Örebrobloggen

  • Om Vårdförbundet
  • Om bloggen
    • Kommentarspolicy
  • Vårdförbundetbloggen
Örebrobloggen

Vårdförbundet avdelning Örebro

Föda barn i Finland, opereras i Moskva och kolla blodtrycket i Norge

14 mars, 2017 av Åsa Mörner

Man kan tro att det nya modeordet är ”vårdplatsbrist”. Men vad innebär ordet egentligen? Verkligheten handlar inte om att det försvunnit platser för vårdbehövande. Verkligheten handlar om att det inte finns rätt kompetens att vårda de vårdbehövande. Verkligheten ÄR att det inte finns tillräckligt goda villkor för att kunna attrahera exempelvis sjuksköterskor och barnmorskor att vare sig utbilda sig eller stanna kvar på arbetsplatsen. Eller ens i yrkesprofessionen.

Varför stänger en välfungerande enhet som avd Q i Karlskoga under sommaren? Jo, därför att det inte finns tillräckligt med barnmorskor. Varför vårdas den höftopererade patienten på urologen? Därför att det inte finns tillräckligt bra villkor för att bemanna befintliga vårdavdelningar med sjuksköterskor. Varför förskjuts livsnödvändiga operationer? Därför att det inte finns specialistutbildade sjuksköterskor som kan söva och operera. Därför plockas patienter runt som plockepinn, trots att vården som krävs är alltmer högspecialiserad. Istället äventyras patientens hälsa och risken för vårdskador ökar markant.

I DN debatt skriker representanter från Cancerfonden ut sin frustration om att den akuta personalbristen får allvarliga konsekvenser för både patienter och personal. På Akademiska sjukhuset i Uppsala rapporteras om ”platsbrist” på neonatalkliniken, vilket kan orsaka att fler kan tvingas föda barn i Finland i sommar (i Finland???). ”Platsbristen” handlar, återigen, inte om brist på sängar, teknisk vårdutrustning eller mediciner, utan om att det är så stor brist på specialistutbildade sjuksköterskor så att man helt enkelt inte kan hålla alla befintliga platser öppna.

Runt om i landet stängs hela avdelningar pga brist på sjuksköterskor. Operationer och avancerade behandlingar förskjuts och orsakar onödigt lidande, både fysiskt och psykiskt. Tydligen får man dessutom välja mellan att föda barn i bilen eller i angränsande grannländer. Svensk sjukvård har en alldeles för liten kostym för att kunna bemöta befolkningens vårdbehov. Det är verkligen ingen nyhet längre.

Arbetsgivare och politiker brukar prata om att det finns ”utmaningar” i vården (dvs akut personalbrist, ökning av vårdskador och en befolkning som kräver högspecialiserad vård i allt större utsträckning). Att kalla det för ”utmaning” är direkt löjeväckande och låter mer som en diskussion kring en ny låt med Orsa Spelmän som försöker ta sig in på Svensktoppen.

Och det är bara ett smakprov av vad som väntar. Statistik från Statistiska centralbyrån visar att över 11 000 specialistsjuksköterskor kommer att saknas om tio år. Om 20 år kommer vården att sakna 14 800 specialistsjuksköterskor, 2 300 biomedicinska analytiker och 1 700 barnmorskor. Vad ska vi döpa om bristen på villkor till då? Kanske dags att flytta all vård ”någon annanstans”; föda barn i Finland, opereras i Moskva och kolla blodtrycket i Norge?

Varför är det så förbannat svårt att tillgodose undervärderade professioner med goda villkor? Hur långt ska det få gå?

Åsa Mörner, frustrerad.

Dela vidare:

  • Facebook
  • Twitter
  • Google
  • E-post
  • Mer
  • Tumblr
  • Pinterest
  • Reddit
  • LinkedIn

Arkiverad under: Arbetsmiljö, Genus, Information, Patientsäkerhet, Politik, Profession, samhällsfara, Villkor Taggad som: arbetsgivare, Arbetsmiljö, Arbetstider, Barnmorska, Biomedicinska analytiker, fackförbund, genus, lön, politik, profession, Röntgensjuksköterska, sjuksköterska, Specialistsjuksköterska, stängda vårdplatser, värdering, Vårdförbundet, vårdpersonal, vårdplatsbrist, Villkor

Högspecialiserad vård utan specialister

26 november, 2015 av Åsa Mörner

eye-766166_1280Operationsdagen; du rullas in i operationssalen och väntar på narkos och den sedan länge planerade operationen som kommer att förbättra ditt liv. Du förväntar dig att bli sövd av en anestesisjuksköterska och opererad av en kirurg. Eller går det lika bra med en sjuksköterska utan specialistutbildning inom anestesi? Det är ju ändå en sjuksköterska. Och läkare som läkare väl? Borde funka med en allmänläkare?

