Förbättrat läge eller falsk propaganda?

Någonstans i april börjar det, rapporterna om vårdplatser. Hur många finns det och hur många borde det finnas? Hur många ambulanser kan rulla och hur många ställs av? Hur många operationssalar kan hållas öppna och hur många har man stängt?

Journalister som frågar arbetsgivaren får ofta till svar att det är ett pågående arbete att rekrytera personal och att de inte kan säga hur det blir, men i dagsläget ser det ut si eller så. När det närmar sig juni kommer arbetsgivaren ofta med positiva prognoser, att nu ser de ett förbättrat läge. Det betyder för dem att fler vårdplatser, ambulanser, operationssalar finns tillgängliga än man tidigare trott. Men vad betyder det för oss som personal och för patienterna?

Bakom detta förbättrade läge ligger följande:
1. Fler patienter per sjuksköterska.
2. Nya kollegor direkt från skolan som borde ha strukturerad introduktion och upplärning men istället måste fylla en van sjuksköterskas skor.
3. Förändrad kompetensmix. Två sjuksköterskor och en undersköterska blir över sommaren en sjuksköterska och två undersköterskor.
4. Två sjuksköterskor på kvällar, helger och nätter blir istället en sjuksköterska, med ingen möjlighet till avlösning för rast eller någon att fråga.
5. Arbetstagare flyttar sin semester till annan tid på året, blir då utan sin välbehövliga semester.
6. Arbetstagare tar extra arbetspass utöver sitt arbetstidsmått, får då ej sin återhämtning.
7. Ambulanssjukvårdare som kör ambulanser, byts ut mot militärer.
8. Inom psykiatrin ska sjuksköterskan inte bara ansvara för en avdelning utan kanske två eller tre.

OM arbetsgivaren verkligen tror att detta arbetssätt är patientsäkert, varför arbetar vi inte så hela året?

KAN man hävda att en vårdplats är en vårdplats när man så drastiskt ändrar förutsättningarna?

OM jag köper ett chassi till en bil utan motor, drivmedel och elsystem, har jag då en bil?

Arbetsgivare!
Tala klarspråk och säg sanningen!
Vänd er uppåt och kräv förutsättningarna för att hitta lösningar som upprätthåller arbetsrättsliga villkor, en god arbetsmiljö och därmed en god vårdmiljö för både personal och patient.

Året om.
Lene Lorentzen
Operationssjuksköterska

 

Vill vi betala för legitimerad kompetens i sjukvården?

operation_isalI hela Sverige är det problematiskt, kanske rentav omöjligt, att rekrytera Vårdförbundets medlemsgrupper, det vill säga barnmorskor, biomedicinska analytiker, sjuksköterskor och röntgensjuksköterskor.

I media är det av förklarliga skäl sjuksköterskor som är i fokus, eftersom behovet av allmänsjuksköterskor, men också specialistsjuksköterskor, är i det närmaste skriande. Detta vittnas det om i media nästan varje dag.

Vad är det då som gör att det är så svårt att rekrytera våra medlemsgrupper? För de allra flesta stavas det LÖN, ARBETSTIDER och ARBETSMILJÖ och just i den ordningen. Det är intressant att det är så svårt att förstå att det är just så. Under alla år som vi har engagerat oss i Vårdförbundets arbete för att förbättra villkoren för våra medlemmar, har problematiken vilat på samma grundpelare men tyvärr bara eskalerat. Våra nya kollegor har haft klokskapen att värdera sig själva och dessutom varit bestämda i sina krav.

För att citera Florence Nightingale: ”det är alltid billigare att betala arbetskraften sitt fulla värde. Underbetald arbetskraft är alltid dyrare”. Våra politiker lokalt men framför allt nationellt har valt att agera struts och i stället fokuserat på en annan yrkeskategori i skolans sfär, vilket naturligtvis inte är fel, men oerhört svårt för våra medlemmar att acceptera och förstå varför vi inte räknas till de prioriterade. Opinionen i media säger klart och tydligt: Höj lönen och förbättra villkorsfrågorna.

