Felavlönad utan sur offerkofta

Jag är felavlönad och jobbar med detta i Vårdförbundet. Mitt uppdrag är att lyfta våra medlemsgrupper och tala för just dem. För det har jag blivit vald till att göra.

Det gör mig inte blind för andra fackförbunds grupper som är felavlönade eller lågavlönade, som till exempel omvårdnadspersonalen, de är mina arbetskamrater i min profession som sjuksköterska. Jag ser dem varje gång jag arbetar som sjuksköterska i kommunen, hur de sliter och ställer upp för sina vårdtagare och våra patienter.

Jag ser hur de inte får sina raster och ligger som skållade råttor i bilarna som far runt för att hålla tiden och utföra de genomförandeplaner som är överenskommet.  Jag ser dem när de går till samma vårdtagare som precis fått hjälp med något och sedan glömt av. De möter den demente med tålamod och vet att snart ska de dit igen. Jag ser och är inte blind.

Jag pratar nästan alltid arbetstid och arbetsmiljö på varje pass med mina arbetskamrater som är omvårdnadspersonal. Jag har bara en kollega dagtid och på kvällarna är jag ensam sjuksköterska i min kommun. Det är oundvikligt att inte se det mina arbetskamrater gör och det skapar en stor förståelse hos mig och jag kan som arbetskamrat dela deras frustration och även råda som skyddsombud. Jag ser och är inte blind.

Där stannar det!

Som förtroendevald i Vårdförbundet driver jag mitt fackförbunds frågor för det är de medlemmarna som valt mig. Här gäller det att skilja på sak och person.

Vi som finns inom de olika kvinnodominerade yrkena är felavlönade utifrån genus och jämställda löner då vi jämför med likvärdiga yrken. Vi behöver ge varandra stöttning i det och lyfta varandra.

Nu på senare tid har det dykt upp i olika sammanhang att vi ställs mot varandra. INTE OKEJ!!!!  Offerkofta

Vi ska inte käbbla mot varandra, lägga krokben eller ställa kvinnodominerade grupper mot varandra. Vad är det som gör att vi inte kan kämpa för bättre villkor utan kämpar på bekostnad av varandra?

Lägg energin på dem och det som verkligen kan förändra våra villkor i stället!

Vi tar en stor risk annars att det blir en sur offerkofta i diskussionen om jämställda löner.

Det blir en sur offerkofta och den vill jag inte ta på mig. Låt oss ta av de sura offerkoftorna och tala om för arbetsgivaren att vi som arbetar i kvinnodominerad sektor är en felavlönad grupp…

PUNKT SLUT.

Punkt slut/ Marianne

Hippokrates ed

I den så kallade Hippokratiska eden, som formulerades för ca 2 500 år sedan, formuleras krav på god vård som fortfarande är aktuella. En ofta använd tolkning är: aldrig skada, om möjligt bota, ofta lindra, alltid trösta.

I dag beskrivs kraven ibland som mål i lagstiftningen och ger uttryck för att olika kvalitetsområden ska beaktas, för att kvaliteten i hälso- och sjukvården systematiskt och fortlöpande ska kunna utvecklas och säkras.

Men hur bra lever vi upp till de fyra hörnstenarna i vården idag?

1: Aldrig skada:

I Sveriges skadas varje år drygt 100 000 människor i vården. Det motsvarar cirka nio procent av alla patienter i sjukhusvård visar Socialstyrelsens vårdskademätning.  3 000 dör av sina vårdskador – lika många som sex jumbojets per år.

2: Om möjligt bota:

Bota är väl den hörnsten som står sig. Bota är da shit. Fix it and fix it Quick! Fast vissa saker är väl skit samma ibland; som tex en löjlig UVI eller psykisk ohälsa. Ett hjärta ska det va och helst i något högpresterade hölje. Sjukvården som lönsamhetens hjälte: spottar tillbaka de högpresterande till produktionen.

3: Ofta lindra:

Långtifrån alla erbjuds god vård i livets slutskede. Döende patienter åker fortfarande in och ut på sjukhus i onödan. Många riskerar fortfarande att inte få ordentlig smärtlindring och hjälp att hantera sin ångest. Palliativregistret gör gott men fortfarande är palliativ vård ett marginaliserat kunskapsområde. En nationell kartläggning från Socialstyrelsen 2006 konstaterade att kompetensen var otillräcklig och det är den tyvärr än i dag.