Nej, självklart inte. Vi förväntar oss att de som arbetar på operation har en särskild utbildning för just det de håller på med. Lika självklart som att det är en barnmorska som förlöser dig eller hur?
Varför är det inte så när det gäller den du möter på en vårdcentral. Visst borde det vara självklart att det är just en distriktssköterska; lika självklart som att den som vårdar ditt barn är barnsjuksköterska. För att inte tala om psykiatri, det borde väl ändå kräva specialistkompetens?

Med tanke på hur specialiserad vården är så borde det väl vara självklart att professionen du möter har motsvarande specialisering. Men synen på omvårdnad följer inte nutidens högspecialisering inom hälso- och sjukvård. Den är gammal och förlegad. Varför krävs det inte att den som vårdar våra multisjuka äldre har specialistutbildning inom just vård av äldre?
För att effektivisera och skapa trygghet och säkerhet inom vården krävs en investering
Den insats som krävs initialt betalas tillbaka i mångfald i form av en säkrare vård med färre vårdskador.
Om vi inte förändar synen på specialistutbildade så kommer det kanske snart inte att finnas några. Är vi beredda på att ta konsekvensen av det? 

/Åsa Mörner

Dela vidare:

  • Facebook
  • Twitter
  • Google
  • E-post
  • Mer
  • Tumblr
  • Pinterest
  • Reddit
  • LinkedIn

Arkiverad under: Patientsäkerhet, Profession, Villkor Taggad som: Anestesisjuksköterska, Barnmorska, barnsjuksköterska, distriktssköterska, geriatrisk specialistutbildning, kompetens, Patientsäkerhet, profession, psykiatrisjuksköterska, sjuksköterska, Specialistsjuksköterska, värdering, Villkor

Hjärtstopp och öppna bröstkorgar

18 augusti, 2015 av Gästbloggare

AkutvårdSom sjuksköterska finns det flera olika specialistutbildningar att läsa. För 10 år sedan bestämde jag mig för att läsa vidare till specialistsjuksköterska inom intensivvård. Redan på gymnasiet hade jag bestämda planer på att bli anestesisjuksköterska.

Jag ändrade mig dock, ett val som jag idag inte ångrar!

 

Varför valde jag då att jobba inom intensivvården? Ja säg det, men visst är en del att jag gillar akutsjukvård. Är det då som Cityakuten med hjärtstopp, öppna bröstkorgar och akut sjuka patienter dagarna i enda? Svaret är så klart nej. Jag vårdar patienter i alla ålderskategorier med alla tänkbara sjukdomstillstånd. Mina patienter är en blandning  från postoperativa patienter, till det lilla barnet med RS-virus, den gamla damen med lågt natrium till den kritiskt sjuka sepsispatienten eller trafikolyckan mm mm.  Relativt ofta ”vårdar” vi oroliga och ledsna anhöriga lika mycket som patienten. Då man inom intensivvården alltid finns på salen hos patienten har man ofta anhöriga nära inpå sig när man jobbar ibland alla tider på dygnet. En stor gemensam nämnare för många av mina patienter är att de är helt utelämnade och beroende av mig och mina kollegors hjälp för att överleva.  Många patienter måste ha hjälp med ALLT från att kunna andas till att hålla ett blodtryck till att borsta tänderna och vända sig. Detta är ett gigantiskt förtroende som vi ska vårda väl!

Precis som inom resten av sjukvården är även intensivvården många gånger underbemannad och stressig där man inte kan gå på toaletten eller ta rast när man behöver. Våra kära politiker som bestämmer över hur mycket resurser vi ska ha i HELA vården skulle även jag som många andra vilja ta i örat. Dessa politiker har tydligen inte behövt sjukvårdens hjälp- eller kanske köper de sig privat vård med förtur!?. Undrar dock om det finns någon privat intensivvårdsavdelning att köpa vård på i Sverige eller om även de och deras anhöriga får passa in sig i ledet och ta den vård som erbjuds om de skulle behöva intensivvård? Har de någon blekaste aning om vilka resurser som FINNS och vad som skulle BEHÖVAS i HELA vårdkedjan. Vet de hur mycket personal det går åt till att mobilisera en intensivvårdspatient, och hur många personal vi är på hela avdelningen? Vet de om att postop inte är öppet 7/24 och att dessa patienter ska rymmas på IVA när postop är stängt? Vet de om vad som krävs för att vårda ett litet barn i respirator? Vet de hur vi gör för att gå till röntgen med en svårt sjuk patient? Hur kan man tex påstå att patientsäkerheten inte är hotad när intensivvårdspatienter måste flyttas runt mellan olika sjukhus och län för att kunna få intensivvård?!  

