Örebrobloggen

Örebrobloggen

Vårdförbundet avdelning Örebro

En av lösningarna på vårdens utmaningar stavas personcentrerad vård

av Lämna en kommentar

Hälso- och sjukvården har stora utmaningar. Utmaningarna handlar, bland annat om svårigheterna i att korta vårdköer, hålla vårdplatser öppna, bemanna en allt mer avancerad hemsjukvård och erbjuda en jämlik vård. När det flesta av dessa utmaningar kokas ner hittas problematiken vid att det råder brist på vårdpersonal. För att råda bot på det finns en rad förslag från Vårdförbundet. En av de viktigaste stavas personcentrerad vård.

Det är svårt att rekrytera personal så att vårdplatser kan hålla öppna, det är svårt att hitta personal som kan bemanna hemsjukvården men det är också svårt att behålla den personal som redan finns inne i verksamheterna.

Vårdförbundet är ett yrkes- och professionsförbund som engagerar sjuksköterskor, barnmorskor, biomedicinska analytiker, röntgensjuksköterskor samt chefer, ledare, studenter, lärare och forskare inom dessa professioner. Sammantaget har Vårdförbundet ungefär 114 000 medlemmar i hela Sverige och cirka 4600 här i vårt närområde.

Vårdförbundet är sjukvårdens största fackförbund och arbetsgivare lyssnar ofta på våra argument och idéer. Vårdförbundet har många förslag på lösningar på vårdens utmaningar där AST, modernare arbetstider, bättre yrkesintroduktion med handledning, digitalisering och större karriärmöjligheter är några.

Vid första anblicken ser det ut som om att alla dessa förslag förutsätter stora ekonomiska satsningar. Och alla vet att de ekonomiska förutsättningarna för vårdens arbetsgivare inte är bottenlösa.

Men tittar vi lite närmare på förslagen blir det tydligt att det är billigare att ha fast personal jämfört med att ha personal som arbetar övertid. Det blir alltså en vinst i att ha fler personal jämfört med färre.

Så det finns en vinst i att satsa för att behålla och rekrytera våra yrkesgrupper.

Vi vet också, genom forskningen RN4CAST, att patientsäkerheten sjunker när det blir färre sjuksköterskor. En sämre patientsäkerhet leder till fler vårddygn och färre vårdplatser vilket leder till ökade kostander och mindre intäkter.

Så även ur den synvinkeln är det en vinst att satsa för att behålla och rekrytera våra yrkesgrupper.

Men det finns ett förslag som trumfar ut de andra. Den om den personcentrerade vården.

Personcentrerad vård innebär att fokus flyttas från organisation till person, från sjukdom till hälsa, från hierarkier till teamarbete, från insatsuppdelad- till sammanhållen vård, från ekonomisk styrning till styrning för jämlik hälsa.

Personcentrerad vård handlar alltså om att gå från att se patienten och dess sjukdom till att se personen bakom patienten och ta till vara på den personens resurser och förmågor. Att involvera personen i sin egen vård jämfört med att endast ge vård till patienten.

Vården behöver ställa om. Från stuprörsliknande sjukvård där varje specialitet tar hand om sitt egna och där patienterna skickas mellan olika vårdinstanser till en vård som byter perspektiv och fokuserar på personen.

Det finns redan idag goda exempel. Tittar vi mot Region Örebro län nämndes personcentrerad vård så sent som den 11 september av en sjuksköterska på Geriatriska kliniken som intervjuades av Nerikes Allehanda gällande vilka frågor som politikerna bör lyssna till inför valet nästa år.

Personcentrerad vård fungerar och det ger dessutom klirr i kassan för de arbetsgivare som vågar satsa på det förslaget.

