Ska den svenska vården vara en teokrati?
Vi har religionsfrihet i vårt land. Det är en av de viktigaste grundläggande mänskliga rättigheterna och ska vara en självklarhet i en demokrati som Sverige. Men vad innebär egentligen religionsfrihet i praktiken?
”Denna rätt innefattar frihet att byta religion och trosuppfattning och att ensam eller i gemenskap med andra, offentligt eller enskilt utöva sin religion eller trosuppfattning genom undervisning, andaktsutövning, gudstjänst och religiösa sedvänjor.”
Ingen religion har mer rätt att existera än den andra. I minoritet eller i majoritet-du har rätt att tro på vad du vill! Men det finns en klar definition av hur din enskilda rättighet att tro får inskränkas. Det handlar om hur du utövar den.
”Friheten att utöva sin religion eller trosuppfattning, till exempel genom iakttagande av religiösa sedvänjor, kan däremot under vissa förutsättningar inskränkas. Enligt Europakonventionen om mänskliga rättigheter kan friheten att utöva sin religion inskränkas endast om inskränkningen är föreskriven i lag och är nödvändig i ett demokratiskt samhälle med hänsyn till den allmänna säkerheten, den allmänna ordningen, hälsa och moral samt andras fri- och rättigheter. ”
I min värld betyder det att lagen står över den enskildas trosuppfattning. Hur skulle samhället annars se ut? Skulle Sverige bestå av små isolerade öar med olika lagar och förordningar där de med likasinnade uppfattningar skulle få bo?
Vems religiösa tro får egentligen stå över den andres?
Det finns länder som styrs av religiösa uppfattningar. De kallas teokratier, eller ”Gudsvälde”. Där har inte förtroendevalda politiker makten, utan makten ligger hos prästerskapet, eller likvärdigt skrå för just den envåldshärskande religionen som styr landet.
Sverige är en demokrati som styrs av Sveriges Rikes Lag. Det är en mänsklig rättighet att tillbe vilken Gud eller Gudar du vill, men lagen står över i beslutsfattningar.
Det är ingen mänsklig rättighet att bli ett specifikt yrke.
Åsa Mörner, legitimerad barnmorska som respekterar min yrkesetik och stöttar patienten i dess enskilda val, så länge det är lagstadgat. Annars vore jag inte legitimerad barnmorska.
Kommentarer
Det går inte längre att kommentera på det här inlägget.
Hej Åsa.
Tack för ett viktigt och tankeväckande inlägg.
Du utlägger regeringens förklaring till Europakonventionen, som är lag i Sverige samt har ett särskilt skydd i en av våra grundlagar. Svensk lag står onekligen över enskildas trosuppfattningar, men endast i den utsträckning som är nödvändigt i ett demokratiskt samhälle. Om det inte är nödvändigt i ett demokratiskt samhälle att inskränka exempelvis min religionsfrihet, då får det inte ske.
Detta innebär att statliga arbetsgivare, exempelvis, inte kan kräva mer av sina anställda än vad som i ett demokratiskt samhälle är nödvändigt. Skulle en statlig arbetsgivare kunna organisera sitt arbete så att fri- och rättigheter inte inskränks i lag, vare sig det gäller religionsfrihet eller någon annan av de friheter som vi så högt värderar, så ska det ske. Till vilken gräns detta är rimligt vet jag inte, men jag hoppas att du instämmer detta som är helt grundläggande i modern demokrati.
Du associerar till teokrati. I teorin skulle alla Sveriges medborgare kunna tillhöra en viss religion och rösta och agera utifrån sin religiösa åskådning (ungefär så som vi kanske uppfattar att majoriteten av dagens svenska medborgare i dag agerar utifrån något slags sekulär/ateistisk åskådning). Men detta gör inte Sverige till en teokrati. Detta passar tvärtom väl in i vårt nuvarande statsskick att ”all makt utgår från folket”. Jag tror man får acceptera i en demokrati att människor agerar utifrån andra övertygelser om livet än man själv gör.
Du säger också att du respekterar din egen yrkesetik. Möjligen menar du att andra inte skulle göra det. Jag noterar där punkten III.C. Denna verkar klart erkänna ”djupt moraliskt motstånd” så länge vård och hälsa inte hotas. Med andra ord borde väl barnmorsketjänster kunna vara öppna för människor med samvetsbetänkligheter så länge vården inte påverkas?
Hälsningar
Anders Lundberg
Hej Anders!
Tack för att du läser vår blogg och tack för din kommentar!
Jag är ingen expert på lagar eller trosuppfattningar men ser mig som en expert på min profession och i min profession påverkas vården allvarligt om barnmorskearbetet skulle utformas av enskilda individers samveten. Bemanningen inom vård och omsorg är slimmad och som anställd krävs en flexibilitet hos alla i arbetslaget, särskilt då rotationstjänstgöring är mycket vanligt hos många arbetsgivare. Tyvärr håller inte bemanningen eller patentsäkerheten för att vårdarbetet ska utformas efter den anställde.
