar och där står jag som operationssjuksköterska. Inte som Lene. Som operationssjuksköterska ska jag utföra det som ingår i min proffesion och utöver det hjälpa till så gott jag kan. Där kan ingen hänsyn tas till om jag inte vill utföra vissa specifika sysslor. Rätten till lika vård för alla oavsett vem hen är och vad hen söker för, är större än min privata önskan att utöva ett visst yrke. Så är det idag och så måste det fortsätta vara.

Operationssjuksköterska
Lene Lorentzen

Fascinerad är ordet!

Fascinerad är ordet! Lyssnat på en intervju med vår förbundsordförande Sineva Ribeiro och styrelseledamoten Peter Blom, erfaren ambulanssjuksköterska  i P1 morgon . I programmet gör advokat Lars Wiklund som företräder Västra Götalands region ett uttalande i det nu högaktuella fallet med en ambulanssjukvårdare som somnade vid ratten. Uttalande låter faktiskt väldigt klokt. ” Så fort den ena blir trött kan den andra ta över” sova

 

Slängde ur mig det citatet på ett möte som jag var på i Dalsland. Det var politiker och medlemmar från både ambulans, kommunen och primärvården.

Det stämmer, sa de som arbetar i ambulansen. ” Men vem ska sitta i bak och vårda patienten?” Det kan inte en ambulanssjukvårdare göra. Inte nog med det, om du har en patient som ska ha akut vård på NÄL och bor längst bort i Dalsland. Då är det minst 10 mil enkel resa. Tänkte inte på det…att det var lika lång väg tillbaka…

 

Låt säga att det blir en akut transport. Kanske ett barn med kraftig allergireaktion och under dessa 10 mil vårdar du patienten hela vägen för den som kör ambulansen har inte den kunskap och kompetens som krävs för att ge den högspecialiserade vården som rullar på våra vägar.

Vården börjar numer då ambulansen når patienten. Inte som förr då vården började på akuten. Vi kan idag göra så mycket även på väg till sjukhus och då om det finns kompetens…

 

Ja, just det! När patient som överlämnats på NÄL i goda händer på akuten ska ambulansen tillbaka 10 mil. Det är säkert då ambulanssjukvårdaren är trött efter 10 mils körning och behöver bytas av. Bytas av, av sin kollega som också kan köra ambulans och vårda. Bytas av, av en kollega som legat på toppen av en ansträngning med risk för att förlora en patient, som i det här fallet ett barn.

Foto-_Polisen1

 

Nu ska sjuksköterskan sätta sig i framsätet för att låta sin trötta kamrat vila…

 

Tänkte du på det Lars Wiklund när du gjorde ditt uttalande? Det har Vårdförbundet tänkt på! Förresten som en sakupplysning är det Socialstyrelsen som bestämmer vem som får utföra de medicinska åtgärderna i ambulansen.

Noterbart är att dygnspassen i NU-sjukvården inte finns kvar sedan olyckan inträffade. Det är bra!

Det ska bli intressant på fredag då dom ska avkunnas i det uppmärksammade målet.

ha det! Marianne Brindbergs

En marinchefs syn på behov och tillgång

Måndag kväll vid halv åtta-tiden satt jag för en gångs skull framför Tvn för att insupa lite nyheter, brukar vanligtvis vara i stallet vid denna tiden. Huvudnyheterna var jakten på kränkande farkoster i Sveriges farvatten. En utav intervjuerna gjordes med en hög chef från svenska marinen. Det som bland annat diskuterades var behovet av resurser med fler helikoptrar, marinfartyg osv. Journalisten frågade marinchefen om varför man inte ordnade med fler fartyg och helikoptrar. Marinchefen svarade lugnt och bestämt: -Nå man kan ju köpa hur många fartyg och helikoptrar som helst men jag måste ha personal som bemannar dem också!

MEN, tänkte jag, kan han inte komma och ha föreläsning för hälso- och sjukvårdens politiker och tjänstemän.