Här kommer några resultat:

Positiv effekt för personer med demenssjukdom – efter införandet av personcentrerad omsorg beskrevs en bättre atmosfär på boendet och mindre stress hos personalen (Edvardsson D et al, 2014)

Bättre resultat vid akut kranskärlssjukdom – Personcentrerat synsätt ger nästan 2,7 gånger större chans till förbättring hos patienter som drabbats av akut kranskärlssjukdom (Fors et al. 2015)

Kortare vårdtider, minskade kostander och högre kvalitet vid kronisk hjärtsvikt – Med ett personcentrerat förhållningssätt kortades tiden på sjukhus med 30 %, vilket innebar signifikant minskade kostander för slutenvården (Ekman et al 2012 och Hansson et al 2015)

Högre livskvalitet vid palliativ vård – Signifikant högre livskvalitet med personcentrerad vård jämfört med kontrollgruppen (Brännström och Boman 2014)

Högre kvalitet och lägre kostander vid kronisk inflammatorisk artrit – En kostnadsjämförande studie som visar att personcentrerad vård gjorde att resurserna i vården användes mer effektivt (Larsson et al 2014)

Lägre kostnader och högre livskvalitet för personer med höftledsfrakturer – Antalet vårddagar reducerades med 50 %. Antalet trycksår minskade signifikant och vårdkostnaderna minskade med 40 % (Olsson et al 2009)

Bättre livskvalitet för personer med psykisk ohälsa i öppenvården – Ökat välbefinnande och förbättrad känsla av sammanhang vid personcentrerad vård jämfört med traditionell vård (Arvidsson T, Marklund B, Taft C 2013).

Vårdförbundets idé om Personcentrad vård har anammat av Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) som tagit beslut om att driva frågan. Också regeringen beskriver vikten av ett personcentrerat förhållningssätt även om de använder ordet patientcentrerad istället. Regeringen beskriver dock i ett betänkande att de väljer att använda ordet patientcentrerad men att det är samma sak som personcentrerad.

Och oavsett vilket ord som används så är innebörden att vården behöver ställa om och involvera sina patienter på ett mer tydligt sätt.

Flytta fokus från patient till person. Det ger goda resultat – för patienterna, personerna, de anställda OCH för arbetsgivarnas ekonomi.

 

Marcus Folkö Müntzing
Förtroendevald/Huvudskyddsombud
Vice ordförande Vårdförbundet avdelning Örebro

Man vet aldrig vad som väntar..

av Lämna en kommentar

 

Går med spända steg mot sidoingång till ambulansens garage.

Min kollega på vårdförbundet som jobbar kliniskt under sommaren som ambulanssjukskötare går bredvid och berättar för mig om förmiddagens uttryckningar. Jag har blivit inbjuden att få följa med en eftermiddag under ett arbetspass och min puls och mina förväntningar på vad som kan komma att hända är höga. ”Du skulle ha varit med nu på förmiddagen” säger min kollega när vi går in för att välja ut vilken storlek på arbetskläder som skulle passa mig. ”Vi hade jättemycket utryckningar, vi har knappt hunnit samla oss” fortsätter han och min puls ökar ytterligare.

Till vardags jobbar jag som administratör på Vårdförbundets kontor i Örebro. Jobbar mycket med papper och sitter framför datorn större delen utav mina dagar, så att få möjligheten att testa på ett yrke som detta var något helt nytt och främmande för mig.

Efter jag hoppat i rätt utstyrsel för dagen går vi in för att ta oss en kopp kaffe men det dröjer inte länge innan larmet börjar ljuda och jag får förklarat för mig att nu gäller det, vi skall åka på vår första utryckning. Det visar sig vara ett prio 1 larm som rör ett diabetesfall i Nora. Vi skuttar in i bilen, jag får sitta bak för att de två kollegorna skall kunna hjälpas åt för att hitta fram och innan vi far iväg vänder sig min kollega till mig och säger: ”nu kommer det att gå fort”.

Spänd sitter jag nu där bak och går igenom olika scenarion om vad jag kan komma att möta när vi kommer fram.
Hur mår patienten? Kommer vi komma dit i tid? Vad ska jag göra när vi kommer fram? Hur kommer jag reagera? Samtidigt susar vi förbi bil efter bil utanför det lilla fönstret och man får nästan hålla i sig så att man inte far runt likt en kula i ett flipperspel. Nu är adrenalinet på max.

