Rekrytera sjuksköterskor på Sahlgrenska

Fick chansen att i direktsänd P4 debattera varför det är svårt att rekrytera sjuksköterskor till Sahlgrenska Universitetssjukhuset.
En chans jag var tvungen att ta, men samtidigt, med många nerver i magen.
Direktsänt, vad ska jag säga, inte stamma, har jag korrekta uppgifter, ringa kollegor och kolla. Stolpa upp detta måste jag få med, men vilka frågor kommer jag att få.

I Vårdförbundets namn gör nu inte bort dig Martin!

Har redan träffat vår politiska styrelses ordförande så det var inte särskilt nervöst.
Frågorna ramlade på och det gick rätt bra. Men problemen är större än att kunna lösas på 8 minuter i en studio i radiohuset i Göteborg. Problemen har pågått länge. Lönediskrimineringen inom kvinnodominerade yrken har pågått länge!
Lön är viktigt för att få sjuksköterskor eller våra andra professioner att vilja stanna. Framför allt handlar det om en vettig löneutveckling. Vi har medlemmar som jobbat i 15-20 år på SU. Lojala, duktiga och kompetenta. Som handlett och stöttat nya kollegor att bli självständiga och erfarna som tjänar ynka 3 tusen mer än vad en ny färdig kollega får. Och då anser vi att även den ny färdiga kollegan är undervärderad.
Arbetstid med roterande scheman. Växla mellan dag, kväll och nattarbete, gärna under samma vecka. För ett antal årsedan skulle du ha jobbat minst 3 år för att vara tillräckligt självgående för att kunna arbeta ensam på natten. I dag kastas du in redan under introduktionen. Natten behöver självklart bemannas, patienten finns på vårdavdelningen 24:7, och behöver rätt kompetens. Men när valet att jobba natt inte är frivilligt utan påtvingat då blir belastningen ännu större. Sjukvården bedrivs dessutom dygnets alla timmar på ett helt annat sätt i dag än vad den gjorde på 70 talet när arbetstidslagen skrevs. Då kunde man vaka natt, idag jobbar man natt.
Kompetensutveckling där det kan ingå att läsa till specialistsjuksköterska på betald arbetstid. Västra Götalandsregionen skickar iväg 50 st per år. Var av SU får drygt hälften av platserna. Bara på Drottning Silvias Barn och Ungdomssjukhus saknas 15 iva utbildade sjuksköterskor för att kunna öppna upp till de 12 platser mot 8 platser som varit under sommaren. Bristen är större än de 50 platserna.
Det är inte lätt att få med allt på dryga 8 minuter med en viftande radioman framför sig som vill få schvung på debatten. Dubbelpass och trippelpass. Beordringar och överbeläggningar. Det finns mer att debattera.
Att man ska vara stolt över att jobba på ett Universitetssjukhus kan jag personligen hålla med om. Men det räcker inte för att rekrytera och behålla medarbetare.

Martin Håland  Martin Håland

Tidsmodulernas plats inom vården

En gång i tiden satt jag vid en maskin som linderska på en industri. Jag lindade transformatorer till diverse elektriska apparater. Jag arbetade på ackord och kunde när jag fått upp tekniken tjäna lite mer i timmen, sk. ackordslön. Vem bestämde tiden och priset? Jo det gjorde en tidsstudieman/kvinna som satt bredvid mig och studerade och tog tid på de moment som gjordes per enhet och därav fick det sedan bli ett pris den sk. ackordslönen. Jag mådde inte dåligt och inte heller transformatorerna och företaget fick sina transformatorer gjorda.

Jag gick sedan vidare och började arbeta inom vården. Inga ackord eller tidsmoduler fanns inom denna sektorn, DÅ! Klocka 3

Däremot har det smugit sig in sakta men säkert de sista åren.