I sitt privatliv får man tycka och tänka vad man vill. Men när jag har stämplat in på mitt arbete och är iförd min arbetskostym så lägger jag mina personliga värderingar åt sidan och följer det jag är ålagd; via min yrkesprofession och från min arbetsgivare.
Det finns så mycket man kan arbeta med i vårt land, varför inte något som känns bra, något som passar dig som människa? Om ett yrke innebär att du kan behöva genomföra arbetsuppgifter som strider mot det du tror på; varför ska man då ha det yrket? Och som arbetsgivare kan man omöjligtvis vara skyldig att anpassa arbetsuppgifterna efter olika privata uppfattningar, det finns oräkneligt många olika uppfattningar bland alla kommun- och landstingsanställda.
Något som gång på gång förvånar mig är också synen på vad en barnmorskas arbetsuppgifter är- att arbeta på en förlossningsavdelning och hjälpa friska, önskade barn till världen är bara en del av vad yrket innefattar.
Trevlig kväll!
Hälsningar Åsa
Hej igen Åsa.
Stort tack för ditt svar.
Du talar utifrån en rimlig inställning till detta och jag håller i flera saker med dig. Framför allt är det inte rimligt att vården utformas utifrån den enskilde. Min poäng är att det är rimligt att man försöker att det sker. Inga arbetsordningar är skrivna i sten, inte ens när de är slimmade.
De erfarenheter jag har av vården talar för att detta aktuella fall skulle fungera, ja till och med att det redan i stor utsträckning tillämpas, även om det inte benämns just samvetsfrihet. Att lägga sina personliga värderingar åt sidan när jag stämplar in och är iförd min arbetskostym ser jag som extremt problematiskt. Det bygger på en föreställning om att lagen alltid kommer ha rätt. Det har den möjligen i dag, men kommer den ha det i morgon? Ingen annan än du kan granska det. Jämför gärna här de poliser som vägrar utvisa flyktingar, de barnläkare som vägrar genomföra åldersundersökningar som politikerna vill att de ska genomföra, etc, etc. Listan kan göras lång. Jag har ingen erfarenhet av barnmorskeyrket men undrar om det är unikt i detta fall. Snarare tror jag att det handlar om att man har svårt att acceptera att andra har åsikter som man själv finner svåra.
Låt mig också påpeka att du skriver utifrån en plattform: på en blogg inom ramen för ett fackförbund. Det är inte rimligt att i ett sådant fall att tala om ”teokrati”. Det är nämligen raka motstatsen, ett uttryck för demokrati, fastän möjligen långt gången. Du har ett ansvar för den opinionsbildning du i stor utsträckning bedriver gentemot förbundets medlemmar, eftersom det påverkar attityder på arbetsplatser. Man behöver inte vara expert på lagar för att konstatera det.
Jag tillhör dem som menar att Vårdförbundet, och även Läkarförbundet, måste ta ett steg tillbaka och reflektera en gång till i denna fråga. Kanske inte byta ställning, men åtminstone försöka se saken i ett större perspektiv. Denna fråga kommer inte
Det vore intressant om du kort ville kommentera punkten III.C som tillhör din yrkesetik. Hur respekterar du den delen av din yrkesetik? Denna fråga kommer inte släppa vården, och dessutom kommer den utökas till fler områden i framtiden. Då gäller det att vara genomtänkt från början.
Ber om ursäkt att detta blev långt. Vill sist bara tillägga att jag uppskattar dialogen.
Varma hälsningar
Anders Lundberg
Någon mening hoppade och hamnade konstigt. Hoppas att det ändå är läsbart.
Hej Anders! Har inte haft möjlighet att svara tidigare men här kommer äntligen mitt svar på dina tankar!
Gällande punkten 3 C så fortsätter den med ”men barnmorskans individuella samvetsbetänkligheter får inte beröva kvinnans rätt till
hälsovård” och för mig är det precis det som det handlar om.
Svenska Barnmorskeförbundet har också en tydlig ståndpunkt i frågan om samvetsfrihet, läs gärna, texten förklarar ungefär det jag menar: http://www.barnmorskeforbundet.se/aktuellt/forbundet/att-aberopa-samvetsklausul-ar-en-oetisk-vagran-att-ge-vard/
Jag är inte riktigt med vad du menar med ditt stycke om fackförbund/teokrati/demokrati så jag kan inte bemöta det riktigt Syftet med rubriken handlar inte om att jag anser att vården styrs utifrån det i dagsläget, utan att jag upplever att det skulle bli teokratiskt styrt om vare individs religiösa övertygelse fick sätta olika regler för vilken vård olika patientgrupper ska erbjudas och vem eller vilka som ska förse dessa med den vård.
Vänligen
Åsa Mörner