Jag tänker självklart inte gå in på detaljer, men allt gick bra när vi kom fram och patienten blev bra tillslut. Efter det släppte pulsen, det blev dags för att hastigt inta lite mat för att sedan ställa om sig igen inför nästa utryckning. Larmet kom, samma puls, samma tankar och det var bara att ge sig av.

 

Kajsa Detlofsson
Adminitratör
Vårdförbundet avdelning Örebro

”Nya sjuksköterskor kan ingenting nuförtiden”

av Lämna en kommentar

I dagarna fyller förväntansfulla studenter korridorer och föreläsningssalar runt om på landets universitet och högskolor. Spända och pirriga introduceras de till vad de kommande årens tillvaro kommer att fyllas med; nervösa tentor, kliniska examinationer och verksamhetsförlagd utbildning som genomförs med skräckblandad förtjusning.

Framtidens sjuksköterskor.

Mycket hopp står till dessa pigga, glada studenter. Vården fullkomligt skriker efter fler sjuksköterskor. Vårdplatser stängs på löpande band pga sjuksköterskebristen som tycks allt mer svårlöslig.

Tre år går fort. En nybakad sjuksköterska sveper in sig i arbetsgivarens klädkod, sätter fötterna i skor av den sort som tycks tåla milslånga vandringar, fäster namnskylten varsamt på bröstet:
Legitimerad sjuksköterska.

”Är jag färdig nu?”

Enligt legitimationen i alla fall. Men modern sjukvård är komplicerad och mångfacetterad. Vården utvecklas i ett rasande tempo och blir alltmer komplicerad. Inneliggande patienter på sjukhusen är svårt sjuka och i hemsjukvården bedrivs avancerad vård.

Under den tre år långa utbildningen ingår en stor del verksamhetsförlagd utbildning, ”praktik”. Men det finns ingen möjlighet i världen att få in alla olika verksamhetsområden som finns inom hälso- och sjukvården under utbildningstiden. Och dagens vård är verkligen specialiserad. Vården som bedrivs på njurmedicin är inte densamma som den på kardiologen. PM, riktlinjer, behandlingar och undersökningar skiljer sig åt beroende på vilken avdelning det handlar om. Att bli legitimerad sjuksköterska innebär inte att du har fått utbildning inom alla olika specialistområden.
Förr var vården annorlunda. Enklare kanske är ett dåligt ordval, men det går inte att jämföra avancerad hemsjukvård 2017 med hur vården bedrevs i hemmet under 70- och 80-talen. Detsamma gäller på en vårdavdelning inom slutenvården.

Den nyutbildade sjuksköterskan har fått sitt körkort. Men det betyder inte att hen har kört alla bilmärken på samtliga vägar som finns i vårt avlånga land.

”Nya sjuksköterskor kan ingenting nuförtiden” (vanligt förekommande uttalande från mindre förstående kollega).

Kanske dags att rannsaka hur mottagandet av våra nya kollegor ser ut istället? Hur strukturerad är introduktionen? Hur lång är den? Hur stor möjlighet finns att kunna fråga en äldre, erfaren kollega? (Och hur länge har den mest erfarna på avdelningen egentligen arbetat?)

Väldigt många vill bli sjuksköterskor. Inte så konstigt-det är ett fantastiskt yrke! Men det räcker inte att utbilda fler. Vi måste kunna behålla de som examineras och får anställning också. Hur tar du emot en nyutbildad kollega? Och hur mycket tid finns det egentligen för att introducera en nyutbildad sjuksköterska?