Eller ja första gången jag råkade på det personligen var när jag arbetade som distriktssköterska på en vårdcentral och Tele Q infördes. Det är några år sedan, men då hade någon räknat ut att en sjuksköterska som sitter i Tele Q ska hinna med 10 samtal per timme, alltså 6 minuter per samtal. Detta samtal ska inkludera ett gott bemötande, informationsinhämtning och en lösning på hur man går vidare med problemet och sedan dokumentera detta. Hur fungerade detta? Njae så där, faktiskt de röda staplarna började infinna sig på APT som diskussionsämne och man stötte och blötte från alla håll hur man nu skulle få de röda staplarna till gröna staplar för att det skulle se bra ut i statistiken. Har även förstått att det är ett rekryteringsargument för att få läkare till samma verksamhet ”Du har moduler på 10 minuter eller 20 minuter per patient, gissa vilket som lockar mest för läkare att arbeta inom denna verksamhet”

Nästa gång jag råkade på det var inom nästa verksamhet där någon inom ledningsstrukturen bestämde att det inte fick ta mer än 15 minuter att överlämna en patient på mottagande enhet. Vad innebar detta då. Urlastning, överflyttning till säng från bår, överrapportering, bädda rent på bår, städning av fordon, påfyllnad av material och dokumentering. Ibland behövde även vi som arbetade gå på toaletten efter ett antal timmar på vägarna. Nå hur fungerade denna regel då? Nja så där det också faktiskt för det mesta behövdes 20-25 minuter och även detta diskuterades på APT.

Nu har jag bytt verksamhet igen och återigen stött på detta men denna gång inte för egen del. Hemvården har tagit tidsrapporteringen till ytterligare en nivå. Häromdagen kom en omvårdare till mig och ville diskutera en patients bekymmer, hon började trycka runt på sin arbetsmobil och jag frågade vad som hände, döm om min förvåning när hon svarade ”Jag måste logga in att jag pratar med sjuksköterska så att jag inte får luckor i arbetstiden” Jo så är det de har tidsstudier varje dag och varje moment under en arbetsdag och får stå till svars för om det har några ”luckor”.

För några år sedan pratade jag med en bekant som även hon arbetade inom Hemvården och fick då reda på att det tar 18 minuter att duscha Agda eller Kalle? Hur går det till? Sätter man den som ska ”duscha” på en pall med kläderna på och kastar en hink vatten över dem? Får de välja sina nya kläder själva? Ja det väckte lite frågor som ni förstår men svaret var att de som arbetade fick kort eller ingen rast eller så fick de arbeta en stund efter att arbetstiden tagit slut, för 18 minuter räckte inte till för att på ett värdigt sätt duscha någon.

Tidsmoduler ska de verkligen finnas inom vården? Ska de det  ska vi inte ha möjlighet till tidsstudier då på t.ex. hur lång tid tar ett värdigt samtal med sjuksköterska i Tele Q eller motsvarande? Eller hur lång tid tar det för Agda eller Kalle att ta en dusch på ett värdigt sätt, utan att det kostar missad rast för medarbetarna? Ja och vore det inte rimligt med ackordslön om det ska finnas tidsstudier. För går det föra över det ena så måste det väl gå att föra över det andra från industrivärlden?

Nä skämt åsido!

Tidsmoduler och tidsstudier går det verkligen ihop med att man talar om det viktiga mötet, kvalitet, lyssna in, personcentrerat, medbestämmande etc. med att ha tidsstudier och tidsmoduler?

När jag arbetade som linderska hade jag inga problem med ackordslöner och tidsstudier men som legitimerad sjuksköterska har jag det. Vad går det ut på? Har de uppkommit för att det inte finns tillräckligt med folk och detta arbetssätt ser åtminstone snyggt ut på papper men enligt mig fungerar det inte i mötet med andra människor som har ett litet eller stort behov av hjälp.

Vad tycker du?