4:Alltid trösta:

Här har vi nog fullkomligt abdikerat. Vem har nånsin tid att professionellt trösta någon nuförtiden? När personalen inte själv ens har tid att gå på toan eller äta, vem hinner trösta? Har trösta överhuvudtaget ett vetenskapligt berättigande? tycker säkert vissa. Trösta är för anhöriga, för de som har några det vill säga. Trösta är lyx. Trösta har blivit överflödigt i den instrumentella vårdapparaten. SKÖT DIG SJÄLV. Egenvård eller läge att börja tro på änglar? Änglarna har i alla fall tid och är empatiska i sin eteriska tidslösa dimension. Hellre en empatisk låtsaskompis än en iskall ensamhet. Kanske Mollgan kan börja jobba i vården, han kostar ju bara låtsaspengar.

Vi kommer aldrig att kunna bota alla sjukdomar. Därför får vi inte abdikera bara för att den botande behandlingen inte längre gör någon nytta.

Enligt Hippokrates ed har vården och omsorgen en viktig uppgift  i  att aldrig skada, lindra och inte minst: trösta.

ALLTID TRÖSTA

//Robin

 

Ja! Vi ska ha MER än er!

Bäste Anders Ferbe!

Hur tänkte du nu? Facktoppar oense om vägen till jämställda löner

Vi lever alla och arbetar mitt upp i gamla försyndelser. Den reella jämställdheten lyser med sin frånvaro trots att vi har en formell dito.

Lagarna säger lika för lika men det hjälper inte. Varför?

Jo för om du ger lika mycket, till exempel 10 kronor, till någon som har 100 kronor och till någon som har 50 kronor så gör det ingenting åt differensen, han med 100 har fortfarande 50 kronor mer.  Rättvisa i detta fall ger ingen reell rättvisa.

Det är därför människor (inte bara kvinnor) i traditionellt kvinnodominerade yrken ska ha MER än människor i traditionellt mansdominerade yrken (inte bara män) om Sveriges land ska leva upp till sin egen lagstiftning.

Vi vill inte ha er som trampolin, vi vill ha jämställda löner. Alla yrkesgrupper har rätt att bli värderade utifrån kunskap och kompetens och inte beroende av vilket kön eller bransch man befinner sig är i. Har du tänkt på att det kanske är era medlemsgrupper som använt våra medlemsgrupper som trampolin (och dörrmatta) i några hundra år genom att systematiskt utnyttja kvinnors underbetalda och obetalda arbete?

Hur tar ni ansvar för det? Hur tar IF Metall ansvar för jämställdheten och alla människors lika värde i Sverige idag?

På vilka mandat talar ni då för rättvisa i andra sammanhang? Är ”rättvisan” bara reserverad till konflikten mellan klass och kapital?

Är det Orwells ”All animals are egual, but some animals are more equal than others” som gäller?

Då citerar vi Wigforss: ”Den som öppet godtagit en demokratisk likvärdighetspricip kan inte efter sitt eget behag begränsa dess tillämpning till vissa områden/människor”

bloggbild6[1]

Mannens (och kanske även IF Metalls?) tid som norm och modell för människan är över; vi är numera alla människor och ska som sådana behandlas lika.

bloggbild4bloggbild4bloggbild4bloggbild4bloggbild4

Och förresten Anneli Nordström; du säger ”Nu eller aldrig”

Vi säger: NU OCH ALLTID!!!      bloggbild 3[1]        bloggbild 3[1]

Ha det bäst

Robin och Marianne

Tack för alla kommenterer till ”Sju sjuksköterskor…”

Tack för alla kommentarer, det gynnar debatten!

Vi gräver inte ner oss i ytterligare räkneexempel, som alla förstår, så finns det otaliga. Vi konstaterar istället att bemanningssystemet kostar skattebetalarna fantasisummor och bör vara en tillfällig lösning. Kostnaden för hyr-bemanningssystem är mer än bara en kostnad i pengar. Det leder även till brist på kvalitet, kontinuitet och utveckling av vården.  Våra gemensamma skattepengar bör förvaltas väl och användas med respekt.

Bloggruppen via Marianne och Robin

Sju sjuksköterskor till priset av EN sjuk lön

Plånbok

Sju distriktsköterskor med i dagens mått mätt mycket bra lön skulle man få i Brunflo och i Östersunds kommun till priset av en stafettläkare. Hur kom vi fram till det? Jo, vi tog ersättningen för det som de alltid betalar en stafettläkare i veckan dvs. 62 000 kr+ hyrbil för en vecka 3000 kronor exklusive bränsle, mat 1000 kr samt hotell 6000 kr. På en månad blir det en kostnad på ca 297 000 kr.

En dryg kvarts miljon i månadslön.