Åsa Mörner
Legitimerad sjuksköterska
Legitimerad barnmorska

Glöm inte……En dag i mina skor med Politikern Bengt Storbacka (S)

av Lämna en kommentar

Minnesmottagningen USÖ

Regionens verksamhet är omfattande och en morgon befinner jag mig på Minnesmottagningen på USÖ.
Här råder lugn och ro vilket är viktigt för den som har en demensdiagnos, får jag lära mig. Sjuksköterskan Claudia Oberholzer tar emot mig och det är i hennes skor jag ska gå idag. Vi för samtal om olika diagnoser och hur vården ringar in olika symptom på demens. Alzheimers, Vaskulär demens eller ”blodkärlsdemens”, Lewy Body demens, Pannlobsdemens och Blanddemens är begrepp som kommer upp och jag inser hur lite jag vet.
Och jag är tacksam för den kunskap och det engagemang personalen har.

 Det är en ganska lugn dag idag men en anhörig ringer och vill ha hjälp för det funkar inte att ta hand om partnern som nu har kört iväg med sin bil fast hen inte borde köra bil. Jag får testa ett av diagnosverktygen, en simulator för bilkörning som ganska bra visar om en person uppfattar det som sker runt omkring.
Berättelsen om det äldre paret som utnyttjade möjligheten till egenremiss var också fin. De konstaterade snabbt att det inte var demens, bara lite normal glömska som kan komma vid t ex stress. Jag pustade ut något eftersom jag själv inte alltid minns allt. 

Minnesmottagningen liksom andra delar i sjukvården känner också av bristen på sjuksköterskor. Det fattas ofta någon sjuksköterska och vid fikabordet konstaterar vi tillsammans att bristen på utbildade undersköterskor är stor. Claudia tycker också det vore bra med fler inom vården som kan göra enklare uppgifter som frigör tid för undersköterskor och sjuksköterskor. Jag berättar om att sådant finns på sina håll och är något fortsätter att utveckla. De kan handla om att transportera patienter, plocka fram och ta bort instrument, hålla ordning i klädförråd, servera frukost mm.Innan jag går tycker en anhörig att även minnesmottagningen borde ha möjlighet till kortbetalning. Man kanske glömmer det annars…

Innan jag går tycker en anhörig att även minnesmottagningen borde ha möjlighet till kortbetalning. Man kanske glömmer det annars…

Tack Claudia och kollegorna på Minnesmottagningen!

Bengt Storbacka (s)

Jag är oerhört tacksam för att jag fått föda båda mina barn under så god omvårdnad

av Lämna en kommentar

Min dag på förlossningen

Debatten om svensk förlossningsvård har varit intensiv under en ganska lång tid. Fler än jag har sett bilden på den handskrivna lappen från den 14/7 när varenda förlossningsavdelning i hela Stockholmsområdet var full. Jag har följt debatten med stort intresse och kände till slut; Jag måste få se det med egna ögon. Jag har fått uppleva förlossningsvården som patient ett par gånger, men jag ville se det från andra sidan. Därför bad jag att få gå en “dag i mina skor” på förlossningen mitt under semesterperioden.

Det var i början av juli och tid för ett eftermiddagspass. När jag anländer är läget mycket ansträngt. Personalen som kommer in i samlingsrummet verkar slutkörda. Några medarbetare hade varken ätit frukost eller lunch. En medarbetare kom in i rummet, satte sig uppgivet på en stol och sa ungefär såhär: “Jag tror jag skulle behöva en veckas semester bara för att kompensera uteblivna raster, måltider och toalettbesök.”

I efterhand har jag förstått att dagen då jag var där var exceptionell, kanske en av de värsta dagarna under hela sommaren. Samtidigt är jag tacksam att det var just den dagen jag var där, för då fick jag verkligen se hur det är att jobba på förlossningen när det är som allra stressigast. Kvinna efter kvinna som ringer in med pågående värkarbete. Personal som blir allt mer stressade över hur situationen utvecklar sig. Kommer vi kunna få tag i mer personal för att stärka upp natten, kommer alla kvinnor kunna erbjudas plats när det väl är dags? Och mycket riktigt, den dagen fick en kvinna hänvisas till Västerås. Lyckligtvis var hon den enda, men det var givetvis inte ett roligt besked att ge.

