Felaktiga investeringar räddar inte vården

Vården blir alltmer avancerad. Behandlingsmetoder, analyser och teknisk utrustning utvecklas i en galopperande hastighet. Samtidigt minskar antalet specialister i vården och köerna till bla vårdcentraler och operationer blir längre och längre. Det krävs nämligen specialistutbildning för att kunna arbeta inom dessa områden. Men det finns inga sökanden till just de tjänsterna. Och det kommer inte bli fler specialister bara för att det anställs mer personal med lägre kompetens. Villkoren gällande lön, löneutveckling, utvecklingspotential och påverkansmöjligheter är precis lika dåliga ändå. Och det leder inte till fler specialister.

Det finns dessutom vetenskapliga bevis för hur låg sjuksköterskebemanning hotar patientsäkerheten och en stor europeisk studie visar att fler sjuksköterskor med högre utbildningsnivå minskar dödligheten bland patienterna. Mortaliteten efter en operation är högre om det är få sjuksköterskor på vårdavdelningen. Satsningar på fler specialistutbildade är således en investering, inte bara ekonomiskt, utan i liv.

Trots tydliga vetenskapliga belägg finns en bristande insikt från politiskt håll. Satsningar på lägre kompetenser istället för specialistutbildade sjuksköterskor basuneras ut som lysande investeringar för att ”avlasta” den allt krympande sjuksköterskekåren och regeringens investering i förlossningsvården avsätts till lägre kompetenser istället för barnmorskor.

Vi måste prata om det där med ”avlastning”. Redan där är våra beslutsfattare ute och cyklar. Problemet ligger inte i att det behövs ”avlastning”. Problemet ligger i att man under lång tid utnyttjat akademisk kompetens till arbetsuppgifter som inte kräver vare sig högskola eller medicinskt kunnande. Barnmorskor och sjuksköterskor är traditionellt sett kvinnodominerade yrken som behandlats som slasktrattar och allt-i allor. Det är inte avlastning som behövs. Det är en omorganisation där specialistkunskap tillvaratas med renodlade arbetsbeskrivningar om vad som ingår i professionen.

Visst kan en barnmorska fixa grattisbrickan på förlossningsavdelningen. Men det är ett jäkla slöseri av kompetens.Bara för att man kan betyder det inte att man bör. Logiskt sett klarar väl en läkare också av att fixa några mackor och koka te. Men är det verkligen det universitetsutbildningen är till för? Varför är det så när det gäller andra professioner då, tex sjuksköterskor och barnmorskor. Behöver det ens vara en undersköterska?

Självklart finns det massor av uppgifter som inte kräver sjuksköterskekompetens, även om vården har förändrats markant under årens lopp. Teamarbete är grunden till god vård där alla är lika viktiga; från städare till överläkare. Men det finns inga genvägar till minskade vårdskador och säker vård. Det kräver hög kompetens. Det finns till och med vetenskapliga bevis för det. Men istället för att inse att många yrken är värdediskriminerade och faktiskt förbättra villkoren DRASTISKT och därmed utjämna ojämlikheten mellan könen i vårt land så försöker politiken att hitta genvägar. Men genvägarna är ett villospår som vilseleder och gräver en allt djupare vårdkris.

Tragiskt. Djupt tragiskt.

Åsa Mörner
Leg barnmorska, leg sjuksköterska
Styrelseledamot Vårdförbundet avd Örebro

PS: Kära politiker- nästa gång ni ska ”satsa” på vården så kan ni väl bjuda in Vårdförbundet till samtal. Innan ni fattar beslut.