Örebrobloggen

Örebrobloggen

Vårdförbundet avdelning Örebro

Grattis alla biomedicinska analytiker

av Lämna en kommentar

Dels för att det är Internationella biomedicinska analytiker-dagen idag den 15 april. En dag som firas över hela världen för att bl.a. uppmärksamma vår profession och dess roll i samhället, och dels för att du har valt ett yrke som har mycket stor betydelse inom t.ex. hälso- och sjukvården!

Tyvärr är betydelsen av våra yrken inte till närmelsevis lika känd utanför laboratorierna utan snarare har vi ett av de mer okända yrkena inom sjukvården och på arbetsmarknaden. Det är t.ex. inte många som vet att ungefär 70% av alla diagnoser som ställs inom sjukvården baseras på information från analyser och undersökningar som har utförts av en biomedicinsk analytiker och studier har visat på en tydlig förbättring av kvaliteten på resultaten när proverna tas av en biomedicinsk analytiker jämfört med annan sjukvårdspersonal. Som biomedicinska analytiker står vi därför inför en stor utmaning framöver där vi behöver visa på hur vi kan bidra till en bättre och effektivare vård. Exempel på det kan vara att utveckla snabbare och säkrare analysmetoder, finnas närmare patienterna (t.ex. genom att ha biomedicinsk analytiker lokaliserad på akuten för att kunna ta prover och utföra analyser på plats) och informera mera om vikten av rätt provtagning och snabb transport av provet till laboratoriet. Det finns mycket att göra och många sätt att göra det på!

 

Bengt Hellmark

Leg Biomedicinsk analytiker
Ledamot Avdelningsstyrelsen Vårdförbundet Örebro

”Varför heter ni röntgensjuksköterska? Ni är ju inga riktiga sjuksköterskor!”

av Lämna en kommentar

Varför vi heter just röntgensjuksköterska finns det inget direkt svar på. Flera som jobbar som röntgensjuksköterska skulle istället vilja att vi heter radiograf. Vilket namn som är rätt för oss finns det delade meningar om. Men att säga att vi inte är några riktiga sjuksköterskor tycker jag är onödigt!

Röntgensjuksköterskan tog tidigare kandidatexamen i omvårdnad vilket kan vara svaret på frågan varför vi heter just röntgensjuksköterska. Idag ser utbildningen annorlunda ut med radiografi som huvudämne och kandidatexamen i medicin. Vår utbildning är specialiserad från början vilket innebär att vi inte går sjuksköterskeprogrammet först och sedan en vidareutbildning, något som många tror.

Det svåra i frågan angående vår yrkestitel är att en röntgensjuksköterska i Sverige skiljer sig en del från övriga världen. I övriga världen jobbar de flesta radiografer mestadels med apparaten/modaliteten och är mer tekniskt inriktade.

I Sverige har röntgensjuksköterskan kunskap om omvårdnad samt kan sätta infart och ge läkemedel (huvudsakligen kontrastmedel). Vi assisterar bland annat vid nefropyelostomi-inläggningar, PTC (perkutan transhepatisk cholangiografi) samt biopsier av tumörer.

 

För att nämna några av en röntgensjuksköterskas kompetenser:

  • Teknisk radiografisk procedurkunskap
  • Omvårdnad
  • Strålskydd och bildoptimering
  • Primär bildgranskning
  • Radiografisk intervention
  • Materialkännedom
  • Handledning
  • Etik och ledarskap

En sjuksköterska kan jobba inom många olika områden och därmed kan arbetsdagen variera. Arbetsdagen och kunskapsområdena för en sjuksköterska inom primärvården, hemsjukvården och slutenvården varierar. Därför är definitionen av en sjuksköterska varierande, beroende på var man jobbar. Alla sjuksköterskor besitter en hög kompetens när det gäller omvårdnad. För mig är det ointressant att ifrågasätta varandras kunskap utan det viktiga är att istället ta tillvara varandras kunskap och samarbeta. Professionerna i Vårdförbundet är alla viktiga! Det är vi som är vården!

Om vi tar tillvara varandras kunskap istället för att ifrågasätta eller ser ner på varandra tror jag att vi kan bidra med en bättre framtid för alla som jobbar inom vården oavsett profession!