Det slår mig verkligen hur oerhört brett och komplext barnmorskeyrket är. Man får inte bara uppleva glädjen av att ett friskt barn kommer skrikande till världen, med föräldrar som gråter av glädje över att deras älskade barn äntligen kommit ut. En barnmorska måste hantera alla delar som yrket innebär. Aborter, stötta mödrar med svår förlossningsskräck, hänvisa kvinnor med värkar till förlossningar som ligger över 10 mil bort, fatta snabba och avgörande beslut under en förlossning som kan vara avgörande för barns eller moderns liv, vårda mödrar som fått bristningar i samband med förlossningen och ibland, tack och lov väldigt sällan, också hantera sorgen och smärtan hos både föräldrar och sig själva om ett barn inte överlever. Alla dessa situationer och många fler är en del av att vara barnmorska och måste hanteras, alla med en enorm professionalism.

Dagen efter att jag varit med på förlossningen fick jag en påminnelse på Facebook. Det var då ett år sedan jag la upp en första bild på mig och min nyfödda son. Jag kunde inte låta bli att reflektera över att jag faktiskt fött barn under precis samma tidpunkt, bara ett år tidigare. Var situationen lika ansträngd då utan att jag märkte av det? Var personalen bara professionella nog att dölja det? Jag är oerhört tacksam för att jag fått föda båda mina barn under så god omvårdnad. Det tänker jag kämpa för att alla kvinnor efter mig också ska få göra.

Då måste personalen också få rimliga förutsättningar att göra sitt jobb. För det första behövs det fler medarbetare, framförallt barnmorskor. För det andra måste medarbetarna kunna erbjudas en lön som motsvarar den kompetens de besitter, den arbetsinsats de gör under stundtals mycket pressade arbetsförhållanden och det ansvar de tar. För det tredje måste vårdpersonalen avlastas sådana uppgifter som inte kräver vårdutbildning. När arbetsmiljön är så pressad att medarbetarna varken hinner gå på toaletten, äta eller sitta ner under sin rast är det inte hållbart att vårdutbildad personal ska se till att det finns lakan, städa rum, ordna mat åt patienterna eller flytta sängar mellan avdelningar. Sådant kan skötas av servicepersonal. Det löser inte problemet att det finns för få barnmorskor, men det skulle förhoppningsvis göra att de kan ägna mer tid åt patienterna och hinna ta rast i lugn och ro.

Det blev en väldigt händelserik, lärorik och spännande dag för mig. Tack för den insats ni gör och för att jag fick vara med och gå en dag i era skor.

Kajsa Rosén (L)

Politisk sekreterare

Region Örebro län

Pressad sommarsituation året om

av

Varför?

Under mina veckor jag jobbat efter den välbehövliga semestern så ser jag att mina ordinarie kollegor jobbar på och sedan har ett gäng nya tillkommit. Jag kan konstatera att man gjort ett gott jobb under inskolningen och de nya har haft en semesterperiod på sig att bli lite varma i kläderna.

Vi gör ett ganska noggrant urval när det gäller semestervikarier. Det verkar i stort fungera bra. I min verksamhet är vi bara 2 st som tar hand om det som händer, allt från trafikolycka till förlossning. Vi blir väldigt beroende av varandra, precis som i alla vårdyrken.

Även fast vi har många duktiga nya medarbetare så känner jag en viss oro. Klarar kollegan allt vi kan tänkas stöta på?

Jag kommer då in på frågan om kompetensväxling. Denna fråga kan och ska man diskutera. Dock måste patientsäkerheten alltid komma i första hand och inte som en nödlösning för att det är svårt att rekrytera sjuksköterskor. Själva kärnfrågan, varför ”bristen” på sjuksköterskor uppstått kommer aldrig fram.