Om flyg från Göteborg till Östersund tillkommer blir det ca 3500 kronor till/ vecka.

Till priset för en månads ersättning till en stafettläkare kan Östersund få drygt SJU distriktsköterskor med ett snitt på 40 000 kronor i månaden. Detta skulle vara i dagsläget mycket välbetalda distriktsköterskor. Lägg därtill att de betalar sin egen mat och egen bil….

Vad får Östersunds kommun för pengarna? Får man god och säker vård enligt patientsäkerhetslagen? Får man kvalitet och kontinuitet? Vad kan en stafettläkare göra på en vecka?

För 40 000/mån får du en erfaren, kompetent, driven specialistutbildad sjuksköterska med en utbildning på minst 4,5 år, 255 poäng på högskola! För 40 000 får du dessutom en person med många års erfarenhet av arbetet.

Vad får du för en dryg kvarts miljon/mån vad gäller läkare? En läkare med 5,5 års utbildning och 2 års AT-tjänst för att få sin legitimation. Läkaren har bara ett års mer utbildning och antagligen flera års mindre erfarenhet än distriktsköterskan. Dessutom stannar distriktssköterskan troligtvis kvar längre än en vecka, hittar i skåpen och känner patienterna.

Lagstyrt är följande: Sjuksköterskan får inte skriva dödsbevis, men får konstatera tidpunkten för döden enligt gällande kriterier efter delegering av läkare. Sjuksköterskan får heller inte skriva sjukintyg till försäkringskassan.

Alla andra arbetsuppgifter kan en sjuksköterska med formell kompetens enligt lagen egentligen utföra.

Vi vill veta:

Vilka är de dörrar som stängs för att vi ska få ett samhällsekonomiskt vinstvärde som skulle gynna alla, utom enskilda läkares redan smockfeta plånböcker?! Smockfet betyder i detta fallet 297 000 kr x 12 mån = En årslön på 3,5 miljoner (Gränsen för Östersunds kommun går vid 4,5 miljoner/år per läkare)

Elisabeth Höglund ifrågasätter sjuksköterskor som säger nej till en undermålig arbetsmiljö, var finns hennes och andras kritik när det gäller personer som utan skrupler suger pengarna ur vår skattefinansierade vård utan att bry sig ett dyft om patienternas säkerhet, väl och ve.

Varför bråkar arbetsgivarna om en ingångslön för sjuksköterskor på 25 000 i månaden men är beredda att betala en skrupellös läkare 297 000? Denna läkare tjänar på en och en halv dag mer än vad en nyexaminerad sjuksköterska får i månaden!

Vem är det denne läkare ska handledas av på sin vecka på vårdcentralen? Vem kommer denne läkare att fråga om rutiner, praktikaliteter, kännedom om patienter och inte så sällan om diagnostisering och ordinationer?

Vi som jobbar i vården vet. Vet du?

Till Östersunds kommun och alla andra som hyr in personal. De som bor på ort och ställe betalar skatt till den egna kommunen och ger intäkter. Den som hyrs in, flyger bort med pengarna.

Visst är det mer samhällsekonomiskt att öppna dörren mellan sjuksköterskor och läkare, så säg?

Gott nytt år önskar Västbloggen!

Marianne Brindbergs och Robin Åberg

Ps. ”Bästbloggen”

Vårdpersonalen svarar Elisabeth Höglund

”Elisabeth Höglund, du skrev i Aftonbladet 15/12 att du anser att vårdpersonalen ofta sätter sina egna, ofta fackliga, intressen framför patientens bästa och att detta kan leda till att stödet för oss riskerar att ta slut.

Sjukvårdens verksamhet styrs av Hälso- och sjukvårdslagen vilket tydliggör att ansvaret för att tillhandahålla vård ligger på landstinget och kommuner. Det är med andra ord inte sjuksköterskornas skyldighet, att bemanna sjukhusets avdelningar utan detta ansvar ligger på arbetsgivaren. Nedskärningar på landstingsnivå har lett till att arbetsmiljön gång på gång blivit försämrad med en försämrad patientvård till följd. Ingen av oss sjuksköterskor har en skyldighet att arbeta för en arbetsgivare, utan precis som alla andra, så har man en rättighet att sluta om man inte trivs på sitt jobb vilket leder till en brist. För att rekrytera sjuksköterskor krävs att arbetsgivaren måste bli attraktiv på arbetsmarknaden precis som för arbetsgivare inom privat sektor.