Ha de

Tina K

Dagens ”medcontrol”

Sommarens tema om arbetstider har genererat i allt fler signaler på att något inte står rätt till vad gäller primärvården. Samverkande sjukvård är att en kedja som inte är starkare än sin svagaste länk. Just nu stavas den svaga länken; primärvården. När primärvården abdikerar rasar hela idén med vårt sjukvårdssystem, så som det är tänkt att se ut idag. Människor ska vårdas hemma, men hur ska det gå till utan en fungerande primärvård? Primärvårdens misslyckande med att leverera god vård, under New public management, smittar av sig på både slutenvård och kommun. Som tredje part deltar de så gott som aldrig aktivt i planeringen av vården, vilket bakbinder de andra aktörerna från att göra sitt bästa. Patienter faller dagligen mellan stolarna, lidandet och de ekonomiska kostnaderna är enormt!!!

Medarbetarna i vården är skyldiga att rapportera om det händer något som kan innebära en risk för patienter eller arbetstagare. Här kommer en färsk avvikelserapport (ändrat lite så ingen ska behöva känna igen sig) från en vårdcentral i Västra Götaland. Man kan inte annat än hoppas och instämma med Lene i ”Det är nu, idag, vi sätter stopp!” att det måste skrivas många, många fler.

Dagensmedcontrol” från primärvården:

 Arbetsmiljön för sjuksköterskorna försämras dagligen.

Varje dag arbetar sjuksköterskorna i telefonrådgivning. Redan när vi öppnar slussen och börjar dagen, har vi nästan inga läkartider för akuta besök. Det gör att personen som ringer in kl 8.01 inte får en läkartid samma dag – även om sjuksköterskan egentligen bedömer att det behövs.

Det redan svåra arbetet sjuksköterskorna gör med att bedöma personens hälsotillstånd utan att se honom/henne försvåras av att inga jourtider finns​. Ej heller mottagningstider hos distriktssköterska eller specialistsjuksköterska (eftersom vi sitter och svarar i telefonen).

 Alla som ringer behöver inte tid, många kan få hjälp med egenvård, men risken finns att man på grund av stress/brist på möjlighet att ge tid för ett besök, förr eller senare missas något som leder till en allvarig konsekvens för patienten och/eller sjuksköterskan.

Arbetet organiseras inte så att läkarna gör det ingen annan yrkeskategori har befogenhet till. Det gör att de söker sig till andra arbetsplatser med en drägligare arbetsmiljö.

Bristen på läkare  leder till för få läkartider och brist på övrig kompetent personal leder till ineffektivitet. Sjuksköterskornas specialistkompetens tas inte till vara.

Konsekvensen av tillfälliga hyrläkare som ”kommer och går” är att patienterna inte får provsvar, inga röntgensvar, ingen uppföljning bokas och dessa patienter belastar sedan sjuksköterskorna med ännu fler samtal i telefon.  Bristen på läkartider leder alltså till att planerade besök hamnar på tider som endast ska bokas samma dag dvs jourtider, vilket leder till en svår arbetssituation för sjuksköterskorna som svarar i telefon.

Samarbetet mellan yrkesgrupperna saknas på vårdcentralen, främst emellan sjuksköterskor och läkare. Alla ser till sitt eget arbete. I nuläget sätts ramar, riktlinjer och pekpinnar upp för att skydda/bevara läkarna så att de inte slutar. Det leder till stora negativa konsekvens för sjuksköterskornas arbetsmiljö, vi blir allt mer intryckta i ett hörn utan möjligheter att använda vår kompetens. Detta tillsammans med missnöjda, arga, irriterade, ledsna patienter som gapar, skäller och hotar sjuksköterskan i telefonrådgivningen.  

Droppen denna veckan var när en läkare skäller ut en sjuksköterska som gjort sitt arbete så att hen gick hem gråtande från arbetet. 

Vem ska rädda primärvården?

 

Vem ska granska vården?

bild 1

Tack Göteborgsposten!

Just som jag nästan förlorat hoppet om viljan från media att koppla ett helhetsgrepp på vården, publicerar GP Vårdförbundets debattartikel om de strukturella problem som ställer till det och ger en dyr och för många patienter dålig vård.

Ska vården flytta hem bör resurserna också göra det.

För man ställer ibland frågan, vem kan granska vården? Eller snarare vem ska granska media som granskar vården?