Efter åratal av minibemanning så fortsätter de ändå att ordna fler och fler sängplatser/vårdplatser men ingen verkar ha insikten om att det även behövs fler medarbetare som tar hand om dem som ligger i sängarna.

Så tänk er en marinchef och en arborist som föreläser för våra politiker och tjänstemän. Ämnena för föreläsningen:

Det går inte utöka utan tillgänglig personal och man kan inte kapa trädet vid rötterna för då dör det till slut.

Tina K

 

Äntligen! SU går före

Man kan tycka mycket om hur personalpolitiken är på min förvaltning.
Men här kommer faktiskt något positivt!
Äntligen inför arbetsgivaren en möjlighet att få en strukturerad yrkesintroduktion för nya sjuksköterskor!
För många årsedan pratade jag med en granne vars dotter läste till sjuksköterska.
Grannen jobbade inom läkemedelsindustrin och var kemist i grunden. Grannen var imponerad av bredden på vad som ingick i sjuksköterskeprogrammet. Psykiatri, omvårdnad, anatomi, fysiologi, psykologi, arbetsledning, sjukdomslära m.m. Tänk om jag hade fått läsa en del av detta under studietiden. Vilken nytta jag hade haft i mitt arbete inom läkemedelsindustrin, var hans kommentar.
Våra nya kollegor kommer ut från universitetet med mängder av kunskap.
Sedan kommer de till första arbetsplatsen som nyfärdiga. Väl där får de ett par veckors introduktion för att sedan ersätta och ta över uppgifter som en kollega har utvecklat sina färdigheter i efter tjugotvå år i yrket.
Sommaren 2013 pratade jag med ett par sjuksköterskor som sa; ” Jag jobbar vikariatet ut men inte en dag mer på SU!”
IVO konstaterar efter en inspektion på bla SäS i Borås : Det fanns allt för många oerfarna sjuksköterskor i tjänst inom Södra Älvsborgs sjukhus i somras. Ivo konstaterar att avancerad vård kräver hög kompetens och att bemanningen inte enbart handlar om rätt antal sjuksköterskor. På en av kirurgavdelningarna på SäS fann myndigheten att två tredjedelar av sjuksköterskorna var nyutexaminerade, vilket Ivo kritiserar.
De läkare som kommer ut från universitetet förväntas genomgå ett års Allmän Tjänstgöring innan de får sin läkarlegitimation. Våra kollegor anses varar fullfjädrade sjuksköterskor dag ett.
Arbetsgivaren på SU har förstått läget och nu kommer ett års yrkesintroduktion som kallas kliniskt basår.
Ett år av klinisk träning ska kombineras med en vanlig anställning som sjuksköterska. De nyfärdiga kollegorna får löpande omvårdnadshandledning av en erfaren sjuksköterska och vid två utbildningstillfällen per månad ska de få veta mer om sådant som patientdatasystem, säkerhetsfrågor och palliativ vård.
Äntligen! Hoppas fler arbetsgivare tar efter!

Gud hjälpe de sjuka och oss dårar som försöker vårda dem.

Vad är meningen?
Allt som oftast kan vi, i olika medier läsa brev, artiklar, insändare och inlägg, där sjuksköterskor beskriver sin vånda över sin arbetssituation. De skriver om arbetsgivare som inte lyssnar, arbetsmiljöer som är outhärdliga, patienter som hamnar i kläm och politikerkontakter som leder till ingenting.

Varför måste vi, sjuksköterskor, röntgensjuksköterskor, biomedicinska analytiker, barnmorskor, ens författa sådana brev och inlägg? Finns det något fundamentalt fel i våra krav som alla andra förstår, utom vi? Är det fel av oss att vilja ha en bemanning som räcker till för en god arbetsmiljö, minskade arbetsrelaterade sjukskrivningar och en god vård till våra patienter? Är det fel av oss att önska, att vi kunde ta emot våra nya kollegor på ett sätt som ger dem stabilitet och trygghet under sin upplärning? Är det fel av oss att vilja få ut vår semester utan att oroa oss för att bli inbeordrade? Eller är det fel av oss att inte vilja bli inringda så fort vi har en ledig dag? Är det sen fel av oss att vilja ha en rimlig lön för detta, särskilt med tanke på att vi jobbar dygnets alla timmar och årets alla dagar?

