Vad gör du egentligen på fritiden?

8 juni, 2016 av Mats Runsten

Idag skriver Mats Runsten om d havererade förhandlingarna om hälsosamma arbetstider med Region Skåne

Idag skriver Mats Runsten om Region Skånes senaste projekt: Att kartlägga personalens fritid.

Vårdförbundets medlemmar har i många år tvingats att gå ner i arbetstid för att orka med sitt arbete. Det är befäst genom de undersökningar vi genomfört bland medlemmarna. En klassisk kvinnofälla i klassiska kvinnoyrken. Detta gäller inte minst i Region Skåne.

Sjuksköterskor går ner i tid för att orka – Svd

Med anledning av att allt fler arbetsplatser högljutt kräver hälsosamma arbetstider så ska Region Skåne nu kartlägga sina anställdas fritid enligt hypotesen att det är fritiden som gör de anställda utmattade(!) Först uppmanas de alltså av regionen att ta extrapass och skjuta på sin semester för att få sommaren att gå ihop (eller ställa upp på så kallade ”kösatsningar”), sen blir de ifrågasatta när de flaggar för att de behöver vila och återhämtning för att orka. Allt extraarbete är långt ifrån frivilligt, den beordrade övertiden är omfattande. Att anklaga de anställda för att systematiskt extraknäcka sig sjuka på sin fritid är häpnadsväckande. Det skulle i så fall vara en företeelse som har spridit sig som en löpeld i hela landet. Rapporter om utmatad och nednött personal kommer från snart sagt alla landsting och kommuner i Sverige. Extraknäcker verkligen alla dessa personer?

Nä, Region Skåne, sanningen är den att den egna arbetsmiljön är dålig, den egna bemanningen låg och personalomsättningen hög. Detta är resultatet av åratal av ”effektiviseringar”, omorganisationer, toppstyrning och anställningsstopp. Trots detta väljer alltså Region Skåne att envist hålla fast vid att det är personalens alltför aktiva fritid som gör dem sjuka.

En bättre väg att gå är att lyssna på den egna personalen och införa hälsosamma arbetstider på arbetsplatserna. Att arbeta blandad dag/natt utan tillräcklig återhämtning är sjukdomsframkallande, det visar all modern forskning. Att sjukskrivningstalen bland Vårdförbundets medlemmar ökar är heller ingen hemlighet. Psykisk utmattningsdepression är den diagnos som ökar mest. Kan det verkligen bero på att allt fler har en allt mer hyperaktiv fritid?

Det verkar som om politiker och tjänstemän i regionen har blivit helt faktaresistenta. Inga forskningsresultat eller fakta biter. Det är alltid någon annans fel (i det är fallet är det tydligen personalens).

Det är dags för Region Skåne att dra upp huvudet ur sanden och lyssna på våra medlemmar!

Mats Runsten

Ordförande

Vårdförbundet avdelning Skåne

Rast, ja tack!

10 maj, 2016 av Per Bengtsson

När jag först fick uppdraget att starta upp Skånebloggen hade jag ambitionen att varva agitationen om rättvisa villkor, hållbar arbetsmiljö och korrekt värdering med att berätta om hur härliga våra yrken faktiskt är. Men det är svårt att just nu förklara varför våra yrken är så bra att jobba med. Krisen i Skånes sjukvård verkar fortfarande inte ha nått sin kulmen. Så dystert är det. Men jag ska försöka skriva om något annat. Inte om hur tjänstemän och politiker vägrar att inse vår modell för hälsosamma arbetstider skulle hjälpa vården på fot igen. Inte om hur viktigt det är att vår arbetsgivare arbetar för jämställda löner. Nä, idag tänker jag på något som vi själva faktiskt kan skaffa makt över.

Vi satt och pratade vid kaffebordet på avdelningskansliet i morse. Om hur jargongen är när vi tar emot studenter. De som går allt från termin ett till termin sex. Hur det var när jag kom första gången och om när jag själv hade student första gången. Det jag tänker på är det där med lunchrast.