Men inom vårdens sfär så letar man andra möjligheter och ett av dem stavas workshifting, uppgiftsväxling etc.  Det innebär kort och gott att vi läser tre år på universitetet och sedan ska vi helst byta arbetsuppgifter med varandra. Av förklarliga skäl anser inte Vårdförbundet att detta är att använda våra kompetenser på optimalt sätt.

Tjänstemän i långa rader på olika nivåer kommer med det ena förslaget efter det andra om hur vi ska byta jobb med varandra. Flödesscheman om hur det ska gå till, nya kompetenser, som vi inte vet vilka de är. Allt för att inte behöva höja våra löner. Rätt man (kompetens), på rätt plats, rätt patient, i rätt tid.  Det krävs rätt mycket för att det ska bli fel patient, på fel plats, på fel tid, med fel personal.

Det finns en föreställning om att sjuksköterskor bäddar sängar och delar mat i så stor omfattning att vi inte hinner med det ”rena sjuksköterskearbetet”, vad det nu är. Sanningen är den att vi på grund av vårt karaktärsämne omvårdnad (läkarnas är medicin) är de enda legitimerade specialisterna, naturligtvis inräknat barnmorskor och röntgen sjuksköterskor, när det gäller omvårdnad.

Ordet omvårdnad kan vara svårt att greppa, men det engelska ordet för omvårdnad är nursing och beskriver förmodligen tydligare vad det handlar om. Att bädda sängen och samtidigt prata med patienten ger oss ett gyllene tillfälle för en klinisk bedömning av allmäntillståndet. Kan jämföras med en läkares bedömning innan ordination, vilket aldrig skulle ifrågasättas.

Det sägs att vi sitter vid datorn i så stor omfattning att vi inte hinner med patienterna på grund av detta. När vi sitter vid datorn så gör vi naturligtvis inte detta av illvilja utan dokumentation ingår i omvårdnadstillfället och kan inte delegeras bort. Det som skrivs där ligger till grund för den fortsatta omvårdnaden och kan inte skrivas någon annan dag

Vi har som förbund deltagit i flera grupperingar där syftet har varit att se om någon annan kan göra, (företrädesvis) sjuksköterskans arbetsuppgifter. Begreppet workshifting har använts i många olika sammanhang oftast som en förhoppning om att lösa sjuksköterskebristen. Det är en sak att lära sig en arbetsuppgift vilket är klart möjligt. Däremot är det inte lika lätt att lära sig vidden av just den arbetsuppgiften och eventuella konsekvenser, om man inte har den teoretiska grunden att luta sig mot. För eftersom det är människor vi tar hand om, vi packar ju trots allt inte lådor, så är det viktigt att behålla respekten för våra legitimerade yrken och dess unika kompetens.

Betala oss anständiga löner och ge oss bra arbetstider och en arbetsmiljö värd namnet, så kommer vi att bli fler och förmodligen behöver vi inte ägna så mycket tid till att fundera på hur vi ska byta arbetsuppgifter med varandra. För visst är det den framtida bevarade bristen som ligger till grund för detta.

Som förbund hoppas vi på en verksamhetsutveckling där arbetsgivaren ser vikten av att använda våra kompetenser fullt ut vilket inte är fallet i dag.

Elisabeth Flygare
Förtroendevald i Vårdförbundet
Sahlgrenska Universitetssjukhuset

Marita Tenggren
Avdelningsordförande
Vårdförbundet avdelning Västra Götaland

Martin Håland
Förtroendevald i Vårdförbundet
Sahlgrenska Universitetssjukhuset

Susanne Blom-Persson
Förtroendevald i Vårdförbundet
Sahlgrenska Universitetssjukhuset