Jag vet i egenskap av ledamot i Vårdförbundet hur media vid ett antal tillfällen serverats viktiga underlag och fakta om hur vården ser ut och är organiserad. Faktaunderlag som behöver komma allmänheten till del. Förändringar som behöver debatteras. Felaktigheter och skeva maktförhållanden som behöver upplysas om, granskas och förändras.

Vad händer? Ofta ingenting.

Händelser som engagerar hundratals från professionen, politiker och tjänstemän vänds ryggen.

Varför? För trist för allmänheten?

I stället väljer man att rapportera enskilda incidenter ryckta ur sitt sammanhang, ibland rena tokerierna. Jag har pratat med chefer, MAS:ar i kommuner och stadsdelar i Västra Götaland som sönderstressade tvingas hantera journalister som ska granska verksamheter utifrån helt felaktiga underlag.

Det kan handla om människor som av olika anledningar kontaktar media, hittar på rakt av eller ser världen med mycket subjektiva ögon.

Det kan vara en patient, en anhörig, en anställd, människor som mår dåligt och är generellt besvikna. Dessa personer ser ibland massmedia som en ventil för sin frustration och det må vara hänt, vi har ju yttrandefrihet gud bevars, men problemet är att massmedia inte alltid verkar kunna skilja på tokerier och relevant kritik.

Problemet blir att hårt pressade verksamheter ska tvingas lägga massa tid och resurser på att svara på helt ogrundade anklagelser, beredda på att närsomhelst, gång efter annan, hamna innanför skranket och svara på vilka ogrundade anklagelser som helst.

Rapporteringen som följer är på sätt och vis ointressant eftersom den inte tillför någonting konstruktivt vare sig i debatten eller till vårdens verklighet.

Jag förstår att medias intention är god, man vill ta tag i och belysa problemen, men det enda som händer är att enskilda personer mår dåligt och känner sig trängda.

Denna typ av rapportering tror jag bara ökar risken för ”rädda” organisationer.

Syndabockar passerar revy, exempel statueras, men när diskuterar vi vårdorganisationens egentliga problem och konstruktiva lösningar?

Därför vill jag tacka GP som vågar lyfta diskussionen om de multisjuka äldre till en relevant nivå, en nivå där vi verkligen kan göra någonting åt problemen på riktigt.

//Robin

Mer läsning: När vården flyttar hem

N-r_v-rden_flyttar_hem_2014-04-02

Cause I´m worth it!

Tio minuter hit och dit eller en kvart. Vad spelar det för roll….

”Många bäckar små blir till en stor å”

Tänk om jag systematiskt skulle komma 10 minuter för sent varje dag och gå hem 15 minuter tidigare? Ja, varför inte 30 minuter. Det är jag värd! Jag är även värd att gå 10 minuter tidigare på lunch. Jag behöver också ha lite längre rast. Jag tar 10 minuter till. Cause I´m worth it!

Glöm att jag tar akuttelefonen på lunchen utan betalt. Herregud, minst kvalificerad övertid eller hel lunch efteråt. Min tid är dyrbar! Det finns de som sitter på sin ”rast” och är nåbara med akuttelefonen. Hur tänker man då? Jobba och inte få betalt!

Självklart ska jag under min livstid ha betalt och jag gärna för lite till. Cause I´m worth it! IMG_1135 (2)

Låt se… om jag jobbar för enkelheten 40 timmars vecka, på en vårdcentral nära dig. Hur mycket skulle jag då ”tjäna” per månad extra om jag har en månadslön på 30 000, jag är ju inte pur ung heller. Det betyder att jag har en timlön på 181 kr (30 000/165) Hur var det nu om jag slog ihop alla minuterna 10+15+10+10= 45 minuter. 135 kr extra varje dag!!! 682 kr extra i veckan utan att jag gör något!! Jippiiii! Vad kan det bli på ett år?