För hur många känner igen sig när man säger till en student att ”här går vi och äter i mån av tid, men ni studenter ska såklart få rast efter fem timmar så ni orkar”. Jag tror jag har hört de här orden på varje arbetsplats jag praktiserat på. Och det måste vara runt tio stycken. Jag vet också att jag sagt det här själv till många studenter. Jag sa det för att jag inte visste bättre. Men också för att jag växt in i systemet. För när vi säger det här till de som senare ska bli våra kollegor så säger vi ju också att när ni har fått ut examen behöver ni ingen rast längre. Och jag tror att det här är en del till att så många lämnar yrket helt inom två år efter examen. För vi bränner ut oss på grund av de förväntningar vi tror att alla andra har på oss själva. Och här måste vi som kollektiv sätta stopp. Och kräva det som alla andra har.

En rast ska man ha efter fem timmar. Det står i arbetstidslagen. I lagen. Samma bok som det står att vi inte får mörda. Eller köra på vänster sida av vägen. Eller bränna röda stugor. Det finns inget undantag för sjuksköterskor.

Vissa kanske hellre grillar sin egen korv på rasten!

Det står inte heller att en rast är något där man ska springa ner till kiosken på bottenplan, köpa en korv, läsk och sedan springa upp igen för att det kanske ringer på en av mina salar. För i lagen står det exakt så här: ”Med raster förstås sådana avbrott i den dagliga arbetstiden under vilka arbetstagarna inte är skyldiga att stanna kvar på arbetsstället.” Och detta låter vi många gånger vara. Om vi skaffar oss en annan jargong sätter vi press på någon att se till att vi kan ta rast. En rast där vi går ut en runda. Eller går och sover.

Eller gör vad vi än vill. För vems är ansvaret? Ansvaret att ta rast är arbetsgivaren. Men så länge vi säger att vi inte behöver så kräver vi ju inte heller att ansvaret verkställs. Därför måste vi, hela kollektivet återigen bli bättre på att sätta krav. Vi ska ha det som alla andra på svensk arbetsmarknad har. Vi ska ha trettio minuters rast efter fem timmar!

Konsten att sälja sin arbetsmiljö!

1 april, 2016 av Mats Runsten

Nu har Region Skånes prislistor för extraarbete 2016 kommit! Det är som tidigare en läsning som kan få en att blunda ett par extra gånger för att vara säker på att man inte drömmer. Eller som får en att behöva kalla på hjälp för att hosta upp kaffet som men precis satt i halsen.

Ersättning per yrkeskategori och timme

Överläkare ————————————– 1 050 kr
Specialistläkare ———————————850 kr
Underläkare/ ST-läkare ———————– 575 kr
Specialistsjuksköterskor ———————–450 kr
Grundutbildade sjuksköterskor —————400 kr
Medicinska sekreterare ————————-350 kr
Undersköterskor ——————————–350 kr

En prislista för extraarbete under så kallade ”kösatsningar” i Region Skåne. En avdammad kvarleva från 1990-talet som någon måste snubblat över i arkivet.

”Prislistor” förresten, ord som för tanken till varor istället för människor. Kanske en omedveten (eller?) spegling av Region Skånes personalpolitik?

Hur som helst så tar Region Skåne tillfället i akt att pressa personalen lite extra under våren och sommaren i utbyte mot en liten slant. Trots att sjukskrivningstalen stiger för fjärde året i rad. Trots att det nästan är omöjligt att rekrytera ny personal. Trots att personalomsättningen är stor och att allt fler slutar av ren utmattning. Trots att vi i många fall redan är garanterade en högre ersättning för övertidsarbete i våra kollektivavtal.

Nå, låt oss då titta lite närmre på ”prislistan”. Varje yrkeskategori som omfattas är rankad enligt gammalt hierarkiskt mönster: överst finns ”Överläkare” och underst finns ”undersköterska”.

Överläkaren får 1050 kr/tim, Sjuksköterskan får 400 kr/tim och undersköterskan 350 kr/tim. Helt klart en markering från Region Skånes sida att man värderar sina medarbetare enligt ett tariffsystem baserat på ålderdomliga föreställningar om vem som gör vad i vården. De som frivilligt går med på att ta ett av dessa extra arbetspass på ledig dag får alltså en liten slant för besväret.

Det låter ju inte så tokigt? Eller……….?

Så här: Vare sig om man blir inbeordrad eller ställer upp frivilligt så är all arbetad tid utöver ordinarie arbetstidsmått att betrakta som övertid och ska bokföras som sådan. Nu ska man skilja på övertid ochersättning (för övertid). Allmän övertid får inte överstiga 200 timmar/år för den enskilt anställde enligt lag. Ersättning för övertidsarbetet är reglerat i kollektivavtal. Det står ingenting i lagen om någon ersättning för övertidsarbete, det är framförhandlat mellan parterna och inskrivet i kollektivavtal.