Problemet är inte brist på sjuksköterskor, det är mycket enklare än så. I huvudsak

  1. Arbetsvillkor
  2. Lön

Arbetstiderna, många gånger treskift har i nya studier visat sig vara den sämsta formen av skifttjänstgöring. Arbetstidsförkortning efterlyses av allt fler i verksamheten. Ju färre kollegor vi blir på avdelningarna desto hårdare blir trycket på de som finns kvar. Vi har tydliga exempel på det i Regionen. Kompetensutveckling verkar nästan ha upphört i många verksamheter då inte tid finns. Detta har fått till följd att sjuksköterskor inte accepterar de allt sämre utvecklingsmöjligheterna och istället väljer att sluta och flera fall helt byta bransch.

Arbetsglädje och yrkesstolthet måste återskapas. Alla i vården måste bli sedda och hörda.Lätt att säga men tydligen inte lika lätt att få till.

Cheferna ute på enheterna måste få större påverkansmöjlighet och frihet att disponera sina resurser. De har daglig kontakt med de anställda och får följaktligen input till förändringar/förbättringar. Idag är det precis tvärtom, att alla beslut kommer uppifrån från människor som är långt ifrån den praktiska sjukvården.
Följ länken och läs en mycket bra artikel som behandlar exakt det jag beskriver. Det är bekvämt att vara chef

Detta borde vara mantrat:

Möjlighet till påverkan och förbättrade arbetsvillkor = Lojal personal som känner yrkesstolthet.

Hans Nilsson Leg. Sjuksköterska/Huvudskyddsombud
Styrelseledamot Vårdförbundet avdelning Örebro

Rätt person på rätt plats

av

Har du hör det förut? Vi måste effektivisera och arbeta klokt för att utnyttja resurserna maximalt. Vården pågår dygnets alla timmar. Det är viktigt att rätt person finns på rätt plats!

VEM som är rätt person, eller vilken kunskap som behövs för att kvala in som rätt person i vården är lite mer suddigt och luddigt. Men för att hålla budget och behålla verksamheter, så har rätt person på rätt platsen varit en avgörande faktor.

Så blev det ännu mer brist (på framförallt sjuksköterskor), och på pengar. Istället för att fortsätta se till att rätt person är på rätt plats, och att fokusera på villkorsfrågorna ( som verkligen behöver ses över), så ser de som bestämmer sig efter andra alternativ.

Lösningen på bristen verkar nu vara att se över VEM SOM FÅR GÖRA VAD, och att kompetensväxla.  Vem som är rätt person är inte längre viktigt. Vad som är rätt kompetens nämns sällan eller aldrig.

Rätt person har blivit någon person.

Vi pratar inte om den bästa vården längre, utan om hur vi kan fördela uppgifter. Bocka av vem som gör vad.

Det finns redan studier som visar på vikten av kompetens. Om skillnaden i överlevnad på sjukskötersketäta enheter. Med det i åtanke känns det ännu mer bisarrt att det i Sverige talas om sjuksköterskelösa enheter. 

Jag förväntar mig möta den bästa kompetensen när jag är patient.

Vad förväntar du dig?

Ann-Sofie Gustavsson
leg sjuksköterska med specialistutbildning i anestesi

 

 

 

 

Rapport från hängmattan

av

Är inne på 3:e veckan av 4 på semestern. Blandat väder. Trevliga möten med fantastiska människor. Har i år mest varit hemma och gjort lite kortare utflykter.
Under denna 3:e vecka börjar jag känna mig utvilad. I år har det tagit längre tid än tidigare. Undrar om det har med åldern att göra?

Uppriktigt sagt tror jag inte det. Under våren har jag börjat jobba fackligt på heltid och det har varit som att hoppa in i en tvättmaskin som börjat centrifugera. Innan gick man till jobbet och kunde koppla av mellan uppdragen eller till och med under. Efter 30 år i yrket går mycket på rutin.

Nu deltar jag i ett maskineri med stort ansvar och samtidigt kunna vara med och driva och påverka inriktningen av hur framtidens vård ska bedrivas ur våra professioners perspektiv.