Jag har 31 semesterdagar och för enkelhetens skull räknar vi med 6 v semester. Sedan har vi alla röda dagar. Kan det bli en vecka extra på ett ungefär? 682 x 45 veckor= 30 690 kr. Skoja vilken bonus! Utan att göra något utan bara systematiskt utnyttjar systemet. Lägg därtill om jag nu skulle gå hem 30 minuter tidigare. Det skulle bli 181×5 =910 i veckan och på ett år blir det 40 950 kronor som jag skulle dra min arbetsgivare för näsan i uteblivet arbete. Inte så pjåkigt! The winner takes it all!

Tänk om min kollega som är under 40 tjänar 27 000 och hon gör likadant varje dag?  Hon jobbar en vecka mer än mig under året. Hon tjänar faktiskt 28 280 (37 720)kr. Inte fy skam det heller.

Tja, lite provocerande skulle det vara snudd till lite oetiskt.  Utnyttja våra skattepengar och även vara illojal mot arbetskamraterna. Skulle mina arbetskamrater tycka att jag var  oschyst och gå till chefen och berätta?

Undra hur länge vi skulle få hålla på innan vi blev inkallade till chefen och bli varnade. Förslag! En vecka? En månad? Ett år?

 Skulle vi bry oss, inte då!

Vi gillar att få det lilla extra, Cause we are worth it. Tror ni att det är skäl för uppsägning? Om det är registrerat kan vi nog ligga pyrt till, om det nu inte är registrerat….jiihaa!

Skulle detta scenario kunna hända? Att jag som arbetstagare skulle kunna systematiskt utnyttja mitt anställningsavtal på detta sätt? Det står väl inte att man inte får gå hem om arbetet är utfört och klart? Journaler skrivna och nöjda patienter.

Jo, det står visst i anställningen att jag och min arbetsgivare har kommit överens om ett arbetstidsmått.

Tänkte inte på det….Vi har kommit överens om att jag arbetar 40 timmar i veckan och för det blir kvittot på vår överenskommelse lön.

I blogginlägget ”Det spelar ingen roll om man sparar flex” är det just vad som händer. Fast det är tvärtom! Hon, Karin har kommit överens med sin arbetsgivare att arbeta 40 timmar/v samt som grädden på moset har hon flex. Hon som skriver har nått flextaket sedan länge och bara skänker livstid och utebliven lön varje dag, varje vecka, varje år. Och det verkar vara helt okej!! Karin skänker inte bara en timma utan 1,5 timmar för det stryks ändå. Resignationen ligger som en våt filt över henne. Tror ni att kollegorna går till chefen och berättar?

Fundera om det  känns okej att flex stryks systematiskt  eller att det är helt okej  att utnyttja systemet?

Var finns logiken? Undra om Karin haft samtal med chefen för att diskutera orsaken till att hon  inte gått hem. Hem till fritid. 

 

 Cause we are worth it!      Klocka 5

Varför är det på detta viset?

Marianne Brindbergs

 

Det är nu, idag, vi sätter stopp!

Det logiska när man vill spara är att man drar ned på sin konsumtion eller på sin produktion. Inom vården blir det däremot ologiskt när man ska spara. Man måste nämligen producera lika mycket trots sparbeting, för patienterna blir sjuka oavsett om vården sparar eller ej. Det innebär att man inte kan spara på läkemedel, medicinskt materiel eller vårdplatser. Det man däremot kan spara på är personal, de som utför vården. För om de blir lite färre och bara utför vården lite snabbare och för lite fler patienter åt gången, så kan produktionen upprätthållas.

Att låta personalen växla upp och sträcka sig till gränsen för, och ut över sin förmåga, det går ett tag, sen tar det stopp. Liksom idrottaren vet så bränner man först sina sockerdepåer, sen sina fettdepåer och får man inte vila eller tillföra energi, så infinner sig en svältsituation och så börjar man bränna muskelmassa, och då anar man början till slutet. Den kloka idrottaren förhindrar detta genom att säga stopp.

Men vad gör sjukvårdspersonalen? Jo, vi fortsätter. Vi jobbar snabbare, tar extra pass, tar dubbla pass, jobbar över, låter bli att ta rast, förskjuter vår semester, vi bränner vår muskelmassa. Vi har över lång tid visat arbetsgivaren att de kan behandla oss så här, och då gör de det.
Det vi ser nu är dock början på en katastrof, den samlade muskelmassan av hela Sveriges sjukvårdspersonal håller på att brännas upp, och det snabbare än vi hinner tillföra energi.