Varför arbeta övertid mot lägre ersättning än det som redan finns i våra kollektivavtal??

Om nu Region Skåne har ett behov av att de anställda arbetar övertid så kan man fråga sig varför vi ska ställa upp frivilligt och gå med på en lägre ersättning än om vi blir beordrade???

Prislistorna för sommaren är också ute. Erbjudandet gäller för de som avstår sina lagstadgade semesterveckor. Gör man det får man ett engångsbelopp och/eller ökad timlön. Och en rejäl engångsskatt! Frestande. Men när kan du då vara ledig istället? På höstlovet, julen, sportlovet eller påsken kanske? Beviljas sådan ledighet? Skulle inte tro det!

Region Skånes semesterskuld till våra medlemmar överstiger redan 300 miljoner kronor. När ska vi casha in de pengarna (läs ledigheten)? Eller är sparade semesterdagar kanske ”bra att ha? Ungefär som udda skruvar, gamla batterier eller omaka strumpor? Hur är det med timbanken? Ligger du plus där också? Kompsaldot?

Jämställda löner, hälsosamma arbetstider och en god portion förändrad personalpolitik är vad Region Skåne borde ägna sig åt. Men istället erbjuds vi dålig löneutveckling, rotationstjänstgöring, 2 helger av 5 (ett löfte arbetsgivaren inte lyckas hålla), utebliven semester och inte minst en extra slant om vi säljer arbetsmiljön. Yippie!

Och hur känns det förresten att få en pris satt på ditt huvud? Alla sjuksköterskor är alltså lika mycket värda. Är det verkligen så det ska vara? Vad hände med regionens kompetensstege? Hur rimmar detta med individuell och differentierad lönesättning?

AFS 2015:4 gäller från 31/3 2016. Hur passar all denna övertid och dessa prislistor in den?

Avgör själva genom att läsa den här.

Mats Runsten

Ordförande

Vårdförbundet avdelning Skåne

Inga nya arbetstidsavtal med Region Skåne!

9 mars, 2016 av Mats Runsten

Idag skriver Mats Runsten om de havererade förhandlingarna om hälsosamma arbetstider med Region Skåne

Varför tecknar inte Vårdförbundet de ”generösa” avtalsförslag som Region Skåne har erbjudit oss på bland annat intensivvårdsavdelningarna på förvaltningarna SUND och KRYH? Arbetsgivaren skyller i ett brev till sina medarbetare på Vårdförbundet och är som det heter, ”djupt bekymrade över personalens situation”

Låt mig bena upp problematiken:

Vårdförbundet tog i höstas initiativet till regionala förhandlingar kring hälsosamma arbetstider. Vårdförbundets yrkande löd ”nattarbete, oavsett anställningsform, ska åsättas en kvot på 1.4 per arbetad timma. Nattarbete avser samtliga timmar i ett arbetspass där minst tre timmar är förlagda mellan kl. 22-06.”

Detta yrkande är likalydande som det centrala yrkande Vårdförbundet framfört till Sveriges Kommuner och Landsting (SKL). Vårdförbundet yrkar på hälsosamma arbetstider för medlemmarna och återhämtning efter nattarbete.

Region Skåne avvisade våra yrkanden med följande motivering:

”Arbetsgivaren kan i nuläget inte tillmötesgå Vårdförbundets krav så som de har framställts då kunskap saknas om effekterna för att göra ett sådant åtagande med avseende på kostnader, tillgång på kompetens, verksamhetseffekter etc.”

”Vidare bedöms ett lokalt arbete med utgångspunkt från Vårdförbundets yrkande att riskera negativ påverkan på den centrala överenskommelse som träffats mellan centrala parter rörande frågan om arbetstidernas fortsatta hantering under avtalsperioden.”

De regionala förhandlingarna avslutades på Region Skånes begäran den 2/3 2016.

Veckan efter (8/3) önskade regionen förhandla arbetsplatsnära kollektivavtal om arbetstider. Vi avvisade dessa avtalsförslag med anledning av att de var för dåliga.

Värdet för våra medlemmar var inte ens nära vad Vårdförbundet betraktar som hälsosamma arbetstider. Dessutom önskade Region Skåne att införa så kallad ”Stand-by” tid och stora timbankssaldon.