Har vi obemärkt utvecklat ett samhälle där de sjuka värderas så lågt, att de som ropar å deras vägnar, ignoreras? Eller är det så illa, att ingen av alla kloka hjärnor i Sverige och inga av alla våra folkvalda politiker, har den ringaste aning om hur problemen inom sjukvården ska lösas?

Om så är fallet, Gud hjälpe de sjuka och oss dårar som försöker vårda dem.

Lene Lorentzen

Ansar man trädet i rötterna?

Om trädkronan växt sig för stor, vad gör man?

Ansar man trädet i rötterna eller ansar man i trädkronan?

Stödfunktioner och kringorganisationer har växt sig större och större inom hälso- och sjukvårdssektorn. Jag vill likna det med att ha en bokhylla som upptas utav ett enormt bokstöd på 75%  som stödjer en bok som enbart tar upp 25% procent.

Verksamheterna har blivit så slimmade att de människor som arbetar med direkt patientkontakt har bara blivit färre och färre. Man talar i termer som minibemanning, sommarbemanning etc.

 I stödorganisationen runt omkring verkar det dock inte finnas något som heter minibemanning, eller?

Betänk vad som händer om man kapar ett träd vid rötterna istället för i trädkronan om man vill att den passar stammen och sin omgivning lite bättre? 

Inte behöver man ett livfullt barns fantasi för att förstå att trädet dör,bild eller?

Kapa trädet  vid rötterna, är det inte det som skett de senare åren inom hälso- och sjukvårdssektorn?

Behöver det anställas en Arborist på HR/personalavdelningarna?

Kanske en sista nyrekrytering som skulle göra skillnad i rätt riktning?

Arborister arbetar nämligen för att träden skall vara säkra, vackra, problemfria och leva länge.

En arborists huvudsakliga uppgift är att beskära och avverka träd. En av de vanligaste uppgifterna är så kallad kronrensning, vilket innebär att döda, skadade eller sjuka grenar tas bort. Att beskära träd som skymmer solen eller växer över byggnader och vägar ingår också i arbetet.

När man arbetar med att beskära träd, finns det nämligen flera aspekter att ta ställning till. Man måste se till att arbetet man utför gynnar omgivningen på bästa sätt. Man måste se på träden som levande individer där inget träd är det andra likt. Trädens perspektiv är en viktig del, om inte den viktigaste. En arborist kan även arbeta med förvaltningen av träd, där inventering och riskanalys är viktiga områden.

En arborist kanske inte kan så mycket om Hälso- och sjukvård men verkar ändå i sitt arbetssätt ha ett perspektiv som verkligen behövs, men tyvärr verkar saknas i vår bransch.

 Eller vad tycker ni?

Ska det krävas en arborist för att stoppa skövlingen av hälso- och sjukvårdens rötter?

”En generation planterar träden, nästa sitter i dess skugga.”

(Kinesiskt ordspråk)