Vi måste sätta stopp! Vi måste stå upp för hur vi vill bli behandlade och vi måste göra det på ett sätt som arbetsgivaren förstår. Vi måste skaffa oss en ny bästa vän. Vi måste bli vän med avvikelsesystemet!

Som en, med en röst, måste alla barnmorskor, sjuksköterskor, biomedicinska analytiker och röntgensjuksköterskor börja skriva avvikelser. För när vi är så utarbetade som vi är, är varje extra pass en risk för tillbud eller patientskada.

Det är nu, idag, vi sätter stopp!

Använd ett språk de förstår.

Skriv AVVIKELSER!!!

Lene Lorentzen

Det spelar väl ingen roll om man sparar flex

Klocka 3

Sommar igen och Västbloggen har tänkt sig ett tema. Förra årets tema var slutenvården, vad hände på våra sjukhus sommartid?

Denna sommar vill vi blogga om arbetstider.  Vi vill lyfta fram vårt arbete för ett hållbart yrkesliv. Vad menar vi då med arbetstid? Dels kan det vara den tiden som du har kommit överens med din chef att du ska vara på ditt arbete. Dels kan det vara den tid du måste göra extra. Dels kan det vara hur din arbetstid påverkar din fritid. Gör din egen tolkning av arbetstid och lyft gärna fram såväl det negativa som det positiva. Arbetstid handlar för oss om dygnets alla timmar och om många vitt skilda verksamheter.
Har du funderingar stavning och redigering? Låt det inte hindra dig. Vi gör det i samråd med dig. Det är inget att vänta på utan sätt igång och skriv!
Vi börjar med att publicera ett brev från en medlem som arbetar i Primärvåden.

Man skulle kunna tro att arbetstid i första hand är en sjukhusfråga där anställningen dygnets alla timmar är vedertagen. Till skillnad från sjukhuset har du i primärvården oftast ingen att lämna över stafettpinnen till när du går hem, arbetet  ligger kvar och väntar på dig nästa morgon. Detta trots att det handlar om sjuka patienter; visst arbete måste/borde ju göras direkt utifrån patientsäkerhet.

Läs denna aktuella ögonblicksbild om situationen i primärvården inför sommaren!

Hej Västbloggen!

De senaste 30 åren har jag arbetat i vården. Jag har erfarenhet från äldrevården, vårdavdelningar och akutmottagningar. Jag har trivts och stannat flera år på olika arbetsplatser. Sedan två år tillbaka arbetar jag i Närhälsan.  Nyfikenheten fick mig att åter byta arbetsplats. Men nu efter bara 2 år vet jag inte om jag är så värst nyfiken längre. Vi sjuksköterskor och distriktsköterskor får långt ifrån de resurser som krävs för att sköta vårt arbete på vårdcentralen. Jag har flera kollegor som är långtidssjukskrivna. Två nyanställda sade nyss upp sig, den ena efter 6 månader, den andra efter 1 månad. Sedan är vi givetvis några som kommer till arbetet fortfarande även om det hörs att det inte är så lockande alla gånger. Jag tar mig dit för att inte svika mina arbetskamrater. Min familj tycker dock att jag skall skaffa annat arbete. De vill ha en glad och inte allt för trött mamma som är hemma helst före kl 19.00. Så är det detta med flexen…

Jag gör fel, jag vet, men jag flexar inte in när jag kommer kl 7.00. (Jag flexar in först när jag börjar 7.45) Jag flexar ut klockan 17:15 (fast jag går hem 18:00).

Flexen dras ju ändå bort regelbundet. Det spelar väl ingen roll om man sparar flex och sedan får ge bort den till arbetsgivaren?

Jag kommer inte med en tidig buss eller dricker kaffe utan jag jobbar undan det som inte jag hann dagen innan… även om jag gick hem sent den dagen också.