Vi sa nej!

Fy vad ledsna de blev. Främst för att vi avvisade deras ”generösa” förslag, men jag tror framför allt att det var för att man inte fick äga medarbetarnas flexibilitet och tillgänglighet dygnet runt, året runt och därtill övertid i stora volymer. Vilket man fått om Vårdförbundet undertecknat avtalen!

Det generösa erbjudandet går ut på att OM (när) du jobbar en natt eller flera har du även sålt din själ, (nej fritid ska det vara) och sitter snällt hemma o väntar på att få jobba. ”Stand by ” tid va???

Detta erbjudande om tillgänglighet innebär att du själv betalar med det som vi ville skulle vara en hälsovinst. Nej, sådana avtal kan vi inte teckna, hur generösa de än verkar i munnen på regionens förhandlare. Om Region Skåne nu är så ”djupt bekymrade” över sin personal och dess situation så borde man kanske byta personalpolitik och inte skylla sitt vanstyre på Vårdförbundet.

Eller vad tycker ni?

Mats Runsten
Ordförande, Vårdförbundet avdelning Skåne

Om ditt lönesamtal. Just det. DITT lönesamtal.

10 februari, 2016 av Per Bengtsson

Jag hade ett inlägg för två veckor sedan om individuell lönesättning. Det var ganska långt. Men den här veckan ska jag hålla mig kort. Riktigt kort. Jag tycker att var och en som tar sig tid till att läsa min blogg i stället ska läsa den här skriften. För när du har gjort den så vet du mycket mer om hur du ska bete dig och vad du ska lyfta fram när du har lönesamtal med din chef. Så klicka på bilden och läs. Och ta till dig.

Behöver du mer motivation när du läser så kan du lyssna på två feta låtar som handlar om pengar. T ex Patti Smith. Eller AC/DC.

Tre åtgärder för att återställa ordningen

3 februari, 2016 av Per Bengtsson

Några inlägg på Facebook i veckan har dragit till sig stor uppmärksamhet. Det är Kvällspostens artiklar om vårdkrisen i Skåne och om att arbetsgivarens rekryteringsstrategi har misslyckats så totalt att kostnaden för att ta in externa bemanningsföretag skenar. Trots att det finns politiskt beslut på att man inte längre ska använda sig av just externa bemanningsföretag. Det är en lång väg från politiskt beslut till verkställande i praktiken, det är nog alla som är någorlunda insatt i samhällskunskap fullt införstådd i. Men när dessa kostnader de facto mer än dubbleras så är, för att vara shakespeariansk, något ruttet i regionen Skåne. Nu går inte detta inlägg ut på att göra ner någon annan, så vi går fort vidare till något mer konstruktivt. Nämligen vad måste Region Skåne göra för att ta sig ur träsket? Vi listade tre saker som Vårdförbundet kämpar för i ett av de nämnda facebookinläggen och nu ska vi reda ut vad de faktiskt innebär.

• Högre lön

Whaaaaaaat??? Skulle högre lön göra att fler söker sig till sjukvården? Japp. Precis. Och inte nog med det. Vi behöver en löneutveckling under hela vår yrkeskarriär som ger incitament för anställda att arbeta kvar. Löneutvecklingen ska inte bara vara ett generellt påslag, utan den ska också kopplas till yrkesuppgifter, vi ska inte göra samma saker när vi är nyfärdiga som när vi arbetat i tjugo år. Vår utbildning är baserad på teorin om ”från novis till expert” som innebär att vi har en utveckling i själva yrket. Och alla som har arbetat mer än ett halvår vet att vi gör fler saker då än när vi först släpps fria från universitetets varma famn. Det är den här kopplingen som varje arbetsgivare måste förstå, att vi utvecklas och tillför mer efter hand som vi arbetar. Den yrkesutvecklingen måste också följas av löneutveckling.

• Hälsosamma arbetstider

På de allra flesta anställningar inom slutenvården i Region Skåne finns inga andra anställningar än de som ger oss skyldighet att arbeta såväl dag som natt. Inga anställningsbevis innehåller en restriktion på schemateknik eller högre ersättningar för detta utöver de som står i arbetstidslagen och kollektivavtalet Allmänna Bestämmelser. Det finns alltså arbetsplatser där du arbetar blandat treskift för samma arbetstidsmått för de som bara arbetar dag, nämligen 38,5. Vi har lösningen, regionen har fått den redovisad och bör inse att det blir både billigare och bättre att låta varje arbetad timme på natten generera två femtedelar mer. Så att vi får betald återhämtning. Sänkt arbetstidsmått för nattarbete ger inte bara en högre rekryteringspotential utan också en mycket friskare personalstyrka. Många incitament för att kunna avbryta bemanningsföretagskarusellen alltså.