 

Angelina Stridh

Leg. Röntgensjuksköterska

Styrelseledamot avdelning Örebro

Löneloopen, vad är det?

av

En jätteviktig del i löneprocessen!
Varje år på hösten så ombeds lönesättande chefer att titta över sin grupp och tillsammans med verksamhetschefen prioritera, vad/ vilken grupp/hur mycket pengar de anser som behövs till nästkommande års lönerevision.
Det är då Du kan påverka som mest sk snedsitsar ska inte justeras i lönerevisionen utan tas med i löneloopen. Annars riskeras löneöversynen bli en strukturöversyn och inte en löneöversyn. Det ska gå på vad som hänt under året som varit och inte att det finns en anställd som ligger fel i lön och ska justeras upp. Vi vet alla att tyvärr är detta realiteten vi lever i ändå. Det kommer oftast inte mer pengar fast vi ”loopat” för det, men fortsätt och försök.

Som chef är det ett svårt jobb att sätta lön, man värderar sin personal. Tyvärr är det oftast inte så mycket pengar vi talar om, så det känns som det är mycket tid som läggs på relativt små summor.
Vet Du kriterierna som Ni utgår från på din arbetsplats när lönen sätts?
Har ni tydliga mål för verksamheten och avdelningen?
Har du några personliga mål som du och din chef satt tillsammans på medarbetarsamtalet?
Om du vet det så är det lättare att ”claima” sin del i löneöversynen. Uppfyller du mål och uppdrag som arbetsgivaren sagt? Gör du något extra? Vad är Du värd?

Helena Nyrén
Förtroendevald/Styrelseledamot Vårdförbundet avdelning Örebro
Chefsstöd

 

Varför är jag inte värd mer i lön?

av

Lönemodeller.

Individuell lönesättning

Vad bidrar jag med?

Lönesamtal.

Erfarenhet.

Prestera.

Orden virvlar i min skalle.

Idag räcker det inte med att bara jobba.

Vi har i avdelning Örebro tema lön.

Vi har varit inbjudna att tala om löneprocessen på flera arbetsplatser. Hur gör jag för att få en löneutveckling i mitt yrke? Den frågan ställs på nästan alla träffar och kräver naturligtvis ett svar. Jag återkommer till det.

Ett grundproblem innan vi börjar diskutera ”lönepotter” är att vi är fellönesatta. Ingångslöner för nyutbildade kollegor har ökat utan att lönen för oss med erfarenhet hängt med. Vad säger arbetsgivaren när vi påtalar detta? Jo, det finns inga pengar. Känns kommentaren igen?

Det innebär en nästan obefintlig lönespridning. Vid ett medlemsmöte kom argumenten jag har 25 års erfarenhet som specialistsjuksköterska och jag skolar in en ny i yrket och det skiljer 1000 kronor. Är det rimligt?

Jag upplever att erfarna kollegor tröttnat och söker sig ifrån yrket, då man känner sig undervärderad.

Sedan undrar arbetsgivaren varför vården trots fler anställda producerar mindre vård.

Det är väldigt kostsamt att hela tiden skola in nya kollegor.

Det är hög tid att börja uppvärdera vår kompetens och erfarenhet. Då räcker det inte med några ynka hundralappar extra i någon alldeles för liten ”lönepott”.

Tappet av erfarenhet och kompetens kommer att fortsätta om ni inte börjar korrigera orimligheterna i lönesättningen.
Det är dags att kraftigt uppvärdera erfarenhet och kompetens och då räcker inte pengar som finns till de lokala revisionerna ute på enheterna. Dagens lägstalöner är ganska rimliga om det finns en rimlig löneutveckling över tid.
Den lokala potten är alldeles för liten för att åstadkomma en acceptabel lönespridning.

Det kommer att bli oerhört kostsamt i slutänden om inget görs.

Läs nedanstående inlägg av Professor Lars Calmfors i Vårdfokus på samma tema.
https://www.vardfokus.se/webbnyheter/2018/februari/Vardens-loner-maste-fa-oka-mer/

Hans Nilsson
Leg. Sjuksköterska med lång erfarenhet.
Avdelningsstyrelseledamot Vårdförbundet avdelning Örebro

Vad gör Vårdförbundet åt våra löner?

av

Denna fråga har jag i min roll som förtroendevald i Vårdförbundet fått många gånger. Gärna med en lite trött eller anklagande ton.