Att i ett yrke komma så nära döden och livet är fascinerande, men samtidigt psykiskt påfrestande. Att under samma arbetspass ibland träffa patienter som avlider, ta emot ett dåligt barn eller en patient som ”bara” behöver hjälp med att korrigera sina elektrolyter. I mitt yrke kan jag ofta se omedelbar effekt av mina åtgärder vilket är oerhört häftigt. Vi kan följa patienterna under lupp och ofta genast se om vår givna behandling hjälper.  När man är mitt uppe i det så känns det som vilket jobb som helst, men tänker man på det så är det så klart rent ut sagt skithäftigt =) . Visst kan det kännas hopplöst ibland, men när den svårt sjuke patienten kommer gående tillbaka och hälsar på- finns det något bättre kvitto på det vi gjort? 

 

Kan man vara stolt över sin titel och sin profession när vården ser ut som den gör idag?-Ja trots att vi alla sliter i alla hörn och kanter, så hoppas jag att vi alla är stolta över vårt yrkesval.

 

Jag hoppas verkligen att  alla kollegor inom vården haft eller fortfarande har en skön semester som jag hoppas ni plockat ut!

 

Lotta Swenson  leg. Sjuksköterska med specialistutbildning inom intensivvård

 

Dela vidare:

  • Facebook
  • Twitter
  • Google
  • E-post
  • Mer
  • Tumblr
  • Pinterest
  • Reddit
  • LinkedIn

Arkiverad under: Arbetsmiljö, Information, Patientsäkerhet, Politik, Profession, Utbildning, Villkor Taggad som: Akutsjukhus, Akutsjukvård, Anestesisjuksköterska, arbetsgivare, Arbetsmiljö, Arbetstider, Intensivvård, intensivvårdssjuksköterska, kloka ord, kompetens, livet, motivation, Patientsäkerhet, politik, profession, sjuksköterska, Specialistsjuksköterska, vård, värdering, Villkor

Och tjänsten går till …

30 januari, 2015 av Ann-Sofie Gustavsson

Att söka nytt jobb handlar, enligt mig, om att vilja utvecklas, om att våga, att utmana sig själv och att se framåt. I en platsannons efterfrågas ofta både behörighet, erfarenhet och kompetens! Så om du söker en tjänst och inte blir erbjuden jobbet, eller kanske inte ens blir kallad till intervju är du värd en rimlig förklaring. För att veta vad du saknar, vad du kan göra annorlunda nästa gång. Mina kollegor förstår om det finns andra som är mer lämpade för en tjänst, även när det är ett jobb de gärna vill ha. Det är bara att acceptera. Och jag trodde att alla chefer ville anställa den som är mest kompetent för ett jobb. Men min värld stämmer tydligen INTE alls med verkligheten.

Här kommer de 3 sämsta förklaringarna varför du INTE erbjuds en tjänst. (Det handlar om samma ”företag” och det gäller specialistutbildade sjuksköterskor). sjukhus

På tredje plats:
”Vi har redan så många från din gamla klinik som arbetar här”

På andra plats:
”Du är inte aktuellt eftersom det finnas andra som kan börja redan nästa vecka”

På första plats:
”Du är inte aktuell för du har med dig för hög lön”

Inget om kompetens, erfarenhet eller behörighet.

Det är verkligheten!

Ann-Sofie Gustavsson
vice ordförande vårdförbundet avdelning Örebro

 

Dags att tänka om!

Dela vidare:

  • Facebook
  • Twitter
  • Google
  • E-post
  • Mer
  • Tumblr
  • Pinterest
  • Reddit
  • LinkedIn

Arkiverad under: Profession Taggad som: Erfarenhet, kompetens, Ledarskap, lön, Specialistsjuksköterska, Vårdförbundet

Beredskapens vara eller icke vara, det är frågan?

4 februari, 2014 av Ann-Sofie Gustavsson

Att prata om beredskap är lika laddat som att prata politik och religion. Beredskapens vara eller icke vara får den mest sansade person att skrika på en APT.