Sveriges viktigaste jobb

11243800_987631414594404_7544512904769048327_nRekryteringsläget internationella yrkesdagen för  sjuksköterskor 150512…
SVERIGES VIKTIGASTE JOBB!
Så står det numera nästan varje dag bland jobb annonserna i Metro.
Det är Västragötalandsregionen som söker, oftast sjuksköterskor.
Men attraktionskraften i loggan fungerar så där när det gäller att attrahera medarbetare.
När jag pratar med kollegor runt om i sjukvården så säger alla att det saknas medarbetare. Det finns till och med arbetsplatser som gett upp. Det är ingen idé att annonsera, för det kommer inte några som söker. Tidigare var det attraktivt att söka sig till öppenvården då de har mest arbete på dagtid. Men även de har i dag problem, ffa inom psykiatrin.
Rekryteringsläget är dåligt. VGR är inte den attraktiva arbetsgivaren som de vill vara.
Till och med i det finstilta i årsredovisningen för Sahlgrenska Universitetssjukhuset kan man läsa om ett svårt rekryteringsläge. En av anledningarna till att man inte lyckas hålla de vårdplatser öppna som skulle behövas.
Två gånger om året är chansen som störst att attrahera nyutbildade medarbetare. Det är när högskolorna/universiteten examinerar. Här har Sahlgrenska Universitetssjukhuset tagit till sig av Vårdförbundets förslag om strukturerad yrkesintroduktion. Ny färdiga sjuksköterskor ska under ettårs tid få möjlighet att komma in i sjuksköterskeyrket!
Men det är fortfarande så att de som nyanställs i kommunalsjukvård i tex Göteborgs stad har högre ingångslön, mindrehelgtjänstgöring och bättre friskvårdsbidrag (SU har 500 kr per år) än vad sjukhuset i samma stad har.
Det är dags att göra Sveriges viktigaste jobb till just Sveriges viktigaste.
Eller ännu bättre:
Gör SVERIGES VIKTIGASTE JOBB till SVERIGES MEST ATTRAKTIVA JOBB!

Sommar inom vården betyder högsäsong för den ”frivilliga beordringen”.

Sommar inom vården betyder högsäsong för den ”frivilliga beordringen”.

Kan man kalla det annat, när vi frivilligt skriver vårt namn på listan med extra pass som chefen hänger upp på lämplig plats, trots att vi redan fullgjort vårt arbetstidsmått? För på vilket anställningsavtal står det: anställningsgrad 100% + obestämd mängd övertid?

Många av oss lever i en verklighet där listan med extrapass ständigt hänger uppe eller mass-sms med vakanser dagligen piper till i mobilen. En del har tur och ser detta bara under sommar tid.

Att hänga upp en lista eller skriva mass-sms är chefens sätt att slippa beordra sin hårt ansträngda personal. Därigenom sparar chefen tid och slipper konfrontation med redan trötta arbetstagare. Men det är också ett sätt att få sina anställda att känna att de kan påverka sin arbetssituation. På detta sätt kan vi nämligen själva bestämma vilket extra-pass vi kan tänka oss ta. Men vad blir effekten om en kollega tydligt deklarerar att hen inte tänker ta några extra-pass? Blir det accepterat i gruppen eller riskerar man att kallas okollegial? Kommer det synas i lönekuvertet, att hen inte är lika ”flexibel” som resten av gruppen? Eller var det inte frivilligt?

Problemet med att frivilligt ta extra arbetspass är att det inte syns att vi har för låg bemanning. Det ger inte arbetsgivaren det incitament som behövs för att investera i en högre bemanning, det löser sig ju. När vi skriver upp oss utan att först invänta en beordring så har vi just talat om att vi inte behöver vara fler. Det som i vanliga fall ses som goda egenskaper, nämligen att vara ansvarstagande, lojal och ”ställa upp”, binder här ris till egen rygg. Vi behöver lära oss att vi inte har verksamhetsansvaret. Vi ska bara ta ansvar för patienten framför oss, patienten som står i kö är arbetsgivarens och politikernas ansvar. Vi ska ta ansvar för patienten här och nu, och ett sätt är att göra arbetsgivaren uppmärksam på de brister som finns. Är vi för få för att klara den dagliga verksamheten, ja då är den dagliga verksamheten för stor. Då är det verksamheten som måste bli mindre, inte vi som ska låtsas vara fler.

För vad skulle hända om hela Sveriges alla sjuksköterskor, barnmorskor, biomedicinska analytiker och röntgensjuksköterskor en given månad inte tog några frivilliga extra-pass?

Då skulle vi med all önskvärd tydlighet visa hur oumbärliga vi är.

Lene Lorentzen

Vet du vem jag är?