Som parentes till det här kan nämnas att förvaltningschefen för SUS i en artikel i Sydsvenskan säger att man ”lockar folk med att arbeta två av fem helger”. Om det går. För på många arbetsplatser behöver man jobba varannan ändå. Och det är minsann inte särskilt lockande med ens två av fem helger.

• Akademisk Specialisttjänstgöring

Sjuksköterskor med specialistutbildning kan helt enkelt mer än de som inte har det. Man påskyndar trappan i ”novis till expert” och spetsar in sig på ett område. Något av de områden som det faktiskt är brist på idag, barnmorskor, barnsjuksköterskor, operationssjuksköterskor, narkossjuksköterskor. Listan kan göras längre men vi nöjer oss med just dessa i den här texten (ber om ursäkt till alla er som inte fick plats). Vi vill att Region Skåne tecknar ett kollektivavtal med oss där arbetsgivaren ger full betalning för en studiemodell där teorin varvas med praktisk yrkesutföring. Inte helt olikt läkarnas ST-tjänstgöring. Det är en modell som försörjer regionen med läkare, så varför inte köra samma med oss.

Om förhandlingarna på de här tre områdena öppnas upp och blir konstruktiva, så skulle det visa att arbetsgivaren vill någonting med oss. Det visar att man vill ha en egen personalstyrka. Det visar att man vill någonting med framtidens sjukvård. Det skulle visa att sjukvården i Skåne äntligen skulle resa sig ur askan och bli det som så många pratat om i många år. En sjukvård i världsklass.

Dagen vi valde individuell lönesättning för att gynna kollektivet

27 januari, 2016 av Per Bengtsson

Så här års går en stor del av min tid åt till löneöverläggningar, lönediskussioner med förtroendevalda och coachning till medlemmar inför lönesamtal. Därför är det svårt för mig att tänka annat än lön. Så nu pratar vi lön. Jag kanske till och med får be att återkomma i ett senare inlägg om just lön. För jag tänkte ägna det här åt början i Vårdförbundets bok ”Från strid till strategi” som gavs ut 2007 med Annbritt Ryman som författare. Följande stycke utspelar sig nästan trettio år tillbaka.

Det är en råkall kväll i början av december 1986. I en aula på Södra Vallgatan i Helsingborg har flera hundra medlemmar samlats för att få information om det nya avtalet. Under hösten har en upprörd och ilsken medlemskår krävt och genomfört en drygt två veckor lång strejk för att sätta tryck bakom kravet på en höjning av genomsnittslönen till 11 500 kronor i månaden. Ett lönelyft med ca 30 procent! Ett krav som stora delar av omvärlden betraktar som fullständigt orealistiskt.
Stämningen i salen är spänd. Nu ska de få veta vad det blev. Har de nått sitt mål? Vad säger det nya avtalet? Ombudsmannen som fått i uppgift att informera om innehållet harklar sig och börjar sin redovisning men hinner knappt halvvägs innan hon blir avbruten av en medlem som reser sig tvärt och frågar rakt ut:
”Innebär det här att en sjuksköterska i Ystad kan få en annan lön än en sjuksköterska i Helsingborg?
Frågan höjer temperaturen i salen ytterligare och innan ombudsmannen hunnit svara träder den lokala sektionsordföranden emellan för att lugna stämningen och svarar:
”Nej!”
Men ombudsmannen som vet att detta är fel, svarar:
”Ja!”
Efter dessa, minst sagt, förvirrande svar går mötet överstyr och upplöses i besvikelse, ilska och uppgivenhet. Resultatet hade endast blivit 9,5 % av de 30 % man begärt! Vad hade man strejkat för?
Efter mötet, utanför aulan och i bilar på parkeringsplatsen, samlas man för att ge utlopp för sina upprörda känslor. Det tar många timmar för ombudsmannen att gå runt och förklara vad avatlet egentligen innebär. Inte ens de förtroendevalda förstår vad det är de varit med och sagt ja till.