Lönefrågan har seglat upp som den viktigaste frågan för många av våra medlemmar. Det tycker jag är bra för då har den viktigaste resan redan gjorts. Nämligen att vi värderat oss själva, vår insats och vår kunskap. I den lönemodell som vi har nu som står beskrivet i HÖK 16.
https://www.vardforbundet.se/siteassets/rad-och-stod/kollektivavtal/hok-16-vardforbundet-och-fysioterapeuterna-180111.pdf Sätts lönen i dialog med dig och din lönesättandechef. Därför är det viktigt att vi värdesätter oss själva, argumenterar för vad vi anser att vi är värda, i förhållande till arbetsprestation och specialistkunskap.

Därför vill jag vända på det och fråga: Vad gör du själv? Vad gör ni på arbetsplatsen?
Vårdförbundet är ju vi, alla medlemmar, där vi demokratiskt tar beslut om hur vi ska jobba och påverka för att våra medlemmar ska få goda villkor, som t ex lön.

Löneprocessen är något som vi nationellt och lokalt jobbar med året om, men intensifieras under olika delar av året. Vi träffar beslutsfattare; arbetsgivare och politiker. Vi väcker opinion via media, både traditionell och via sociala medier. Vi lämnar yrkanden till alla arbetsgivare inom Region och kommun. Och vi försöker att peppa igång löneprocessen lokalt, på varje arbetsplats.

Det vi har sett och lärt oss av de fackliga frågor som vi har drivit. De bästa resultaten har vi fått när vi jobbat med en fråga på många nivåer samtidigt. Det är viktigt att ni hjälper till och skapar tryck i frågan. Är ni inte nöjda med lönen, säg det! Säg det till den som kan påverka din lön. Det måste bli lite obekvämt så att frågan tas upp högre upp i ledningsstrukturen. Kanske hela vägen till politiken, som ofta sitter på den verkliga makten i politiskt styrda organisationer.

Jag brukar tänka så här i mina mörkaste stunder, jag ger upp. För inte så länge sedan var sjuksköterskeyrket ett låglöne yrke. När jag blev klar sjuksköterska 2003 fick jag en ingångslön på 16 900. Det har faktiskt hänt en hel del! Men vi är många som konkurrerar om samma skattepeng. Många, precis som vi akademiska kvinnodominerade yrken som är felvärderade. Så vi måste nå ut och inte ge upp. Tänk på droppen som urholkar stenen.

Lycka till i kampen!

Mvh Nadya Lehto

Regionalt- och Huvudskyddsombud

Vårdförbundet avdelning Örebro

Min syn på lön

av

När jag tog examen från sjuksköterskeutbildningen i maj 2005 fick jag jobb på akutmottagningen på USÖ. Alla fick samma ingångslön och det var inte tal om någon individuell eller differentierad lönesättning.

17 100 kronor. Varsågod. Ingen diskussion.

Jag ville verkligen ha det där jobbat på akuten så jag tog ingen diskussion. Jag tackade och tog emot.

Var ganska nöjd faktiskt.

Jämfört med CSN-pengarna under studieåren var det ju rena guldgruvan att få en månadslön.

Dessutom fick jag ju löneförhöjning varje år.

Wow liksom!

2010 var jag uppe i hissnande 22 800 kronor och tyckte mig ha så mycket pengar att jag redan skaffat en bil, stod i begrepp att köpa hus och började tänka tankar om barn tillsammans med min partner.

Samma år blev jag fackligt förtroendevald på min arbetsplats och började fundera kring det där med löneutveckling kopplat till ansvarsområden, medarbetarsamtal och arbetsbeskrivning (obefintlig).

2014 blev jag invald i avdelning Örebros styrelse och insåg att min lön, som då hade kommit upp i 26 050 kronor var mer eller mindre ett skämt med tanke på det ansvar och de utmaningar som min legitimation kräver av samhället, arbetsgivaren och mig själv.

För första gången satte jag upp ett tydligt löneanspråk till min chef vid medarbetarsamtalet.

30 000 kronor ville jag ha.

Det fick jag inte.

2015 var jag uppe i 28 825 kronor och gick från att arbeta heltid kliniskt till ett fackligt uppdrag på heltid.