BiancaJag är doldisen i vården. Jag är den som ser till att du får svar på ditt blodprov. Jag tar hand om provet och till att rätt analyser görs. Jag ser till att du kan lita på svaret, att metoden fungerar och att vi gör på rätt sätt. Jag är den du kan ringa till när du funderar på vilket rör som skall användas eller vilka prover som skall tas. Jag ger dig snabba säkra svar så att du kan behandla patienten på bästa sätt.

Jag är också den som ser till att det finns blod att ge när någon kommer in efter en stor olycka. Att blodet är testat och friskt. Och att blodgivarna känner sig välkomna, så att de vill fortsätta att ge. Jag ser till att rätt blod lämnas ut när även om det är bråttom eller mitt i natten.

Jag är den som tar hand om de prover du skickar för att se vad det var för celler i det där födelsemärket du skar bort, eller i provet du tog från patientens tarm. Jag ser till att provet hanteras på bästa sätt, och jag skär till lagom tjocka snitt så man kan titta på provet i ett mikroskop. Jag kan färga ditt prov så att man skilja en cell från en annan. När du behöver snabbsvar under en operation är jag där och tar hand om ditt prov.

Jag är den du vänder dig till när du misstänker en smittsam sjukdom, eller inte vet vilken antibiotika du skall använda. Jag gör odlingar och kontrollerar sedan vilken bakterie som gjort patienten sjuk. Jag analyserar urin, faeces och sputum som du skickar till mig. Om jag hittar bakterier i en blododling så larmar jag så du kan sätta in en snabb insats.

Jag är den du skickar patienten till när du funderar på vad som är fel. Jag undersöker lungornas funktion, jag kontrollerar hur urinblåsan fungerar. När du inte lyckas hitta någon dopplersignal på foten så skickar du patienten till mig för att mäta tåtryck, ankeltryck och lårtryck. Jag läser in långtids-EKG och är med patienterna när de gör ett arbets-EKG. Om en patient är medvetslös så kommer jag till dig och kör ett EEG för att hjälpa dig att hitta vad som är fel. Jag är den som kör ultraljud på halskärlen för att hitta om stroken berodde på en propp, och den som kartlägger venerna på benen inför en operation. När du vill veta hur bra hjärtat slår eller om det finns några klaffläckage så är det jag som håller i ultraljudsproben.

Jag är en viktig del i tumörutredningar och utför de nuklearmedicinska undersökningar du behöver för att kunna behandla patienten. Jag arbetar med öppna strålkällor och gör beredningar i LAF-bänk bakom blyglas för att kunna bereda rätt preparat. Jag står och håller i handen på mannen som är rädd och tycker det är obehagligt att ligga under gammakameran, eller tröstar och lyssnar på den unga kvinnan som är rädd att cancern har spridit sig. Jag tar hand om små barn och oroliga föräldrar.

 

Jag gör allt detta och oändligt mycket mer. Vet du nu vem jag är?

Jag är den Biomedicinska Analytikern på Klinisk Kemi. Jag är den Biomedicinska Analytikern på Transfusionsmedicin. Jag är den Biomedicinska Analytikern på Mikrobiologi, eller den som är på Patologen. Jag är den Biomedicinska Analytikern som arbetar på Klinisk Fysiolog, på Nuklearmedicin eller på Neurofysiologi. Jag är den Biomedicinska Analytikern som arbetar på vårdcentralen eller kanske på hjärtmottagningen. Jag finns överallt i vården och är inblandad i alla vårdprocesser. Det går inte en dag utan att du använder dig av min kunskap.

Så nu hoppas jag att du vet vem jag är!!

Bianca Bugge leg. Biomedicinsk Analytiker

Klinisk Fysiologi / Nuklearmedicin

Hur är det att jobba som biomedicinsk analytiker på Patologiska laboratoriet?

bma_5Som biomedicinsk analytiker är du sjukvårdens detektiv. Om man är intresserad av människokroppen och nyfiken på vad som ligger bakom proverna, är Patologiska laboratoriet den perfekta arbetsplatsen.