Att ha beredskap innebär att du står till arbetsgivarens förfogande, utanför arbetsplatsen beredd att åka och arbeta. Beredskap faller utanför den ordinarie arbetstiden då den inte räknas som arbetstid enligt lag. I våra kollektivavtal  står att ”jour och beredskap bör förekomma endast i den omfattning, som är absolut nödvändig”.  Det är därför märkligt att beredskap i vården inte alls handlar om ”krig och katastrofläge”.  Att ha beredskap handlar istället om vem som stannar kvar efter ordinarie arbetstid. Som en turordningslista för övertidsarbete. Och när verksamheter förändras diskuteras ofta ett eventuellt beredskapsinförande som en bemanningsstrategi.

Det finns arbetsplatser där beredskap används som det är tänkt, dvs. till oförutsedda händelser. Det är bra! Så finns det arbetsplatser som enligt mig är helt olämpliga för beredskap. Där används beredskap till ”regelbundet oförutsedda händelser”. Billigare och enklare än att anställa …

Under större delen av mitt arbetsliv har jag levt med beredskap. Jag har upplevt fördelar och nackdelar. Sett charmen och nyttan. Upplevt sociala inskränkningar och arbetstidsproblematik. Varit sjukligt trött efter extremt långa arbetspass, arbetat mycket övertid. Känt nyhetens behag av att ha beredskap, och känt nyhetens behag förändrats till en belastnings och tvångskänsla. Insett att ”ha beredskap” är extremt underbetalt och nästintill jämförbart med ideelt arbete.

Så – beredskapens vara eller icke vara, det är frågan… _-45.JPG1
Hur ska beredskap användas i vården?

Vad tycker du?

Ann-Sofie Gustavsson
Vice ordf Vårdförbundet avd Örebro
med vana att arbeta med beredskap

 

 

 

 

Dela vidare:

  • Facebook
  • Twitter
  • Google
  • E-post
  • Mer
  • Tumblr
  • Pinterest
  • Reddit
  • LinkedIn

Arkiverad under: Arbetsmiljö, Arbetstid Taggad som: Beredskap, kollektivavtal, Schema, Specialistsjuksköterska, Vårdförbundet

Avdelningsstyrelsen bloggar i Örebrobloggen

Sök

Senaste inläggen

  • Bara jobba helger?
  • Flex är till för frisörbesök, övertid är till för vård!
  • Grattis alla biomedicinska analytiker
  • Tankar om tid
  • Beredskap smyger sig på i många olika skepnader!

Bloggat om

Akutsjukhus Akutsjukvård Anestesisjuksköterska arbetsgivare Arbetsmiljö Arbetstider Barnmorska Biomedicinska analytiker Bloggkalender chef fackförbund förhandling genus Gå en dag i mina skor Hälsa ingångslöner inställning Jul jämställdhet kloka ord kompetens livet livspussel lön motivation Ohälsa Patientsäkerhet politik profession Röntgensjuksköterska semester sjuksköterska sommar Studenter utbildning val 2014 Varför ska jag vara med i Vårdförbundet? Villkor värdering vård Vårdförbundet vårdkris vårdpersonal vårdskada Örebro kommun

Arkiv

Facebook

RSS Nyheter från avd Örebro

  • Kort rapport från pensionsinformationen
  • Inbjudan till förtroendevaldaträffar i maj
  • Sjuksköterskedagen - vem vill du hylla?
  • Inbjudan till biokväll med filmen Lady Bird
  • Barnmorskedagen - vem vill du hylla?

Följ oss på Instagram

No images found!
Try some other hashtag or username

Bloggar

  • Barnmorskebloggen
  • Biomedicinska analytikerbloggen
  • Hallandsbloggen
  • Örebrobloggen
  • Röntgensjuksköterskebloggen
  • Studentbloggen
  • Västbloggen

Länklista

  • Vårdfokus
  • Vårdförbundet avd Örebros webbplats
  • Vårdförbundets webbplats

Inloggning för redaktörer

Logga in

rss

  • RSS - Inlägg
  • RSS - Kommentarer
Footer logo

Vårdförbundet består av runt 114 000 barnmorskor, biomedicinska analytiker, röntgensjuksköterskor och sjuksköterskor. Tillsammans utvecklar vi vården och gör den säker. Tillsammans arbetar vi för ett hållbart yrkesliv och bra villkor.

loading Avbryt
Ditt meddelande skickades inte - kontrollera din e-postadress!
E-postkontroll misslyckades, försök igen
Tyvärr, din blogg kan inte dela inlägg via e-post.