Vi i vårdpersonalen gör vad vi kan för att nedskärningarna inte ska påverka patienterna negativt genom att arbeta extrapass, hoppa över raster och toalettbesök samt försöker effektivisera vårt arbete. Vi sliter dagligen för att våra patienter skall bli friska och väl omhändertagna men när arbetsmiljön inte längre tillåter detta, och vår ledning inte lyssnar på våra rop på hjälp, så får man fråga sig vilka alternativ man har för att kunna förändra situationen. Förhoppningsvis så kan arbetsgivaren inse att det finns en vinst i att personalen mår bra och har tid att utföra ett bra arbete. Ingen av oss som arbetar inom vården är maskiner och då man för tredje gången får bryta sina löften till sina barn för att man blir beordrad in på extrapass så kommer man till slut nå till en gräns när man får fråga sig vad som är viktigt i livet.

Elisabeth Höglund jag tror du har missförstått situationen. När sjuksköterskorna slutar på grund av en allt för dålig arbetsmiljö så borde om något folkets stöd öka, för då är det kris på riktigt!”

(Referens till inlägg:http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/elisabethoglund/article20021632.ab - längst ned)

/Kalle Lindström, sjuksköterska

Det här är ett gästinlägg från Kalle Lindström. Vi tar in det i bloggen eftersom Aftonbladet inte tar in repliker till deras kolumnister.
Den här texten har Kalle även delat på facebook./Västbloggen

elisabeht-notis-15dec

Koder åt Svenskarna schalalalala

Läser ICN:s ETISKA KOD FÖR SJUKSKÖTERSKOR.

Som kylbalsam på en inflammerad muskel.

Inflammationen är Sveriges parlamentariska läge, politiska tonläge, den uppskruvade nyhetsbevakningen.

Kylbalsamet är den etiska tonen i den etiska koden.

Lyssna på den:

”Sjuksköterskans primära professionella ansvar är i första hand riktat till människor i behov av vård. I vårdarbetet främjar sjuksköterskan en miljö där mänskliga rättigheter, värderingar, sedvänjor och trosuppfattningar hos enskilda personer, familjer och allmänheten respekteras. Sjuksköterskan delar ansvar med samhället för att initiera och främja insatser som tillgodoser allmänhetens, och i synnerhet sårbara befolkningsgruppers, hälsa och sociala behov. Sjuksköterskan verkar för jämlikhet och social rättvisa när det gäller fördelningen av resurser, tillgång till hälso- och sjukvård och andra vård- och omsorgstjänster. Sjuksköterskan uppvisar professionella värden såsom respektfullhet, lyhördhet, medkänsla, trovärdighet och integritet.”

Så jävla fint! Så skönt att det finns denna typ av koder och människor som tror på och vågar ställa sig bakom dem.

Jag säger ”vågar” för i dessa dagar är detta som förr i tiden brukade avfärdas som mjukistjafs snudd på revolutionärt.

Så kontroversiellt har det blivit att värna och stå upp för det sårbara. Alla som ställer sig bakom denna kod borde ta mycket mera plats i debatten!

När uppenbara rasister hunsar runt med vår demokrati och förfärliga värderingar som skär i öronen rättfärdigas av än den ena än den andra.

Vad är det för fel med Sverige, hur har det kunnat bli modernt med respektlöshet och dumhet?

Kom igen nu befolkningen, ta er samman! Om vi inte står upp och skapar de mjuka och fina värdena kommer de inte av sig själv.

Det finns uppenbarligen intressen som vill släpa lyhördhet, medkänsla och mänsklighet i smutsen. De är skickliga när det gäller att förvrida våra sinnen och förskjuta vår känsla av rätt. Upp blir ner och ner blir plötsligt upp. Eller för att citera Orwells 1984: ”Krig är fred. Frihet är slaveri. Okunnighet är styrka” Har vi hört det förut? Eller som i Lenes blogg, att börja använda begreppet ”samvete” som förevändning att diskriminera.

Så låt oss hålla fast vid, minnas och uttrycka det vi tror på.

Upp är upp och ner är ner.

Jag ordinerar ICNs etiska koder som kraftfull antidot till Sveriges förvirrade befolkning.

//Robin

 

Samvetsklausul – Pandoras ask

Samvetsklausul – att få neka till att utföra arbetsuppgifter som strider mot en arbetstagares samvete.

Ett skrämmande ord, med en lika skrämmande innebörd.

Vad det betyder i praktiken är att till exempel en barnmorska får neka till att delta i abortvård då hen inte vill vara med om att släcka liv. Om detta var allt, kanske det i sig, inte skulle vara så stort problem.