Till skillnad från vanliga vårdmottagningar träffar vi oftast bara en liten del av patienter – eller rättare sagt små fragment av människokroppar. Prover kan vara från stora som små operativa ingrepp, där man söker en diagnos för att kunna gå vidare med behandling. Vi arbetar oftast med material från levande människor, även om obduktion och bårhus tillhör vår verksamhet.

Analyserna utgår också från kroppsvätskor och cellutstryk, till exempel från gynekologiska cellprovskontroller. Prov prepareras, färgas och diagnostiseras i mikroskop.  Oftast handlar det om att analysera misstänkta fall av cancersjukdomar eller andra sjukliga förändringar i vävnader. När en patient har opererats skickas ett vävnadsprov från tumören med en remiss till patologen. Ibland krävs det mycket snabba svar från patologen under en pågående operation.

Om du har misstanke om att vara cancersjuk så vill du få behandling så fort som möjligt. Det ina hantverket som gör det möjligt att diagnostisera görs av oss biomedicinska analytiker. Även om hantverket är baserat på över 100 års metoder, går utvecklingen fort framåt. Varje år lär vi oss nytt, tekniken utvecklas. Som biomedicinsk analytiker på Patologen har vi ett mycket manuellt och omväxlande arbete.

Jobbet är så fantastiskt innehållsrikt och det finns så många olika vägar att välja!

Biomedicinska analytiker på Laboratoriet för klinisk patologi och cytologi
Södra Älvsborgs Sjukhus

Hur är det att jobba som biomedicinsk analytiker på Blodcentralen?

bma_4Blodcentralen förser sjukvården med blod. Blodkomponenterna är livsviktiga för våra patienter vid såväl olyckor som sjukdom. Blodet kommer från våra fantastiska blodgivare och blodet genomgår flera noggranna tester och bearbetas innan det kan ges till patienten. Noggrannhet och säkerhet är våra ledord.

I skolan tyckte jag det var roligt med biologi och kemi och jag gillade att laborera. Att fortsätta studera dessa ämnen inom det humana området kändes väldigt spännande. Och det var det! Att lära om hur kroppen fungerar ända ner på molekylärnivå är jätte intressant.

Yrkeslivet är intensivt och omvälvande. Tekniken och forskningen går ständigt framåt och yrket utvecklas snabbt. Det är mycket tillfredsställande att efter en arbetsdag veta att vårt arbete hjälper sjuka människor till en bättre livskvalité och att vårt arbete är en viktig del i att rädda liv!

Biomedicinsk analytiker på Blodcentralen
Södra Älvsborgs Sjukhus

Hur är det att jobba som biomedicinska analytiker på Nuklearmedicin?

bma_6Jag hade redan läst ett år på biologiprogrammet i Irak och tänkte nu fortsätta inom samma område, när jag kom till Sverige. Jag har jobbat med människor hela mitt liv och ville fortsätta med det.  Jag valde därför Biomedicinsk analytikerutbildningen eftersom den är en blandning mellan teknik och undersökningar av människor, direkt och indirekt. Efter första studieåret föll valet på klinisk fysiologi inriktningen, där man arbetar med stor närhet till patienterna, något jag önskar.

Nu arbetar jag på Nuklearmedicin på Södra Älvsborgs Sjukhus och varje dag är en ny utmaning med varierande arbetsuppgifter.

Biomedicinsk analytiker på Nuklearmedicin
Södra Älvsborgs Sjukhus

Hur är det att jobba som biomedicinsk analytiker med inriktning klinisk fysiologi?

bma_7För snart 7 år sedan satt jag hemma och bläddrade i kurskatalogen för Göteborgs universitet och funderade på vad jag ville göra i framtiden. Jag hade tidigare arbetat inom vården som vårdbiträde, och visste att jag trivdes bra med detta, så när annonsen om biomedicinsk analytiker dock upp kände jag direkt att jag det var något för mig.

När jag började på programmet var det laboratoriemedicin som låg mig varmast om hjärtat men allt eftersom det genomsamma utbildningsåret gick fastnade jag mer för den kliniskt fysiologiska inriktningen. Dels för att jag gillade patientkontakten, men också för att valmöjligheten var så stor inom klinfys med flera olika undersökningar som lockade.