2016 fick jag 29 725 och uttryckte ett visst missnöje till min chef över att jag inte kom över 30-sträcket.

En vän till mig har vid något tillfälle beskrivit att ”om en tjänar lika mycket som en är gammal ska en vara nöjd”. Jag var 34 och tjänade nästan fem tusen mindre än min ålder. Min vän var nästan 40 år och tjänade drygt 45 000 kronor. Behöver jag berätta att min vän är en man som dessutom är ingenjör?

Knappast någon högoddsare på den.

2017 kom jag så, äntligen, över 30 000 kronors-sträcket.

Jag ringde min pappa och berättade. Han arbetar inom skolans värld och svarade att han också har kommit över 30 000 kronor i lön. Han passerade den gränsen något år innan mig. Han var såklart glad för min skull, men samtidigt…

Offentlig sektor. Kvinnodominerad sektor. Låg lön.

Privat sektor. Mansdominerad sektor. Hög lön.

Men är inte min nuvarande lön på 30 675 kronor bra?

Den genomsnittliga lönen i offentlig sektor 2016 var 31 500.

I privat sektor 33 400.

I den jämförelsen ligger jag lägre än genomsnittet både i offentlig och privat sektor.

Min genomsnittliga löneökning har legat på 1131 kronor varje år.

Det ger ungefär 3,7 % i ökning varje år.

Utifrån det perspektivet kanske det ändå varit hygglig utveckling och helt i linje med den offentliga statistiken.

Men samtidigt.

En högskoleingenjörs utbildning är tre år och ger i snitt lite drygt 40 000 kronor i månadslön.

En sjuksköterskas utbildning är tre år och ger i snitt knappt 32 000 kronor i månadslön.

Ur det perspektivet… så finns det fortsatt enormt mycket att jobba på innan vi ens kommer i närheten av jämställda löner.

Och jag är långt ifrån nöjd med min lön.

I år satte jag upp ett nytt mål i medarbetarsamtalet med min chef.

40 000 kronor.

Marcus Folkö Müntzing
Leg. Sjuksköterska

 

Floskler du kan få höra på ditt lönesamtal, och eventuella svar du kan ge!

av

Klicka här för att få upp floskel-bingobrickan!

”Du är jätteduktig, men jag har inte mer pengar”. – Kul att höra att mitt arbete uppskattas, dock skulle jag uppskatta än mer om detta även syntes i lönekuvertet.
”Min egen lön höjs inte heller så mycket”. – Jag trodde att detta samtal skulle handla om min löneutveckling. På vilket sätt har din lön med detta samtal att göra?

”Du fick ju så mycket förra året”. – Tack för det, men nu förstår jag inte? på vilket vis har jag misskött mitt arbete detta år?

”Du har ju inte arbetat här så länge”. – Hur tänkte du då när du anställde mig? är jag inte en person som du vill satsa på? Det borde ligga i ditt intresse att satsa på nyanställda om du vill få verksamheten att fungera på lång sikt.

”Om man tittar på genomsnittslönen ligger du högt”. – Det intresserar inte mig så mycket då vi jag ska bli bedömd individuellt.

”Jag måste satsa på några få så du får stå tillbaka i år”. – Vad har dessa personer utfört som inte jag har gjort? Är du på något vis missnöjd med mitt arbete?

”På andra kliniker har man inte så mycket som vi har här”. – Det är inte jag så intresserad av. Jag är intresserad av min lön och min löneutveckling, men jag ska absolut ringa till Vårdförbundet och kolla löneläget.

”Jämfört med andra ligger du bra till”. – Jämfört med andra tjänar jag på tok för lite för min utbildning och kompetens, att andra sjuksköterskor har haft en dålig löneutveckling i många år tycker jag är ointressant i sammanhanget.

”Alla är ju så kompetenta och duktiga”. – Det är ju roligt att ha kompetenta kollegor, då borde våra löner rimligtvis vara mycket höga då vi har individuell lönesättning, kompetens ska ge bra betalt. Så som våra löner ser ut kan man ju tro att vi inte kan någonting.

”Jag har delat in er i två grupper och du tillhör de som får mest”. – Intressant vilka är med i denna grupp? Och hur resonerade du när du delade upp oss? Dock vill inte jag bli jämförd med andra och smicker biter inte på mig i ett lönesamtal. Jag vill bli individuellt bedömd.