Längre ner i bokens första kapitel berättas det hur löneutveckling blev därefter. Det blev segt. Det var inte heller så att individuell lönesättning implementerades i verkligheten direkt. Men när det väl började rulla, så slog vi rekord. Mellan 1995 och 2005 hade Vårdförbundets medlemmar en genomsnittlig löneutveckling på 58 %.

Anledningarna till detta är omtvistade. Omtvistat är det också i medlemskåren om individuell lönesättning är det bästa. Men siffrorna talar ett tydligt språk. Vi vet också att det finns en struktur i Sverige som gör att kvinnor tjänar mindre i lön än män. Och att kvinnligt dominerade yrken värderas lägre än manligt dominerade yrkesgrupper.
Vi ser alltså att med individuell lönesättning får kollektivet mer pengar än om vi haft kollektiv lönesättning. Och att kollektivet blir högre avlönat är målet med löneavtal. Därför ska röntgensjuksköterskor, biomedicinska Analytiker, barnmorskor och sjuksköterskor att lönesättas individuellt.

Jag vill som avslutning citera Eva Fernvall, f d förbundsordförande:

”Så länge vi inte blir bedömda som individer kommer vi alltid att vara diskriminerade som grupp”

Framåt, framåt, framåt

13 januari, 2016 av Per Bengtsson

Då har vi tagit farväl av 2015. Vårdförbundet börjar 2016 med ett gäng nyheter men också några gammelheter. 2015 var ett år med mycket mörker. Jag hoppas att 2016 blir bättre. Jag hoppas att var och en tar sitt ansvar för att göra världen ett roligare ställe att leva i.
Och för att prata om något helt annat, så tänker jag lista något av det som är aktuellt för oss i avdelning Skåne under 2016.
Vårdförbundet centraliserar utbildningarna för förtroendevalda. En nationell utbildningsgrupp har skapat ett nytt koncept för att likrikta alla utbildningar för Vårdförbundets förtroendevalda i hela Sverige. Vi skåningar slår ihop oss med grannavdelningarna Halland, Kronoberg och Blekinge, och tillsammans ska vi utbilda förtroendevalda från de fyra avdelningarna. Huvuddelen av utbildningarna kommer fortfarande att förläggas vid kansliet i Malmö, så ta det lugnt, alla ni som blev rädda för att dagspendla till Varberg.

Avdelningsstyrelsen i Skåne gör en rejäl satsning på att komma ut och träffa medlemmar i våra 33 kommuner. Vi tänker hålla lunchmöten i förhoppningsvis alla kommuner, där medlemmar kan komma för att prata med oss om sina rättigheter, om sin profession, om vår politik eller vad ni nu vill prata om. Vi ska också försöka komma ut till de större privata arbetsgivarna för att träffa medlemmar där.

Vi gör också ett reform kring skyddsombudens dag. Där vi tidigare har stått och mer eller mindre föreläst, ändrar vi nu bilden till att förtroendevalda på arbetsplatsen berättar för oss hur Vårdförbundet ska nå sina mål. Vi vill att det blir ett forum med dialog och engagemang. Mindre kateder, mer ”runda-bord”. Du som är skyddsombud kommer att märka skillnaden redan nästa vecka då vi kickar igång den 18/1 i Helsingborg.

Och nu kommer vi till det centrala avtalet med SKL, till huvudöverenskommelsen: Vi startar året med samma löneavtal som vi haft sedan 2011. Så för ledamöterna i avdelningsstyrelsen är det just nu centrala löneöverläggningar med alla våra huvudmän som fyller kalendrarna. Sedan kommer huvudskyddsombuden att ha på sina nivåer. Sen kommer den som ju i högst grad påverkar just dig som medlem, nämligen den som sker på arbetsplatsen med den närmst förtroendevalde. Och även om vi nu fått löften om hälsosamma arbetstider är det upp till bevis för våra arbetsgivare. Vill man ha personal med kompetens på sina arbetsplatser så måste vi få se satsningar. Vi behöver se politiken välja att skjuta över pengarna till Vårdförbundets yrkesgrupper. Vi behöver se tjänstemän erkänna bristen på rätt kompetens och insikten av att satsa medel för att åtgärda. Vi behöver se ett klimat där enhets- och verksamhetschefer får gehör för sina analyser av verksamheterna. Ett klimat där de har mandat att förändra och förbättra.