Mötte en medlem som jobbat som vikarie på min arbetsplats för några år sedan, och han sa att nu förstår jag vad du menade med att man inte blir sjuksköterska bara för man blir färdig med sjuksköterskeutbildningen och legitimerad. Det tar ett antal år innan man får erfarenhet och därefter koppla ihop det med de teoretiska kunskaperna från utbildningen. Det känns tråkigt att många väljer att inte fortsätta som sjuksköterska innan man gjort sina hundår och känna att man börjar kunna jobbet.
Det är ett fantastiskt yrke när bitarna börjar falla på plats.

Lön. Vi har en väg att vandra. Jag har under mina snart 30 år som sjuksköterska upplevt en ganska god löneutveckling. Men är definitivt inte nöjd. Varför värderar man en sjuksköterska lägre än en ingenjör med motsvarande universitetsstudier?. Arbetsgivaren är ansvarig för lönebildningen, och hur har man mage att värdera yrken där liv räddas lägre.  Jag erkänner bredvilligt att vi inte nått fram med de argument vi haft i löneprocessen, och i nuläget känns det lite motigt när vi trots skriande brist av sjuksköterskor inte blir värderade av arbetsgivaren.

Vårdkrisen har seglat upp som en viktig fråga till nästa års val. Vi måste se till att alla löften inte faller bort efter valet. Det har tagits en del konstiga beslut som inte alls överensstämmer med min syn på god och patientsäker vård.

Nog om detta. I helgen vann vår championhund Budda en stor hundutställning i Alfta, Hälsingland. Så det blev firande för vinnaren, en korv med bröd i Borlänge.

Vad är sensmoralen i ovanstående firande?

Det finns alltid något positivt att fira i vardagen, och det är du själv som hittar dina guldkorn.

Hitta guldkornen, fira och ha en riktigt skön semester

 

Hans Nilsson
Leg. Sjuksköterska med världens bästa jobb

Erfarenhet betalar sig inte

av

Sjuksköterska – vilket annat yrke har denna bredd med kompetens att arbeta med allt ifrån nyfödda till vård i livets slutskede. Ett fåtal medlemmar innehar chefstjänster. Men i det stora hela finns det få tjänster som matchar de förändrade krav man får ju äldre man blir.

Utvecklingen i vården har de sista 10 åren förändrats från att man hade lugnare perioder och inte fullt så sjuka, till att idag komprimerat vården så mycket att endast de svårast sjuka vårdas på sjukhus. Detta leder till att det inte finns tid till återhämtning i det dagliga arbetet.

För några veckor sedan träffade jag en kollega. En fantastiskt inspirerande och kunnig sjuksköterska. Hen har över 30 års erfarenhet inom sitt specialområde, varit ansvarig för PM och bedrivit vårdutveckling inom området. När verksamheten skulle flytta från en klinik till en annan blev hen tillfrågad om att flytta med. Dels var hen tvungen att läsa in sig i den nya avdelningens specialitet, samt ta ansvar för sina patienter då kunskapen på området var låg i uppstarten. Med den erfarenhet, ansvar för PM och kunskap för övrig personal att luta sig emot borde generera någon form av lönekompensation. Men det var stört omöjligt att förhandla om lön. Kliniken som tog över verksamheten hade inga ekonomiska möjligheter att ge någon löneförhöjning.
Därför valde min kollega att inte flytta med.

• Detta belyser ett av problemen man har i vården, nämligen att differentiera lönen. Idag är lönespridningen näst intill obefintlig. Hur gör jag för att höja min lön? Man har sällan eller aldrig har ett lönesamtal med sin chef. Det måste finnas utrymme för verksamheten att kunna tillgodose även sjuksköterskor med lång erfarenhet.
(Är det bra att alla ska förhandla sin lön själv, jag vet inte.)

• Jag är övertygad om att man måste anpassa vårdarbetet utefter erfarenhet och ålder. Som senior sjuksköterska har man massor med erfarenhet och kunskap, men kanske inte riktigt samma behov av action. Ge sjuksköterskor som jobbat länge möjlighet att inom ramen för sin arbetstid att kompetensutveckla sig. Precis som man gör med de nyanställda i form av traineetjänster.