”Vi måste höja dem som fått låga ingångslöner”. – Det känns märkligt att ert beslut om att ge mina kollegor låga löner ska påverka min löneutveckling. Hur tänkte ni då? Planerar ni inte? Och vad för arbete har dessa personer gjort som inte jag har?

”Nästa år kanske jag kan satsa på dig”. – På så lösa löften känner jag mig inte uppskattad, nästa år kanske jag inte arbetar här. Jag vill arbeta på en arbetsplats där det satsas på mig, och där uppskattningen av mitt hårda arbete syns i lönekuvertet.

”Jag är ju alldeles ny som chef och känner inte alla”. – På vilket sätt är detta mitt problem? Är det inte ditt ansvar att då ta reda på hur jag skött mitt arbete. Vilken märklig sak att säga?!

”Tycker du att jag ska ta från andra och ge till dig?” – Nej jag tycker att du ska sköta ditt jobb, och inte använda förlegade härskartekniker för att få mig att känna skuld. Ska detta samtal ske på denna nivå vill jag boka en ny tid och ha en facklig representant med mig på mötet.

”Jag skulle gärna vilja ge dig mer men HR (personalavdelningen) säger nej”. – Vad har de med min lön att göra? Jag är anställd här av dig inte på HR-avdelningen och det är du som sätter och är ansvarig för min lön.

 

Några egna exempel…

”Du får se ansvarsuppgifterna som meriterande och roliga, tyvärr kan jag inte ge mer i lön på grund av dessa.” Jag ska absolut få mer i lön då jag hjälper till att driva verksamheten framåt! Vill du som chef inte ha någon lönehöjning? Du kanske ser ditt jobb som meriterande och roligt. Då behöver du därmed inte någon lönehöjning själv?

”När du går på kurser och läser på universitetet så är det andra som får jobba i ditt ställe. Tänk på de som alltid är kvar och jobbar.” Att gå på kurser eller inte är frivilligt. Men jag anser att det är flera som läser/går på kurser av mina kollegor. Ibland är jag kvar på jobbet och ibland går jag på kurser. Det kallas att ge och ta. Min kompetens ökar vilket är positivt för verksamheten då vården utvecklas

  (publicerades i vårdfokus år 2012)

Angelina Stridh

Leg. Röntgensjuksköterska

Styrelseledamot avdelning Örebro

 

 

Som kvinna klarar du allt! Börja med att städa toaletterna!

av

Att samhället inte är jämlikt, det är ingen het nyhet. De starkaste Alfahannarna har alltid klättrat högst upp i träden och haft makten att välja de bästa bananerna före alla andra. De som hamnat längre ner på trädgrenarna har fått i uppdrag att rensa upp alla bananskal som hamnat på marken. Eller halka på dem.

Vi har i alla fall upplevt en viss förbättring. Åtminstone här i Sverige. Vi har lagar som säger att samhället ska vara jämlikt, demokratiskt och ickediskriminerande. Frågan är hur väl samhället lever upp till det?

Vården är slimmad. Men vi klarar det ändå, eller hur? För trots larmrapporter i flera år om hur vi går på knäna för att det inte finns tillräckligt med sjuksköterskor, barnmorskor, läkare… osv, så knatar vi på. Varför det?

Därför att vi ”hjälper” varandra.

Missförstå mig inte. Jag är inte helt hjärtlös eller osolidarisk och anser inte att vi ska slita ut våra kollegor från andra yrkesgrupper. Men är det inte konstigt att det bara gäller vissa branscher? Och då menar jag inte mansdominerade branscher med teknisk inriktning. Det tycks självklart att den universitetsutbildade specialistsjuksköterskan ska ”hjälpa till” med att göra rent sängar och tömma soptunnor. ”Vi måste ju hjälpa varandra och arbeta i team” (handlar teamarbete om att vara allt-i -allo?) Ser du många civilingenjörer som rycker in och svabbar golvet när det inte finns tillräckligt med städerskor på företaget? Om hen ändå har rast så kan man ju grabba tag i toalettborsten och gå över toaletterna på jobbet? Skulle inte tro det….