Och då hoppas vi att kommer steget närmre att en dag kunna säga: Nu är vi i hamn. Nu har våra medlemmar rättvisa villkor. Nu är våra medlemmar rätt avlönade.

Don’t let the bells end

22 december, 2015 av Per Bengtsson

När julefriden börjar sänka sig runt mig, kansliet och förbundet vill jag äntligen få tid att sväva ut mina rader av information, politik och retorik. För de senaste två månaderna har blivit på ett sådant sätt att den här bloggen fick stå tillbaks till förmån för annat arbete. Arbete i form av planering inför nästa år, introducering av nya förtroendevalda, möten med medlemmar på arbetsplatser och lobbande av Vårdförbundets politik mot företrädare för arbetsgivaren har tagit mycket tid.

Men vi går tillbaka till det här med julefrid. För vården stannar inte på julafton. Ambulanserna kör, akutmottagningarna står till förfogande, analyserna på labben rullar, patienter på avdelningarna lever och avlider, barn föds, CT-apparaturen snurrar unt so weiter.

För att just runt den här tiden får vi många namn. Vi kallas änglar, hjältar, knägångare och samariter. Dessa namn får vi i tacksamhetens tecken. Vi avstår julfirande för kallet. För samhället. För världen. För tiden.

Men vi är ju inte något av det där. Vi är människor. Vi är som alla andra. Vi gör ett uppdrag. Och vi har ett arbete som inte kan stå stilla för att almanackan blinkar rött. Vi får betalt för det. Och ska ha mer betalt eftersom vi borde vara högre värderade.

Vårdförbundets medlem är en medmänniska. En som är glad över sitt yrke. En med yrkesetisk kod som så många andra. En som blir förbannad vid orättvis behandling. En som berörs av livsöden. En humanist. Precis som alla andra. Vissa vill fira jul. Någon vill inte. Några vill dricka sprit på nyårsafton. En annan vill inte. Vi är individer och människor. Och en del av samhället. Och ska värderas på samma sätt som resten av samhället.

Värderas efter kunskap, kompetens och ansvar.
Våra villkor ska vara rättvisa.

Och nu önskar jag er alla GOD JUL på hårdrocksvis i falsett!

Och här är min favoritjulsång:

Om hälsosamma arbetstider i Skåne

16 oktober, 2015 av Per Bengtsson

Arbetstidsparagraferna i vårt kollektivavtal med Sveriges Kommuner och Landsting, Allmänna Bestämmelser, AB, är 40 år gamla och speglar inte den moderna vårdens krav på arbetstider och återhämtning. På den tiden beslutades det om vad som är kontinuerligt treskift med ett underlag som beskrev att sjukvården stod stilla på natten och patienterna sov. 2015 års sjukvård ser väldigt annorlunda ut. Men våra villkor är de samma som när AB skrevs.

Nu är det dags att våra medlemmar får det som alla andra på arbetsmarknaden har.

Vårdförbundet har länge fört en kamp för ändringar av paragraferna i AB men fått höra av Sveriges Kommuner och Landsting att det inte är en central förhandlingsfråga utan en lokal. Därför förhandlar vi nu med Region Skåne, och var och en av de 33 kommunerna i vårt område.Våra yrkanden om nattarbetstid är absoluta och kan inte kohandlas bort i lokala förhandlingar.

Det är dags att Vårdförbundets medlemmar får det som andra yrkesgrupper redan har!

Region Skåne visar intresse för vårt yrkande och vill fortsätta att förhandla frågan. Vårdförbundet anser att parterna måste skriva en avsiktsförklaring om hur vi ska gå vidare med förhandlingarna. Vi vill med andra ord inte bara snacka, vi vill ha verkstad också.

Resultatet av vårt senaste möte, den 15/10, var positivt. Region Skåne säger sig vara beredda att gå oss till mötes med en partsgemensam avsiktsförklaring. Vilket i klartext betyder att parterna i skrift visar en seriös avsikt att förhandla fram ett avtal om hälsosamma arbetstider. Ett regionalt övergripande avtal om reglering av nattarbetstid ska vara undertecknat och klart senast 31/3 2016. Det är den yttersta bortre gränsen för hur länge Vårdförbundet kan förhandla med Region Skåne i frågan.

För nu ska Vårdförbundets medlemmar få det som andra yrkesgrupper har!

Nästa sida »