Snälla, gör något åt de unga ssk som inte orkar bita ihop och går hem gråtande!

MVH Karin Johansson Distriktsköterska

 

Tack för ditt mail Karin!

Det är inte ”flexen” som arbetsgivaren ”drar bort”. Sanningen är att arbetsgivaren stjäl systematiskt er på lön. Du arbetar ju varje dag 1,5 timmar utan att få betalt, så som du beskriver det. Det kallas slavarbete med ett annat ord. 1,5 timme varje dag x 5 dagar i veckan blir 1364 kr/veckan bara i grundlön med en lön på 30 000kr. Hur många är ni? Hur många tusen rör det sig om man räknar med er allihop och förlorad övertidsersättning, OB osv?  Är det kanske dags att omvärdera ”flexen” igen? Har det blivit ett redskap för arbetsgivare som inte vill betala lön? Jämför detta med de löner stafettläkarna tjänar. (Läs bloggen: Sju sjuksköterskor till priset av en sjuk lön)

Västbloggen

Brevet till Bernt

Hej Bernt!

Jag vet inte ens om du stavar Bernt så här. Du kanske stavar Bernht eller Bhernt. Jag vet inte; för vårt möte tog kanske på sin höjd 10 minuter innan vi skildes. Mötet med dig har gjort ett starkt intryck på mig.

Jovisst är du till det yttre en helt vanlig människa med grå tinningarnas charm och du har åldrats med varsam hand. Du kanske är till åren 80 +? Förlåt, är det okej att jag säger DU? Då du med all sannolikhet inte kommer att svara på mitt brev bestämmer jag att det är nog okej.

Du kommer inte ihåg mig. Jag är också bara en vanlig, ovanlig människa. Vi träffades i Bältespännareparken utanför Vårdförbundets tält förra året på Westpride. Jag stod och pratade med alla som gick förbi. Att vara med på Westpride och tjôta med alla är en höjdare. Dit kommer alla lika och olika människor. Självklart de som är HBTQ personer men även ungdomarna som är nyfikna, de som vill ha godis och gratisprylar hittar dit. Stolta mammor och pappor  som älskar sina barn oavsett vem de älskar, sådana som jag, den heteronormativa människan som ser att mångfald berikar och gör världen vackrare promenerar runt i parken. Med andra ord en mångfald av människor.

 

Där stod jag och plötsligt vid min sida dyker DU upp. Jag kände instinktivt här är det en människa som har en historia och berätta för mig. Det var du Bernt. Nyfiken som jag är börjar jag med min utfrågning.

De som är aktiva besökare till Vårdförbundets tält har alltid en historia med sig som är kopplat till Vårdförbundet. Du hade det också.

Jag får din historia som en dyrbar gåva. Historian över att vara en normbrytare och bana väg för jämställdhet inom vården. Som en av de första manliga sjuksköterskorna på 50-talet, tror det var -53, har du inte bara banat väg. Du har även fått slåss mot fördomar och trångsynthet.

Du berättar att du inte fick börja på Göteborgs universitet för att du var man. Istället fick du gå i Karlstad. Du berättar på ett stillsamt sätt att du hela tiden blivit ifrågasatt av ALLA, patienterna läkarna och inte minst av dina kvinnliga kollegor. Att du som man kunde vara sjuksköterska. Som man skulle man vara chef eller läkare. När du slutade som sjuksköterska var du vidareutbildad inom anestesi, om jag minns rätt.

Bernt Westpride 2014

Bernt Westpride 2014

Jag frågar om jag får ta ett kort på dig och berätta om vårt möte. Du Bernt sa ja. TACK!

Precis efter Westpride var det fullt upp och jag hann inte skriva om vårt möte. Jag har under året ständigt återkommit till vårt möte. Jag har haft utbildningar om jämställdhet och då är du alltid med Bernt. Jag berättar om din resa som normbrytare, en resa som gjort världen bättre och lättare för oss alla andra.

 

Jag berättar också att du blev frisk 1979. Närmare bestämt den 19 oktober.