Det handlar om att konsekvent utnyttja kvinnlig kompetens. Vården har byggts upp utifrån att vi ”hjälper” varandra med arbetsuppgifter som faktiskt inte kräver vare sig högskoleutbildning eller yrkeslegitimation. Sedan indoktrineras vi i att vi måste ”hjälpa” varandra, eftersom det vore så synd om våra kollegor om vi faktiskt ägande oss åt det vi är utbildade för. Varför är inte det en självklarhet i manliga branscher?

Jag glömmer aldrig när en barnmorskekollega tillrättavisade mig för att jag inte gått in och tömt sopkorgen efter läkarmottagningen: ”Men lilla gumman, det är väl inte så svårt att tömma en soptunna?” Är det extra komplicerat för läkaren själv att ta med skräpet ut från rummet? Krävs det ”bara” 4,5 års universitetsstudier och två yrkeslegitimationer för att klara av det?

Vården är gravt underfinansierad. Den har dessutom baserats på en förlegad kvinnosyn om att vi minsann ska ”hjälpa” varandra för annars går det inte ihop. Hur vore det om våra sjukvårdspolitiker faktiskt tänkte om och planerade utifrån kompetens och rätt person på rätt plats?

Vi må ha det betydligt bättre än många andra länder. Men jag är trött på att jämföra med sämre exempel. Jag vill att vi ska sträva framåt och uppåt; en uppgraderad version där vi får arbeta med det vi är utbildade för!

Åsa Mörner

Leg sjuksköterska, Leg barnmorska

En lärorik dag i sjuksköterskan Jons skor

av

Den 5 december hade jag förmånen att få gå tillsammans med sjuksköterskan Jon på ett arbetspass i hemvården i Nikolai hemvård. Jag har jobbat inom hemvården och vård- och omsorgsboende, men då med omsorgsinsatserna, så sjukvårdsdelen var ny för mig.

Det var en bra dag, en vacker vinterdag och kall, men området jag och Jon täckte var geografiskt litet. Nästan alla hemvårdsgrupper har betydligt större områden. Jon cyklade och jag småsprang bredvid.

Alltid när jag går tillsammans med professionella får jag nya insikter i hur komplext jobbet egentligen är. Alla beslut man hela tiden måste fatta, om vad man ska göra var när – sådant sker inte av sig själv.
Dagar ska planeras och det är många kontakter som hela tiden måste tas, dels med hemvårdstagarna men också med andra anställda. Kontakter med sjukvården och med andra som gör praktiska saker som finns runt omkring människor.

Jag tar med mig flera saker från dagen. På lunchrasten satt jag tillsammans med några arbetsterapeuter och vi diskuterade då hur införandet av LOV, Lagen om valfrihetssystem, i hemvården, förstört mycket av den teamsamverkan som tidigare fanns mellan omsorgspersonal, sjuksköterskor och andra arbetsgrupper som arbetsterapeuter.
Just nu pågår ett arbete med att förändra hemvården och valfrihetssystemet, och i det nya systemet måste så klart teamsamverkan vara viktigt. Det är den enskilde hemvårdstagarens bästa som ska stå i fokus!

En annan är hur viktigt det är att vi politiker fortsätter att föra dialog, inte bara med anställda i hemvården utan också de som hemvården är till för. På flera ställen jag och Jon besökte fick jag inspel från människor och deras anhöriga om vad som skulle kunna göras.

Tack Jon och tack till alla er som släppte in mig i era hem. Jag togs emot med värme och jag lovar att det var nyttigt.

Avslutningsvis vill jag passa på att önska alla Vårdförbundets medlemmar, och alla anställda inom vård- och omsorgen i Örebro kommun, en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År! Tack för allt ert arbete.

 

John Johansson (S) Vice ordförande Programnämnd Social välfärd

GOD JUL OCH GOTT NYTT ÅR

av

Då har vi då kommit fram till lucka nummer 24 och vi vill önska Er alla en RIKTIGT GOD JUL OCH ETT GOTT NYTT ÅR!

Tack alla ni som arbetar över jul och nyårshelger- er insats är ovärderlig! 

Vi bjuder på några bilder från året som gått på förtroendevalda, medlemmar och politiker bland utbildningar och en dag i era skor. på slutet bland bilderna finns ett litet urval av alla tack och rosor som Ni alla fått under året. Sug åt er och tanka energi för det kommande året!

 

Vi hoppas på en fridfull jul!

Vårdförbundet avdelning Örebro

Jul 2016