Idag 7 år senare har jag jobbat som biomedicinsk analytiker på Hjärtmottagningen/Klinfys i Borås i ca 4 år och stortrivs på jobbet. Det bästa med jobbet är att man som BMA kan utföra så många olika undersökningar och därmed också får träffa olika patientgrupper, vilket gör att man får stor variation.

De undersökningar som jag utför är ultraljud på hjärta och kärl, olika typer av EKG och blodtrycksmätningar samt ENG (Elektro Neurografi). I Borås finns även möjligheten att lära sig undersökningar som EEG, Holter, NIE, lutningstest och pacemakerkontroller. För mig är det också viktigt och spännande att ha ett yrke där forskning och teknik hela tiden går framåt och man får gå på utbildningar för att lära sig de nyaste rönen.

Förutom att man som BMA kan utvecklas genom att läras göra fler undersökningar har det nu också börjat talas om att starta en vidare utbildningsmöjlighet som specialist-BMA runt om i landet. Det finns även goda utsikter att fortsätta klättra och jobba som chef.  Detta är något som jag har gjort och sedan ett halvår tillbaka har jag arbetat som biträdande vårdenhetschef på vår mottagning, men ”bara” till 50 %, då jag inte är beredd att släppa taget helt om patientarbetet och ultraljudsundersökningarna.

Biomedicinsk analytiker på Klinisk Fysiologi
Södra Älvsborgs Sjukhus

Hur är det att arbeta som biomedicinska analytiker på Laboratoriet för klinisk kemi?

bma_2Biologi och kemi har alltid varit intressant, så när jag hittade det biomedicinska analytikerprogrammet så kändes det värt att satsa på. Jag har inte ångrat det en enda dag och under mina 3,5 år som biomedicinsk analytiker har det alltid känts roligt att gå till jobbet.

Att arbeta som biomedicinsk analytiker är roligt och stimulerande eftersom man möter nya utmaningar, både tekniskt och analytiskt. Man utvecklas ständigt eftersom man ständigt lär sig. Utmaningarna man stöter på kan vara allt från ett instrument som strular till att något i ett patientprov interfererar med analysen. Man måste lösa dessa ”problem” genom att felsöka, konsultera varandra och dra nytta av varandras erfarenheter och kompetens. Därigenom lär man sig och skaffar sig erfarenhet och en större trygghet i sin yrkesroll.

På klinisk kemi varieras arbetet mellan de fyra sektioner som är öppna dygnet runt. Därutöver finns specialsektioner som är öppna på vardagar, för till exempel allergi-, hormon- och proteinanalys. Den första sektionen proverna anländer till är provinlämningen. Varje dag registreras och sorteras ca 2600 prover som sedan fördelas till de övriga sektionerna.

Hematologisektionen är en av sektioner som alltid är öppen och här är arbetet alltid lärorikt. Celler analyseras i instrument men ibland krävs manuell bedömning i mikroskop, beroende på provmaterial och hur provet ser ut Till skillnad från hematologin som stundtals kan innebära en del manuellt arbete är rutinsektionen automatiserad. Provbanan centrifugerar och transporterar prover till och från instrumenten på sektionen för att sedan förvara dem. Akutsektionen inrymmer koagulation och en rad andra analyser, bland annat hjärtmarkörer, läkemedelskoncentrationer och urinstatus.

Hur ser en biomedicinsk analytikers framtid ut? Jag hoppas och tror att vår framtid kommer vara full av utveckling, åt många olika håll. Nya utmaningar, kanske i form av att vår profession kan fungera som diagnostisk partner; vi kan med vår kompetens om metoder och analyser ge ett stöd vid diagnossättning och uppföljning på patienter. Kanske kommer vi att behöva fler specialistutbildade BMA som bedömer delar av de provsvar som läkare gör idag? Men vi kommer säkerligen också möta nya metoder, nya tekniska utmaningar. Jag menar, om vi ser 40 år tillbaka på laboratoriearbetet och fram tills nu så har det skett enorma förändringar! Så varför stanna nu?!

Biomedicinska analytiker på Laboratoriet för klinisk kemi
Södra Älvsborgs Sjukhus