Fram tills dess var du klassificerad som att ha en mental rubbning. Visst är det märkligt att det kan vara en mental rubbning att få älska vem man vill. Vi hann inte prata så mycket mer du och jag utan vi skiljdes där.

Tack Bernt! Tack för att jag fick din historia och att du ville dela med dig till mig. Jag bär den som en dyrbar gåva och blir alltid varm i själen och även ledsen på en och samma gång. Tack för att jag fick berätta din historia det du ville ge mig.

Ha det bäst Bernt! Njut av att ha ett mod som går utanför det mesta.

 

Hälsningar Marianne Brindbergs

Ps. Kortet på dig blev inte så bra. Det blev gott nog 😉

 

Den övertid nu kommer

Den övertid nu kommer, till mig som personal
Nu nalkas extra passen, och stressen bara mal
Med hungern i min mage, när rasten ej hanns med
Så säger jag till chefen; det passet tar jag med!

Mitt samvete mig plågar, var finns det kvalitet?
Jag sliter själv om natten, vem bryr sig väl om det?
Med säkerhet ska vårdas, trots stress och press och slit
Att räcka till för alla, går ej trots all min flit.

Med huvudet på kudden ska jag få sova ut
Men ingen sömn vill komma, trots att jag är helt slut
Mitt huvu’t fullt av tankar och hjärtat slår för fort
Fick alla medicinen? Vad har jag nu glömt bort?

Tänk om vi fick en sommar med gott om personal
Att räcka till för alla, att vårda utan kval
Det borde vara självklart och ingen utopi
Vi borde kunna bättre, det krävs väl ej magi?

Västbloggen :))

Lyssna på: Den Övertid nu kommer

Förbättrat läge eller falsk propaganda?

Någonstans i april börjar det, rapporterna om vårdplatser. Hur många finns det och hur många borde det finnas? Hur många ambulanser kan rulla och hur många ställs av? Hur många operationssalar kan hållas öppna och hur många har man stängt?

Journalister som frågar arbetsgivaren får ofta till svar att det är ett pågående arbete att rekrytera personal och att de inte kan säga hur det blir, men i dagsläget ser det ut si eller så. När det närmar sig juni kommer arbetsgivaren ofta med positiva prognoser, att nu ser de ett förbättrat läge. Det betyder för dem att fler vårdplatser, ambulanser, operationssalar finns tillgängliga än man tidigare trott. Men vad betyder det för oss som personal och för patienterna?

Bakom detta förbättrade läge ligger följande:
1. Fler patienter per sjuksköterska.
2. Nya kollegor direkt från skolan som borde ha strukturerad introduktion och upplärning men istället måste fylla en van sjuksköterskas skor.
3. Förändrad kompetensmix. Två sjuksköterskor och en undersköterska blir över sommaren en sjuksköterska och två undersköterskor.
4. Två sjuksköterskor på kvällar, helger och nätter blir istället en sjuksköterska, med ingen möjlighet till avlösning för rast eller någon att fråga.
5. Arbetstagare flyttar sin semester till annan tid på året, blir då utan sin välbehövliga semester.
6. Arbetstagare tar extra arbetspass utöver sitt arbetstidsmått, får då ej sin återhämtning.
7. Ambulanssjukvårdare som kör ambulanser, byts ut mot militärer.
8. Inom psykiatrin ska sjuksköterskan inte bara ansvara för en avdelning utan kanske två eller tre.

OM arbetsgivaren verkligen tror att detta arbetssätt är patientsäkert, varför arbetar vi inte så hela året?

KAN man hävda att en vårdplats är en vårdplats när man så drastiskt ändrar förutsättningarna?

OM jag köper ett chassi till en bil utan motor, drivmedel och elsystem, har jag då en bil?

Arbetsgivare!
Tala klarspråk och säg sanningen!
Vänd er uppåt och kräv förutsättningarna för att hitta lösningar som upprätthåller arbetsrättsliga villkor, en god arbetsmiljö och därmed en god vårdmiljö för både personal och patient.

Året om.
Lene Lorentzen
Operationssjuksköterska