Tina K

Semester på pappret ger ingen vila

Semestern känns för många väldigt avlägsen nu när höstlöven börjar falla från träden.
Semester är något underbart för det mesta och semesterlagen ger oss minst 25 dagar att utnyttja, var av de flesta av oss får fyra veckor under sommaren.
Men ett antal av mina medlemmar har valt att skjuta på sin semester till övriga delen av året. Något som nästan är nödvändigt för att verksamheten på våra vårdavdelningar ska gå runt, då det inte finns vikarier tillräckligt.
Utöver våra 25 semesterdagar enligt semesterlagen så kan man enligt kollektivavtal få upp till 32 semesterdagar totalt.
Kollektivavtal, avtal mellan kollektivet (Vårdförbundets medlemmar) och arbetsgivaren som är bättre än vad lagen ger.
32 dagar är lyxigt tycker mina vänner som jobbar i privat verksamhet.
I går ringde en av mina medlemmar och frågade vad som gäller med semester övriga delen av året. Hon hade 42 sparade semesterdagar och över 115 timmar i kompbanken. Nu ville hon vara ledig några nätter och beta av sina sparade semesterdagar.
I slutet av året säger vårt kollektivavtal att jag får spara 40 dagar till nästa år. Resterande dagar betalas ut i pengar.
Pengar är viktigt, i alla fall veckan innan nästa lön. Men minst lika viktigt är möjligheten att emellanåt få utnyttja semesterns fördelar; att kunna vila!
Men sanningen är att det inte finns personal övriga delar av året för att kunna ge mina medlemmar ledigt de semesterdagar de har rätt till.

Semesterdagar som behövs för att kunna återhämta sig för att orka ta hand om dig när du behöver det som bäst! Vad ska man med semester till när man inte kan ta ut den? 32 dagar på pappret ger ingen återhämtning!

Hemförlossning: politiskt statement

Vår gästbloggare Eva-Maria Wassberg fick rådet av oss administratörer att ändra på en del i texten i den förra publicerade bloggen  för att vi som inte är insatta skulle förstå. Det gjordes och under den dialog vi hade fick vi ett engagerat svar från Eva-Maria. Det svaret var från en brinnande engagerad medlem. Svaret vi fick är denna blogg som vi delar med oss till våra läsare. 
 
Man kan ju stanna vid själva hemförlossningsberättelsen. Men det tycker inte jag. Då blir det en ”gullig kuriosa” om de där hippiebarnmorskorna som är ute i skogen och förlöser kvinnor som äter moderkakor. Min poäng är att så ser inte verkligheten ut. Det är både en mänsklig rättighet att själv få välja Nyföddomständigheter kring barnafödande och rent vetenskapligt, medicinskt sett, faktiskt förenat med färre interventioner och bättre ”outcome” för friska omföderskor med normal graviditet att föda i sitt hem i stället för på sjukhus.
 
Det är 250 gånger fler som vill föda på en ABC-avdelning än vad som är verkligheten. För det finns inga ABC-kliniker i detta land mer än Södra BB, men det är ju en defintionsfråga. Och räknar man utifrån en barnmorskeledd enhet så finns faktiskt noll sådana kliniker. Det är 30 gånger fler som önskar föda i hemmet än vad som är verkligheten. Ca en promille föder planerat i hemmet, det är ca 100 per år. Av dem är det en femtedel som planerat föder utan barnmorska. Därför att de hittar ingen, eller de ägnar sig åt s.k. ”free birthing” (mkt få). Drygt 100 föder oplanerat hemma, för de hann inte till sjukhus.
Sjukhussäng framifrån
Enligt WHO skall alla kvinnor i hela världen erbjudas en barnmorska (skilled birth attendant) när de föder barn för trygg och säker vård. Det skiter faktiskt Sverige i. I Danmark, å andra sidan, är det lagstadgat att en barnmorska har en skyldighet att bistå vid en födsel om hon blir kallad till den (t ex till ett hem). Man kan inte slingra sig ur den situationen om man inte är onykter eller psykiskt sjuk. Då har man rätt att avstå…
 
Vad jag vill säga med detta är att jag vill lyfta hemförlossningsfrågan till något politiskt, en mänsklig rättighet och därför behövs bägge delarna, även den kanske lite ”tråkigare” delen som mänskliga rättigheter kanske uppfattas som av den del. Lagar och paragrafer…. ja, men de behövs. De styr vårt samhälle.
 
Jag tänker så här:  Mitt blogginlägg kan ses som ett politiskt statement.
Varma hälsningar från Eva-Maria Wassberg