På min arbetsplats har ett antal personer med lång erfarenhet under kort tid valt att prova på andra arbeten. Det har inte förekommit tidigare i samma omfattning, och jag känner en viss oro för framtiden i den högspecialiserade vård vi bedriver. Det blir dyrt att inte ta vara på erfarenhet.

Hoppas ni som jag får en härlig semester!

Hans Nilsson
Leg sjuksköterska/ Huvudskyddsombud
Styrelseledamot Vårdförbundet avd Örebro

Felaktiga investeringar räddar inte vården

av

Vården blir alltmer avancerad. Behandlingsmetoder, analyser och teknisk utrustning utvecklas i en galopperande hastighet. Samtidigt minskar antalet specialister i vården och köerna till bla vårdcentraler och operationer blir längre och längre. Det krävs nämligen specialistutbildning för att kunna arbeta inom dessa områden. Men det finns inga sökanden till just de tjänsterna. Och det kommer inte bli fler specialister bara för att det anställs mer personal med lägre kompetens. Villkoren gällande lön, löneutveckling, utvecklingspotential och påverkansmöjligheter är precis lika dåliga ändå. Och det leder inte till fler specialister.

Det finns dessutom vetenskapliga bevis för hur låg sjuksköterskebemanning hotar patientsäkerheten och en stor europeisk studie visar att fler sjuksköterskor med högre utbildningsnivå minskar dödligheten bland patienterna. Mortaliteten efter en operation är högre om det är få sjuksköterskor på vårdavdelningen. Satsningar på fler specialistutbildade är således en investering, inte bara ekonomiskt, utan i liv.

Trots tydliga vetenskapliga belägg finns en bristande insikt från politiskt håll. Satsningar på lägre kompetenser istället för specialistutbildade sjuksköterskor basuneras ut som lysande investeringar för att ”avlasta” den allt krympande sjuksköterskekåren och regeringens investering i förlossningsvården avsätts till lägre kompetenser istället för barnmorskor.

Vi måste prata om det där med ”avlastning”. Redan där är våra beslutsfattare ute och cyklar. Problemet ligger inte i att det behövs ”avlastning”. Problemet ligger i att man under lång tid utnyttjat akademisk kompetens till arbetsuppgifter som inte kräver vare sig högskola eller medicinskt kunnande. Barnmorskor och sjuksköterskor är traditionellt sett kvinnodominerade yrken som behandlats som slasktrattar och allt-i allor. Det är inte avlastning som behövs. Det är en omorganisation där specialistkunskap tillvaratas med renodlade arbetsbeskrivningar om vad som ingår i professionen.

Visst kan en barnmorska fixa grattisbrickan på förlossningsavdelningen. Men det är ett jäkla slöseri av kompetens.Bara för att man kan betyder det inte att man bör. Logiskt sett klarar väl en läkare också av att fixa några mackor och koka te. Men är det verkligen det universitetsutbildningen är till för? Varför är det så när det gäller andra professioner då, tex sjuksköterskor och barnmorskor. Behöver det ens vara en undersköterska?

Självklart finns det massor av uppgifter som inte kräver sjuksköterskekompetens, även om vården har förändrats markant under årens lopp. Teamarbete är grunden till god vård där alla är lika viktiga; från städare till överläkare. Men det finns inga genvägar till minskade vårdskador och säker vård. Det kräver hög kompetens. Det finns till och med vetenskapliga bevis för det. Men istället för att inse att många yrken är värdediskriminerade och faktiskt förbättra villkoren DRASTISKT och därmed utjämna ojämlikheten mellan könen i vårt land så försöker politiken att hitta genvägar. Men genvägarna är ett villospår som vilseleder och gräver en allt djupare vårdkris.

Tragiskt. Djupt tragiskt.

Åsa Mörner
Leg barnmorska, leg sjuksköterska
Styrelseledamot Vårdförbundet avd Örebro

PS: Kära politiker- nästa gång ni ska ”satsa” på vården så kan ni väl bjuda in Vårdförbundet till samtal. Innan ni fattar beslut.