Men detta är inte allt och barnmorskor är inte den enda yrkeskategorin som berörs. Från att en oönskad graviditet upptäcks till att aborten är utförd är det många arbetsplatser med många olika yrkeskategorier som kan beröras. Vägen kan börja på en vårdcentral för att gå vidare till gynmottagning, dagkirurgi och operation. Har patienten otur och kanske börjar blöda i efterförloppet kan vägen bli utökad med ambulans, akutmottagning, operation igen osv. På dessa arbetsplatser finns många olika yrken representerade, sjuksköterska, distriktsläkare, barnmorska, intensivvårdssjuksköterska, undersköterska, operationssjuksköterska, anestesisjuksköterska, gynekolog, anestesiolog, ambulanssjuksköterska och ambulanssjukvårdare.

Att införa en samvetsklausul är att öppna Pandoras ask. Om jag kan åberopa mitt samvete när det gäller aborter, vad finns det då som hindrar att jag även åberopar detta vad gäller att vårda exempelvis homosexuella? En sjuksköterska som är jehovas vittne kan vägra att administrera en blodtransfusion, en muslim vägra vårda en kristen och tvärtom, en rasist vägra vårda invandrare. Listan kan göras lång men allt detta är egentligen oväsentligt.

I Sverige gäller lika vård för alla.

När vi stämplar in på jobbet är vi vår proffesion. När traumalarm röd tjuter i min sökare har jag att infinna mig på akutens traumarum så fort som möjligt. Där ska jag ställa mig i mitt hörn där garderoben finns med den utrustning som är mitt ansvar och där står jag som operationssjuksköterska. Inte som Lene. Som operationssjuksköterska ska jag utföra det som ingår i min proffesion och utöver det hjälpa till så gott jag kan. Där kan ingen hänsyn tas till om jag inte vill utföra vissa specifika sysslor. Rätten till lika vård för alla oavsett vem hen är och vad hen söker för, är större än min privata önskan att utöva ett visst yrke. Så är det idag och så måste det fortsätta vara.

Operationssjuksköterska
Lene Lorentzen

Fascinerad är ordet!

Fascinerad är ordet! Lyssnat på en intervju med vår förbundsordförande Sineva Ribeiro och styrelseledamoten Peter Blom, erfaren ambulanssjuksköterska  i P1 morgon . I programmet gör advokat Lars Wiklund som företräder Västra Götalands region ett uttalande i det nu högaktuella fallet med en ambulanssjukvårdare som somnade vid ratten. Uttalande låter faktiskt väldigt klokt. ” Så fort den ena blir trött kan den andra ta över” sova

 

Slängde ur mig det citatet på ett möte som jag var på i Dalsland. Det var politiker och medlemmar från både ambulans, kommunen och primärvården.

Det stämmer, sa de som arbetar i ambulansen. ” Men vem ska sitta i bak och vårda patienten?” Det kan inte en ambulanssjukvårdare göra. Inte nog med det, om du har en patient som ska ha akut vård på NÄL och bor längst bort i Dalsland. Då är det minst 10 mil enkel resa. Tänkte inte på det…att det var lika lång väg tillbaka…

 

Låt säga att det blir en akut transport. Kanske ett barn med kraftig allergireaktion och under dessa 10 mil vårdar du patienten hela vägen för den som kör ambulansen har inte den kunskap och kompetens som krävs för att ge den högspecialiserade vården som rullar på våra vägar.

Vården börjar numer då ambulansen når patienten. Inte som förr då vården började på akuten. Vi kan idag göra så mycket även på väg till sjukhus och då om det finns kompetens…

 

Ja, just det! När patient som överlämnats på NÄL i goda händer på akuten ska ambulansen tillbaka 10 mil. Det är säkert då ambulanssjukvårdaren är trött efter 10 mils körning och behöver bytas av. Bytas av, av sin kollega som också kan köra ambulans och vårda. Bytas av, av en kollega som legat på toppen av en ansträngning med risk för att förlora en patient, som i det här fallet ett barn.

Foto-_Polisen1

 

Nu ska sjuksköterskan sätta sig i framsätet för att låta sin trötta kamrat vila…

 

Tänkte du på det Lars Wiklund när du gjorde ditt uttalande? Det har Vårdförbundet tänkt på! Förresten som en sakupplysning är det Socialstyrelsen som bestämmer vem som får utföra de medicinska åtgärderna i ambulansen.

Noterbart är att dygnspassen i NU-sjukvården inte finns kvar sedan olyckan inträffade. Det är bra!

Det ska bli intressant på fredag då dom ska avkunnas i det uppmärksammade målet.

ha det! Marianne Brindbergs